Taggad: sociala medier

Lucka 2: Kallt Sala, kyrkan och ett motorfel

Andra luckan. En spännande dag på olika sätt. Bra jobbdag, en mängd annat jobb som fick lov att göras lite under tiden och efteråt och en trilskande bil. Nån sorts märklig mix av Murphy och Jesus helt enkelt.

Har varit i Sala och pratat sociala medier med konfirmandansvariga. En hel del gamla vänner från mitt tidigare liv som präst. Det sköna var att jag var där som det jag nu är. Vi är professionella som möts och arbetar tillsammans. En av deltagarna blev lite störd av min text om Jesus och sociala media. Det var en av två präster som var där typ. I say no more. Däremot var det intressant att vara med och höra diskussionerna. Det verkade inte vara enklare att jobba i kyrkan än förut. Helt ärligt så kändes det som om det i mångt och mycket var samma diskussion som pågått sen jag jobbade inom ungdomsarbetet. Det gör mig ont att det finns så många goda idéer, så många engagerade människor som inte kyrkan ser till att ge rum för utveckling. Fortfarande samma gamla koloss på lerfötter – eller som Jimmy sa ”ibland är det som att försöka vända en oljetanker i en skogssjö”.

Hittade enkelt i den kalla morgonen (mellan minus 17 och minus 20 grader under nedresan) eftersom jag körde efter GPS och karta i Ipaden. Jag bara älskar den där apparaten. Även i bilen. Kör ofta Spotify via en fm-sändare in i bilstereon via Ipaden istället för via Iphonen (eftersom den senare oftast behöver laddas i billaddaren istället…). Och kartan är ju synlig för blotta ögat vilket ibland kan vara knivigt med Iphonen.

MotorfelNär jag åkte hem så var det oerhört kallt. En bit på väg så börjar motorlampan lysa. Jag vet, utan att än en gång behöva titta i manualen, att det står ”stanna bilen direkt och tillkalla bärgare”. Vi kan säga så här: eftersom bilen faktiskt inte lät konstigt eller gick sämre så funderar man en extra gång att stanna bilen mitt på motortrafikleden mot Avesta i enkelfil. Särskilt då termometern stod på minus 17,5. Så jag körde försiktigt till nästa gång det fanns en avfart och där fanns en mack såg jag. Så jag svängde in – och macken var såklart bara ett tankställe. Ringer bilverkstaden och de kan säga ungefär ingenting mer än att om bilen går bra (pun intended) så borde man kunna köra vidare. Det känns ju tryggt.

Men hem kom jag. Och nu står Röda Faran aka Slagskeppet aka Most Hated Car nere hos Carlia Bil för att imorgon kollas av. Jävla skitbil är vad det är. För det här är inte första gången det blir underliga fel som sedan inte är något.

Pannkaksmiddag och en del jobb har sedan fått avsluta dagen. Andra december. Snart är det faktiskt jul.

Ps. Josh har startat en musikkalender med inspiration från mig. Gillar hans omnämnande om mitt försök att lägga ner bloggen:

Från den tillfredställande uselt nedlagda bloggen Deep|Edition

och det är väl bara att notera att jag och han är ungefär lika dåliga på att lägga ner våra bloggar :) Ds.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Lucka 1: Morakurs och Rädda Bibelsajten

Första december. Jag tänker försöka att uppdatera varje dag i december. Som en julkalender. För att jaga på mig själv lite med bloggandet. Att komma in i lunken igen.

Jag har varit i Mora och kört den tredje heldagen på den kurs som jag gjort på uppdrag av Mora Parken och Wajrum. Oerhört roligt att faktiskt få mer tid att jobba med sociala medier med samma personer än annars.

Förbereder nu morgondagens dragning för diverse gamla kollegor i kyrkans konfirmandarbete: annorlunda inriktning – mindre av generell kunskapsöverföring, mer att plocka fram ”what’s cooking”. Inser att jag har relativt dålig koll på vad som faktiskt är superinne bland tonåringar. Tur det finns statistik. Och att jag har mina tweens härhemma.

