Alltså. Mitt i tågkaoset så är jag nu på väg ner till mörkaste Småland. Ska jobba i en ort som är mest känd för att fött en viss möbelfirma. Självklart åker jag tåg.

Och faktiskt så är vi iväg – visserligen redan vid Södertälje Syd 40 minuter försenade och det finns inget som helst att äta eller dricka ombord på tåget. Personalen hoppas få på mat och dryck i Linköping. Det får vi nog se.

Vill man följa mina fatalistiska tweets om resan kan man kolla in hashtaggen #sj541. Ett tågnummer som onekligen kan kallas Tåget från Helvetet efter flera långa förseningar under vintern. Fråga @morpac…

Jag måste ändå ge personalen heads-up. De försöker ju. Det är knappast de som gör att det inte finns snöröjning, eller att man köpt tåg som inte klarar en sån här vinter. De försöker och de låter rätt trötta. Visst görs misstag men det är på en mänsklig nivå – att deras organisation sedan är fullkomligt tappade bakom en (tåg)vagn när det gäller informationslogistik är en helt annan sak. Kommunikation måste planeras och implementeras – den händer inte av sig själv.

Och kaffet var riktigt gott.

Etiketter:541, Älmhult, fatalism, mat, personalen, tåg, tågkaos, tweet

I grunden är jag mest road över spektaklet och man får väl helt enkelt finna sig i att man är mitt i en historisk händelse: när hände det senast att myndigheter bad folk att stanna hemma…

Det har väl inte undgått någon att det är en smula kaotiskt för SJ och Banverket just nu? Man kan välj säga att uttrycket ”en olycka kommer sällan ensam” är sann idag – liksom att det rent logistiskt är fascinerande att se hur saker går sönder seriellt – först växlar, sen tåg och då går webbsidan ner och sedan telefonväxlarna. Det är liksom rena Ragnarök och visar hur lite snö och is kan totalt fallera ett modernt samhälle. @SJ_ab försöker att hålla jämna steg med alla oss som funderar hur fan vi ska få livet att gå ihop när pendling och tåg är en viktig del av livspusslet. Visst – man kan leva med att det blir problem med mycket snö – men för i helvete SJ och Banverket: fixa informationen! I Stockholm fallerar SL också rejält. Och räcker det inte med det så ramlar både tak och balkar ner – exempelvis över vägar.

Själv valde jag att inte ens försöka ta mig ner till Borlänge Järnvägsstation imorse när jag såg att tåget 5.51 var inställt. För jag insåg att det där med ersättningsbussar nog inte var så säkert vilket också visar sig:

Det har varit svårt att få fram bussar eftersom väglaget är så extremt dåligt. Bussbolagen vägrar köra och då har vi helt enkelt tagit beslutet att ställa in tåg utan ersättningstrafik

Idogt försökte jag sedan bokstavera mig igenom en avbokning av min avbokningsbara biljett men när jag väl lyckades få SJs talsvar att fatta vad jag sa så gick det ändå inte. När jag nu försöker att nå SJ Företag så är det antingen upptaget eller så svarar ingen.

Nu sitter jag tack och lov inte helt i sjön. Jag är hemma i Borlänge, jag kan jobba hemifrån (även om det tar en massa tid att boka om, försöka komma fram till SJ och försöka se till att jag faktiskt tar mig till Älmhult på onsdag som det är tänkt). Men det är irriterande att man inte sett till att informationen fungerar:

Förstår inte hur svårt det kan vara att åtminstone ge klara svar på ”imorgon ställer vi in de och de tågen” – istället för de här tjugo minuters-intervallerna.

Information handlar om att skapa förutsättningar för den som blir informerad – det kräver att man tänker utifrån och in, att man utgår från den som man vill prata med: inte vad som fungerar för en själv. Det är det stora misstaget som SJ och SL och alla andra just nu gör: deras information bygger på deras egna förutfattade meningar om vad det behövs för information.

Det märkliga är också att man nu väljer att gå ut med det käcka meddelandet att det här eländet kommer att hålla på till 27e mars på grund av fordonsbrist. Fattar att vintern gått hårt åt vagnsparken men då måste väl ändå SJ välja att se till att de antingen sänker priserna eller fixar fram fordon?

Uppdatering: Well – enligt Jan Forsberg, VD på SJ, ska man få tillbaka de biljetter som man inte löst ut:

Vi återinlöser alla biljetter oavsett vad man har för biljett. Den som inte kan eller vill resa vänder sig till SJ:s kundtjänst och sedan får man pengarna tillbaka.

