…att Laakso kör en tävling där man kan vinna en nu-domän. Jag är inte speciellt tävlingssugen och är det något som många är skeptiska till så är det .nu :). Men den som inte har någon domän och har en bra idé – varför inte tävla hos Erik?

…att det inte längre är frågan om utan att Internet som vi känner det är hotat. ACTA-programmet skrämmer en som fan – det driver, precis som ACAP-tänkandet, mot ett kabel-tv-internet där allt är strömlinjeformat, färdigförpackat och innanför olika väggar där dörrarna kontrolleras mer eller mindre synligt.  Karl-Sigfrid och andra moderater skriver en debattartikel som går ut på att Sverige ska villkora sin medverkan i ACTA, och även om man helst vill säga att “nej, Sverige ska fan inte ens delta” så vet man att det är försent. Det är en skrämmande framtid där frihet och möjligheten att yttra sig får stå tillbaka för immaterialrätt och företagsintressen. Tillsammans med Stockholmspaketet så blir snarare Internet ett hot än en möjlighet.

…att han har alldeles för dålig tid att läsa såna där annorlunda bloggar – ni vet, såna där som handlar om livet, som är välskrivna men som inte bara tar upp sociala medier, marknadsföring, planning – eller för den delen politik, pr och sånt där som jag måste läsa. Hittade Philip Wildenstam och fascineras av att läsa och inte veta om det är en del av romanen eller på riktigt.  Hittade Newyn och funderar över hur människor gör sina val. Eller garva rått åt Sir Prankmonkey.

Etiketter:ACAP, ACTA, bloggar, Erik Laakso, Internet, kontroll, Stockholmsprogrammet, tävling

…att Frida med sin Husmusen-blogg blivit cease or desistad av erotikbutiken Husmusen. Nu söker hon ett nytt namn och gör en tävling av det. Själv tycker jag att den där butiken med vuxenleksaker borde byta namn – mer märkligt namn har väl aldrig skådats… Låter som nån sorts halvporrigt försök att lyfta fram hemmafruar eller nåt…

… att jag själv har stort behov av en designer och WP-tema-fixare eftersom jag inte har tid att ta hand om utseendet på mina bloggar. Men jag har inga möbler att lotta ut :).

…den gamla nyheten om att Carolina Gynning gått ut och förklarat att hon ska sluta blogga (inse – det är en TT Spektra-nyhet … *suck*). Det intressanta är att hon inte gör det direkt – vilket väl vore det normala sättet om man är kränkt och upprörd utan “i slutet av juli”. Varför misstänker jag att hennes kontrakt med Stureplan.se går ut då och ingen vill ha henne som bloggare? Snacka om att bloggarna svalt ett väldigt blankt bete… Att några av hennes “banemän” går ut och drar gråtvalsen själva gör allt bara väldigt patetiskt.

…att Stockholmsprogrammet är riktigt ruggigt och att HAX och många andra skriver om det med den äran. Själv har jag liksom inte tid längre och det gör mig jävligt irriterad över sakers tillstånd. Samtidigt börjar det kännas som om det finns ett sorts ont genius bakom alla dessa inskränkningar av integriteten, jakt på frihet som inte är statligt subventionerad och jag hänfaller nästan till en lätt apatisk dystopisk känsla över att det fan är kört ändå. Maktlösheten är en rätt otäck känsla. Jag är inte i Sthlm imorgon annars hade jag demonstrerat jag med.

…funderar varför en text beställs, drivs igenom och sen inte publiceras på mer än en vecka. Den kunde blivit mycket bättre om jag fått fortsatt skriva på den ju…

Etiketter:blogg, blogga, Carolina Gynning, Frida Berglund, HAX, Husmusen, integritet, linkbait, maktlöshet, namnbyte, Stockholmsprogrammet, tävling, Wordpress

Nu är det dags! Rösta på det där bakvända bloggpriset!

Vill du veta mer om det? Läs här.

Tell your readers!

