Etikettarkiv: Stockholm

Lucka 9: Att resa är att ta sig någonstans

Resdag minst sagt. Startade med att åka till Stockholm 6.37 för ett möte. Planerade att åka hem 11.50 och nästan nere vid stationen kom jag på att jag lagt Iphonen på laddning. Att jag inte tänkte på den innan berodde på att jag flyttat över sim-kortet i LGn och därmed inte tänkte på telefonen. Och det var ipad-laddaren så nej, att klara sig utan de grejerna går inte. Bara att boka om tåget till 13.45. Istället blev det dumplingslunch.

Sen Stockholm – Borlänge, hem och ta en kaffe och sedan sätta sig i hyr-V70n och köra ner med barnen till Västerås. Oerhört trevlig bil även om just det här exemplaret hade en väl liten motor. Sen lite käk för att åka norrut igen. På vägen höll jag på att plocka en älgrumpa, hade en, en och en halv meter till godo.

VägBra skit

Snabbt överslag gör att jag spenderat nio timmar med att förflytta mig idag. Det kan inte hända så mycket mer en sån dag. Och nu är jag trött som fan.

Skyll på praktikanten

Jag funderar ofta på hur man ska förklara vad man jobbar med. Vad gör en planner? För det är inte alltid så enkelt att förklara vad det är jag gör. Och framförallt – vad gör jag som jobbar med digitala media som huvudpunkt men samtidigt är lite ”jack of all trades”.

I torsdags var min son med mig på jobbet. Praktik. De gör sånt i femman. Det var spännande för oss båda. För honom att få tidigt åka tåg till Sthlm och vara med mig – för mig att med hans ögon se hur en dag ser ut i mitt arbetsliv. På nåt sätt.

Torsdagen bestod fr a av två större möten där vi presenterade olika koncept och lanseringsidéer. Det är inte alltid ens enkelt för oss själva att förstå vad det handlar om – det är ofta utmaningen i att presentera en briljant idé för en kund.

Men innan vi satte oss i det första mötet tog vi en runda på Microsoft. Perfekt att ha honom med – jag kunde larva runt på ställen jag tidigare inte varit eftersom jag kunde ”skylla på praktikanten” :). Vi hittade bland annat riktigt schyssta stolar nere hos C&O-gänget. Och Villiam drog på sig sin direktörsmin:

Nej, det är inte Björkvall vi träffade här utan en skön mjuk Messenger-gubbe. Och självklart hann vi med att ta en kaffe på Outlook-café innan mötet (som blev riktigt bra). Det var spännande att höra hur mycket en elvaåring snappar upp och även om själva produkten är extremt komplex så förstod han logiken i det förslag vi la. Det är antagligen ett gott betyg på idén.

Vi åkte in till city och åt och förberedde sen nästa möte. Praktikanten gjorde det på sitt sätt för att sedan övergå till mer handfast sorteringsarbete.

Ännu en taxiresa och han fick sitta i en inte fullt lika cool stol och vänta på ett nytt möte – där det började märkas att han var lite trött – Ipod Touchen fick hjälpa till att behålla koncentrationen. Jag tänkte att han nog inte hörde så mycket men efteråt kom han med intressanta iakttagelser runt den idén också.

Helt klart så är det spännande att ha med sig sina barn på jobbet – tror att det faktiskt är nyttigt inte bara för barnen utan också för de vuxna.

Vi tog tunnelbanan in mot city igen och tog lite bonnpermis. En sväng på stan helt enkelt – det måste man göra när man har gjort ett rejält dagsverke.

…ont

Varning för ett sådär personligt inlägg.

Jag är i Stockholm. Jobbar och står i. Har inte varit hemma sen i måndags morse. Imorgon far jag till Göteborg och kommer hem till Borlänge först mitt i natten (om jag kommer hem – med min tur när det gäller tåg lär jag bli fast i Hallsberg eller nåt).

Jag saknar mina barn.

Det gör ont i kroppen av saknad. Själen skriker av längtan efter dem.

Jag har valt det här livet och jag älskar det på många sätt men ibland slår verkligen saknaden till: efter min Solsticka och efter min Terrorprinsessa.

Samtidigt är jag så djupt tacksam att jag ens får ha dem i mitt liv. För saknaden beror ju på att jag faktiskt är pappa till dem. Det är en ynnest att vara ödmjuk inför.

De lär mig så mycket och den här veckan har de sannerligen lärt mig att jag inte längre är vargen som söker sin flock. Jag har den redan.

Reblog this post [with Zemanta]

En gala för bloggare: Stora Bloggpriset ju

Precis som Binerobloggen och Jan Helin – och en hoper andra så var jag på Blogg-galan igår. Ni som inte var där kan läsa här, kolla ett sammandrag av direktsändningen eller bakåtläsa i #bloggpriset. Det var en rolig tillställning och det kändes som om det var fler av oss gamlingar där än det var ”modebloggare”. Själv var jag med i nomineringsgruppen så det var mycket trevligt att komma iväg det här året. Förra året satt jag hemma i Borlänge och skrev copy.

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Ulrika Good och Älskade DumburkDet roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra JankovÄlskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Brit, Eva W och någon som jag säkert borde komma ihåg namnet på *skäms*Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Mumari

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).—–

  1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter []

Knä, bilar och livet i allmänhet

Det är då fan att man håller på att bli gammal. Visserligen har jag insett att det faktiskt ska bli riktigt skönt att fylla 40. Trettioårsåldern var rätt meningslös.

Ont

När jag mönstrade drog och slet sjuksköterskorna i lederna. När jag låg på britsen och den minst sagt erfarna och bryska sköterskan som var som hämtad ur 91:an Karlsson-serien drog i mitt vänstra ben så sa hon att “det här är inte bra – det här får du ont av när du blir gammal”. Jaha sa jag. Senare har jag gått till läkare som konstaterat att det knäet saknar ledvätska. Antagligen efter att jag slog i knäet väldigt hårt som liten.

Jag har haft ont när jag ansträngt det och efter senaste skidåkningen valde jag att investera i ett nytt knästöd eftersom jag kände att det inte var bra.

Idag åkte jag i en väldigt trång taxi med JMW-gänget. När jag klev ur kände jag att jag suttit snett och att knäet värkte. Så idag när jag kom hem insåg jag att det var kört. Så nu är det läge för skydd och stöd. Jag kan knappt gå.

Imorse var det för övrigt rätt kallt. 5.25 gick jag ut för att ta bilen ner till järnvägsstationen och tåget mot Stockholm. Men Renaulten – aka Skrothögen – ville inte starta. Det har den fortsatt att inte vilja även nu ikväll: trots försök med att starta med hjälp av den andra bilen (även känd som Röda Faran eller Skit-jävla-helvetes-Opel). Nu vet jag vad jag gör imorgon: jaga nytt batteri.

Positivt var dock att min nyinköpta men som det visade sig helt trasiga kavaj enkelt blev bytt och eftersom man valt att idag börja med halva reapriset så blev det rejält billigt. En schysst fiskbensmönstrad kavaj är nu min. Till och med barnen tyckte jag blev riktigt snygg.

För övrigt har jag än en gång lyckats att fota Yoda i ännu en märklig sovplats.

Yoda på konstiga ställen