SAAB. Vi ägde en SAAB en gång. En metallic vinröd 900. Det var en okej bil. SAAB är något speciellt.

Men nej, jag tillhör inte dem som ropar på statlig intervention. De som gör det missar ett viktigt faktum: det går inte att tillverka bilar på det sättet i ett land med den kostnadsmassa som företag har i Sverige idag. I grunden anser jag att ett företag som inte kan gå med vinst knappast ska finnas kvar. Det här var väntat efter det stålbad som senaste lågkonjunkturen varit för bilindustrin. SAAB-bilarna har gått med vinst några få år av de över 70 år som de funnits. Idag finns det inte plats för så många me-too-märken: och för GM blev SAAB en konkurrent med Opel. De började att kannibalisera på varandra.

Det är fan huvudlöst. Att jiddra om ”kunskap” och ”utmaningar” är roande, Collin, men knappast företagsekonomiskt försvarbart. Oppositionens ställningskrig är lika patetiskt. Fackens tårar bygger inte på någon önskan om att hitta nya vägar utan bara behålla sin makt. Att det nya budet innebär att de plötsligt ser hopp är självklart men lite sorgesamt. SAAB behöver dö för att något nytt mer livskraftigt ska uppstå. Man önskar att människor minns regementsnedläggningarna, och hur varvsnedläggningarna knappast hjälptes upp av statliga stödpengar utan av människor som såg möjligheterna. Statens ansvar är inte att hålla företag som inte klarar av att gå med vinst under armarna – dess uppgift är att skapa nya möjligheter och hålla människor under armarna och inspirera och puffa till nya möjligheter. Tyvärr gör den sittande regeringen det på ett minst sagt abrupt och dåligt sätt (mer om sjukförsäkringen i senare blogginlägg) men knappast gjorde tidigare röda regeringar det bättre.

Att sedan regeringen spenderat en massa tid på att göra idiotiska uttalanden och inte stood their ground fullt ut när det gäller det val de gjort. Fine – de har rätteligen sagt att det inte är statens uppdrag att äga bilföretag: men problemet är att de inte förklarat varför så att folk fattar. Generellt känns hela hanteringen från regeringen just nu extremt räddhågsen eller minst sagt förvirrad. Maud Olofsson har totalt misslyckats med att driva den här frågan på ett för Alliansen vettigt sätt, jag är rätt övertygad om att herrar statsvetare har fel. Och när Reinfeldt för en gång skull säger något så låter det extremt överlägset. Karln verkar fullkomligt renons på att lära sig medieträning och tyvärr tycker jag hans spinndoktorer misslyckas konstant med att bygga någon sorts trovärdig statsmannaroll åt honom. Göran Persson var pompös. Reinfeldt är bara svårartat elitistisk.

Det är synd att vi inte har några politiker idag som klarar av att slita av sig det gamla sättet att hantera frågor och börjar att konversera, prata med folk och faktiskt skapa en relation mellan makten och folket. Det krävs helt enkelt ett nytt tänkande och mod att tala om vad som faktiskt måste gälla. Jag tycker det är minst sagt ologiskt att som vissa försöker påskina: att genom att SAAB läggs ner så försvinner humankapital och erfarenhet. Gör den? Dör människorna? Kan de bara fungera inom SAAB? Knappast.Vad är det som säger att den som jobbat inom industrin bara kan jobba inom industrin? Jag vet inte men det verkar vara en självklarhet.

Själva valde vi att sälja SAABen och köpte en Opel. Mer för pengarna. Mindre strul med dålig teknik. Det gjorde GM också.

