Jag har inte egentligen några hanguos när det gäller vilka jag faktiskt kan tänka att jobba med. Så länge det är relativt lagligt, kan utmana mina strategiska och kreativa skills och betalar för sig så är det knappast problematiskt för mig att vare sig jobba med politik, dobbel, sex eller nåt annat som folk lätt blir upprörda över. Så länge jag ser att det finns en utmaning och att det passar mitt personliga varumärke och fungerar med mina andra kunder.
De enda som direkt skulle få vända och om de inte försvann tillräckligt fort skulle få en välriktad spark i ändan av en stålhättad Doc Marteen är Sverigedemokraterna. För jag har en ytterligare regel: jag jobbar bara med människor som är intellektuellt kapabla. Däremot skulle jag gärna jobba med såna som Isabelle och andra fantastiska människor.
Jag kan inte för mitt liv uppamma något engagemang i det och jag blir faktiskt mest irriterad när jag läser om att mina farhågor, mina åsikter då jag en gång var en del av kyrkan besannas värre än vanligt.
Först och främst. Ett demokratiskt val måste på nåt sätt ha en någorlunda andel av väljare för att faktiskt vara demokratiskt. I samband med EU-valet ifrågasätts dess giltighet då det ligger under 50 % av de röstberättigande. Kyrkovalet renderade 2005 12 % valdeltagande. Ursäkta mig men – är det ens någon mening att prata om demokrati i det sammanhanget? De senaste 75 åren har valdeltagandet i kyrkovalet aldrig varit mer än 25 % av röstberättigade:
Kyrkovalet kostar stora pengar: 156 miljoner kronor. Det är cirka 800 000 som röstar av de 6,7 miljoner medlemmar som kyrkan har. Det berör väldigt få. Skillnaderna mellan de som ska väljas in är miniskula. Värdet av att dra igång en valapparat är knappast mätbart. Kyrkan som kommunikatör är usel. TV-reklam om kyrkovalet bygger på en kampanj om bön. Kan ingen slå den som plannat det i huvudet?
Problemet är att kyrkan inte är en organisation som kan styras av politiker. Det är ologiskt för människor och det finns inga som helst incitament för att välja politiker som ska styra en organisation som handlar om tro, om passageriter och som i sin tur är delad mellan klerikalitet och politiska beslut. Politikerna försöker ständigt påverka det teologiska innehållet samtidigt som diverse ämbetsbärare blir politiker för att styra de frågor som den politiska delen av kyrkan styr. Det är en mashup istället för klara gränssnitt – och det hela blir snarare en jävla röra.
Idag har en del förklarat att det är “mitt” (det är ett generellt upprop men ju självklart riktat mot mig som fortfarande medlem och därmed röstberättigad) ansvar att rösta i kyrkovalet för att hålla Sverigedemokraterna utanför kyrkopolitiken. Jag menar att ett sånt upprop är felaktigt. Två olika vinklar gör det till både illavarande och icke-strategiskt upprop:
Precis som när det gäller Aftonbladets vägran att ta in politisk reklam från SD medan resten av partierna (däribland Vänsterpartiet med sina många hårdföra kommunister och leninister) får köpa sig annonsplats, (vilket är principiellt1 upp till den som äger mediet, men demokratiskt minst sagt en smula skralt) så är det enligt mig odemokratiskt att driva på folk att rösta i ett val bara för att några personer inte ska få vara med i beslutandeställning. Om man som parti vill hålla SD stången borde man väl se till att man har så pass intressanta erbjudanden och fr a lägga rejält med krut på att kommunicera det istället för att få en massa vanligtvis demokratiskt sinnade och intelligenta personer att förklara att man ska använda sin demokratiska rättighet i kyrkovalet till att hålla ett parti utanför? Själv tycker jag SDs politik är fullkomligt uppåt väggarna och de har inget vettigt att säga i min bok: men de har rätt att säga det och rätt att – om de får människor att rösta på dem – sitta i vilka jävla fullmäktige och nämnder som helst. Problemet för kyrkan är inte SD – det är att de politiska partierna som redan sitter där inte gör sitt jobb och det jag tidigare skrev: att det inte finns incitament för ett högt valdeltagande nog för att på normal väg undvika SDs idiotier.
