Etikettarkiv: tåg

Loops

Dagens musikval: jävligt mycket loopar. Jag föreslår min lista Loops. Morgonen började redan 4.30. Eftersom SJ av någon outgrundlig anledning (gissar att det är för att jävlas personligen med mig) valt att tidigarelägga den sk Tortyren dvs första tåget mot Stockholm till redan 5.41 så blir det så. Det finns inget som är så långt som en kvart mer sovtid den tiden på morgonen. Jag har försökt – det höll på att gå åt pipan.

Tåg som vanligt alltså. Jag har varit på tågstationer 16 dagar av 30 den senaste månaden. Jag skulle vara hemma mer var det tänkt. Jomentjena. Jag är inte så bra på att prognosticera. Hamnade i Knivsta. Jobbade med förmiddags workshop. Det var fint väder i Knivsta. Och i Uppsala. Men jävligt kallt. Bilden blev sjukt bra. Älskar appen Snapseed både på padda och iphone. Google har köpt den för övrigt.

Stannade i Uppsala. Tog en timme mellan tågen. För att hinna upp till Webhallen. För att kolla om de möjligen hade Logitechs nya tangentbord: Easy switch. Det hade de. Ett.

Jag och tangentbord är en speciell historia. Letar ständigt efter det perfekta. Det är inte det här. Men det är ett grymt bra trådlöst bord. Tre separata bluetooth vilket innebär att jag med samma tangentbord kan enkelt använda tre devices. Perfekt på resan, perfekt på kontoret.

Så ännu en dag. Ännu en post.

Post #058 i #blogg100

Femtonminutersmarginalen och ett fiktivt samtal med SJ

Efter gårdagens post runt SJs Snabbtåg så blev det nästan ironiskt att se den här bilden idag:

kvarten

Det är inget nytt egentligen. SJ Trafikverket har helt enkelt valt att ta en akademisk kvart på sina tågtider för att hålla uppe statisken.

Vanligtvis brukar det väl ändå vara så att det finns någon sorts balans i det hela. Följaktligen borde nästa gång man ringer för att avboka sin biljett låta enligt följande:

”Hej, det är Karin på SJ. Vart vill du åka?”

”Hej, jag vill avboka en biljett. (tänk in en tid)”

”Men det tåget gick ju för 13 minuter sen. Det kan du inte göra!”

”Ja, det verkade inte vänta på mig. Så jag vill gärna avboka biljetten.”

”Men det kan du ju inte göra! Du har ju missat tåget och då är biljetten förverkad.”

”Men jag kom ju bara 12 minuter efter avgångstid? Det är ju inom femtonminutersmarginalen?”

”Vilken femtonminutersmarginal?”

(Karin är nu väldigt förvirrad, och lite irriterad eftersom det här inte finns i det manus de har)

”Den som ni satt upp.”

”Vi har väl inte satt upp någon sådan marginal? Du måste ju vara på tåget minst en minut innan avgång.”

”Ja men jag är ju i tid då jag kommer fjorton minuter efter avgångstid. Enligt er femtonminutersmarginal.”

”Vi har ingen femtonminutersmarginal! Tåget avgår på den tid som är utsatt!”

(här väljer jag inte att notera att det är ofta som tåg inte avgår på den tid som är utsatt)

”Men jag läste i tidningen om den.”

”Nu förstår jag inte.” 

(nu önskar Karin att hon tagit jobbet på Ånge kommun istället)

”Jag läste om den på er hemsida också faktiskt.”

”Jag förstår inte. Vill du boka en ny biljett?”

(Karin försöker nu ta kontroll över samtalet)

”Nej, jag vill bara avboka min biljett för det tåg som åkte ifrån mig för fjorton minuter sedan.”

”Men men – det åkte ju i tid.”

”Inte enligt femtonminutersmarginalen.”

”DET FINNS INGEN FEMTONMINUTERSMARGINAL”

(jag noterar att Karins norrländska bryter igenom när hon blir frustrerad över idioten som hon pratar med. Och önskar jag vore en älg. I augusti.)

”Jo, den här som säger att om ett av era tåg är femton minuter efter ankomsttid så är det i tid. Följaktligen borde motsvarande flexibilitet gälla för min ankomsttid till perrongen.”

”Men det går ju inte…”

(Jag anar att Karin börjar misströsta. Och fundera om hon är med i en Hassan-sketch. För hon är i den åldern. Den där ironiska generationens ålder. Vi som blivit gamla och skrattar åt Allt faller)

”Varför inte det?”

