Taggad: Ship to Gaza

Gardell och ett skepp till Kurdistan

Ship to Gaza-historien fortsätter lite i skymundan för prinsessbröllop, fotbolls-VM och oljekatastrof. Mattias Gardell berättar sin story – och får rejält på pälsen då han faktiskt tidigare förklarat att han inte sett det med egna ögon.

Oavsett: journalister och andra har blivit av med sina datorer och kameror, och skyddsvästarna som israeliska myndigheterna använt som argument för att båtens passagerare var beredda på våldsamheter kan handla om professionella journalister som då blev måltavlor, är ett slag mot såväl pressfrihet och demokrati. Däremot tycker jag att hans förklaring om att det var en fredlig och humanitär konvoj och samtidigt ett försvar för våld – oavsett med vilka tillhyggen – blir inkonsekvent.

Tycker dock att Ulf Calmersunds historia visar en annan sida av konvojen – men på den båten skedde inte heller det extrema övervåld som på den båt som Gardell var ombord på. Det måste stämma till eftertanke: icke-våld skapar inte en våldsspiral.

Surrealistiskt är att ett gäng israeliska studenter vill starta en konvoj till Kurdistan för att testa om turkiska myndigheter är så fredliga och öppna som de nu vill försöka vara. Självklart är det ett gäng som inte i första hand är intresserade av att hjälpa Kurdistan men det är onekligen en intressant aspekt på hela historien – Turkiet som stat gör minst lika stora övergrepp mot kurderna som Israel gör mot palestinier.

Sen är det sorgligt nog så att vissa personer som läser om Ship to Gaza är om inte helt blinda så fullkomligt enögda. Den senaste är ”Svennis” som fastnat i att jag inte anser att en bojkott mot Israel gör till eller från – trots att jag knappast står på Israels sida så har det blivit hans stötesten med mer och mer dumma kommentarer.

Uppdatering: Det här är en soppa av massa svart-vita åsikter vilket en del kommentarer visar. Ignoransen finns på båda sidor och dikotomierna utökas konstant. Federley försvarar Israel på ungefär samma sätt som andra försvarat Hamas den senaste tiden. Thomas Hartman är en av de få som faktiskt försöker att förklara att det inte finns några politiska poäng att tjäna på det här.

Nu börjar vi se vad som hänt

När själva attacken skedde tillhörde jag dem som försökte få människor att lugna ner sig lite – för vi visste inte vad som faktiskt hände. Det är nu som saker börjar komma i ljuset och nu börjar det faktiskt bli intressant att protestera – fakta måste vara grunden för vad som kommer fram.

De som dött har nu obducerats och om inte Turkiet fabricerat allt, vilket inte direkt är logiskt, visar det att de israeliska myndigheternas förklaringar om självförsvar börjar klinga väldigt tunt:

60-årige Ibrahim Bilgen sköts fyra gånger i tinningen, bröstet, höften och ryggen

19-årige Fulkan Dogan, som också var amerikansk medborgare, sköts fem gånger från ett avstånd på mindre än 45 centimeter. Han sköts i ansiktet, i bakhuvudet, två gånger i benet och en gång i ryggen

Två andra män sköts med fyra skott. Fem av de dödade sköts antingen i bakhuvudet eller i ryggen

Israels armé börjar mer och mer se ut som en förlorare i propagandakriget – hur många tror på ”legosoldater” utanför Israel?

Israeliska myndigheters slag mot internationell gemenskap

Eftersom jag försökt att förklara mina ställningstaganden inför Ship To Gaza-händelserna här och här tänker jag inte dividera om själva händelsen mer utan notera att jag anser att det som hände efteråt är allvarligare än själva bordningen om man tittar på internationella relationer, israeliska myndigheters synbrott och straff och en generell känsla av en människosyn som fått utveckla sig till en övermänniskotes. De förklaringar som ges är ihåliga.

