Jag har kommenterat DNs märkliga artikel på digitalpr runt det huvudlösa att generellt förklara saker för fiasko utifrån ett meningslöst sätt att mäta. Fick ett fint omnämnande av Eva Westberg om min postning. Det är onekligen ett riktigt länkbete som DN skapat så här på påskdagen… Skönaste kommentaren om varför vissa kommentatorer faktiskt är jobbiga kommer från Arkelsten, som jag tidigare bashat lite :):

Jag sysslar med politik. Inte terapi.

Sen måste jag bara visa på ett roligt inslag i debatten:

Rolf van den Brink – som förr knappast tillhört tillskyndare av bloggare försvarar nya medier mot gamla DN. Det tar jag som ett bevis på att något verkligen har hänt :). Och till på köpet gör han briljanta analyser av såväl DNs klavertramp som varför en del bloggar faktiskt inte är så intressanta.

Det är jäkligt kul att följa RvdB. För oavsett om han kunde vara riktigt trilsk så visar hans bloggande på att personer i traditionella medier, som vågar tänka till och förstå nya medier har mycket att komma med. Det behövs – för även om jag är rätt övertygad om att de ”nya medierna” kommer vara de enda medierna framöver (därav att jag valt att växla in att jobba så gott som enbart med digital PR) så krävs det synkronicitet och erfarenhet från gamla rävar som Rolf och andra.

Vi får helt enkelt lägga in den klassiska bilden igen:

Uppdateringar

• Ulrika Ingemarsdotter som själv var intervjuad i DN-artikeln verifierar att vinkeln som DN var ute efter var att politikerna borde sluta att blogga eftersom ingen ju läser (och med andra ord fortsätta att vara under toffeln hos journalisterna)…
• Själv tycker jag att den research som DN gjort suger. Skrev i en big tweet (briljant uppfinning…) följande: Det är som att säga att ”Volvo går jättebra eftersom jag ser en massa Volvobilar ute på parkeringen”. Har precis suttit och jobbat vidare på algoritmer för att mäta impact och roi för sociala medier och det är fan så mycket mer intrikat än att räkna kommentarer.

Etiketter:bloggar, DN, Eva Westberg, Niclas Strandh digitalPR, nya medier, Rolf van den Brink, traditionella medier

Jag är jättesjuk. Skit fan jävla superförkyld. Det stressar mig eftersom det finns en jävla massa saker som måste göras innan den sjunde januari. Och en del som hade behövt blivit gjort innan idag. Men om huvudet känns som en boll av snor så är det inte så mycket att göra.

Det är roligt att utmana min kära vän Dabitch. För hon hatar utmaningar – men när hon gör dem så gör hon dem rejält. Kolla in hennes svar på musikutmaningen… det är i sig en historia om ett liv. Fick till och med en liten tår i ögonvrån av den sista historien. En annan som också gjort det är MJV. Uppdatering: Även Åsa har gjort utmaningen på sin nya blogg och LouiseP har gjort sin patologiska lista, precis som Emma på Opassande.

Blondinbellas uttalande om att Karl-Bertil Jonssons jul kändes som om det kunde blivit en axelryckning om inte en massa bloggare gått igång på det. Herregud – varför ska sansade vuxna bloggare ta henne på allvar? Ja, hon är 18 men det finns 50-åringar som knappast kan kallas mogna. Hon vet väl fan inte ens vad AFA är för något. Och hon vädrar bara en extremt trist reaktionär populism. Jag håller inte med Arvid Falk. Framförallt kan man se det från ett annat håll: varför ska inte hon få tycka så? Argumentationen har handlat om att hon på grund av sin framgång inte bör skriva såna saker: herrejävlar – ska vi plötsligt ha bloggcensur om någon blir framgångsrik?

En annan som fått fiskarna varma är Karolina. Igen. Och hon går också i svaromål efter sin debattartikel som hissar Anders Borg. Ok, det kanske inte var den bästa debattartikeln som tagits in, och det kan nog diskuteras varför Expressen valde att ta in den men jag tyckte den var rolig: istället för att torrt bara bena ut politiken så tog det upp bland det viktigaste för en politiker idag: personal brand – hur ser du ut, vilken bild skapar du av dig själv. Tyvärr lyckas Chadie på Kulturbloggen generalisera sig in i sitt vänsterhörn när hon sätter Lassbos åsikter som generella ”högeråsikter”, och uttrycker för länge sedan obsoleta sanningar om att ”yta spelar ingen roll”. Om Chadies åsikter är gällande inom socialdemokratin så borde deras nästa bok bli den gamla klassiska ”Amusing ourselves to death” av Neil Postman som redan 1985 visade att TV-mediet gör att ”cosmetology has replaced ideology”. Det vore onekligen en intressant aspekt att lägga för Laakso när han ska fortsätta sitt jättejobb i att lista och läsa s-bloggar. Hur många av de som är politiker förstår att jobba med sitt personliga varumärke? Vad gäller Anders Borgs politiska uttalanden den senaste tiden så tycker jag nog att sossarna ska oroa sig: han har ju fan låtit som en sosse sedan finanskrisen började.