Etiketter:GM, Göran Persson, Maud Olofsson, nedläggning, Opel, politik, Reinfeldt, SAAB

EU-valet är över. Både Reinfeldt och Sahlin förklarade att deras siffror, som inte förändrats sen förra gången var framgångar. Detta trots att såväl Vänsterpartiet som Centern tappade många röster. Uppenbarligen har dessa rört sig till FP eller MP. Och självklart har Piratpartiet tagit röster från alla. För det som är flagrant i valvakan från SVT är att varken journalister som Elfsberg, politiska tyckare som Wolodarski eller statsvetare som Sören Holmberg inte verkar ens bry sig att ta in att Piratpartiet varken handlar om bara män, bara ungdomar och fr a att det inte bara handlar om fildelning (DNs ledare fattar det inte heller). SVTs valvaka – som dock ska ha credd för att de ens gjorde en valvaka vilket TV4 struntade i – var minst sagt intressant hur man misslyckas än en gång att både skapa en intressant valvaka, misslyckas med att integrera interaktionen med nätet och helt misslyckas med att hantera det faktum att ett nytt parti fått oerhörda siffror. Om jag inte missminner mig så hanterades Junilistan ungefär lika nedlåtande förra gången. KG Bergströms intervju med Rick Falkvinge måste gå till historieböckerna för den intervju där en “objektiv” journalist totalt tappar masken och öppet visar sin avsky mot att det demokratiska spelet totalt lirat brallorna av hans kompisar och att ett parti som ifrågasätter hans rätt till sina böcker vinner ett mandat. Jag hoppas att journalisthögskolor och –utbildningar använder det här som ett avskräckande exempel på hur man inte ska göra. I övrigt var Wolodarski en … nej, jag tänker inte ens säga vad jag tycker om de fullkomligt grunda och extremt subjektiva åsikter som han förde fram.

Men va fan. Nu är det gjort. Piratpartiet fick 7.1 procent och får ett mandat. KD tog sig precis över mandatgränsen och fick ett mandat och skickar kreationist-Ella till Bryssel. Centerpartiet, KD, Vänsterpartiet och Junilistan fick alla mycket färre procentenheter än Piratpartiet. Det borde stämma till eftertanke (tyvärr verkar Hägglund inte fattat något heller) i att frågorna om internets frihet och personlig integritet är viktiga.

Många var upprörda över att SD fick så pass många röster. Jag fick bland annat den intrikata frågan från en journalist på Aftonbladet om mitt ställningstagande för dikotomin “gammelpartier” kontra nya partier också innebär ett stöd för SD. Vad är det för jävla fråga egentligen? Jag stödjer demokrati. Demokrati innebär att varje individ har rätt att rösta på vad de vill. Det innebär att vem som helst – oavsett vilka korkade åsikter de har – ska ha rätt att starta ett parti. För mig är det major fail att faktiskt försöka att förneka att SD tar många röster. Förklaringen är knappast svår: dels bygger det på samma rörelse som i många andra EU-länder: att ultranationalism och skepsis alt. fientlighet mot invandring faktiskt växer. Det har den gjort länge. Jag tycker att de som är förvånade över framgången för SD nog borde vässa sina historiekunskaper. Jag är mer rädd för dem som helst vill “spränga bort” det som man ogillar. För min del är det ett pris man får ta för demokratin. Helt enkelt är det så att demokrati innebär en röst för en person. En hel del personer är både rasistiska och fientliga mot invandring. De kommer att rösta på SD. Dags att helt enkelt visa vilka nötter de är istället genom att faktiskt debattera med dem.

Slutligen ändå: Piratpartiet. Nu är det dags att bevisa att det fungerar med partier som driver ett frågekluster (för det är vad det handlar om – inte om en fråga) framgångsrikt i Bryssel. Och oavsett det så har Piratpartiets framgångar skakat om gammelpolitiska etablissemanget så vi kommer fr o m nu ser fler och fler som tar frågan på allvar och inte fastnar i fildelningsdiskussionen. Vi är många som vågat våra personliga varumärken för att stödja PP. Gör oss inte besvikna. Det här är en historisk dag, inte bara att Piratpartiet kom in utan också att ett parti bevisar att mikroengagemang är möjligt – det är en massa personer som gjort det de kunnat utifrån sin egen verklighet, inte partiets krav, för att nå hit. Det bevisar också att vänster-högerskalan är döende: oavsett vad Sören Holmberg försöker påskina. Det förebådar industrialismens död då denna skala bygger på samma grundvalar som denna.