Jag gjorde en ganska tänkvärd (för kyrkan) bild om konkurrensen och imageproblemet:
va030Asstiftkonf
Att förbereda den här dragningen är lite speciellt. Jag var med och startade kanske världens första IT-konfirmander 1997. Som präst försökte jag jobba med ny teknik så mycket det bara gick. Att se att eventuellt tänker Svenska kyrkan lägga ner Bibelsajten.nu gör mig beklämd. Uppmuntrad av att det finns någon sorts vilja till uppror dock. Det är fan ren och skär kapitalförstöring och borde vara något som kyrkan satsade på stenhårt. Det handlar om relevans.

Den sista tiden har varit oerhört intensiv. Mängder med jobb och mycket åkande. Det är ungefär en vecka kvar när det är så fullsmockat. Sen blir det lite nedtrappning och sen jul. Och efter nyår blir det äventyr.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Liten statusuppdatering bara sådär

Har pratat bloggande idag. Det är därför kul att känna att det är så oerhört roligt att blogga igen.

Det är galna veckor med mängder av jobb. Idag Mora för andra dagen om sociala medier. Oerhört kul att göra flera dagars kurs om sociala medier. Självklart hinns inte allt man vill med och det är oerhört mycket jobb att jobba fram helt nya kurser men det är kul och det känns som det är solitt.

Hinner dock inte att läsa så mycket, än mindre har åsikter om det som händer i omvärlden. Det är mest sociala medier just nu. Det kommer nog.

Efter en riktigt jävlig körning hem där det mellan Mora och Rättvik var sådär hyperhalt, blåst och snö och sedan saltblask för att innan Borlänge åter bli slirigt så kommer jag hem till en smärre sjukstuga. Verkar gå någon sorts dalaversion av vinterkräkan där det bara är illamående och magont som gäller. Får se om jag klarar mig.

Kul saker händer också och direkt efter nyår blir det lite äventyr för mig :)

Bloggar etiketter: , , , , ,

Slutligen mer reklamare än präst

thinkthroughIdag är det nio år sedan jag slutade trampa vatten. Lät mig sjunka ner i djupet. Utbränd, utmattningsdepression, kroppen slutade fungera normalt, serotonindepåerna liksom nödprovianten var slut. Tittar igenom det jag skrivit genom åren. De där svarta åren. Åren då allt tog stopp. För att sedan återuppstå i en helt annan – ny version.

21november2001-knocked down (2001-11-21 00:18)

Så kom man till vägs ände. Sjukskriven på grund av utmattningssymptom. Rätt skum känsla. Jag har aldrig varit sjukskriven. Jag vet inte ens hur man gör när man är det. Så kvällen har gått åt till att ställa in, skjuta fram och fixa vikarier, B-planer och sätta in autosvar, telesvar och svaromål för att se till att alla får reda på det och inte förväntar sig att jag hela tiden kan jobba.

Jag tittar på bilderna i P.O.D som jag gjorde under den tiden. Och jag kan fortfarande känna smärtan. Samtidigt inser jag att nästa år är det tio år sedan. En fjärdedel av mitt liv har gått sedan dess. Jag har en helt annan karriär, mina barn är stora och verkar ha klarat sig relativt helskinnade och vi klarade oss rätt så okej. Och jag tänker på det när jag ser hur en av mina vänner brakar rakt in i väggen.

November 2010. En galen månad av oerhört mycket jobb. Har nog aldrig haft en så intensiv månad. När jag såg den blev jag orolig. Orolig att jag skulle dra rakt in i väggen, åka av vägen och försöka att fortsätta springa ändå. Men jag insåg att jag är inte där. För jag är en annan person på många sätt och jag gör det jag gör för att jag kan och har gjort valet helt själv.

För det är också ett faktum: jag har jobbat inom reklambranschen längre än jag var präst. Jag är mer marknadsförare än jag är präst. Det är inget tillfälligt utan det jag nu kommer att göra framöver. Jag har inte tagit en paus. Jag är planner. Jag är reklamare. Jag är strateg för digitala medier med ett eget företag.