Uppdatering: Ok, flera har velat gissa bloggarna. Varsågoda. Men inga svar kommer att ges men det ska bli kul att lägga upp vilka bloggar som föreslagits :)

Etiketter:Deepedition Bakvända Bloggpris, rösta, tävling

Grattis till oss! Själv var jag överhopad med jobb att Daytona fick stryka på foten. Nu ska jag fortsätta att förbereda morgondagens sociala mediekurs. Tills dess kan man läsa mitt manifest om den nya marknadsrevolutionen.

Etiketter:jobb, revolution, Same Same But Different, sociala medier, SSBD, tävling, YABA

Jag börjar bli lätt mätt på alla bloggtävlingar – och det innan de ens gett ut sina priser…

I väntan på vilka som vann Stora Bloggpriset (följ här) så har Kulturbloggen utsett sina pristagare till Kulturbloggen Awards:

Bäst bokblogg: En annan sida

Bästa filmblogg: Bloggywood

Bästa musikblogg: Dagens Skiva

Bästa kulturblogg, övriga områden: Lotten – en golgatavandring på legobitar

All Star Award: öppna klassen: Rebel Music

Grattis Petra J – som ju är en bloggveteran precis som Chadie och jag. Grattis Daniel som vinner ett pris ändå idag då han är en av dem som anordnar Stora Bloggpriset. Grattis Kal och Pelle och alla andra på Skivan. Grattis Rebel.

Men framförallt – grattis Lotten! För sannerligen – få bloggar är som hennes. Och jag tycker att beskrivningen av varför hon vunnit är på pricken:

En blogg som sprudlar av upptäckarglädje inom sociala nätverk och kultur och nöje, en blogg som sätter kulturlivet mitt i vardagslivet. En varm blogg som gör alla glada.

Själv brukar jag tänka på Lottens blogg som en sån där feelgood-film som inte duckar för livets otrevligheter men som hela tiden lär mig att se dem i ett lätt sardoniskt och sarkastiskt ljus: och att i grunden bubblar man ändå av livsglädje och nyfikenhet över vad som kommer att hända bakom nästa hörn av livets gata. Det är vad Lotten är för mig.

Om ni har någon annan blogg som känns likadant – nominera den i mitt bakvända bloggpris. Läs mer här och här. Nomineringarna är öppna tills jag känner att jag har fått nog med nomineringar som går att använda för att tävlingen ska bli så kul och annorlunda som jag hoppas.

Och hoppas alla får det kul på Stora Bloggpriset-galan. Alla verkar ju vara där utom jag…

Uppdatering: Ola Larsmo saknar en annorlunda röst bland kulturbloggarna. Och skriver det på DN Debatt. Jag vet inte Ola men det känns som om din kritik faller lite platt – bloggosfären består av närmare 400 000 bloggar ((approximering utifrån ökningstakt och start i siffrorna som WII gav ut i november. Det du efterfrågar finns – men det är självklart inte mainstream. När var senast något mainstream som var en annorlunda röst? Hur ser dagens mediavärld ut, Ola? Finns det något som har en ”annorlunda röst”?

Uppdatering: (jodå jag läste att du gjorde samma fundering – men själva frågeställningen utgår ändå från att det skulle vara annorlunda med bloggar)

Etiketter:bloggande, Bloggywood, Dagens Skiva, Deepedition Bakvända Bloggpris, DN Debatt, En Annan Sida, Kulturbloggen, Lotten, nominering, Ola Larsmo, priser, Stora Bloggpriset, tävling

Du kan läsa bakgrunden och idén för den här ”tävlingen” här.

Du nominerar din favoritblogg.

Det viktiga är hur du beskriver bloggen. Ju bättre beskrivning desto mer sannolikt att den kommer med i nomineringen. Beskrivningen ska utgå från varför du läser bloggen, vad den ger dig och varför du anser att den är den bästa bloggen (oavsett kategori).

Eftersom det är ett pris som handlar om ”effekt” och röstningsförfarandet handlar om din beskrivning så ber jag dig att hålla dig ifrån att vara för specifik om bloggens ämnesinriktning (om den har någon) eller liknande saker som gör att man känner igen just den bloggen. Jag kommer att försöka rensa texterna på sådana saker om den blir utvald som finalist.

Och kom ihåg. Det är på lek. Som livet i övrigt.

Nominera i formuläret.