För mig är det just detta som är det viktiga: att frågan om internets frihet och personlig integritet faktiskt sätts på agendan. Inga av gammelpartierna kan framöver blunda för den. Men också att det visar att internet är centralt för att föra politik framöver, att skapa medvetenhet, närvaro och faktiskt slå sönder de kvävande strukturer som de gamla partierna är uppbyggda runt. Det viktiga är också att fildelningsfrågan inte blir det centrala – snarare att det handlar om att hitta nya sätt att både skydda men också skapa grogrund för nya kulturella yttringar, nya affärsmodeller som inte bygger på repressivitet utan interaktivitet. 

Nu börjar arbetet och jag kommer fortsätta att vara kritisk även mot Piratpartiet. Och alla andra.

Etiketter:Centerpartiet, EU-valet, Folkpartiet, framgång, frihet, historisk dag, Internet, Junilistan, KG Bergström, Kristdemokrater, Miljöpartiet, moderaterna, personlig integritet, Piratpartiet, Reinfeldt, Socialdemokrater, Sören Holmberg, SVT, valvaka, Vänsterpartiet, Wolodarski

Roger Wallis, som vittnade i TPB-rättegången, har blivit lite av en hjälte. Hans fru har fått blommor efter hans vittnesmål noterar Elkers och Jardenberg påpekar att ”gratis inte är detsamma som att låta bli att betala”. Stenudd skriver bra om det märkliga i att Pontén och gelikar spelar med mycket fula kort.

ProjO har grävt upp faktumet att Reinfeldts son stödjer TPB. Vore intressant att höra diskussionerna vid middagsbordet… I samband med detta skriver Midnattsvarg att ”grupper i Facebook är ett socialt statement” – vilket är en ganska bra analys på det hela. Problemet med Facebookgrupper är bland annat att uppdateringar och nya inlägg inte syns i ens flöde – vilket gör dem relativt svåra att använda som sociala objekt i konversationen.

Jag undrar dock vem i hela världen som kan tycka att ACTA är ens i närheten av vettigt. Jag blir mer och mer fundersam över varför just upphovsrättslobbyn ska ha rätt att skydda sina saker med medel som är fullkomligt integritetskränkande. Det har funnits liten rim och reson i IPred – men ACTA är fullkomligt huvudlös. Sättet det kommer till visar också en minskad transparens när det handlar om beslut i demokratiska församlingar. En intressant utveckling eftersom transparensen ökar utanför dessa. Den förhöjda bevakningen av det som politikerna gör har alltså tvingat in dem innanför stängda dörrar och NDAs. De analoga värderingarna styr. De väljer att gömma sig istället för att inse att konversation och dialog är en bättre väg.

Etiketter:ACTA, rättegång, Reinfeldt, Roger Wallis, TPB, upphovsrätt

Det är en upplysande artikel på Newsmill från Karl Sigfrid som läst hur socialdemokraternas IPred-motion i vissa fall går ännu längre än Alliansen: bland annat med utredning om förbud mot anonymiseringstjänster. Jag tycker inte att Karl har helt rätt att det ”tyst”. Saken är snarare den att den part som faktiskt kan besluta om något som får mest kritik. Det är ett större problem att Linander accepterar lagen än att sossarna gör det. Idag. Det är knappast någon som är förvånad att sossarna är minst lika ivriga att inskränka personlig integritet. Engströms visserligen piratpartistiskt färgade citat stämmer rätt bra:

Väljarnas alternativ från de gamla partierna i valet 2010 kan alltså sammanfattas så här:

• En röst på ett parti i det rödgröna blocket: JA till Ipred och fildelarjakt
• En röst på ett parti i det borgerliga blocket: JA till Ipred och fildelarjakt

Idag hittade jag min gamle bloggarkompis Suburbia aka Strangnet och det på Twitter (thank god för initiativet #svpt) och han menar detsamma som flera av oss andra också påpekat: att istället för att gråta ut i pressen om hur synd det är om skivbranschen, filmbranschen och om artisterna – och kalla sina konsumenter och fans för ”tjuvar”, borde man lägga krutet på att skapa nya affärsmodeller. Sannolikheten att skivförsäljningen kommer att gå upp om IPred går igenom finns inte. Det tror visserligen inte min kommentator Logik och hårda smällar alls på – men dennes exempel är lite tunna. YouTube har en helt annan bakgrund än att handla primärt om intäktsströmmar.