På fredag ska jag föreläsa för ett gäng terapeuter om sociala medier. Deras ingång är negativ, sociala medier har ”intagit terapirummet”. Jag kommer att ge dem nycklar att förstå men också gå head-to-head med skepsisen. För utan Quicksilver, Bold, bloggande och allt annat hade jag inte klarat mig. Så enkelt är det. Det är ett viktigt perspektiv i den stora bilden runt sociala medier: det finns en personlig och en privat del – mellanmänskliga relationer som samlever med den mer offentliga synliga delen där marknadskrafter och personer möts och relaterar.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Almedalen fullt av folk och sociala medier

Jag har varit i Almedalen några dagar, under Politikerveckan – en minst sagt fantastisk upplevelse i strålande sol, rosévinsdoft och tusentals politiskt intresserade som minglar, seminarievandrar, propaganderar och ibland även diskuterar. Och så journalister så klart. I år var det också självklart en mängd med profiler från sociala medierna där: den politiska bloggosfärens giganter såväl som partiernas egna nya medie-megafoner, traditionella mediers överlöpare och allmänna twittrare, facebookare, youtubefilmare och bloggare.

Det har varit oerhört kul!

Jag har för JMWs räkning varit och jobbat tillsammans med @britstakston, @jocke, @nikkelin, @bjornfalkevik, @danehav och förutom dem har man kamperat ihop med @johanlange och @uppstuds. Vi har kört #SMA eller Sociala Medieakuten – varje morgon 8.30 en direktsänd gerilla-TV från Café Milagro på Stora Torget och sedan varit ute och rört oss i vimlet med våra kycklinggula tröjor. Det har faktiskt fungerat: folk har kommit fram och frågat vad vi gör och frågat diverse frågor runt sociala medier: allt från strategiskt tänk till väldigt operativa frågor.

Förutom diverse mingel där man träffat mängder med nya bekantskaper, gamla kompisar och intressanta personligheter så har Bloggplats H12 varit en samlingspunkt: Martina Lind och Politometern har tillsammans med Almega haft en hang-out för bloggare med eltillgång, nättillgång och kaffetillgång. Perfekt idé. Där har man mött en massa av de bloggare som snurrar runt i den växande politiska bloggosfären.

Hur har det sett ut med närvaro på nätet? Sådär skulle jag vilja säga. De flesta man mötte har mest känt dåligt samvete och lite stress för att inte hinna skriva eftersom det är så mycket bra och intressanta seminarier, mingel och möten att vara på: 1401 seminarier och oräkneliga mingel innebär att man har rejält med logistik att hantera för sig själv. Sen kan det nog lätt bli så att man blir indragen i den nästintill surrealistiska egna värld som Almedalen blir den här veckan. Ett hack i tiden som blir sin egen ekosfär och där det lika mycket handlar om att ta in ny information som att sända.

Vilket i sig är en motsägelse då partierna väljer att sätta sina kommande viktiga frågor på “sina” dagar.

I år har det varit extra stökigt då Folkpartiet inledde med att på Vänsterpartiets dag anklaga dem för att skicka skattepengar till diktaturer – samtidigt som FI valde att bränna 100000 kronor på en utegrill i syfte att skapa fokus för ojämlika kvinnolöner (fast det hela i slutänden blev en fantastisk pr-succé för Studio Total som skänkt pengarna och skapat konceptet), igår drabbades Centerpartiet av att Littorin oväntat avgick vilket snodde fokus totalt från Mauds försök att driva fram tjänstemomsslopande, nej till oljeborrning och bort med ungdomsskatt – den tänkta socialdemokratiska attacken i att Solveig Tärnström hoppade av centern blev en liten krusning.