Själv tycker jag det vore bra om SD kom in i olika politiska finrum. För det innebär att de tappar sitt starkaste varumärkesvärde: att inte få vara med och att vara outsider. Jag vet inte en enda kommun där partiet fått plats i fullmäktige där de faktiskt fått speciellt mycket plats, i de flesta har de snarare försvunnit från agendan genom att de nu får ta ansvar för realpolitiken.2Vilket innebär att man måste kunna räkna och läsa3. Det är samma sak som gäller för kyrkovalet. Problemet är bara att det är väldigt många som sitter för andra partier som har samma problem. Så visst kan oron vara befogad: om SD råkar få till några fullmäktigeledamöter som har ett par hjärnceller intakta kan det bli knivigt för övriga av de politiska partierna. SDs förhoppning om att kunna slå undan benen på samkönade äktenskap och liknande är knappast hotande – Svenska kyrkan kommer aldrig att lyckas besluta sig om det ändå. Se bara på kvinnoprästfrågan: som princip är den löst men praktiskt så får kvinnor som bär kragen fortfarande kämpa och blir sedda som B-laget. Så chansen att SD på något sätt får något inflytande i kyrkan är liten: och deras åsiktspaket är tyvärr inte långt från åsikterna hos många svartrockar inom kyrkans ämbete.
Och när jag läser sånt här dravel från Irene Gustafsson, sosse inom kyrkopolitiken blir jag bara än mer övertygad om att kyrkan och politik inte har ett skit med varandra att göra. För de enda partierna som faktiskt vågar titta på en möjlig framtidens kyrka är de som är politiskt obundna: det är det mest logiska för en organisation som kyrkan. Att driva en i det närmaste förtalskampanj mot POSK och andra partier som vill ha en kyrka som är kyrka och inte en nästan-statlig-gudomsinstitution visar hur illa det är ställt. Elitism bygger på att stänga ute och det är precis vad både Irene Gustafsson och andra väljer att föra fram som ett viktigt argument för att rösta i kyrkovalet om några timmar. Folkkyrka är inte något som skapas genom demokratiska val4 – det är vad kyrkan är: ecclesia – där människor samlas i bön och tro. Det vore bra om politiker som ska sitta i kyrkan kanske läste bibeln och tog lite exegetiska kunskaper innan de uttalar sig.
Kyrkan och staten separerade för nio år sedan. Det är dags att fullborda skilsmässan.
Själv har jag gjort mitt val. Det är ett val som är en logisk följd av det här men också har jag insett att det är nödvändigt – men för mig väldigt stort och faktiskt ändå svårt:
jag kommer att gå ur Svenska kyrkan.
Åsa Linderborg är för övrigt en person som de senaste veckorna uppvisat en så fascinerande frånvaro av logik och konsistens att det här blir roande [↩]
och tyvärr måste jag säga att mina farhågor när det gäller Piratpartiet besannats i det här fallet: realitetens politiska harvande drar tänderna ur såväl tigrar (pp) som hyenor (sd) [↩]
Och jag tycker det är roande att diverse kulturpersonligheter gärna drar en lans för alla gamla maoisters rätt att tycka samma sak som nazister men om någon varit nazist så är det fy fy… [↩]
det är sjukt roande att POSK och exempelvis Martin Garlöv anklagas för att vara högkyrklig: jag garvade högt [↩]
Man ska inte sparka på dem som ligger ner och vara snäll mot dem som är utrustade med en sämre uppsättning fattningsförmågor sägs det. Så det här är väl egentligen elakt att påpeka men allvarligt: Alex Schulmans försök till att vara politisk analytiker känns oerhört … märklig. För hans förklaring att Piratpartiet bara handlar om fildelning, och att alla de som röstat på Piratpartiet bara vill att det ska vara fritt att dela filer är ett underligt uttalande för att säga det minsta. Och det faller liksom på sin egen orimlighet när han skriver:
Jag har verkligen försökt att sätta mig in deras argumentation, men jag klarar inte av det, för det är så dumt och platt och så fullständigt befriat från nyanser.
Här förklarar alltså mannen bakom 1000apor att alla andra är befriade från nyanser… Helt ärligt så är det här nog bland det dummaste jag läst på mycket länge. Dumt, platt och befriat från nyanser för att förklara hur det känns när man läser det. Det blir roligt när Schulman påpekar att:
Sverige tycks vara till 93 procent ett vettigt, tänkande folk. De övriga sju procenten tycks inte kunna föra normala resonemang. Jag är oroad. Vad är det som pågår i det här landet egentligen?