”Men då blir ju tåget försenat femton minuter.”

”Och?”

”Då kommer ju de andra på tåget fram femton minuter försent!”

”Nä, de kommer ju i tid.”

”Det gör de väl inte.”

”Jo, enligt ert sätt att se på när tåg kommer i tid.”

(här lägger Karin på)

Post #034 i #blogg100

X3000 – ett snabbtåg utan snabb

Idag var det dags att ta tåget igen. Det är ju för mig den vanligaste aktiviteten under fyra år. Jag har spenderat ohemult mycket tid på tåg. Jag har haft med SJ att göra förr om man säger.

IMG_0520

Spenderade lite tid med att försöka utröna hur det egentligen står till med de nya snabbtågen X3000. Det är lite olika när det gäller vad de kostar men man kan fundera över värdet av en merkostnad även när ett tåg går fortare. Vidare är jag skeptisk till att kalla saker för ”snabb” om det inte faktiskt är så. Oavsett om snabbtågen är snabbare på vissa sträckor så blir det märkligt att välja ett sånt namn som produktnamn. Lite som att kalla något för köttlasagne men det är bara kött i 90 % av lasagnerna (resten kan vara häst :)) eller snabbfixering men det är bara i 90 % av fallen som fixeringen sker snabbt. Sen är det självklart så att ”snabb” är ett relativt ord.

Sen var jag lite nyfiken på hur @sj_ab numera hanterade frågor på Twitter. När de började arbeta med det var de kanske inte alltid så precisa i sina svar men rätt roliga. Man kan väl lugnt säga att precisionen möjligen förbättrats något men det är lite som att prata med en av de här botarna som många företag skapade i mitten av 2000. Plus att de kör sedvanliga trick: ring oss för mer detaljerade svar och vi återkommer imorgon.

 

Jag är nog säkert lite gnällig men eftersom jag spenderat så förbannat mycket tid på tåg (och spenderar ganska mycket fortfarande på dylika åkdon) så blir jag ibland helt enkelt irriterad på hur ett företag som SJ hanterar sin affär. Och oss kunder.

Idag blev nog droppen när de valde att göra en extra biljettkontroll utan någon som helst anledning. Själv hade jag börjat ni vet ”den inre resan” men den blev abrupt avbruten av en konduktör som skulle se min biljett igen. SL och SJ och liknande företag väljer ofta att förminska upplevelsen hos den stora delen av sina kunder för att försöka få tag på några få som bryter mot reglerna. Detta på ett sätt som gärna misstänkliggör alla deras kunder.

Men varför åker jag inte bil eftersom jag ogillar det så mycket? Well, jag gillar att åka tåg. Och generellt känns det lite märkligt att ett företag som gärna går i bräschen för att man är det miljövänliga alternativet med sitt handlande ofta driver folk till att ta en bensinslukande bil då man optimerar sina tider och hanterar sina kunder på ett många gånger märkligt sätt.

Post #033 i #blogg100

Ps. När jag skrivit klart det här försöker jag att boka en biljett till dottern. Med hjälp av ombokningsvärde. Men det kräver uppenbarligen någon sorts magisk touch och doktorshatt i både teoretisk fysik och praktisk filosofi. SJ för fan – börja göra något rätt! Ds.

On the road again – en #blogg100 om att resa

De senaste tio har jag åkt till Göteborg, Stockholm, Malmö, Göteborg. Nästa vecka är det Motala och Stockholm.

Jag har de senaste åren rest mycket.

Man vänjer sig faktiskt. Ibland är det eländigt – framförallt om det strular med resorna – men att åka är inte längre jobbigt.

För jag har tidigare tyckt att åka någonstans varit hemskt. Att packa gav mig ångest flera dagar innan, jag oroade mig alltid för diverse småsaker eller förseningar. Min aversion mot att resa gjorde att jag en gång tackade nej till en studieresa till Brasilien – för att jag helt enkelt tyckte det var alldeles för jobbigt och långt.

Numera packar jag på några minuter, jag vet precis vad jag behöver och har sett till att ha väskor som fungerar för olika långa resor. Jag har koll på teknikväskan: det finns en strategi och en ordning i den – åtminstone på utvägen. När det gäller packning är jag också en sån person som sällan packar upp ex.vis på ett hotellrum, åtminstone inte mer än jag behöver. Det är för att vara mig en oväntat effektiv och strukturerad tillvaro min packning lever under resor.