Det har varit intressant att följa hur detta hanterats av partierna på deras mer officiella plattformar på nätet – ett sätt som tyvärr känts väldigt traditionellt och med många missade chanser. Det finns fortfarande en mycket stark inriktning mot bredd och massmedietänkande när det gäller sociala medier vilket innebär att man missar möjligheten att utnyttja mediet fantastiska potential till att skapa relationer. Relationer som har potential att övergå i både preferens i valet men också i vänskap – vänskap som för partier handlar om att säkra sin fortsatta levnad och relevans framöver.

Själv hann jag inte så många seminarier men dels var jag på Makthavare.ses seminarium om sociala medier och politiken, dels på en paneldebatt hos TV4 om sociala medier som hot eller möjlighet (för media). Det senare var relativt ointressant förutom att såväl @federley som @niklassvensson var riktigt bra. Malou von Siwers har fortfarande svårt att inte öppet visa sin avsky mot sociala medier. Det förstnämnda var ett seminarium som samlade diverse profiler och var en lansering av @paulronges bok om sociala medier. Den fråga som ställdes där var om sociala medier – och fr a politiska partiers oförmåga att göra något intressant med dem – kommer att innebära att de gamla partierna dör och det kommer ännu fler nya partier: något som vi redan delvis sett i o m Piratpartiet och FI. @gudschy från FI menade att det kommer att hända precis som flera av de andra paneldeltagarna – samtidigt som de på många sätt menade att det vid det här laget redan var försent att skapa en rejäl omkastning.

Jag tror dock att det är både ett lite elitistiskt perspektiv och fel: precis som @jocke påpekade så har vi närmare 900k osäkra väljare och förra valet handlade det om cirka 150k röster som skilde. Go figure.

Det kommer bli mycket analyserande framöver runt det här. Nu ska jag ha lite semester.

Bloggar etiketter: ,

Som livet

När man följer ett antal bloggar så händer det i vissa fall att stora viktiga saker händer de personer man läst länge. Högt och lågt, lycka och sorg. Idag blev det så påtagligt

  1. Äntligen ska bloggbebisen #1 komma till världen. Bosse har äntligen fått för sig att det är dags att göra entré.
  2. Jag har följt Ulrika länge länge. Och Gustav sekundärt. De skulle gifta sig ju. Så blev det inte. Även om det verkar en ordnad reträtt så är det sorgligt.

För mig är det här kanske det allra bästa med sociala medier – att få följa livet hos människor som man lärt sig tycka om eftersom man läst deras ord länge. Sociala medier är som livet.

Uppdatering:

Hurra! Bosse is in da house!

Bloggar etiketter: , , ,

Tystnaden som talar

Jag har valt att även när jag började som egen konsult att hålla Deepedition öppen. Det finns här många postningar som knappast kan kallas annat än rätt så öppna, ”blatanta” för att roa sig med lite nyspråksskapande. Det har varit ett val. Jag har valt att berätta att jag varit utbränd, att jag har en kronisk depression och jag står för mina åsikter – och står för att jag då och då lär mig nya saker och ändrar mig.

När jag läser Elza Dunkels postning ”Radiotystnad” så känner jag ändå igen mig. Jag har blivit tystare, deepedition har blivit ”snällare” och jag berättar mindre idag än vad jag gjort. För på något sätt var det lättare förut – när jag inte var påpassad, känd inom vissa kretsar – liksom att det var enklare när vi bloggare och sociala medienördar var en sorts udda subgrupp.

Idag är något annat: idag väljer jag att idka mycket mer självcensur än förut. Inte för att jag är rädd utan för att jag inte orkar att ta alla strider med troll, foliehattar och generella idioter. Och jag har ingen lust att försvara mig för uppdragsgivare som blir oroade av att jag låter saker om mig själv komma ut i det öppna.

Jag har skrivit om att skaffa sig en personlig sociala mediestrategi på min företagsblogg och det blir onekligen viktigare och viktigare att tänka över vem man vill vara på nätet. Det jag kan tycka är synd är att det mer och mer lutar åt att vi mörkar mer än öppnar upp.