  • Att man valde att ta Mehmet Kaplans diplomatpass liksom att internera honom är oerhört allvarligt eftersom det visar fullständig renons på respekt för gemenskap, internationella överenskommelser och i princip så omintetgör man all diplomatisk frihet. Israel själva är oerhört snarstuckna när det kommer till sina diplomater men här visar man en högst märklig relativism gentemot andra länders diplomater.
  • Att man först bordar konvojen på internationellt vatten, tvingar in den i hamn och sedan internerar alla ombord är i sig kidnappning. Att sedan deportera de gripna och hota med att anklaga dem för inte bara terrorism utan också att de illegalt befinner sig i Israel är hårresande och visar en oerhörd respektlöshet mot internationella lagar och överenskommelser. Det är att medvetet skapa ett moment 22 för egen vinning.
  • Att vi idag inte vet hur såväl Mattias Gardell som Dror Feiler mår eller var de egentligen är skrämmande. Det innebär att två svenska medborgare hålls fångna och isolerade, utan direkt kontakt med sitt lands ambassad och sina advokater, vilket är mot alla internationella konventioner. Den misshandel av Dror Feiler som flera av svenskarna vittnar om är tyvärr inte förvånande men visar hur rutten människosynen blivit – Dror är jude, han har med sitt stöd till Ship to Gaza förrått sitt folk.

Det här är saker som kanske skrämmer mig mer än en misslyckad militär operation.

Uppdatering: Jag har lite svårt att se Kaplan, Mankell, Calmersund och Strand som känslokalla propagandamaskiner och deras berättelser visar tyvärr att israelisk militär knappast var intresserade av en fredlig kapning av skeppen. Det visar också deras välplanerade hantering av mediaflödet liksom det här. Sedan har det uppenbarligen eskalerat olika mycket på olika håll – Calmersunds påpekande att de, förutom att kolva kaptenen, förhöll sig korrekta visar det.

Jag ber er läsare att notera att jag inte i någon av mina texter skrivit ”israeler” eller ”Israel”. För lika lite som Hamas är palestinierna eller Palestina så är de styrande inom Israel detsamma som Israel. Myndigheterna är inte ”israelerna”. Att demonisera ett helt folk, ett helt land eller en suverän stat utifrån vad deras styrande myndigheter gör är att alltför enkelt komma undan – och att medverka till att en låst situation aldrig kan förändras.

Uppdatering: Som jag tidigare skrev – att den israeliska säkerhetspolisen inte skulle ha full koll på konvojen är bara dumheter. Mehmet Kaplan vittnar om detta – och stärker min tes om att Dror Feiler ses som en förrädare och behandlades därefter. Förfärligt och jag hoppas att svenska regeringen starkt fördömer detta handlande mot en svensk medborgare.

Mer rätt åt folket och mindre åt kravallargument

För att göra en disclaimer för att kanske slippa de värsta idiotkommentarerna: jag anser att det var fel av israeliska myndigheter att borda Ship To Gaza. Att våldet som användes var oproportioneligt gentemot det eventuella våld som de möttes av när soldaterna bordade skeppet. Det var ett elitförband – de borde vara bättre rustade att hantera en sån här situation. Sverige ska hårt fördöma och Israel ska inte komma undan med en liten slap on the hand. Självklart ska det markeras att attacken skedde på internationellt vattenom det nu faktiskt var så. Carl Bildt är den som starkast lyser av statsmannaskap när han väljer att resolut och koncist förklara hur läget ligger.

Vad ska vi göra? Jag anser att bojkotter knappast gör varken från eller till. Väldigt mycket av de förslag som kommit upp är mer någon sorts individsymboliska handlingar: det känns bra för Kalle att bojkotta israeliska apelsiner (antagligen skördade av palestinier som i samband med en bojkott blir av med jobbet) men rent politiskt gör det knappast från eller till. Det som måste göras är det som sker idag: starka uttalanden från världssamfundet.

När röken börjar lägga sig visar det sig också att det onekligen finns större komplexitet i själva Ship To Gaza-händelsen än som vissa kravallargument vill göra gällande. Det mest fantastiska är de personer som hävdat att soldaterna sköt på sovande personer. Reality check: ingen var omedveten om att israeliska styrkor tänkte borda båtarna – bara det faktum att man har radar på moderna båtar gör ju att det knappast var en nyhet att ett antal robotfartyg stävade mot konvojen. Om man läser Magnus Norells text på Newsmill sätts också komplexiteten i ett nytt ljus. Självklart har han en vinkel på sin tolkning medan andra har minst lika biased vinklar (läs kommentarerna…). Ytterligare mer verserade röster dyker äntligen upp men såväl Israellobby och Hamaslovers gör allt för att förklara att den ena eller den andra sidan har gjort fel.

Jan Kallberg må vara riktigt vass, och lite ”skelögd” för att driva enögdhetsmetaforen, men jag kan inte låta bli att fundera över hur det plötsligt är så att diverse – företrädesvis vänsterfolk – inte problematiserar Hamas och det som ändå är en bakgrund till Gazahändelserna. Som vissa påpekat: ska inte de nu tillskyndande Hamasanhängarna be att få anordna Gaza Gay Pride Parade? Och se hur det går.

