Så många som berätta om känslan: att inte veta vem som lyssnar, att inte veta när man blir anklagad för något som man knappt vet brottet för – på grund av vad någon hört, vad de fragment av samtal som avlyssnats blivit till i hjärnorna hos dem som har som jobb att misstänka allt och alla hela tiden. Det är ett totalitärt samhälle. Det är ett samhälle som vi i väst, vi demokrater, vi som älskar friheten alltid avskytt. Vi har gått i krig för andras frihet, vi har låtit våra söner och döttrar dö för frihetens skull mot diktaturens totalitära övervåld.

Freedom is the freedom to say that two plus two make four. If that is granted, all else follows. (ur 1984)

Imorgon är det första december. En tisdag. En dag som alla andra där vi rushar mot julen. Vi jobbar, vi följer barnen till skolan, vi läser våra tidningar, vi twittrar och bloggar, skickar mail, skickar våra sms. Det är bara det att imorgon kommer vi inte veta vem som lyssnar. Vi vet inte var våra ord hamnar och hur de pusslas ihop av de som har till jobb att leta efter misstänkta. Vi vet inte hur filtren är uppbyggda eller vad som kommer i framtiden vara tillåtet och inte tillåtet.

Nothing was your own except the few cubic centimetres inside your skull. (ur 1984)

Terrorismens idé är att förstöra demokratin inifrån genom att skapa skräck för vad som kan hända. Att man inte vet var, när eller hur en bomb kan sprängas, ett skott skjutas eller en molotovcoctail slängas. De som har makten, de som ska skydda friheten, väljer då att så mycket som möjligt lyssna för att kunna förutsäga när bomben briserar, när kulan avlossas och när flaskan fylls med bensin. Men ingen vet vem som gör det, var det kan tänkas göras – men man vet att människor kommunicerar: alltså lyssnar man av det som sägs för att på så sätt kunna bygga en fri värld. Friheten blir då villkorad utifrån att du är fri men övervakad. Det grova brottet kan förhindras men priset är att det enda som är mitt eget är mina tankar. Mörkret sänker sig.

Power is not a means; it is an end. (ur 1984)

Makten korrumperar. När du kan lyssna på allt så börjar du lyssna efter andra saker. Om du kan kapitalisera på det du har unik kunskap om är det inte lång väg att gå till att faktiskt sälja kunskapen. Eller det kanske inte ens är du: det kanske är någon som har helt andra moraliska standarder, och härbärgerar åsikter som du inte tänkte dig skulle få makten när du kopplade in kablarna och tappade in allt som medborgarna säger, skriver och gör.

Under the spreading chestnut tree
I sold you and you sold me.
(ur 1984)

Utvecklingen är ett sluttande plan. Ingen kommer undan. Imorgon är dagen när samhället förändras. Alla vet att FRA kanske lyssnar. Alla vet att det som skrivs kan bli sett, tolkat och flaggat som misstänkt för … ja, för vad? God jul, Sverige.

Etiketter:avlyssning, FRA, FRA-lagen, fri värld, korrumption, makten, skräck, Sverige, terrorism, värdeglidning

Jag skummar det som skrivs om den nya rapporten om integration och immigration, och lyssnar på debatten hos Ekdal. Jag blir ärligt talat trött på båda sidor av diskussionen utifrån ett antal värderingar:

• Jag tycker nationalism är ointressant. Det är en struktur som inte nödvändigtvis är vettig i en värld som blir mindre och mindre geografiskt intressant. I en värld där värderingar och meritokrati bygger gemenskaper blir synen på ”svenskt” och ”Sverige” faktiskt en gäspning.
• Att driva såna här frågor bygger på så många incitament och perspektiv – högt och lågt, djupt och grunt. I grunden handlar det dock om någon sorts gammal hemortsrättssyn. Det finns inget som handlar om ”svenskar” eller någon sorts blodsrätt för ett land.

Jag tycker dock grundpremissen är jättebra: att om man inte följer svenska lagar så ska man bli av med medborgarskapet. Men det ska då gälla alla. Om Omar eller Björn är kriminella – fine: sno deras medborgarskap.

Liksom att man inte ska få bo var man vill om man råkar vara bidragsboende. Men det ska också gälla Kalle Svensson likaväl som Muhammed Bahktir.

(ser att Badlands har samma idé. Frågan är dock om de lätt sosseanstrukna satirikerna faktiskt menar allvar :))

För självklart är det viktigt att se till att personer som fastnar i bidragsberoende och isolering faktiskt tar sig ur det. Men sluta att försöka påskina att det inte finns ”svenskar” som inte är fast i bidragsberoende och isolering. Problemet är att grundsynen är att en Kalle har större rätt till att vara bidragsberoende än en Satayede.