Helt enkelt bygger IPred på gamla strukturer. Sällan är dessa fruktsamma när ett teknikskifte sker. Alltså måste de förändras eller de som håller fast vid dem kommer att sakta dö sotdöden. Det hände med romerska riket – och det kommer att hända med den traditionella skivbranschen.

Det bästa som skrivits är den långa postningen av HAX. Läs den för att förstå mer. Och hans slutkläm är det viktiga: det som Sauk och hans hejdukar liksom skivbranschen totalt missar: det handlar om proportionalitet.

Proportionalitetsprincipen innebär att åtgärd, dom eller myndighetsbeslut inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

Självklart handlar allt om tolkning – men när det gäller både IPred och FRA, liksom nu snart ACTA och telekompaketet så är grundfrågan: är det proportionellt att totalt förinta personlig integritet för att skydda upphovsrätt, (kanske) hitta terrorister och på andra sätt ge stora möjligheter att avlyssna, stänga av och kontrollera sina medborgare?

Det handlar om hårdför repression av vår rätt att yttra oss, att prata med andra om vad vi vill och att göra saker som inte nödvändigtvis är olagliga men enligt en viss stats åsikt omoraliska.

Skillnaden mellan IPred och exempelvis FRA-lagen är att om den förstnämnda handlar om att försöka skydda en gammal struktur mot ett teknikskifte så är den senare tillkommen just på grund av detta teknikskifte. Eller vi kanske snarare ska prata om informationsskifte – varför inte säga skifte av sätt hur människor för samtal? Om vi gör det så kommer frågan i en annan dager eller hur? För det innebär faktiskt att de lagar som innebär en högre kontroll av trafiken på internet de facto handlar om att kontrollera människors samtal med andra människor.

Vidare: den nya FRA-lagen har skickats ut på remiss. Två dagar innan julafton. Minns att förra gången beslutet skulle tas valde regeringen att försöka klämma in det alldeles innan riksdagens sommaruppehåll. Det är inte utan att man inser att Reinfeldt och Tolgfors fortfarande kör fult spel. Igen. Tyvärr verkar hjältarna lagt sig ned också.

Så – min rubrik är en sorts travesti på ”Staten och kapitalet”. Men i en egen kanot, snabbt girande sitter Piratpartiet som de senaste dagarna försökt att hantera kritik mot sig själva. Jag tycker diskussionen i stort varit bra om man bortser från vissa klavertramp och journalistisk enögdhet. Än en gång ser man hur en ”gammelmedia”-insats inte längre står oemotsagd. Tyvärr väljer ju DN Debatt som vanligt att blunda för hela diskussionen som skett bland bloggarna men det är ingen som är förvånad över med kunskap om Mats Bergstrands aversion mot sociala medier och bloggar i synnerhet.

Jag har hela tiden framhållit att jag hoppas att Piratpartiet fortsätter att vara ett parti. Enligt mitt tycke är dock ett parti beroende av en helhetssyn. Däremot tycker jag inte att det vore ”bättre” om de andra partierna tog frågan och därmed gjorde på samma sätt som man gjort med andra sakfrågepartier. Och ett namn som faktiskt pekar ”rätt” för många människor. Det är lätt att bli sedd som elitistisk om man försöker förklara för sina potentiella väljare att ”det ni tolkar in i vårt namn stämmer inte”. För att ta ett exempel: Min morsa funderade på att kalla mig för Patrik (det är rätt många Patrikar födda slutet 60-början 70). Men det ville inte min farsa – för han var gramse med någon Patrik. Helt enkelt bar namnet negativa konnotationer för honom. Då spelar det ingen större roll om namnet betyder ”adelsman”. På samma sätt var det rätt av företaget Honda att inte försöka att spara pengar genom att lansera bilmodellen ”Fitta”.

Som varumärkesstrateg och planner – och ansvarig för ett antal re-brandingprojekt så vet jag hur viktigt namnet faktiskt är. Så PP kan vrida det så mycket de vill (ett antal försök i kommentarerna till postningen): Piratpartiet har en rejäl uppförsbacke på grund av sitt namn om man vill tas på allvar i bredare folklager. Det kräver väldigt mycket att förändra konnotationer för ett ord – i det här fallet kommer det kosta långsiktigt för Piratpartiets framgångar. Vi tänker oss att Rick Falkvinge en dag är minister och ska träffa Somaliens premiärminister: ”Hello, I’m Rick Falkvinge and representing The Pirate Party”. Ledsen, men jag tvivlar på att den somaliska premiärministern tänker på personlig integritet när han hör det.

