SAAB. Vi ägde en SAAB en gång. En metallic vinröd 900. Det var en okej bil. SAAB är något speciellt.

Men nej, jag tillhör inte dem som ropar på statlig intervention. De som gör det missar ett viktigt faktum: det går inte att tillverka bilar på det sättet i ett land med den kostnadsmassa som företag har i Sverige idag. I grunden anser jag att ett företag som inte kan gå med vinst knappast ska finnas kvar. Det här var väntat efter det stålbad som senaste lågkonjunkturen varit för bilindustrin. SAAB-bilarna har gått med vinst några få år av de över 70 år som de funnits. Idag finns det inte plats för så många me-too-märken: och för GM blev SAAB en konkurrent med Opel. De började att kannibalisera på varandra.

Det är fan huvudlöst. Att jiddra om ”kunskap” och ”utmaningar” är roande, Collin, men knappast företagsekonomiskt försvarbart. Oppositionens ställningskrig är lika patetiskt. Fackens tårar bygger inte på någon önskan om att hitta nya vägar utan bara behålla sin makt. Att det nya budet innebär att de plötsligt ser hopp är självklart men lite sorgesamt. SAAB behöver dö för att något nytt mer livskraftigt ska uppstå. Man önskar att människor minns regementsnedläggningarna, och hur varvsnedläggningarna knappast hjälptes upp av statliga stödpengar utan av människor som såg möjligheterna. Statens ansvar är inte att hålla företag som inte klarar av att gå med vinst under armarna – dess uppgift är att skapa nya möjligheter och hålla människor under armarna och inspirera och puffa till nya möjligheter. Tyvärr gör den sittande regeringen det på ett minst sagt abrupt och dåligt sätt (mer om sjukförsäkringen i senare blogginlägg) men knappast gjorde tidigare röda regeringar det bättre.

Att sedan regeringen spenderat en massa tid på att göra idiotiska uttalanden och inte stood their ground fullt ut när det gäller det val de gjort. Fine – de har rätteligen sagt att det inte är statens uppdrag att äga bilföretag: men problemet är att de inte förklarat varför så att folk fattar. Generellt känns hela hanteringen från regeringen just nu extremt räddhågsen eller minst sagt förvirrad. Maud Olofsson har totalt misslyckats med att driva den här frågan på ett för Alliansen vettigt sätt, jag är rätt övertygad om att herrar statsvetare har fel. Och när Reinfeldt för en gång skull säger något så låter det extremt överlägset. Karln verkar fullkomligt renons på att lära sig medieträning och tyvärr tycker jag hans spinndoktorer misslyckas konstant med att bygga någon sorts trovärdig statsmannaroll åt honom. Göran Persson var pompös. Reinfeldt är bara svårartat elitistisk.

Det är synd att vi inte har några politiker idag som klarar av att slita av sig det gamla sättet att hantera frågor och börjar att konversera, prata med folk och faktiskt skapa en relation mellan makten och folket. Det krävs helt enkelt ett nytt tänkande och mod att tala om vad som faktiskt måste gälla. Jag tycker det är minst sagt ologiskt att som vissa försöker påskina: att genom att SAAB läggs ner så försvinner humankapital och erfarenhet. Gör den? Dör människorna? Kan de bara fungera inom SAAB? Knappast.Vad är det som säger att den som jobbat inom industrin bara kan jobba inom industrin? Jag vet inte men det verkar vara en självklarhet.

Själva valde vi att sälja SAABen och köpte en Opel. Mer för pengarna. Mindre strul med dålig teknik. Det gjorde GM också.

Etiketter:GM, Göran Persson, Maud Olofsson, nedläggning, Opel, politik, Reinfeldt, SAAB

Hela SAAB-affären är intressant på många sätt. Dels att fundera över hur de olika scenarion skulle sett ut om vi haft en rödgrön regering kontra alliansregeringen respektive att olika åsikter om statens handlande skär genom olika åsiktsgrupper på ett nästan irrationellt sätt.

Själv anser jag att det är rätt att svenska staten inte går in i SAAB som ägare. Det skulle varit idiotiskt. Staten ska inte vara bilfabrikanter. Det hade varit skottpengar på att göra det för SAAB som gått med förlust i så gott som hela sin levnad. Det har varit ett starkt varumärke och många av de ilskna kommentarerna från annars mycket liberala personer kan handla om den empatiska tyngden som finns i varumärket SAAB. Det är den ständiga uppstickaren som alltid gjorde snyggare bilar än storebror Volvo. Men i grunden har SAAB konstant letat efter sin position – och inte hittat den. Facebookgruppen som tänkte rädda SAAB visar en nostalgisk och rätt så irrationell syn på ett företag.

