När jag läser Ulrikas bloggpostning så funderar jag än en gång vad i helvete jag ska göra med Deepedition. Känner igen mig i hur Ulrika skriver här. Fast jag börjar sällan sju. Snarare slutar jag närmare den tiden. För jag kan vara mindre och mindre av det jag kanske vill vara: det är så många hänsyn(er) som måste tas. Det var bra lättare att vara Deepedition förr i världen när ingen visste vad en blogg var. Typ.

Tänker på det när det också dyker upp stolpskott i kommentarsfälten och drar upp gamla postningar och försöker att förklara att jag som bloggare minsann inte ska vara stöddig mot äldre och att jag inte vet någonting. Fascinerande när äldre personer behandlar en fyrtioåring som om man var tonåring. Det riktigt skumma är att det nästan precis är ett år sedan som jag skrev det där. De tar tid på sig sossarna i Hedemora att hitta saker på nätet.

Hittar också en av de bästa tweetsen på länge medan jag städar min Dropbox och tänker på det jobb jag håller på med

och samtidigt ser jag hur min käre vän Lorden fallit ner i sportfanatismen – eller så är det så enkelt att han är en god reklamare och lever det brand som han jobbar med. Samtidigt som jag skriver en tweet till Studiomannen där jag förklarar att hans skrivarproblem beror på att hans skrivare är en avlägsen bror till Marvin så ser jag att Anjo fått en babelfisk i örat. Version 2.0. Ruggigt.

Ruggigt på alldeles riktigt (ovan saker är egentligen smileyläge på men ok: lite #nosmiley då): vad i helvete är det här? DVIJDVS åker in på Akademiska bara sådär?! Ibland är livet rätt orättvist. Så mycket kamp och nu en rätt vidrigt jobbig graviditet.

Själv funderar jag på om det nu är så att jag har Der Schwine – är det så att jag ska vacca mig ändå? Och varför i helvete kunde inte Dalarnas landsting skaka fram vaccin till riskgrupperna tidigare. Eller nähä, egenföretagare är inte någon riskgrupp…

Etiketter:Anjo, bloggande, DVIJDVS, Hede, Hedemora, Kontaktmannen, Marvin, nosmiley, Robyn, sport, Studiomannen, Ulrika Good

…bloggosfären.

Tycker att perlembre sammanfattar det mycket väl:

Vad förenar vinnarna i årets stora bloggpris? Passion för sitt ämne! En röd tråd från mode via vardagsbetraktelser till politik.

Det är kanske den viktigaste ingrediensen – och läser man igenom alla nominerade så är det just passion för sitt ämne, engagemang och vilja att dela med sig – oavsett om det handlar om Tonårsmorsans (läs segerintervju), Mymlans, Stationsvakts och MikeBikes vardagsliv, Lilla Gummornas teknikintresse och Johanna mfls bokhoreri (läs segerintervju), Olles vassa engagemang för fr a printmagasin, Fridas husmusande passion för inredning (läs segerintervjun) eller Lisa FWs matälskande, Opassande-Emmas (läs segerintervju), HAXs och Swartz politiska passion för integritet precis som Blogges engagemang och Bildts ovanliga (för en politiker) vilja att dela med sig. Eller Manolo och Hotspots modeintresse eller Hanna Fridéns och Johanna Sjödins ivriga opk-ighet.

Per Torberger frågade på Bloggy tidigare idag:

Hur kan ett företag öka sitt värde genom en bloggare? Bygger inte alla bloggar främst bloggarens varumärke?

Jag tycker helt enkelt att det är just det. Bloggen är mer personlig som kommunikationsform. Och bloggaren – även om det är ett företag – är helt enkelt en personligare bild av vad företaget vill stå för. Det är vad varumärke idag faktiskt handlar om – att låta människor personifiera ens varumärke. Det är en av de springande punkter som vi försöker föra fram under våra kurser om sociala medier och särskilt när vi kör bloggkurser och när jag kör blogg-coaching: det handlar om ambassadörer -

det är inte farligt att låta varumärket få ett par ögon, ett par öron och en mun som inte borstats i corporate-bullshit tandkräm.