Så jo, PPs problem är namnet. Också. Men med personer i sina led som Emma Opassande är jag positiv och förväntansfull inför vad man kan åstadkomma.

Om ni inte gjort det – läs Joshs postning. Och den lilla vinkeln på ”unga/vuxna” hos Skiften.

Och läs Elias fullkomliga sågning av Antipiraternas argument genom att titta på faktisk statistik. Det är nästan lustmord över det hela.

Etiketter:ACTA, affärsmodeller, Alliansen, DN Debatt, FRA, IPRed, konnotationer, lagstiftning, namn, personlig integritet, Piratpartiet, Reinfeldt, remiss, skivbranschen, Socialdemokraterna, strukturer, teknikskifte, telekompaketet, Tolgfors, Twitter, YouTube

Dagen har gått snabbt. Spenderat kvällen med att skapa två nya bloggar – en för sonen och en för mig. Vi får se vad det blir. Och försöka lägga upp en företagsblogg. Gick inte, Teflonminne – nu behöver jag din hjälp på företagssidan. Försökt fixa ett annat projekt. Där verkar it-leverantören ”glömt bort” vad han lovade under helgen. Jamenvafan…

På tal om bloggar så har Agestam uppmärksammat att Blogg.se börjat med otyget att kapa RSS-feederna. Det gör dock inte bara de utan rätt många mediebloggnätverk (Metro använder det), nyhetssajts-rssfeeds mm. Irriterande men bygger på behovet av att få människor att komma till själva sajten för att reklamen finns där. Den funktionen/inställningen finns också i såväl blogger som i wordpress vilket gör att man nog inte ska tokhänga Blogg.se. Bea har lösningen: det är en inställning.

Som jag tidigare sagt så är Karolina tillbaka. Det känns skönt. Hon är rolig på sitt speciella sätt:

Dessutom blir bilderna alltid väldigt suddiga och skakiga när jag fotar ute på krogen, av någon anledning.

Det är oväntat få som bloggat om Det Tredje Könet. Själv funderar jag oftare och oftare på varför vi ens måste etikettera oss med just kön? Om vi säger så här: jag tänder på en viss sorts människor – bland annat ingår ”kvinnliga” könsattribut i detta. Om den personen med dessa attribut och en för mig intressant personlighet kallar sig man, det eller Televinken så är det egentligen ointressant. Jag gillar det dock som en sorts möjlighet att ta sig ur den könsliga dikotomin. För den skapar såväl manschauvunism som knallpulverfeminism – och inget av dem är speciellt samhälleligt konstruktivt.

Adolf Reinfeldt blir mer och mer otäck. Nu lanserar han en minst sagt isolationistisk krispolitik:

Om ni öppnar julklappen och det står ”made in China” – då har ni inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige, säger Fredrik Reinfeldt.

Dels är det extremt märkligt för att komma från en regering som åtminstone kallar sig liberal, dels blir det roande när man funderar på hur intresserade de tidigare varit att behålla svenska företag i svensk ägo. Själv menar jag att staten inte ska äga företag men i samma anda ska statsministern hålla käften om sin unkna isolationistiska ådra.

…äh nu måste jag sova.

Etiketter:blogg.se, bloggar, etikettera, feeds, företagsblogg, Karolina Lassbo, kön, krispolitik, kvinnor, liberal, Made in China, män, Reinfeldt, RSS, svenska företag, Teflonminne, Wordpress

Trots att jag varit sjuk så blev gårdagen minst sagt intensiv.

Diskussionen runt de 37 artister som gick branschens, Antipiratbyråns och IFPIs ärenden men var alltför dåligt briefade och medietränade i själva sakfrågan var stor. Det var både sorgligt och roande på samma gång att se hur artisterna blev avklädda i en minst sagt snurrig dubbelmoral. Läs gärna den postningen igen eftersom den är rejält uppdaterad på slutet med nya viktiga länkar.