För jag är rätt övertygad om att det är fel av en stat att försöka hålla ett företag under armarna eller gå in som ägare. Var Ohly får för sig om ett starkt företag och ett starkt varumärke vet jag inte. Kommunister behöver inte tjäna pengar. Alls.

Grunden för mitt ställningstagande. är ju följande:

• om ett företag konstat gått med förlust så är det uppenbarligen inget som är efterfrågat. SAAB fyller inget behov tillräckligt mycket för att gå med vinst. Vilket annat företag som helst med en sån usel affärsplan hade försvunnit för länge sedan.
• låt företag dö. Framförallt stora företag som ses som en livsstidsanställning. Det som visat sig där stora arbetsplatser lagts ner är att entreprenörskapet börjar att flöda, kommunen blir plötsligt självmedveten och hittar kreativa lösningar.
• utbilda och ge stöd till startups, etableringar som handlar om framtiden istället för att försöka blåsa liv i SAAB.

Problemet med Maud Olofsson et consortes är att det inte gillar småföretagare. Eller startups. Eller entreprenörer. Ett nytänkande där skulle vara minst sagt matnyttigt. Inte att bara rabbla ramsan om att “inte äga företag”. Nä, men sänka skatterna vore tacknämligt. Bättre regler för fåmansföretag och enklare regler borde inte vara så svårt att fixa – om Reinfeldt inser vart det barkar hän.

För en helt annan sak är den kampanj som AF gjort för det stora förändringen som en åldrande befolkning som vår innebär. Att se till att inte “fixa nya jobb” utan att skapa plattformar för nya företag – för de ger sedan kan anställa nya personer. Vad kommer regeringen göra i det här fallet: det här är en potentiellt störra fara för Sverige än de närmare 8000 jobb som förloras vid en nedläggning av SAAB kan innebära. Och jag hoppas att de gör det innan sossarna kan komma till valet.

Själv ägde jag en gång en SAAB 900. 

Slutligen är det bara att inse: hade sossarna suttit vid makten hade det slutat med att staten ägde en misslyckat bilfabrik.

Etiketter:Koenigsegg, liberalism, SAAB, staten

Bästa skylten kom Solstickans kompis med. Hans mamma jobbar med att skylta upp butiksfönster… Resten var tyvärr rätt sorgliga både innehållsmässigt och utseendemässigt – bara att inse att man ska inte anställa lärare som copywriters :)

Vi har varit på demonstration utanför kommunhuset i Borlänge. Det eftersom politikerna i stan är ekonomiskt inkompetenta och nu ska dra ner oerhört mycket på skolan. Det var mycket folk – pinsamt bara att arrangörerna hela tiden påpekade att ”det här hade vi inte förväntat oss” och sen tre gånger läsa upp ett brev som de gav till alla kommunfullmäktigeledamöter. Det var rätt kass. Inga talkörer, inga megafoner. Inte nån vidare demo för en gammal anarkist som mig :).

Men barnen har nu varit med på sin första demonstration. Jag kunde inte låta bli att fråga dem om jag fick ropa ”Rädda SAAB!”¹ men då fick jag onda ögat.

På nåt sätt känns det som om det egentligen finns en enda fråga som politikerna måste fundera över – och då lär de inse att dra ner på skolan inte är rätt väg att gå:

• Vad är det viktigaste för den som funderar på att bosätta sig i en ny stad?

Uppdatering: det är mycket traditionella medier och Niclas Strandh just nu. Jag råkade uppenbarligen hamna på bild från demonstrationen. Det är då fan att man hann hem och sätta på sig såna där ”fotriktiga” kläder… ser ju ut som en jävla tomte… Och man har verkligen hamnat i ett intressant gäng: en moderatpolitiker och på andra sidan sverigedemokraternas representant. Så även om jag ser ut som en tomte så ja… :)

1. Nej jag tycker inte det – jag tycker Mona Sahlin är en idiot när det gäller hennes märkliga utspel – och självklart så är ett statligt ägande av en bilfabrik en våt dröm för gamla socialister… [↩]

Etiketter:demonstration, ekonomi, Mona Sahlin, SAAB, skolan

En intressant sak är att polisens nya (som sannerligen varit en vaporware) radiosystem Rakel också problematiserar journalisternas möjligheter att följa det som händer ”på stan”. Oscar på ST skriver en intressant bloggpost och påpekar att det i det nya avlyssningssäkra systemet finns en viss fara:

Faran med Rakel är att mer makt hamnar i polisens händer. Om de inte vill berätta något kan de helt enkelt låta bli, och vi (och ni medborgare) kommer aldrig att få veta om det.