Tidigare postningar i den här serien hittar du här och här.

Andra som postat om galan är bland annat Ulrika Good som indirekt bevisar att utseendet inte gör en blogg, Opassande-Emma har kommit hem, Kulturbloggen tar nog andra plats i dåliga-förlorar-racet med sin lätt negativa ton – och jag fattar inte åsikten som Jonas förde fram:

besviken över att den enda nominerade bloggen med vänsterprofil, Kulturbloggen, inte nådde ända fram i kväll

Mig veterligen var Kulturbloggen nominerad i Nöje och Kultur, och inte i politik… Skulle väl knappast säga att Johanna Sjödin är speciellt… högervriden… Och en hel del andra bloggar är väl inte politiska heller?

Aftonbladet har bilder och listor. Wadström skriver om fjäderfän.

En notering som spinns loss av en lätt debil kommentar hos Emma är att Stora Bloggpriset verkligen visar skillnaden mellan svensk bloggosfär och den globala. I den senare är det företradesvis män som bloggar och kommer fram – i Stora Bloggpriset var det två av sju priser som vanns av bloggar som skrivs av män. Men vi har modebloggarna att tacka för att bloggandet i Sverige inte fastnade hos diverse tekniknördar, sociala medie-geeks och tycka-till-skägg. Så vi må bespotta men modebloggarna har gjort svenskt bloggande rätt unikt.

Hansson jönsar på som värsta ”fel låt vann” och resten kan du följa här.

Uppdatering: Studiomannen har åsikter om själva TV-produktionen. Det ska han ha – kallas att bygga personligt varumärke :). Lotten firade sin [pip]-dag på Nalen och bloggar om det som bara Lotten kan… Josh var där och jag är avundsjuk. Bara Ben På Glenn Hysén (som typ var den enda sportblogg jag nominerade) livebloggade – eller nåt :). Troberg har livebloggat (synd att du inte kategoriserade dem …), gjorde en intervju med Opassande och uppenbarligen inmundigat en del goda drycker också :). Frida tackar och bugar och Marys Ragnar har vimmelfotat.

Uppdatering: Även om Jonas slirade lite på Twitter så gör han en intressant analys här om varför det inte är några vänsterbloggare eller s-bloggare med på listan. Samtidigt ska man väl också säga att det bland de nominerade endast finns en som är traditionellt politiskt färgad…

Uppdatering: Resumés rapportering är minst sagt internmedial. De reagerar på att två Expressenmedarbetare får pris. Dagens Media gör en mer fyllig rapport där det också påpekas att 40000 röster kommit in. Medievärlden slirar på siffrorna och menar att det är 40000 läsare som röstat. Missade uppenbarligen att man kan kunde rösta en gång per dag. Expressen är roade över att deras medarbetare få pris. Andra är Drottningssylt som tyckte ljudnivån var för hög och Karolina Lassbo som är lite lätt blaserad som gammal bloggdrottning och drar en story om hur hon lyckas göra bort Niklas Strömstedt. Lilla Gumman var där men vann ju tyvärr inte. HAX förnekar sig inte (förutom att han inte länkar):

Roligast på galan var när någon av bröderna Birro vann kategorin sport för sin fotbollsblogg – och blev intervjuad i ett något sinnesförhöjt tillstånd. Robinson-Robban gick hem med ett tiotal kvinnliga modebloggare.

Trilog skriver en invecklad text som kräver ett antal genomläsningar – ett exempel på hur bred bloggosfären faktiskt är. Svensson har minglat i bourgeisins salonger och verkade trivas. Trollhare gör en genderspaning. Jinge är sur för att man fick rösta en gång per dagen. Det han glömmer är att det ger mer push för den som faktiskt kan engagera människor snarare än att man bara lägger sin röstsedel en gång. Det kan nästan vara läge att testa det i riksdagsvalet: en röst handlar inte om ett tillfälle utan mitt engagemang i politiken. Om det vore så skulle politikerna behöva arbeta på ett helt annat sätt. Johanna är som vanligt bitsk och rolig – och en av de personer som jag verkligen skulle velat träffa.

