Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

SD-väljare är kanske inte rasister men…

Det sker en diskussion fortfarande runt SD och SDs väljare. Vilka är de? Varför väljer de som de gör? Vad är rasism?

Det sker en normalisering och det går snabbt. Uttalanden om att vissa grupper inte borde vara välkomna eller att invandringen är grunden till problemen för Sverige får inte kallas rasistiska. Forskare reviderar och levererar förklaringar runt väljare som röstar SD där man pratar om en sorg som måste bearbetas runt ett Sverige som inte längre är kvar.

Samtidigt tar Jimmie Åkesson tar bladet från munnen efter EP-valet och förklarar att flyktingar från Syrien inte borde släppas in i Sverige.  Att det pågår ett krig, att människor flyr för sina liv är inte tillräckligt intressant. SDs försök att förklara att man ska hjälpa personer där de är visar sig hela tiden vara slag i luften. Deras förslag om ökat bistånd är exempelvis så oerhört inriktat på krav på mottagarna att det blir omöjligt att genomföra.

Det är bara en av flera saker där SD genom sin främlingsfientlighet, sin isolationistiska politik inte bara visar sin rasism utan lika mycket sin fullkomliga okunnighet i hur moderna samhällen fungerar. Eller så skiter de i det.

Många människor som röstar på SD menar att vi inte kan hjälpa alla. Att vi måste hjälpa oss själva först. Att det har gått för långt. Det är många som har gått på SDs manipulationer runt hur många flyktingar det handlar om, de lyssnar på ”vi kan inte ta emot världens alla flyktingar” trots att det är ett ologiskt och korkat sätt att argumentera. De ser inte att arbetslösheten i Sverige beror på en fullkomligt förändrad värld snarare än att det kommer flyktingar. De väljer att tro på propaganda från Avpixlat men förklara att vanlig svensk media inte är trovärdiga. De väljer att stödja ett parti öppet fientligt mot homosexualitet, mot religionsfrihet och vars syn på yttrandefrihet är villkorad utifrån vad du faktiskt tycker.

Det handlar säkert om ett grundläggande misstroende mot staten. Det är självklart misstag som gjorts från politiker och media att inte lyssna på folkrösten. Det är misslyckande när det gäller att pedagogiskt visa på värdet av mångkultur, av det historiska arvet av Sverige som hela tiden påverkats positivt av invandring och det nödvändiga i att för ett land som Sverige ingå i större federationer och få in personer utifrån.

Det är kanske inte rasistiskt att rösta på SD för de flesta. Det kanske inte är främlingsfientligt för den största delen av väljarna. Det kanske inte ens handlar om främlingsrädsla för flera av dem.

Men det handlar om egoism.

En flagrant inskränkt egoism som sopar bort värden som medmänsklighet, humanism och människovärde till förmån för en grundläggande separation mellan människor.  Det är vad den som röstar på SD visar. Oavsett om man fattat eller inte.

Det är för mig ovärdigt. Ovärdigt en människa som är uppvuxen i Sverige. Ovärdigt en person som haft tillgång till ett av världens bästa utbildningssystem. Ovärdigt personer som har tillgång till bra vård, möjlighet att skaffa sig jobb med hjälp av statlig myndighet, och att själv vara en del av att bygga en bättre värld i en stabil demokrati.

Så sorry. Jag tänker inte tycka synd om den som röstar på SD: klappa på huvudet och förstå att man egentligen saknar något som knappt ens funnits mer än i myterna om Sverige. Jag tänker inte lyssna på bigotta åsikter om människors värde oavsett om det handlar om härkomst, kultur eller sexualitet.

Jag tänker fr a inte acceptera att man håller med i Åkessons polemiska uttalanden om syriska flyktingar. För det här är vad det handlar om:

Tack @claes för lån av bild

Mer om ämnet: Den sk hotade demokratin, Normalisera inte det odemokratiska

Uppdatering: Posten har lästs av nästa 12000 personer 10.30 på måndagen, delats flera tusen gånger. Det finns en vilja och en känsla av att något är fel. Att många som röstat på SD inte gjort det för att man är rasist. Po Tidholm skriver om varför folk i Norrland får för sig att rösta på SD och det är en god analys – kanske inte ens handlar om egoism utan ”en knytnäve i fel mage”. Robin Nilsson som bloggar för Kristianstadsbladet funderar också varför folk faktiskt röstar på ett parti som går emot grundläggande civiliserade värden. Britta Svensson skriver en krönika som menar att det är flyktingmottagningens fel när hon cyklar utanför Södermalm (märklig krönika). Ingen har egentligen kommit närmare ett svar. Och i kommentarsfältet ser vi nu den nya argumentationslinjen där SD bygger idén om att ”hjälpa till där invandrarna kommer ifrån” vilket inte är mindre egoistiskt utan de facto ett grundläggande sätt att förminska världen och förminska individens rätt till rörlighet. Liksom att förslagen är extremt naiva och när man läser deras förslag på ökat bistånd så är villkorandet så pass höggradigt att det knappast kommer att gå att genomföra. Fortfarande samma bruna fascism som lurar, en unken nationalism som personer röstat fram – många gånger utan att inse det tror jag.