Bloggar etiketter: , , , ,

Sociala medier gör att man träffas mer

Den som tror att sociala medier gör människor isolerade från den där ”riktiga världen” kan fundera över följande:

#tweetupsthlm har 65 st anmälda till på fredag. Det handlar om att träffa folk som man twittrat med.

SSWC gick av stapeln förra året på en ö i Blekinge. I år är det 600 personer som vill med. På som högst 250 platser.

I helgen har Geek Girls Meetup varit. En mängd spännande föreläsningar och massor av smarta människor har mötts.

Överallt i Sverige äts det lunch med Social Media Club. Den 18e juni kommer nästa träff ske med den klubb jag driver tillsammans med @entapir: Social Media Club Dalarna.

Jag tycker det här är en viktig slutsats:

If anything, the internet, and the recent boom in networking, has allowed people to step out and find groups and events that they feel comfortable attending. The internet is not going to change who we are, it is just an extension of who we are.

Bloggar etiketter: , , , ,

En tisdag som många andra

En tisdag har gått. Status på sjukfronten är att liket lever. Men det är inte mycket mer. Själv har jag fungerat som logistikcentral och kört barn till skidbacken och fixat medicin och hämtat barn och kört barn till kompisar för övernattning. Åkte själv ut en sväng i backen i eftermiddag. Vackert väder, mängder med ovana skidåkare och uppkörda backar. Men jag fick luft och syre och sol på näsan. Tog med mig stackars TP som inte kan åka skidor på grund av sin vurpa i januari och köpte pizza. Vi myste lite på kvällen innan hon pep iväg och pysslade med sitt. Vid elva hittade jag henne sovande ovanpå sängen inne i storebrors tomma rum.

När jag satte mig att jobba vid en dator – eftersom jag just i den här fasen av mitt plannerprojekt mest läser och ritar i en anteckningsbok – hade jag fått en inbjudan via Facebook till min systers prästvigning.
Äntligen är hon klar! Men självklart finns det en sorg att jag inte kommer vara hennes personliga assistent. Jag minns hur det tyngsta var att berätta för henne när jag väl bestämt mig för att avsäga mig ämbetet.
Alla minnen dök upp från min egen (och HS) vigning. Ekot av allt det brinnande engagemang, känslan av hur tro skulle kunna bära även i en frustrerat seg kyrka och att jag kanske kunde göra skillnad.
Insikten om att universum aldrig kommer vara så tomt som den 13e juni slog hårt. Men jag vet vad hon ska få som present. Något som var viktigt för mig.
Men ja – idag sörjer jag faktiskt allt som hänt och som gör att jag inte längre är präst. Jag vet att det inte går att förklara för andra, det är rätt så invecklat att förstå även för mig alla komplexa turer känslan tar.

Lite annat. Min gamle vän Per Madsen behövde hjälp för att försöka lokalisera sin fru och yngsta son efter jordbävningen i lördags. Jag gav honom en hand med att hitta rätt sätt i sociala medier och idag bad jag honom att gästblogga på DigitalPR. Läs den – den är i sin enkelhet ett av de starkaste bevisen på att sociala medier är extremt nyttigt och viktigt – bortom dagboksstatusar, kattbloggar och #mel2010-tweets.

Bloggar etiketter: , , , , ,

En gala för bloggare: Stora Bloggpriset ju

Precis som Binerobloggen och Jan Helin – och en hoper andra så var jag på Blogg-galan igår. Ni som inte var där kan läsa här, kolla ett sammandrag av direktsändningen eller bakåtläsa i #bloggpriset. Det var en rolig tillställning och det kändes som om det var fler av oss gamlingar där än det var ”modebloggare”. Själv var jag med i nomineringsgruppen så det var mycket trevligt att komma iväg det här året. Förra året satt jag hemma i Borlänge och skrev copy.

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Ulrika Good och Älskade DumburkDet roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra Jankov, Älskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Brit, Eva W och någon som jag säkert borde komma ihåg namnet på *skäms*Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke1, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Mumari

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).

  1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,