Samtidigt valde Bo Rothstein att basha hela bloggosfären i en debattartikel i GP. Jag skrev om det på Same Same But Different och samtidigt bjöd vi in honom att gästblogga. Det ville han inte utan jag fick nu bli kallad rasist, anti-semit och slutligen också sexist: visserligen tillsammans med resten av de miljoner personer som befolkar ”bloggland” dock även direkt i en mailkorrespondens som blev mer och mer surrealistisk.

Bland annat anser Bo Rothstein att också Martin Jönsson på SvD är samma sak. Uppföljningen finns att läsa här. Det sista mailet jag fick från honom var misstänkt kallsvettigt när han insåg att jag skickat vidare de anklagelser han ställt till den det berörde.

Varför? För att vi inte uttalat tagit avstånd från en enda kommentar hos en bloggare där kommentatorn uttalat anti-semitiska saker om Rothstein… Alltså uppenbarligen inte en bloggare utan en kommantator. Det är vad Rothstein väljer att döma ut hela bloggosfären på. Jag kan inte verifiera något eftersom det är borttaget från den bloggen. Alltså måste vi lita på Bo Rothsteins ord. Det är uppenbarligen lag.

Själv blir jag lätt road av det hela. Jag har ju blivit kallad sexist (här, här, här och tidigare här och här) och fan och hans moster förut så Rothsteins anklagelser är lite som ett knott: irriterande, ointressanta och snart övergående.

Funderar på att skriva om reglerna för hur man får uppmärksamhet som bloggare: man ska fan mata trollen. Det blir roligare så.

Nu ska jag åka och hämta tågbiljetter. Imorgon bär det av till Norrköping.

Uppdatering: Alliansens ungdomsförbund går ihop och dissar regeringen runt IPRED. Ja, kära nån. Att Schlingmann blev utnämnd till en av Sveriges mäktigaste personer blir mer och mer märkligt. Karln borde för fan se till att hans uppdragsgivare inser när de sätter ner foten i ett ormbo. Men icke… Eller så är det så att Adolf Reinfeldt helt enkelt är sig själv nog och lyssnar inte.

Etiketter:Alliansen, artister, bloggare, Bo Rothstein, fildelning, IPRed, Martin Jönsson, Norrköping, Per Schlingmann, Reinfeldt, sexist, troll, ungdomsförbund

Regeringen inför, enligt dem, rejäla förändringar i FRA-lagen. Enligt Adolf Reinfeldt så handlar det om att det blir en mer ”renodlad” underrättelseverksamhet. Man kan då fråga vad det egentligen var innan? Och att nu få höra Tomhylsan förklara att man lyssnat på kritiken blir lite lätt roande. Och Adolf blir ännu roligare när han säger att de lärt sig lyssna bättre. Är karln så jävla seg varje gång att fatta saker? Jösses.

Problemet är att man fortfarande lägger ut dimridåer:

endast trafik som anges i den ansökan som ska lämnas in till en särskild domstol, får avlyssnas.

– Därmed faller grunden för talet om massavlyssning

Knappast. Problemet är ju fortfarande hur det ska ske: blir det ip-baserad avlyssning? Eller ska det handla om att avlyssna en viss del av ett backbone? Vad betyder ett ”trafikstråk” i verkligheten? Hur ska de lyckas med följande utan att faktiskt massavlyssna? Och de facto bryta mot personlig integritet hos många av oss?

Ytterligare precisering av vilka som kan avlyssnas.
Tillstånd ska prövas av domstol.
FRA ansöker om tillstånd för alla signalspaning.
FRA får bara tillgång till de trafikstråk som domstolen pekar ut, innan tillstånd ges ska även syftet med spaningen uppges till domstolen.
Ej spaning på svenska avsändare och mottagare.
Regeringen och försvarsmakten blir beställare.
En utredning tillsätts om Säpos spaning.
Sökbegrepp som knyts till en enskild person ska förstöras.
Tydligare kontroll om när förstöring ska ske.
Rättslig efterhandskontroll ska göras.
Kontrollmyndigheten ska vara skyldig att se så spaning har skett i enlighet med lagen.
Information från själavårdande samtal ska förstöras om FRA får sådan information.
Råmaterial får sparas max ett år.
Vid kontrollstation 2011 ska en etisk genomgång göras.