Det handlar fan inte om etnicitet. Det handlar inte om nationalism. Det handlar om strukturella klasskillnader. Så nej – det är inte integrationen som gått åt helvete – det är samhället. Och det är något staten uppenbart misslyckats att fixa. Dags att ge individen rätten att styra sin egen framtid kanske?

Det som däremot är intressant är att moderaterna går vidare på den linje som Kapten Björklund och andra inom allianspartierna gjort till en konst: att kalla medborgare för fuskare lite generellt och sedan sätta upp tester och regelverk som sak sålla de onda från de (kanske) goda. Om och om igen. Är vi inte fuskare så är vi ju också tjuvar.

För en gång skull är Birro avväpnande: allt handlar om fotboll.

Etiketter:bidrag, Ekdal, etnicitet, fotboll, fuskare, isolering, kriminella, Marcus Birro, moderater, nationalism, Rapport, svenskt, Sverige

Disclaimer: Originalpostningen skriven på Ipod Touch vilket gjorde att länkandet fick vänta till jag hade en dator. Postningen är utbyggd och länkar är tillagda efter första publiceringen. Det är inga ändringar gjorda.

Det är lite tyst från mig. Det är mycket nu. Januari och februari kommer att vara i en dimma av massor av jobb.

Samtidigt sker massor med saker runtomkring som jag inte kan prata om: de innefattar andra människor som inte bett om uppmärksamhet.

Det blir lite tomt då. Tid är en bristvara och jag är nu mest inriktad på marknadsföringstänk.

Jag har en massa åsikter om det som händer i världen och i Sverige. Ler roat åt hur Tolgfors idogt försöker att överleva som minister (han har dock börjat blogga – utanför partiets egna (m)urar – eller snarare blivit med en MegaFån). Kommentarer tycker jag faktiskt är något som är en självklarhet på en blogg). Oroar mig över hur justitieminister Ask (som jag här tycker gör en riktig Friggebo) väljer att totalt sälja ut vår integritet genom att ge både skivbolag och polis total tillgång till ip-nummer, och att sossarna inte är bättre när de kommer i bakhasorna och vill stoppa möjligheterna till anonymisering av ip-nummer. Försäkringskassans agerande som exemplifierars i Siljansnäsfallet äcklar mig: ska man vara hård måste man också ha flexibilitet och ett hjärta.

Igår var jag på Systembolaget i Borlänge och insåg hur mycket DDR Sverige fortfarande är. Förutom att hela grejen att behöva handla sprit på ett hårt reglerat systembolag – något som blir en symbol för hur Sverige totalt sett fortfarande väljer att se sina medborgare som barn: att inte junná tä ansvar så fick jag ett exempel på hur regler används utan att förnuftet är med. Framför mig stod en utländsk man. Utbytesstudent som inte hade något svenskt id. Han vägrades att köpa sina öl trots att han visade både sitt id från högskolan såväl som sitt id från hemlandet. Han var bra över 20. Men det spelade ingen roll vare sig för två kassörskor eller den ditkallade arbetsledaren. De vågade inte lita på det heller: det var ju en svartmuskig man. Jag och snubben framför la oss i och strimlade deras ”men reglerna är ju såna”. Själv var jag noggrann att trycka upp mitt id i ansiktet på kassörskan och påpekade att det var väl bäst att hon kollade mig eftersom jag är lika svartmuskig som han som inte fick handla. (Samtidigt hade jag i minnet en av ungdomarna från fokusgruppen som förklarade att han inte trodde att jag snart är fyrtio). Hon suckade lite och jag såg att hin var sugen att vägra mig att handla.

Det här blev också ett exempel på hur regler utan redundans – utan hjärta – helt enkelt skapar situationer som är ohållbara för ett demokratiskt samhälle. I grunden måste regler bygga på att ha individen som utgångspunkt – där nästa steg är det gemensamma. Problemet ligger i att vi idag har en politisk kader som utgår från staten som ansiktslöst kollektiv. Reglerna är sällan till för människorna utan till för att skapa repression. Ett sätt som gömmer sig bakom ett argument om rättvisa. Problemet är att rättvisa aldrig är rättvisa om den inte har sin grund i individen.

Det är en ny kollektivets repression vi ser. Det otäcka är att den bygger på en marknadsliberalism men utan att indivderna är grunden: det är en sorts häxblandning av socialistisk kollektivteori tillsammans med kapitalism. Det är en dålig blandning. Tycker jag. Gissar att min kära vän MJV kommer att ge mig en uppsträckning :)

Uppdatering: Kontaktmannen inspirerades till följande historia som är mycket roande :)

Etiketter:Borlänge, DDR, id-kort, individ, individualism, ipod touch, jobb, kapitalism, kollektiv, marknadsföring, politik, rättvisa, regler, samhälle, staten, Sverige, Systembolaget, tid, Tolgfors, Tomhylsan