Det märkliga är också att det skulle vara någon skillnad mellan att vara politisk och att vara humanitär. Självklart är det här en politisk aktion: från båda håll. Israel kan inte släppa igenom båtarna eftersom förra gången innebar det ett svårt bakslag för deras Gazahållning – och tar därmed nederlaget i pr-hänseende. Samtidigt är det självklart så att Ships to Gaza är ett politiskt statement – det handlar om att bryta en blockad. Det blir – oavsett hur man vänder sig – ett stöd för Hamas styre även om det inte nödvändigtvis innebär att man automatiskt ”demoniserar Israel” (en del liberaler är sannerligen minst lika kravalliga som vänstern).

Men likaväl som att det är en politisk insats så är den humanitär: det handlar om att faktiskt också vilja ge mat och förnödenheter till människor som är instängda. Oavsett vem som började, vem som är mest ansvarig: Israel eller Hamas så är förnekandet av att ge människor mat och livsnödvändigheter moraliskt fel – det handlar om kollektiv bestraffning. I det här fallet kollektiv bestraffning för både våld men också att palestinier i Gaza i demokratiska val (remember: demokrati är den minst dåliga styresformen – så vi skiter i att orera om ”hur” demokratiska valen var just nu) valde Hamas.

I grunden är varje handling vi gör, varje ställningstagande och varje humanitär hjälp vi ger ett politiskt ställningstagande. Om det inte vore det skulle det vara meningslöst. Så att många idag försöker att förklara att Ship to Gaza ”bara” är en humanitär insats är dels i ljuset av uttalanden från organisationen men också rent grundmässigt felaktigt. Och tar udden av inte bara viljan att göra gott utan också den mening som människor lagt i att skänka pengar till insamlingen.

Vi har tagit flera steg tillbaka i Palestinafrågan. Vem som tog det första steget kommer debatteras men frågan är om det ens är intressant: det har skett och nu måste det bli lite ordning på torpet. Det blir svårare och svårare – men viktigare och viktigare att vi får en folkrätt som faktiskt fungerar. Läs exempelvis Klambergs torra och faktaspäckade genomgång. För internationell politik är knappast så enkel som en hel del av de mest högljudda kravallisterna vill göra gällande. Det finns sällan något som är svart eller vitt, bara en glidande skala av bättre och sämre.

Uppdatering: Det fortsätter – nu har Haaretz en kritisk artikel mot israeliska myndigheternas handlingar. Det man inte ska glömma är att Haaretz räknas som en rejält vänsterorienterad tidning: knappast den mest objektiva källan för att säga vad Israel tycker…

Dexion skriver med ett kritiskt öga mot vad det som även jag känner: det är inte riktigt så enkelt att säga att händelseförloppet – minus dödandet – kommer som någon chock för någon (utom naiva blåögda vänsterkravallister).
Hos Aftonbladet finns det bilder på vad som hittades på det turkiska skeppet. Men som vanligt – det måste tas med en nypa ”wag the dog”-salt:

Uppdatering:

Nu börjar de riktiga stollarna dyka upp. Om det förut var kravallister som blundade för Hamasproblematik och att det inte är så enkelt och svartvitt så är det nu de minst lika tokiga Israeltillskyndarna som dyker upp. Phillip Wendahl jobbar med mänskliga rättigheter och är förbundsordförande i något som kallas Liberal Mångfald men kan inte problematisera saker bortom sin egen näsa. Fr a är det oroande med någon som ska stå för saker som mångfald och mänskliga rättigheter som inte förstår att varje humanitär insats också är en politisk handling. Sen kommer det totala stolpskottet: plattnacke är bara förnamnet på Henrik Unné som frankt menar att Israel borde ha sänkt skeppet och låtit folk drunkna. Detta i samma stund som han förklarar att Israel ska ha carte blanche eftersom de är typ… Israel.

Det är onekligen mycket trist att det nu hamnat i en vänster-högerskala. Vänstern anklagar alla som är till höger för att vara medlöpare till det israeliska styret (exempelvis blev centerpartistiska talare utbuade vid manifestationerna) medan högerspöken verkar konstant fastna i någon sorts pseudoförsvar för anfallet. Från att det ändå funnits ett sökande efter fakta är det nu påkdebatt som gäller.

Reblog this post [with Zemanta]