Om man kommer fram ja. Själv har jag försökt att komma fram till SJ Företag under dagen men det har varit rätt kört. Tidigare idag har man blivit frånkopplad bara sådär. Hemsidan har gått upp och ner. Till slut lyckades jag boka tåg för imorgon.

Förutom att fråga om biljetterna ska jag fråga om de faktiskt ersätter att jag var tvungen att avboka hotell vilket kostade mig en del pengar. Men jag tänker vara snäll för det är faktiskt inte SJs personals fel¹.

Och @sj_ab har på Twitter haft det svettigt: så svettigt att de till slut slog i tusentweet-taket.

Endast en person jag förut hört gjort det och det är min kollega Brit Stakston under Almedalen förra året :).

Själv ska jag imorgon trotsa det hela och först 7.52 försöka ta tåget till Stockholm. Sedan ska jag på eftermiddagen åka till Älmhult. På onsdagen ska jag försöka ta mig från Älmhult till Borlänge. Jag räknar kallt med att det kommer att gå åt helvete någonstans.

1. När jag väl kom fram var det en jätterolig kvinna som pratade för sig själv när hon försökte att fixa mina biljetter från imorse :) [↩]

Etiketter:boka om, förseningar, information, logistik, SJ, snö, tåg, väder

Ligger och ser hur Sverige är lamslaget av snöväder. SJ ställer in all trafik och jag inser att nästa veckas tågåkande kommer bli en prövning i carpe diem. Skottning är gjord – tog dubbelt så lång tid som vanligt eftersom vinden packat snön hårt. Kompakt och tungt. Nu dags för jobb. Massor av jobb. Och boka hotell och tåg – om man kommer fram till SJ. Skulle behöva åka och handla skor eftersom mina gamla är heltrashade. Men de får hänga med ett tag till. Hinner inte shoppa idag.

Etiketter:jobb, status, tåg, vecka

Efter en trevlig (i tid) resa med SJ från Göteborg landar man i Hallsberg. Fine and nice. Tågkompaniets tåg står inne på stationen och väntar. Allt går som smort.

Det har varit en intensiv vecka. Det är fredag. Varför inte ta en öl eller ett glas vin de nästan tre timmar som det tar att kajka genom Bergslagen med Reginatåget?

Eller bara en kaffe.

Inte om du råkar leva i 2010 och bara ha kort i plånboken.

Tågkompaniet väljer att inte ta emot kortbetalningar.

Ja. Läs det igen. Tågkompaniet tar inte emot kortbetalningar. Bara cash.

Vi kan säga att jag blev lite förvånad. För de har gjort det förut.

Det är pinsamt att ens andas att jag jobbat med dem i min tidigare reklamkarriär. Welcome to the reality Tågkompaniet. Att inte ta emot kortbetalning i februari 2010 är som att förklara att e-mail eller en hemsida inte behövs. Det är som att säga att bilkörning är något som bara ska göras på lördagar och i 10 kilometers hastighet.

Hur är det med er andra? Hur ofta har ni kontanter i plånboken? Jag kan lugnt säga att det är ytterst sällan jag nyttjar kontanter. De enda gånger jag går bet när det gäller kort är typ riktigt små, skumma tobaksaffärer i Stockholm eller Malmö. Annars har snart sagt varenda liten låda en kortläsare och kan ta emot kortbetalning.

Så vad beror det på Tågkompaniet? Snålhet? Eller att ni missat att människor handlar med kredit- och bankkort? Är det så illa i Gävle att cash is king?

Vad ger det för bild av ett företag som ska konkurrera med SJ om man inte kan erbjuda normal service för sina resenärer? Jag menar: jag är den förste att hurra för avreglering av vad det än månde vara. Men då måste företagen som tar över prestera och leverera mervärde. Annars kommer någon annan att få koncessionen.

Är jag extra grinig? Kanske. Men jag är också rätt trött att som konsument bli bemött med ”nä, vi orkar inte erbjuda det” från företag generellt – och om jag ska sitta i flera timmar på ett tåg så vill jag kunna handla på det sätt jag valt.

Sen kan man verkligen fundera hur man tänkte när det gäller säkerhet. Kortbetalningar är något som många olika företag går över av ren säkerhet. Att välja bort det verkar i min värld vara rätt kass politik runt personalen.

Så visst – jag är sur över att jag inte fick handla ens en kopp kaffe på grund av att jag bara hade femton spänn (eftersom mitt svarta priokort inte gäller på Tågkompaniet) men i stort känner jag fasen djup sorg över att ett företag som i grunden bygger på en sån häftig story faktiskt inte levererar den standard som många människor blivit vana vid.