Okej. Enligt Schulmans sätt att onyanserat argumentera så innebär det att han tycker att de personer som röstade på Sverigedemokraterna är vettigt, tänkande och det är bara de sju procent som röstade på Piratpartiet som är idioter. Bra där Alex.
Det intressanta är också att det är samma argumentationslinje som vi sett hos många andra – varför får jag känslan att det handlar om ett centraliserat utskick från Anti-piratbyrån? Konceptet är helt klart följande:
Förklara att Piratpartiet handlar om fildelning. Inget annat. Diskutera inte personlig integritet eller övervakning.
Förnedra Falkvinges intelligens, intellekt och moral.
Ta inte upp de personer som argumenterar om internets frihet, säkerhet och personlig integritet. Nämn inte HAX, Emma och Oscar Swartz. Förklara att alla som röstade på Piratpartiet är unga killar med moppe och SD-sympatier.
Nämn inte IPred-lagen, undvik att ta upp ACTA, Telekomfördraget och FRA som frågor eftersom Piratpartiet pratar om dem.
Förklara hur musiker är offer och rädda för att säga vad de tycker – det innebär att de musiker som faktiskt säger något mot vår (Antipiratbyråns) åsikter egentligen är rädda för Piratpartiet.
Nedvärdera meningsmotståndarna som varande tjuvar. Undvik att diskutera upphovsrättens problem när det gäller synen på ägande.
Det är jävligt tur att det finns andra som vågar vara nyanserade. Exempelvis SVDs ledare som inte fungerar som nyttiga idioter för staten och rättighetsorganisationernas lobby. Eller läs Marys sammanställning av bra kommentarer som faktiskt vågar vara nyanserade och till skillnad mot Schulman balanserade.
Uppdatering: Via opassande hittar jag fler som slirar in på fildelningsspåret. Dataspelsbranschen, som verkligen skulle ha allt att tjäna på att jobba tillsammans med den nya nätkulturen förklarar att
Piraterna dödade det svenska musikundret. De driver fram övervakning på internet. Och de håller kvar Sverige i digital stenålder genom att sabotera övergången till lagliga digitala tjänster.
Jahaja. Självinsikten är tyvärr lika liten där som inom musikbranschen. För det svenska musikundret pågår konstant, men på Myspace och inom helt andra genrer än tidigare (antar att Strömbäck inte är riktigt hemma i Swedish Melodic Death) och det är knappast så att det går någon större nöd på dataspelsbranschen. Att vända på kuttingen och mena att Piratpartiet skulle tvingat fram övervakning är bara dumt – och okunnigt om hur historien ser ut. Enligt den argumentationslinje som Per Strömbäck använder så var det fel alla de som tryckte böcker mot statens vilja under franska revolutionen, alla de som valt att på olika sätt använda kända symboler för att uttrycka sig även om symbolen är någon annans osv. Det är jävligt skönt att Garpenståhl står på sig. Alla som orerar runt Dreamhack verkar totalt glömt bort att vi faktiskt också har en lag som förhindrar människor att ta lagen i egna händer. Oavsett vad Pontén försöker få till det med sin minst sagt märkliga metafor:
Det är som att två fotbollsspelare under en match plötsligt börjar spela handboll, och hänvisar till den personliga integriteten när de blir utvisade.
Förklara den om ni kan… Det är också skönt att man satsar på fler poliser, inte för att beivra såna ointressanta brott som våldtäkter och liknande utan just fildelning. Antar att det känns fint för alla de tusentals vars hem fått inbrott där det avskrivs direkt. För det är ju tjuveri som tjuveri eller? Artisternas integritet blir våldtagen. Eller?
Läs också Fridholms långa och välskrivna drapa mot fr a Dataspelsbranschen. Men läs också Karl-Erik Tallmos genomgång av Piratpartiets politiska program – en lång och resonerande text som knappast höjer partiet till skyarna men tar det hela på en mycket balanserad form.
Uppdatering: Oavsett vem som är vem så kan man lugnt säga att Alex Schulman nog inte ska prata något om tänkande människor om man ser på dem som hänger runt 1000Apor. Och det beror oftast på hur publicisternas egna intellekt visar sig… Särskilt när han gnäller att Aftonbladet inte lägger ut hans krönika… när de sen gör det…
Men det ser rätt kul ut när man kör igenom deras kackiga webbgränssnitt fort :)
Entries (RSS)