Några tankar runt framtiden om det som hänt

Efter EU-valet försöker många att förklara vad som hände. Det är fr a SDs framgångar som ska vändas ut och in. Ett antal teser lyfts fram:

  • Maktlösheten hos underklassen. Det bygger på en argumentationslinje att SDs väljare är personer från en underklass som upplever att man är maktlös, man har inget jobb och bor i glesbygd. Frustration och aversion mot eliten innebär att SD blir deras val. Det är säkert så i vissa fall men det är inte vad som visar sig när man tittar på siffrorna. Det finns många SD-are i områden med ganska homogen befolkning och medelhög utbildning. Förklaringen runt att SD-are är lågutbildade arga unga män är en ganska rejäl myt. Att det bara handlar om frustration och missnöje visar inte hela bilden.
  • Motståndet skapar framgång. Det är en populär förklaring från mer konservativa och liberala delar. Vända-ryggen, vuvuzela-konserter med mera har inte hjälpt utan stjälpt. Förutom att det argumentet bygger på synen att yttrandefrihet automatiskt ger rätt att bli lyssnad på så är det ingen som på något sätt kan visa en kausalitet i argumentet. Istället hamrar man in det för att göra det till en sanning. Det finns säkert några som valt att gå att rösta på SD med förklaringen att de fått mycket motstånd men det är knappast något som ensamt gör att någon väljer att rösta på ett visst parti eller att rösta i ett val som man annars skulle valt bort.
  • Media har gett SD för mycket uppmärksamhet. Det kan vara en förklaring men då måste man samtidigt bevisa att all PR är bra PR in absurdum. Självklart har mediernas uppmärksamhet skapat möjlighet för fler att få kännedom om SD men att därmed säga att det skapat väljare är att hoppa över ett antal steg i hur vi människor tar beslut. På samma sätt har självklart medias rapportering om motståndet – och krönikörers (liberala) orerande om att motstånd mot SD handlar om en fara för demokratin – påverkat personer som redan har värderingsgemenskap med SD.

Det jag tror vi kan hitta de starka påverkansfaktorerna i är följande:

  • Att ducka för integrationsdebatten. Det handlar inte om att bjuda in SD i den men att ta den. Det handlar om att från grunden förklara alla människors lika värde, visa med hårda fakta om och om igen på invandringens faktiska värde både på kort och lång sikt respektive skapa plattformar för integration på lika villkor. Integration handlar inte om att förminska något utan skapa förutsättningar för både mottagande land och kommande individ.
  • Den hårdföra antirasismens skuldbeläggande av alla som inte är invandrare. Det här är en av de starkaste drivkrafterna för en hel del: att konstant skuldbelägga vithet driver många in i armarna på SD. En indikation borde varit den oerhört tragiska och fåniga diskussionen om namnet på chokladbollar som i sig visar nivån hos de personer som i söndags röstat på SD.
  • Kålsuparteorin har självklart påverkat många. Om man är skeptisk till invandring och får höra att vänstern är lika ond som de nynazistiska, rasistiska och främlingsfientliga organisationerna så blir det lätt att se dessa som skydd mot det andra onda. Många konservativa och liberaler har gått man ur huse för att förklara att vänstern minsann grundar sig på en ond ideologi. Det man valt att bortse från är att det dels inte finns samma starka band mellan Vänsterpartiet och kommunismen som mellan fascism och SD respektive att vänsterideologi handlar om just ideologiska motsättningar (som lett till onda handlingar) medan fascistisk ideologi handlar om att du som människa anses vara mindre värld beroende på din hudfärg, härkomst eller sexuella läggning. Det är en stor skillnad.
  • Det ”interna” blocktjafset. Jag tror att en av de stora fördelarna SD haft är att de kunnat kryssa lite mellan blocken. Siffror visar att uppåt 40 % av SDs väljare anser att partiet är i mitten av den politiska skalan. Vilket snarast indikerar att det är personer som tröttnat på politikertjafset. Att efter en av de otäckaste valnätterna börja orera om de vanliga motståndarna visade dövhet hos såväl socialdemokrater som moderater. Det är väldigt mycket business as usual oavsett att Löfvén försökte dra en lans.

Några ytterligare möjliga faktorer:

  • F!s framgångar är en radikalisering. Att den sen på många sätt är en positiv framflyttning av frågor om ojämlikhet och genus så är det också för många en skrämmande rörelse. SD står i direkt motsättning till denna: det är ordning och reda.
  • Medias rädsla för att ta ställning. Det finns en nästintill fundamentalistisk objektivitetssträvan fr a inom public service som gjort att SD på många sätt sluppit kritisk granskning.
  • SDs offerkofta. De har varit grymt duktiga på att sätta sig själva som offer: för politiker som inte vill prata med dem, för media som inte vill rapportera om dem. Och när någon pratat med dem eller media ifrågasatt dem så har de valt att inte svara eller nedvärdera försöken som felaktiga. Fult och osannolikt irriterande men i ett läge där man annars kommer få svårigheter att verka någorlunda vettig smart.

Det vi nu kommer att se vilket skrämmer ganska mycket är att partierna kommer att försöka desavouera SD genom att ta deras frågor, göra om dem lite mer demokratiska. Vi kommer inför valet i september få se flera av de befintliga partierna bli mer invandringsskeptiska, ökat intresse för svensk kultur och andra uttryck som man stjäl från SD men gör till sina.

Det kommer innebära att SD måste radikalisera sig eller dö ut. Det har hänt varje gång såna här fenomen uppenbarats. Vi kommer att se en tid av binär radikalisering och där liberalismen tar rejält stryk.

Tyvärr kommer det också innebära att invandrare kommer att råka illa ut – inte så mycket för invandrarfientliga som bland vanligt folk.

Vi kommer se en backlash. Det är en backlash som är den verkliga faran för demokratin.