Etiketter:bloggar, Deepedition Bakvända Bloggpris, nominera, tävling

Att blogga handlar om att vilja uttrycka sig själv. Och kanske att någon faktiskt läser ens texter. Ibland till och med så att den som läser kommenterar. I vissa fall att den sen också säger att den känner igen sig i det man skrivit.

I de flesta bloggtävlingar är ”bästa bloggen” självklart byggt på läsarna och den som har många nöjda läsare – eller få väldigt nöjda läsare – har ju lyckats. Det är självklart effekt. Det jag skullev vilja testa är att dela ut ett pris som bygger på läsarens upplevelse av en blogg. Jag fick helt enkelt en galen idé och varför inte genomföra den i en liten skala?

Därav det bakvända bloggpriset – det är inte så att den sämsta kommer bäst utan något helt annat.

Idén bygger på tre steg:

1. Ni som läser nominerar den bästa blogg ni vet. Det viktiga är att skriva en riktigt bra förklaring till nomineringen. Helt enkelt är det förklaringen dvs. vad bloggen haft för effekt för sin läsare, som tävlar. Hypotesen bygger mer på tanken på att en recension också är ett säljande argument.
2. Jag utser fem bloggar som jag tycker fått den bästa förklaringen eller recensionen om man så vill – dvs. som jag anser uppenbarligen gett sin läsare något utöver det vanliga. Sedan plockar jag bort vilken blogg som fått förklaringen, rensar texten från identikatorer, och låter er rösta på vilken som är den bästa bloggen – utifrån den förklaring/recension som getts.
3. De tre vinnande bloggarna presenteras med sina förklaringar plus (givet att det nämnts i nomineringen) den som lämnat nomineringen.

Lite intrikat va? Dock – se det dels som ett test, som lek.

Priset? Ingen aning. Nån som vill sponsra?

Vad är grundidén? Well. Som en del av er vet så jobbar jag med strategi inom marknadsföring. Som planner på Heimer & Company Reklambyrå. Bra reklam, bra kommunikation handlar självklart om coola bildlösningar, snygga slogans och allt sånt. Men grunden bygger på att faktiskt möta sin målgrupp på rätt sätt – att förstå vad han eller hon som faktiskt kan tänka sig köpa just ”min” produkt tänker, känner och tycker. Och sedan se till att reklamen faktiskt görs på ett sätt som tilltalar just den målgruppen.¹. I princip och i all enkelhet (det är rocket science när vi ska förklara det plannerwise dock ;)). När det lyckas så blir det effekt – även om en del reklamavoga inte vill tro det så fungerar faktiskt en hel del reklam. Jag ska inte säga vilken eftersom då blir vi reklamare så deprimerade… men i vilket fall – det får effekt när vi lyckas att matcha reklamen mot rätt målgrupp.

När det gäller bloggar så bygger det på samma sak. Självklart kan vi säga att Blondinbella är en dålig blogg. Och vi har rätt till det – utifrån en subjektiv värdering. Effektiv är den i alla fall. Utifrån ett visst effektmått. För den tilltalar en viss målgrupp som är beredd att läsa den och diskutera den. (Självklart bygger det sedan på pr- och på att integrera marknadsföringen..). Den fyller ett behov hos den målgruppen. Det är det läckra med bloggarna, som gjorde att jag en gång i tiden började utforska bloggandet mer än att bara leka med det; att det finns potential att faktiskt möta rätt målgrupp på ett enkelt sätt – oavsett om du är Coca Cola, Kalles Bilmek, Elsa som gör pärlhalsband eller bara är … du. Om man gör det rätt. De ger möjlighet för en person att skriva om sitt extremt udda intresse för nakennäverslöjd – och hitta en person som har samma intresse och vill läsa om det.

Idag är också recensioner och MTM/WOM-marknadsföring² är viktiga – viktigare idag när det sker snabbt och enkelt via digitala kanaler och där Google är snabba på att plocka upp det som skrivs om en vara eller tjänst. Vi människor lyssnar mest på våra vänner, men sen mycket hellre på personer vi fått förtroende för som är ”vanliga” och inte experter. Det är därför bloggar är intressanta för marknadsförare – eftersom de både skapar möjligheten att bygga förtroendet liksom att de är bra på digital MTM/WOM.