Etiketter:2010, bankkort, konkurrens, kontanter, kortbetalning, kortläsare, kreditkort, tåg, Tågkompaniet

Lämnar till slut det sovande huset. Efter två koppar kaffe – en fokuserad tidig morgon. Det börjar bli en vana. Skrapar bilen medan jag tar morgonciggen och kör sedan ner till stationen. En tia i parkeringsautomaten som med jämna mellanrum behöver en smäll för att ta emot pengarna. Kallt på perrongen. Trötta ögon var man än tittar. Intercitytåget 5.51 kommer in från Falunhållet. Stiger på. Letar upp platsen. Folk runt om lägger sig tillrätta för att sova. Jag slår upp datorn. Jobbveckan har börjat.

(den här veckan är chokad så det lär inte bli så mycket bloggat. bara så ni vet.)

Etiketter:måndag, pendla, tåg

På väg. Skenande tåg. Rak väg. Mot november. Hösten försvinner bakom oss. Snabbt mot november. Ljudets hastighet. Fort som fan. Ljusets minimeras till en brännande stråle. Varje skarv. Slår i kroppen. Mot november. Mot monstret.

Etiketter:höst, november, tåg

Halvligger med en rygg som smärtar i stil med tandvärk. Hatar att behöva ställa in saker vilket jag fick göra nu: jag skulle knappast kunnat tagit mig med tåg ner till Stockholm som det var tänkt.

Dock kan man ibland undra över hur ödet ter sig. Vi kan lugnt säga att min rygg, och mitt psyke, hade fått sig en rejäl dust när tåget jag skulle åkt med: 5.48 inte kom fram förrän vid elvatiden…

Sen visar det sig – när man läser innantill att SJ fr o m den 10e oktober markant försämrar sin restidsgaranti. Som mest kan du få ut halva biljettpriset. Oavsett hur sen du blir.  Fantastiskt sätt att jobba med sitt varumärke. Och att skylla på EU…

Etiketter:älg, försening, rygg, SJ, tåg

SJ kommer att försämra sin ersättning när det gäller förseningar markant. Och det hela bygger på a) ett EU-direktiv b) att “konkurrenter” dvs Veolia och andra som kör vissa sträckor inte ger några ersättningar. Det gläder mig att min gamla kund Tågkompaniet ser till att ha bra ersättningar fortfarande. För det är fan huvudlöst idiotiskt. Att inte få någon eller att få mycket lite tillbaka på en biljett på grund av försening (eller varför inte ett uteblivet tåg) innebär en logisk kullerbytta. Jag ska alltså betala en biljett och sedan beror det på slumpen och bolagets goda vilja om jag kommer fram enligt den tid som står i tidtabellen eller om jag ens kommer fram.

När man köper lotter eller spelar på Lotto så innebär det att man väljer att lägga sina pengar på en chans att vinna något. När det gäller det nya ersättningssystemet – och i allmänhet när det gäller att åka tåg även i dag så är det ungefär på samma sätt. Det är inte säkert att man kommer fram – vare sig i tid eller ens kommer med det tåg som man köpt lott – biljett – till.

I det fallet har SJs och Veolias biljetter slutat vara färdhandlingar och istället gått över att bli lotter. Vilket borde rendera Lotteriinspektionen att hålla koll på SJ. För  enligt Lotterilagen ska det finnas en fast vinstplan dvs. man ska veta vad man kan vinna och hur många vinster det är kontra antal lotter.

SJ, som jag ju ett antal gånger per vecka använder mig av, väljer för övrigt att öka priset på årskortet rejält, under sommaren har man tagit bort alla tåg mellan Borlänge – Stockholm innan 7.52 respektive efter 17.44 om man inte väljer att åka över Gävle och betala i princip dubbelt upp. Det är ofta nu som man hamnar i riktigt gamla vagnar och lokfelen står som spön i backen.

Den försämrade ersättningen blir lite grädde på moset. För det är knappast så att jag som resenär kan påverka något för att vi ska hinna i tid, möjligen se till att hjälpa av pensionärer som ibland tenderar att ta tid på sig att gå av och på – kast med pensionär blir snart en affärsresenärs nya sport. Att SJ sedan inte har materiel som håller eller personal som kommer i tid till jobbet: det får vi nu stå för. Att man väljer att missa faktumet att vi är en hel del som faktiskt jobbar på sommaren och reser med tåg verkar också gått ledningen förbi – för de har tagit semester.

Själv börjar jag fundera på om det snart är mer lönsamt rent tidsekonomiskt att ta bilen ner. Bökigare visst men säkrare när det gäller att åtminstone ha chansen att komma i tid till kundmöten etc. Eller så är det bara att bita ihop och hoppas på tur i spel…

…stackars de resenärer som har tur i kärlek.