Uppdatering: Hansson är kritisk. Det är bra. Dock är det bra att läsa på innan – allt om hur Stora Bloggpriset gått till finns på deras blogg. Och ett tips – läs på om den blogg som man väljer att dissa innan – det blir alltid bättre då…

Ps. Nominera till mitt bakvända bloggpris som går till den som nominerat och till bloggaren:  Läs mer här och här. Ds.

Etiketter:ambassadör, Anna Troberg, Bara Ben På Glenn Hysén, bloggande, Blogge Bloggelito, Bokhora, Carl Bildt, engagemang, företagsbloggande, Frida Berglund, Hanna Fridén, HAX, Hotspot, Husmusen, Jinge, Johanna Graf, Johanna Sjödin, Josh, Lilla Gumman, Lisa Förare Wingårdh, Manolo, Matälskaren, MikeBike, Mymlan, Niklas Strömstedt, Olle Lidbom, opassande, Oscar Swartz, passion, Per Torberger, personifiera, personlig, sociala medier, Stationsvakt, Stora Bloggpriset, Studiomannen, Svensson, Taffel, teknik, Tonårsmorsa, Trilog, Trollhare, vardagsliv, varumärke, Vassa Eggen, vilja

Jag bara älskar idén från Niklas J – Nanoblogg.se – ett ord säger mer än en massa kommentarer. Ett ord skapar egna historier och tolkningar hos den som läser. Läser jag ”Alvedon” så har jag själv att fundera över om josephzon är bakis eller har feber. Eller när clas skriver ”Påfredagskvällenbubblardetiblodet”… Man funderar ju – har du inte nog med barn Clas? :)

Det blir den totala statusraden!

Följ mig på Nanoblogg.

(jag finns självklart också på Twitter och Bloggy. Jaiku loggar jag däremot in på alltmer sällan.)

För övrigt vill jag önska alla nominerade lycka till inför morgondagens Stora Bloggpriset. Jag är ledsen att inte kunna vara där.

Uppdatering: Sen att man få leva med diverse barnsjukdomar är ju en annan sak…

Uppdatering: Jag säger som Fredrik – ta och lugna sig lite: nanobloggning är kanske inte den största trenden i världen kära Expressen :). Just nu är det lite sjukt mycket att alla ska hoppa på precis allting. Får nog ta och publicera en postning om att vi snart hamnar i en situation där sociala medier är en lösning som söker sitt problem… Min käre vän Studiomannen tycker precis tvärtom än mig om  nanoblogg.se – även om han gör en fin nanoblogg här. Måste bara tillstå att det här är väldigt fel käre Peter:

Folk är helt enkelt för jävla korkade. Tidningsjournalister är korkade. Niklas Jakobsen är korkad.

På del ett ger jag honom rätt: folk är korkade. På del två så är det väl så att tidningsjournalister (och även andra journalister) är som folk är mest ;). Vad gäller Niklas så håller jag inte med – det är en rejält smart ung herre med skägg. Och det är smart att ha skägg. Så det så.

Att jag sedan vet varför käre Peter inte gillar nanobloggandet är en annan sak. Det finns få av de som jag kallar mina vänner som snackar så mycket som honom – att Studiomannen skulle blogga enbart med ett ord är ungefär som att Volvo skulle lyckas skapa en bil som inte känns som en traktor, att Siewert Öholm skulle bli libertarian eller att prinsessan Madeleine skulle visa tuttarna. En logisk kullerbytta helt enkelt :)

Men du vet att jag älskar dig ändå Peter!

Etiketter:Bloggy, Expressen, Jaiku, mikroblogg, Nanoblogg, Niklas Jakobsson, ord, Stora Bloggpriset, Studiomannen, Twitter