Bloggen som plattform är, och kommer (tror jag) fortsätta att vara – oavsett mikrobloggar, Facebook eller whatever – grundbulten för användargenererat material – för recensioner av varumärken, för diskussioner mm – eftersom de många gånger är personliga. På det sättet ett extremt kraftfullt marknadsföringsverktyg, och samtidigt ett extremt svårhanterligt sådant eftersom det handlar om att vara… personlig(are) än den reklam vi är van vid. Det är mycket viktigt för företag att veta och förstå vad som skrivs om deras varumärke och erbjudanden, och hantera det. Google är ett media.

Så det är därför jag vill testa det här. Det vi ”mäter” här är snarare läsarens upplevelse – och egen subjektiva upplevelse uttryckt i text (fan vad tråkig jag låter när jag skriver sådär :)). Självklart är det egentligen inte någon skillnad mot andra. Dock är skillnaden när man sedan får rösta på en beskrivning om en blogg istället för att rösta på ”ah den där bloggen X har jag också läst den gillar jag”.

Har ni förstått?

Självklart är det så att det här inte är någon sorts rättvishetssak. Den blogg som vinner kommer vinna lika mycket på grund av kunskapen och skrivmöjligheten hos den som skrivit beskrivningen som hos sig själv. Men grejen är att det inte nödvändigtvis är ett problem: dels för att mitt mål när jag enväldigt väljer ut finalister är att hitta de som beskriver just effekten hos den som läst, de bästa recensionerna, och dels för att en blogg just är subjektiv – från det att den skrivs tills dess att den läses.

Möjliga störande saker. Förutom att ingen efter den här förvirrade postningen kommer att våga nominera en blogg, eller att alla tycker jag är en idiot (nåja – det kan jag leva med) så finns det några saker som självklart är ”bias” i experimentet:

• de som läser Deepedition är inte ett fullgott statistiskt urval. Nej, säkert inte men det är samtidigt inte nödvändigt i det här.
• det mäter inget nytt egentligen – det är fortfarande avhängigt på att bloggen som beskrivs faktiskt är bra. Ja. Samtidigt kan det mäta styrkan hos en recension. Det här är en metod vi använder inom planning också eller hur?
• incitamenten finns inte för att lägga ner tid och möda på det här. Det får vi se. Det är ju för fan ett experiment för fan! :)
• det kommer fortfarande vara de bredare bloggarna, de som lockar störst målgrupp som kommer att vinna då beskrivningen kommer att appellera till flest av de som röstar. Inte helt övertygad om att det är så. Tror att det snarare – beroende på hur väl jag lyckas i att a) hölja bloggens faktiska identitet ur beskrivningen b) hur väl jag lyckas få in respektive välja ut beskrivningar som beskriver effekten hos läsaren på ett mer abstrakt sätt
• hur ska du hinna det här? Vem har bråttom?

För att det här ska fungera kommer det framöver ligga en postning överst – om nu WP lyckats få sin stickypost-funktion att fungera som inbjuder till tävlingen, berättar om hur den går till och har en länk till ett formulär. Självklart blir jag skitglad om ni länkar hit och dit. För desto fler som lämnar bidrag ju större är chansen att det blir riktigt bra bidrag. Sen kör vi insamlingsfasen ett tag. Sedan samlar jag ihop det och väljer ut de fem bästa. Sätter upp en omröstning om dessa osv. Jamen ni fattar.

Liten slutlig disclaimer bara: nej, jag har inte speciellt hög feber. Nej, det är ingen konkurrent till de stora priserna – det är bara ett kul experiment. Nej, jag tjänar inga pengar på det här. Ja, självklart hoppas jag att ni länkar – om ni vill.

Här är formuläret för att nominera.

1. nu kommer andra planners antingen skratta sig halvt fördärvade eller slå mig hårt men va fan [↩]
2. Mun-till-mun och word-of-mouth som det ju heter på utrikiska [↩]

Etiketter:beskrivning, bloggande, bloggpris, deepedition, effekt, experiment, läsare, målgrupp, marknadsföring, planner, recensioner, reklam, tävling

Natten har spenderats i stort sett i icke-sovande stadium då dottern varit magsjuk. Frågan om det är kräksjuka eller någon annan magåkomma är svår att veta. Dock har vi helt enkelt satt oss i en självvald isolering från andra människor för tillfället.