Regeringen kan knappast hävda att det är kirurgisk avlyssning de pysslar med. Och precis som Swartz påpekar så oroar man sig nu över den enighet som dykt upp inom alliansen. Fr a de folkpartistiska riksdagskvinnor som hållit en hög svansföring tidigare verkar nu blivit lugnade och löftena om krav på en parlamentarisk utredning bortblåsta.

Tycker Mary gör en utomordentlig postning idag om det här. Läs den.

Problemet som vi kritiker nu har framför oss är att faktiskt förklara varför vi inte är ”nöjda” på ett pedagogiskt sätt – för jag tror att folk utanför våra bubblor tycker att det nu väl är ok. Politiker lyckas ofta att få till det så, tyvärr.

Och jag är rädd att det vi ser nu är slutet på Internet som vi känt det.

Andra bloggar om: FRA, svek, Reinfeldt, Tolgfors, lagen

Etiketter:Alliansen, domstol, FRA, Internet, lagstiftning, regeringen, Reinfeldt, Tomhylsan

Tittade ett tag på Björns bambusning från FRA-demon utanför riksdagshuset. Det var inte lika tjockt med folk som förra gången och det var väldigt många PP-flaggor…

Jag tror på att använda alla tillgängliga kanaler oavsett om det handlar om marknadsföring eller opinionsbildning (som ju är marknadsföring av en idé) men på nåt sätt känns det som om den traditionella demonstrationen, de traditionella torgmötena har gjort sitt. Det blir lätt en sorts internpolitisk propagandaonani för de närmast sörjande. Det är inte speciellt upplyftande att se snubbe efter snubbe (den tid jag kollade var det väldigt många män som pratade) som hojtar slagord och argument i en megafon. Ord som seglar ut över Stockholms ström och försvinner snabbt.

Det som är opinionen runt FRA är vad som sker på nätet, via bloggosfären och den påtryckning det gett på traditionella medier. Vilket gett frågan en konstant aktualitet som ingen av de analoga värderingsdrivna politikerna förväntat sig. Det är inte de enstaka demonstrationerna, eventsen eller festerna som gett den stora värderingsförändringen utan faktiskt ett konstant flöde av åsikter från alla lager av bloggare. Det är ord som finns kvar, det är åsikter som kommer att bita Reinfeldt och Tolgfors i arslet om två år.

Andra bloggar om: FRA, demonstration, opinion, bloggosfären, riksdagshuset, analog, digital, värderingar

Ps. Om man ska göra en demo så bör man ha nån sorts gimmick. Idag hade det varit perfekt om alla som var nere på Mynttorget satt på sig hemgjorda foliehattar. Och kanske givit sådana som gåva till de riksdagsmän som röstade ja till lagen förra gången. Ds.

Etiketter:bambusing, bloggosfären, demonstration, FRA, marknadsföring, nätet, opinion, politik, Reinfeldt, Tolgfors

… och Reinfeldts förhoppning om att FRA-diskussionen skulle blåsa över infriades inte. Det känns som om politiker löper gatlopp nu. Gårdagens dokumentär om FRA-lagens tillkommelse och den oerhört märkliga debatt som fördes i gårdagens Agenda visar att det i slutänden blir en rejäl strid.

För dem som är i Stockholm imorgon så börjar demonstrationen på Mynttorget 10.30. Göteborg demonstrerar på Gustaf Adolf Torg 18.00 och malmöiterna gör sina röster hörda på Möllevångstorget 17.30.

Att Reinfeldt och resten inte ännu fattat att de fullkomligt hoppat i galen tunna är fascinerande. Rent faktiskt kommer en genomdriven signalspaningslag kosta dem makten. Det är fullkomligt vansinnigt.

Uppdatering: Bambusning kommer att ske. Kolla på Björn Falkeviks kanal.

Andra bloggar om: FRA, demonstration, 16 september

Etiketter:Björn Falkevik, demonstration, FRA, Reinfeldt