Jag gillar Piratpartiet men det här gör mig fundersam. Rick är en fantastisk entreprenör men om man ska bli ett parti som med stor sannolikhet kan röra om i mandatförteckningarna – bör man inte då ha lite mer ordnade ekonomiska strukturer? Jag förstår problemet och tycker att Rick självklart måste få ekonomi i sitt liv men jag menar: i Sverige är det ekonomi som motsvarar engelsmännens intresse för sina politikers sexvanor… Rent pr-mässigt kan det här bli en riktig stötesten när PP faktiskt visar sig hota den svenska politiska nomenklaturan: tro inte att Schlingmann kommer att låta bli att kolla igenom varje litet öre som rört sig… De argument som jiddras i sfären om att hans uträkning på 20 lök är högt är löjliga. Ronge lyckas också blanda ihop äpplen och päron när det gäller att jämföra Wikipediainsamlingen och Falkvinges bön om ekonomiskt stöd.

Martin Jönsson var tidig med att blogga som tidningsmänniska – och fr a att blogga om medier och reklam. Jag minns att jag tänkte att det äntligen kan bli lite mer fart på den delen – det var lite ensamt 2003 när jag startade Researcher. Nu slutar Martin att blogga eftersom han blir redaktionschef för SVD och jag förstår hans känsla av svårighet inför att kunna fortsätta att förhålla sig objektiv i bloggandet och samtidigt vara en viktig varumärkesagent för tidningen. Jag har ju själv vissa personer som starkt ifrågasätter mitt bloggande kontra att vara delägare. Roligast inspel är såklart RvdBs som inte kan fixa att bli kallad ”blogghatare” och ”överlöpare” – men får nog leva med det ett tag till. Läs också Jockes syn på att en av de bästa av mediebloggarna slutar.

Så en sista grej: nu har jag nog bestämt i vilket fack Deepedition ska finnas: metablog. För under året har jag blivit utsedd till mediablogg, politikblogg, dagboksblogg, skitblogg, företagsblogg (i princip eftersom RvdB anser att jag tjänar pengar på den…). Så mer meta vete fan om man kan bli :). Deepedition kommer fortsätta att handla om ”allt det andra”. Nu går den in på sitt fjärde år, jag går in på mitt åttonde år som bloggare och det kommer säkert att hända en massa saker. Stay tuned. Gott nytt år.

Etiketter:Amusing Ourselves to Death, Anders Borg, blogg, Blondinbella, dabitch, ekonomi, Expressen, Karl-Bertil Jonsson, Karolina Lassbo, Martin Jönsson, medieblogg, musik, Neil Postman, pengar, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Rolf van den Brink, SvD

Innan jag skulle gå och sova så kollade jag runt lite på de sociala nätverken. Och fastnade för ett statusmeddelande:

Jag blinkade till ett par gånger. Och självklart var jag tvungen att kolla vad det hela handlade om. På Vandenbrink.se har alltså Rolf van den Brink valt att börja blogga. En person som kanske inte alltid varit en av de största tillskyndarna av bloggande. Trots det var han en av de första att starta en bakom-scenenblogg på ett svenskt media. Där Martin Schori fortsätter den DM:ska bloggskepsisen och kritiken mot bloggare – i deras egen blogg¹.

Det jag oroar mig för är nu att RvdB ska bli så där ensam och isolerad som vi andra är… Sen väntar jag på ett par faksimiler.

Ps. Jag förstår inte riktigt det här med att hans blogg har någon sorts likhet med en viss branschtidning som han själv var med och startade – mitt vänskapliga tips: då vi ju skakat tass och allt, är att släppa kajen och ro ut i dammen för sig själv. Eller fråga nån som kan göra det riktigt snyggt :) Ds.

Andra bloggar om: blogg, Rolf van den Brink, bloggare

1. självklart skulle jag aldrig påskina att det hela mest är som att kritisera bilismen sittande ensam i en stadsjeep… [↩]

Etiketter:bloggande, bloggar, Rolf van den Brink