Spenderade en del av natten att skriva på en essä om internet och bygga vidare på Niclasstrandh.com. Har börjat att använda Adobes Buzzword som är en ordbehandlare i ”molnet”. Den är inte lika sharable och skalbar som Google Docs och man når den inte från alla sina gadgets. Eller att faktiskt se till att börja använda Dashnotes på riktigt. Att välja Buzzword framför GDocs och andra går emot alla mina normala tankar om cloud computing och nytta. Men den är så snygg – och det är något som man lätt glömmer – att skönhet ibland faktiskt skapar kreativ inspiration. Även när det handlar om ordbehandlare. För fler exempel på onlinebaserade ordbehandlare läs här.

På tal om skönhet och kreativa människor så brukar Wired varje år utse geekvärldens sexigaste. Lite fånigt och Wired verkar själva se tävlingen som något inte värt att lägga krut på. Whatever. Själv saknar jag både Dabitch och Ayelet Noff (som för övrigt fyller år just idag) på listan.

Morgonen handlade dels om att skyffla iväg svärföräldrarna som råkade vara här under natten, kolla in Vemdalen som vi åker till senare i vår och sen försöka att läsa i Greader. Sitter i arbetsrummet där min son skriver sin första bloggpostning på sin nya blogg. Självklart om dataspel. Länk kommer när vi gjort klart lite kosmetiska grejer i temat.

Mary hittade en märklig bugg på Knuff där Svd.se blev till en blogg och sopade banan med resten av oss på Topp50-listan. I god konspiratorisk tradition så funderade hon om det är så att SvD helt enkelt håller på att köpa Knuff. Något Pelle Sten från tidningen förnekade. På listan är också intressant att en mängd stora bloggar tappat rejält – exempelvis har Bildts blogg hamnat nere på 48e plats.

Krigsprinsessan fortsätter att skriva om vardagen i Afghanistan. Då jag känner henne väl så blir den här postningen extra roande.

Jag är stolt över dem som jag hjälpt att börja blogga, Warriorprincess började blogga på ett tidigare äventyr, – och andra jag är stolt över är op-syrrorna. Andra som det gått bra för är Saltå Kvarn-bloggen. En del andra ska jobbas vidare med för att lyfta.

Nu har också FRA-lagen börjat att gälla. Det är bara att inse att allt vi gör nu kommer att avlyssnas. Anna Troberg menar att det är väldigt tyst om det hela just nu. Jag tror det dels kan handla just om den osäkerhet som fortfarande finns om FRA 2.0 liksom att lagen är facto – tyvärr är det så men många kan känna att det inte längre finns så mycket att göra åt det.

El Rubio har bloggångest. Det är en känsla som många drabbas av då och då. Hittar ett gammalt inlägg om det här.

Diskussionerna runt varför årets upplaga av vinstlistan av Årets Politiska Blogg till majoriteten består av ”högerbloggar” fortsätter och fördjupas. Brockman har gjort ett än större hästjobb än Laakso och faktiskt gått igenom s-märkta bloggar och har en svidande analys. Svensson fortsätter att implicit mena att Årets Politiska Blogg styrs av att det är Bent som skapat tävlingen:

Detta då det faktum att den ordnas av en nyliberal blogg gynnar nyliberala bloggar och missgynnar vänsterbloggar i omröstningen.

vilket är en ganska märklig och allvarlig anklagelse. Märklig då det knappast framkommit några bevis om oegentligligheter och konstigt då det varit öppet för alla att rösta. Det som helt enkelt saknats är insikt om att marknadsföra tävlingen bland sina vänsterläsare på de vänsterbloggar som var med (och andra). Det blir lite roande när man får läsa såna här kommentarer:

Jag tror du tar den där omröstningen på lite förstort allvar. Omröstningen genomfördes ju på en blogg där de flesta besökarna kan tänkas vara liberala/nyliberala. P.S.