Mer poliser. DVIJDVS skrev en oerhört skrämmande postning som jag inte kan länka därför att hela bloggen är försvunnen! Det hela handlade om att hennes sambos chefer, poliser, hade kallat in honom och förklarat att de hade synpunkter på hennes blogg. Det är fasen upprörande! Inget i den bloggen handlar om något som de facto hotar polisens arbete. Ett typiskt exempel på när analoga värderingar möter den digitala verkligheten.

Inte bara Tribune-mediehuset i USA har stora problem (inklusive Chicago Tribune och Los Angeles Times), liksom att NYT lånar pengar. Även Dalademokraten dras med stora ekonomiska problem. Vi kommer säkert att skriva mer om det på Same Same men det handlar knappast bara om finanskrisen utan det faktum att papperseditionerna sjunker som stenar och att man inte hittat, eller ofta brytt sig om, att hitta affärsmodeller för nätet.

Pris för den märkligaste bortförklaringen står prästen Anna Evertsson i Heliga Trefaldighets Församling i Kristianstad för i samband med att sagt nej till att låta nära anhöriga spela en CD på en begravning:

En gudtjänst är offentlig och öppen för alla, inte bara de närmast sörjande. Om man väljer en cd-skiva kanske man behöver en förklaring. Det blir för privat.

Sicket skitsnack. Alla dem som varit inom kyrkan vet att det snarare handlar om uppnästa, uppblåsta kyrkomusiker och präster som har en märklig syn på kyrkorummet som heligt (var inne på det här). Och det är onekligen så att kyrkan måste inse att de – liksom traditionalistiska mediehus – inte längre kan försöka att skyffla människor i skock.

Det här är verkligen kul. Max Planck-institutet lyckas plocka upp en text som i princip säger ”MILF” :)

Bilbranschen ligger globalt illa till. Både Volvo och SAAB ligger på sina amerikanska ägares säljlista. Nånstans handlar det idag om att tänka utanför boxen – och oavsett om det är vettigt så gillar jag idén som ingenjörsfacket ger: slå ihop dem! Det är ett annat sätt att tänka istället för att bara tänka att svenska staten plötsligt ska bli bilföretagsägare…

Terri Eriksson tar upp det faktum att föräldrasajter antagligen är de verkliga nätmobbingsajterna – inte att det är ett ungdomsproblem. Modigt att göra det – för jag har fått höra hårresande historier från sajter som inriktat sig på barn och familj.

Lågkonjunkturen. Jag har försökt att hålla mig ifrån att skriva för mycket om det. Dels är det för invecklat och dels är det så extremt – de flesta ekonomer är överens om att de inte har något facit (bra om vems felet är här). Varslen står som spön i backen – och jo, det är inte helt enkelt att vara konsult idag. Arbetsförmedlingen släpper riktigt deprimerande siffror till medierna. Och det är fler och fler som börjar att fundera hur mycket svarta rubrikerna påverkar själva konjunkturläget. Problemet med AFs prognos är att man valt att endast intervjua och inte räknat med demografin.

Humblestorms VD Mermosh Saatchi intervjuas om att vara så ung och VD osv. Jag antar att hennes val retar såväl knallpulverfeminister och kristdemokratkonservativer. Jag tycker hon har en laid back-stil som jag gillar runt allt med livet och småbarn. Jag är själv less på diskussionerna om hur länge föräldrar ska vara och dividering om att lagmässigt dela föräldraledigheten. Låt folk göra som de vill.

Annat intressant: om förändringar och slutet och början på politiska eror. Dags att rensa teknikgarderoben? Wired hjälper till. Och Webmonkey dissar ITunes.

Etiketter:Arbetsförmedlingen, bilbranschen, Chicago Tribune, DVIJDVS, finanskris, konsult, kyrkan, lågkonjunktur, Los Angeles Times, Max Plank-institutet, media, Mermosh Saatchi, nätmobbing, New York Times, polis, präst, Rakel, SAAB, Volvo, Wired