Efter att ha åkt med SJ fler dagar än jag inte åkt med dem under tre år så har jag lärt mig att ta förseningar med saktmod. Jag har lärt mig att inte lita på ombordpersonalen utan sett till att använda såna hjälpmedel som appen Tågtavlan och helt enkelt använda armbågarna både fysiskt och ordmässigt för att se till att både få information och komma fram i någorlunda tid.

Jag får ofta frågan varför jag inte flyger, exempelvis till Göteborg eller Malmö, det finns ju en flygplats i Borlänge som trafikerar båda städerna. Jag har inga som helst problem att flyga men jag gillar tåg. Förutom att det, borträknat tid, är rejält dyrare att flyga från Romme Airport så innebär tåget möjligheten att jobba, att skriva, arbeta med det jag håller på med. Det finns inte så mycket annat att göra. Det är av samma anledning att jag inte kör bil till Stockholm. Ska jag dit med bil så får någon annan köra – jag sitter och jobbar bredvid. Det innebär att jag numera tycker det är rätt trist att köra bil generellt.

Jag har helt enkelt lärt mig ”härarbete”, och gillar det. Jag har alltid min uppkoppling med mig, jag kan jobba på min MBA eller på Ipad (numera också med externt tangentbord eller penna) och jag är oftast mer nåbar än många som sitter på sitt kontor med en fast telefon. Jag har min kalender synkad i flera devices, mailen kommer till alla devices och alla mina anteckningar finns i min Ipad och i molnet via Adobe Creative Cloud. Mitt kontor är där jag kan sitta och ha tillräckligt med plats att öppna datorlocket eller ha ipaden på någorlunda plant underlag. Om my home is wherever I hang my hat så är my office wherever I connect to internet.

Det jag inte har är nån sorts SJ-romantisk syn på själva resan. Det är för mig ett verktyg. Den inre resan bla bla bla. Nä, jag tar mig från A till B med hjälp av det färdsätt som passar bäst. Jag fascineras av såna som Årskortguld och andra som älskar själva resandet – det är själva målet. Däremot så har jag, precis som många, en barnslig förtjusning i stora flygplatser (minus O’Hare – den är typ tristast i världen) eller stora järnvägsstationer. Jag fascineras av mängden människor, av det tillfälliga i platsen: att alla är på väg någonstans och fascineras av den logistik det krävs för att förflytta alla som reser.

Så nej, resandet stör mig inte. Jag har vant mig vid det och kan ibland längta efter en lång tågresa med tid att jobba med det jag behöver jobba med just då.

Post #010 i #blogg100

Home is wherever… #blogg100

En bit från Växjö låter jag tankarna flyga vidare. Över att resa, att åka bort, åka hem och hur det kan vara helt olika saker beroende på vilket perspektiv man anlägger.

”Home is wherever I get an electronic socket for my digital gadgets”. 

Det är fredag. Jag lämnar Malmö efter en galen vecka då jag besökt alla tre större städerna i Sverige. På tre dagar. Sitter på tåget. Jag och en mängd andra som ska någonstans. Hem, bort, kanske bara en bit av en livslång resa.

Att vara på resande fot får mig alltid att fascineras över själva resandet, över att vi är så många som varje dag åker någonstans. Mängden atomer som varje dag förflyttas är gigantisk och med dem tankar, känslor, kunskap och liv.

Idag är resandet inte någon stor sak. Igår var det större och i förrgår var det ett äventyr. Jag hör personer vid sidan av mig prata om att resa till Japan ett par dagar, andra som packat för en vecka i Sälen och några som ska resa till sina barn. Som rest iväg för att finna sitt liv. 50 mil, hundra mil, tusen mil.

Med flyg och tåg, bil och buss så kan vi helt enkelt förminska rummet. Vilket självklart innebär att vi oftare förflyttar oss, reser iväg. Vilket gör att hem ibland blir borta och borta visar sig kanske vara just hemma. Definitionen av var vi hör hemma är alltid beroende av vilka parametrar man lägger i den.

Så var man är på väg. Det kanske man inte alltid vet. Om det fysiska målet är en definition så är kanske den psykiska en annan.

På tal om resor är det oerhört kul att UD-bloggen valt att hänga på #blogg100. Det är ett fantastiskt gäng som valt att hänga på idén som @bisonblog la ut.

#003 av #blogg100