Det är bara en dålig förlorare som lämnar en sån kommentar.

Kamfer har en mer kritiskt inriktad postning som tar vid där Laakso och andra börjat. Blogge gör en intressant analys där han påpekar att de vänsterbloggar som kommer fram har en särdeles liberalistisk synvinkel på verkligheten:

De vänsterbloggare som lyckas bäst i detta uppstudsiga nymedium är således sådana som har ett ganska stort mått av individualism över sig, personer som tar sig ton utanför kollektivet, personer som har en egen uppfattning och inte maniskt rapar partiprogrammet, personer som inte känner sig helt främmande i rampljuset, samt personer som inte räds frän debatt även med de värsta av motståndare – det är där länkandet kommer in i bilden, nämligen att man pekar på den politiske skurken och dissekerar dennes argument; debatt uppstår, och man är själv en del av denna debatt.

Jag tror inte att det är någon tillfällighet att liberala krafter lyckas dominera bloggosfären, eftersom det är ett oreglerat vilda västern där det finns mark att bryta samt att det krävs en viss flexibilitet och förmåga att sticka ut för att synas. Liberalismens teser är när allt kommer omkring dessutom väldigt enkla och kraftfulla, och lockar därför alltjämt en stadig krets som vet att nätverka idéerna på ett bättre sätt än andra åskådningar.

och Karlberg spinner vidare på den tråden även om hans utgångspunkt är att socialism är fortsättning på liberalism – något som rent filosofiskt kan diskuteras. Tycker det är märkligt att vänstern inte lyckats bättre ändå – trots att jag håller med om Blogges analys när det gäller flexibilitet mm. För faktum är att fr a inom socialdemokratin har det funnits ett antal tidiga change agents i form av Jonas Morian, Laakso och Chadie (numera Kulturbloggen).

Uppdatering: Sanna Rayman tycker också att gnället börjat ta löjliga proportioner när det gäller Årets politiska blogg:

Ärligt talat. Det här är bloggosfären, ingen public service-institution. Det är ju för jäkla trist att när en kille kommer på att kanske vore det kul att kora årets politiska blogg, därefter tar initiativ till en tävling – ja då får han sedan ägna sina nyårshelger åt att försvara initiativet, som vore han ett ointagligt maktcentra och etablissemang. Om det nu är så himla problematiskt vem som startat och agerar värd för tävlingen så kan man ju starta en egen, alternativ variant. Det brukar ju vara ett populärt grepp inom vänstern, det där med alternativa alternativ till whatever etablissemang man identifierat som ideologiskt störande element.

och noterar också precis som många av oss andra att det blivit en positiv diskussion om s-bloggandet av det hela och gör enligt mig en klockren analys av varför sossebloggar specifikt, men i mitt tycke vänsterbloggar i gemen, tenderar att hellre gnälla än att lära av det som händer i sfären:

Det vill säga att andan inom s ofta är att man vill vara i underläge och alternativ – fast bara på vinnande plats. I verkligt underläge blir socialdemokraten obekväm och börjar söka förklaringar till varför man inte står som segrare.
Och de förklaringarna man landar i är sällan något så enkelt som ”Jag gjorde dåligt ifrån mig, får skärpa till mig lite till nästa gång.” I stället blir det det här fingerpekandet mot allsköns förfördelande strukturer, trots att det egentligen är enkla saker. Vill man vinna tävlingar måste man förtjäna sin seger. Det räcker inte att tycka att man förtjänar den.

Uppdatering: Emma Opassande har gjort en analys utifrån en annan vinkel än den politiska (eller genderfrågor är ju politiska minst sagt). Hon menar att det saknas rätt många kvinnor på listan över Årets Politiska Blogg. Och ja, det är en majoritet av män bakom de bloggarna som nominerats och toppskiktet bestod av flest män.

Jag tycker att det är lite samma problem – och i det här handlar det om att lära sig av modebloggarna som knappast sticker under stol med att starta både länktåg och jaga på sina läsare att rösta i tävlingar – som för vänsterbloggarna. Det handlar om att synas och att tillåta sig att synas tror jag. Självklart ska vi män se till att lyfta fram kvinnliga bloggare också: att faktiskt försöka att sätta på sig könsobjektiva glasögon är varje liberals ansvar – men det handlar också om att våga ta steget att säga ”jag skriver om politik”.