Ps. Läs SJ-bloggen. Nej, det är inte SJ utan en långpendlare. Vi som reser mycket med tåg blir ett cyniskt släkte. Eller vad säger du David? Ds.

Etiketter:biljetter, ersättning, lotteri, Lotto, SJ, tåg, Tågkompaniet, Veolia

På tåget igen. Fredag kväll spenderas i sällskap med SJ. Inget nytt under solen. Ett par intensiva dagar i Stockholm. Utmanande, spännande och konstant på. Jag blir tystare och tystare på nätet – tiden till att cruncha och tänka är inte speciellt stor. Det handlar om att leverera. Konstant leverera. I längden inte bra men just nu är det just så. Det handlar ofta om det – som konsult är man inte bättre än sin senaste dragning, sin senaste preso, sin senaste leverans. Det är utmanande.

Det som är spännande är att träffa alla dessa smarta personer. Det är oerhört inspirerande att lira med personer som faktiskt driver marknadsföring i riktigt stora företag och det lär en väldigt mycket.

Samtidigt får jag också utmana min egen dåliga självkänsla, och hantera det fluktuerande självförtroendet som man har. För man är människa, vi är alla alltid rätt osäkra på oss själva – men att ändå våga utmana sig själv, sträcka sig den där extra centimetern så växer man. Att bli kvar i det man gjort länge länge skulle för min del innebära att jag tappade utmaningarna och det dödar mig sakta men säkert.

Stockholm då? Well, det börjar bli förståeligt. Det är en stad som för min del tar tid att komma överens med. Jag börjar sakta men säkert hitta i citykärnan. Jag börjar sakta förstå tunnelbanan igen. Jag blir fortfarande fascinerad över att folk uppenbarligen kan det i skallen. Å andra sidan antar jag att de flesta åker ungefär samma väg hela tiden?

Så den stora frågan: hur går det för DigitalPR?

Det går bra. Självklart handlar det väldigt mycket om den lycka jag har att ha ett fast gig. JMW Kommunikation är min stadiga plats numera och framöver till två tredjedelar av det som sägs vara 100%. Resten handlar om roliga uppdrag och spännande föreläsningar för såväl företag som för kluster av företag eller branscher. Självklart är det en omställning för hela familjen. Jag är borta tre dagar i veckan minst, jag jobbar konstant och för min del är inte den 25e något annat än ett datum: lön tar jag ut när det finns pengar nog på företagskontot.

Jag har skaffat mig en ekonomi-Hitler som jagar på mig efter fakturor, räkningar och kvitton. Det är bra. Jag är fullkomligt livegen när det gäller ekonomin och det passar mig rätt bra. För hellre det än att faktiskt behöva hålla ordning på det själv.

Så livet rullar. Men bloggandet får stå tillbaka för dels Twitter och dels jobb. Bara så ni vet.

Ps. Har skrivit min sista (?) krönika för Resumé. Nån som har lust att anställa mig som krönikör i höst? Ds.

Etiketter:blogg, digitalpr, JMW, jobb, krönika, självförtroende, självkänsla, Stockholm, tåg, tid

Idag har konsulten varit på turné igen. En fin liten tur ner till Norrköping och Centerpartiets framtidsstämma. ”What?” säger en del säkert. Har deeped blivit centerpartist? Nej. Lugn, det var betalt konsultande för att ge dem evangeliet om bloggande, om sociala medier. Tillsammans med Brit Stakston på JMW missionerade jag i knappt en och en halv timme. Tågresorna har tagit sju timmar. Men vad gör man inte för Ulrika Ingemarsdotter? :)

För första gången träffade jag en person som faktiskt läser den här bloggen och inte tillhör mina sociala sfärer (typ gamla QS, sociala mediebubblan, reklambubblan etc.). Rätt skum känsla ändå.

Jag har också gjort Stockholms Central-racet. Från spår 18 till spår 5 på knappa två minuter eftersom jag hade knappt fyra minuter mellan tågen att spela på. Det är i stil med min vän Morris rekordrace mellan Arlanda Express och sitt flyg till Ängelholm. Visserligen ingår det i hans race också en säkerhetskontroll: själv fick jag putta undan sega stockholmare och bortkomna Eslöv-bor.

Imorgon är det barnkalas.

Etiketter:bloggande, Brit Stakston, Centerpartiet, evangelisering, missionerande, Morris, Norrköping, sociala medier, Stockholms Central, tåg, Ulrika Ingemarsdotter