Och precis som att det är ett faktum att ”vänsterbloggen” Promemorian vann första omgången av Årets Politiska Blogg 2006 så vann en kvinna förra året: Isabella Lund. Så i slutänden är Emmas summering det som är lärdomen alla bör dra:

Summa sumarum; det fanns inte någon självklar blogg att lyfta fram i år, för vi jobbade tillsammans i bloggbävningen och ingen var egentligen mer värd priset än någon annan. Framför allt är inte någons delaktighet mindre värd för att de “glömdes bort” i nomineringar och röstningar. Vill vi se någorlunda jämn fördelning mellan olika grupper så måste vi se till att fixa det själva, se till att inte någon glöms bort, ett delikat dilemma bland ett gäng individualister.

När man kampanjar för en blogg kan man sätta agendan för vad man tycker är viktigt för att en blogg ska få priset, där och då. Hur man bloggar, innehållet i bloggen, specifika samhällshändelser, eller viktiga frågor som lätt hamnar i skymundan. Det är i vilket fall som helst en lärdom jag tänker ta med mig till nästa gång Björn drar igång Årets Politiska Blogg.

Och de senaste åren kan man, som många påpekat, säga att det snarare är politiska frågor än specifika bloggar som vunnit omröstningen.

Uppdatering: Även diskussionen om S-info rullar vidare och Brockman har pratat med webmastern. Tyvärr tycker jag svaren som ges från S-info och Brockmans jämförelse med att Knuff och Bloggportalen skulle vara av samma sorts sekterism som S-info är märkliga. Det senare är att jämföra två skilda saker liksom att i det första handlar inte kritiken vare sig om att S-info inte skulle vara använt eller vara rent tekniskt stängt utan att det mer handlar om en social inlåsning. Hartman har gjort en roande test över hur man (som sosse antar jag ;)) kanske blivit ”prettobloggare”. Själv tycker jag det ”testet” precis som en del sossars försvar (trots att de själva ofta ligger på andra bloggplattformar) för S-info faktiskt visar att kritiken är valid.

Related articles by Zemanta

• Cloud Computing Predictions for 2009
• Yet Another Reason to Love Cloud Computing
• Google Docs as a tool for writers
• Cloud computing is taking off, but could there be storms, asks Tim Anderson
• [Web 2.0] The Security of the Cloud

Etiketter:Ayelet Noff, bloggar, Buzzword, Cloud computing, dabitch, Dashnotes, Essa, FRA, geek, Google Docs, Internet, Knuff, liberalism, opsyrran, Sanna Rayman, sexy, sjuk, Socialdemokraterna, Solstickan, tävling, vänster, Vemdalen, Wired

Mer tävlingar. Björn Wadström har plockat ett gäng bloggar och kör sin tävling ”Årets bästa blogg”. Urvalet vet jag inget om. Känns minst sagt subjektivt. Men rösta här.

Etiketter:bloggar, tävling

Först ett stort grattis till HAX för vinsten i Årets Politiska Blogg. En del menar att det finns andra som borde vara bättre som pristagare och visst: jag tycker att Opassande¹ har gjort ett fabulöst jobb under både FRA och IPred, fr a genom att varit mycket idog med att plocka upp andras postningar och länkat. Men HAX har skrivit mycket, idogt och ingående om alla de övervakningslagar som varit på gång. Fruktbart har fr a hans kunskap och info på EU-plan varit; något som många gånger varit lite sämre med bland oss andra. Själv hamnade jag på en 26:e plats – precis bakom Stickan Ljunggren och alldeles framför Enn Kock. Ett ytterligare bevis på att Deepedition är en ”omniblogg” som thebe föreslagit – för som han påpekar så är metablogg det som hölls på med runt 2005 – att blogga om bloggande…

Tillbaka till listan: extra roligt är att min vän Josh är så högt upp på listan liksom att den ofta briljanta Badland Hyena² fått många poäng. Swartz är en självklar trea. Att LouiseP känner sig för högt upp på listan tycker jag inte är rätt – även om hon skrivit färre postningar så är det alltid bra.

Självklart kan det konstateras att det är bloggbävningens orkestratörer som ligger högst – FRA-frågan och senare nu också IPred som drivits av de som ligger högst. Men jag håller inte med om att det bara skulle vara så: Blogge och de flesta andra har idogt politiserat postningar redan innan Reinfeldt och Tolgfors valde att nonchalera bloggarnas åsikter och fick inse att det biter en i rumpan. Den som i mitt tycke är mest oväntat väntad är Klamberg – men det visar samtidigt styrkan och möjligheterna som bloggformatet har som opinionsverktyg i händerna på duktiga människor. På samma sätt känns Johan Norberg och Copyriot knappast som vare sig uppkomlingar på grund av FRA-diskussionen eller som ”nya”.

En del har (som vanligt) retat sig på att det är många ”högerbloggar” eller att det är en stark övervikt åt liberala och nyliberala bloggar som får många poäng. Svensson/Zaramis menar att det kan bero på att det är Bent som anordnar det men samtidigt påpekar han att Laakso varit valobservatör. Promemorian menar snarare att det stämmer till eftertanke för vänsterbloggare, precis som Wadström påpekat. Laakso kan tänka sig att det finns en viss motvilja mot rangordnandet medan Bent funderar om sossar ibland hanterar sina bloggläsare på samma sätt som när de möter människor 1:a maj – som röstboskap:

Resten, och det är mitt starka intryck, möter bloggosfären på ungefär samma sätt som de möter en första maj-publik. De håller ett tal, säger de “rätta sakerna”, och går sedan hem till sig och sitt utan att engagera sig mycket i responsen på det som sagts. Tvärt om, om responsen blir ”fel” så är instinkten att projicera skulden på den som reagerar, för bloggaren tycker ju ”rätt”. Det får till resultat att bloggaren ofta tar bort inlägg i kommentarsfältet eller att bli arg. Och där kantrar bloggen till att bli megafoneri.

Själv kan jag väl tycka att socialdemokraterna fr a men också många allmänna vänsterbloggar gjort två fel:

1. de byggde in sig i sitt s-info och har konstant försökt att skapa kommuniteter av bloggare istället för att lyfta fram de bloggare som är sossar men som också vågar att gå utanför ”grindarna” som Laakso, Morian och självklart Johanna Graf. Det har förhindrat ett utbyte många gånger och skapat en sorts intern sekterism vilket också gjort att de som vågar sig in att diskutera blir censurerade om man inte har rätt åsikt.
2. vänsterbloggare är skitkassa på att marknadsföra sig själva – både genom att diskutera i kommentarer hos sina motståndare men också genom att jobba medvetet med länkande. Att gnälla över att man inte fått tillräckligt med röster i tävlingar bygger på att man helt enkelt inte fiskar dvs. berättar att ”hej, kära läsare jag är nominerad i X”. Nedvärderingen av tävlandet finns som exempel här.

Helt enkelt: sluta vara så fina i kanten! Inse att spelet som spelas heter Konversation³.

Så nu är det dags för Stora Bloggpriset. Jag börjar bli klar med en del av mina nomineringar även om det är svårt. Fortsätt att ge mig förslag!

Annat då: Andreas Ekström har gjort en lista över viktiga saker på Internet. Minst sagt subjektiv men what the heck. Att han inte har med FRA eller IPred får väl sättas på det kontot också :).

1. hon har inte skrivit om priset eller? [↩]
2. även om jag upplever den som sämre idag än förut [↩]
3. Min slogan är Context is king, content is the joker and conversation is the name of the game. För en förklaring kolla min nya blogg Niclasstrandh.com [↩]

Etiketter:Årets Politiska Blogg, bloggande, bloggar, Bloggen Bent, Copyriot, deepedition, Enligt m, Erik Laakso, FRA, HAX, IPRed, Johan Norberg, Josh, LouiseP, nyliberala, opassande, Oscar Swartz, politik, Promemorian, Socialdemokraterna, Stickan Ljunggren, Stora Bloggpriset, Svensson, tävling, vänsterbloggar