…att Peace & Love är över och att mina farhågor om kaos inte besannats. Det gör mig glad eftersom Hammar och gänget verkligen är värda varje framgång man kan tänka sig. Och när jag läser recensionerna i BT så inser jag vad en av styrkorna är: två band som, trots de gigantiska akter som också spelar, ändå är centrum: brödrabanden från Borlänge Mando Diao och Sugarplum Fairy. De bevisar att Borlänge är Musikstaden. Och charmanta Gustav är som han är :).

…att Pernilla Ohlin hissar Husmark Pehrssons ändlösa väderkvarnskamp mot “fusket” inom socialförsäkringarna och missar att det hela är ännu ett bevis på hur politikerna väljer att omintetgöra det normala sättet att lagföra brott på. Och Ohlin verkar totalt missa den gigantiska ändamålsglidning som sker för rätten att utföra polisiära handlingar: det som vi varnat för när det gäller IPRED, när det gäller ACTA och Telekomfördraget och som Skatteverket redan tagit sig rätten att göra: att myndighetspersoner och företag blir utredare, domare och straffutmätare på en gång. Jag blir skrämd av att läsa en ledarskribent som jag anser har en rätt hög grad intelligens för övrigt, skriva följande:

Bidragsmyndigheterna och Husmark Pehrsson ska ha en eloge för att ha tagit ett kraftfullt eget initiativ i frågan, istället för att skylla på polis- och åklagarmyndighetens handlingsförlamning. Fuskavgiften ska helt och hållet administreras av myndigheterna själva, vilket gör vägen från fusk till straff mycket kortare. Alla brott har inte i domstol att göra. […] På så sätt vävs ett finmaskigare och effektivare nät, som ökar chanserna att fånga de fula fiskar som slinker genom polisens trasiga håv.

 

…Simon har gjort ett mycket bra och viktigt jobb för att dokumentera och diskutera det fullkomligt huvudlösa åtal mot en person som länkat till Viasats  Canal+ öppna streamade hockeymatcher. För som han påpekar:

Omfattningen av åtalet visar att skulle hockey-länkaren fällas ända upp till högsta instans är det riktigt allvarligt för allt som rör länkar och internets framtid. Samtliga sajter där användare delar med sig av länkar, som i vissa fall kan leda till upphovsrättskyddat material, bör således bli åtalade. YouTube, Facebook, Twitter, Bloggy, Google, Bing, Ja – nästan varenda sajt du är inne och surfar på…

Jag hoppas och tror att det ändå i slutänden är för galet och för stora konsekvenser att åtalet ogillas – fr a genom att det inte finns någon egentlig grund i någon skrivning av lagen om upphovsrätt oavsett vad åklagaren försöker påskina. Å andra sidan så ser vi just nu konstant hot mot ett öppet internet och hur företag gärna siktar in sig på “kabel-TV-nätet” igen – något som AOL försökte med på slutet av 90-talet. Läs också Marys postning i ämnet.

Etiketter:ändamålsglidning, åtal, bidragsfusk, Christina Husmark Pehrsson, Internet, IPRed, länkning, Mando Diao, Peace & Love, Pernilla Ohlin, rättegång, recensioner, socialförsäkringarna, Sugarplum Fairy, värdeglidning, Viasat

Konsekvenserna av TPB-domen är så långtgående att det svindlar. Anders Mildner skriver bland annat om det idag.

Idag kan du bli åtalad i åtal som i princip är beställda av företag. I princip handlar om att rättegången tar vid där razzian mot TPB 2006 slutade.

Idag kan du bli fälld utan några som helst vettiga bevis. Uppsåtsbrott är knappast något som är enkelt.

Idag kan du få betala gigantiska summor för att ha skapat en sajt som ger människor möjligheten att dela material – oavsett dess copyrightmässiga status. Oavsett vilken del i kedjan du är. Bye bye bredband.

Idag slutade Sverige att vara en demokratisk rättstat. (Och Dick Harrisson visade sig ha icke-demokratiska, extremt egoistiska åsikter. Precis som att Journalistens ledare uppenbart är ointresserad av saker som rättsäkerhet. Eller att få fakta rätt – TPB rättegången handlar inte om att de fyra åtalade stulit något. Giertta är en sak – hjärna verkar vara en annan.)

Uppdatering:

Vägverket och entreprenörer bygger vägar. På vägar sker brott. Alltså bör man kunna stämma Vägverket för medhjälp till såväl rattfylla som vårdslöshet i trafiken. Fortkörning bör också både utdömas till den som kör bil (ipred) och till Vägverket (tpb-domen).

Det verkar som antipiratbyrån rasslat ihop sina styrkor och gett dem i uppdrag att ”gån runt och förlöjliga alla som är emot domen. Använd inga försök till logiska argument utan använd personligt nedvärderande ord och nedlåtande språk. Gån och gör rätt så kommer ni till författarhimlen!”

Uppdatering:

I kommentarerna ombedes jag hålla käft eftersom herr Michael Karnerfors uppenbarligen anser att personer som inte tycker som honom inte har rätt att uttrycka sin åsikt. Det intressanta är vad han anser om exempelvis Jardenbergs åsikt eller Mjömarks som också oroar sig vart det här för ett samhälle:

Minskad rättssäkerhet, försämrad integritet och övervakning rimmar dåligt med ord som demokrati, frihet och öppenhet. Det handlar om så mycket mer än förlegade affärsmodeller och upphovsrätt. Och det skrämmer mig att inte fler reflekterat över detta.

Sen verkar ingen – inte heller den fina politiskt korrekta kommentatorn – funderat över sansen och måttan i skadeståndets storlek utifrån brottets art. När fick någon som blivit misshandlad senast några miljoner i skadestånd? När fick den våldtagna 16-åringen mer än några futtiga tusenlappar? Uppenbarligen är skadan mindre i ett normalt brottmål än vad de stackars skivbolagen lidit. Sorry, men jag är för en vettig upphovsrätt. Problemet är att den vi har är inte vettig – den lirar inte med den tekniska, och värderingsmässiga utveckling som finns.

Etiketter:bredband, demokrati, domen, Internet, rättegång, TPB

Vem eller vad tjänar på att nedvärdera och försöka att klumpa ihop FRA-motståndet till en enda skock med får? Vad är det som gör att ett par journalister helt plötsligt får möjligheten att ge sig på en stor grupp personer som är publicister och med rätt låga beviskrav och svaga indicier liksom en mängd insinuanta påståenden försöker att ta ifrån dessa trovärdighet, stolthet och plattform?

Visst – det kan vara så att det är en rent journalistisk produkt. Det vore bäst så. Men då FRA-motståndarna anklagas för att vara hired guns för någon ansiktslös kapitalistisk makt så blir självklart frågan – vem är det som påverkat DN?

Jag tror tyvärr att det handlar finns potential för rätt långtgående vinster för olika grupperintressen:

• Regeringen behöver ta ner bloggare inför såväl ACTA som inför valet. Fr a måste de många bloggare som gått emot inom partierna stoppas. Jag tror också att det här finns rent personliga saker – det är ju inte så att bloggarna varit vänliga mot vare sig Tolgfors, Reinfeldt eller andra.
• Socialdemokraterna hoppas på att vinna valet. De har lovat att riva upp FRA-lagen. Få tror att de kommer att göra det. För att lyckas att inte behöva hålla löftet vill man se till att bloggarnas trovärdighet och röst minskar inom de breda folklagren.
• De grå eminenserna – spinndoktorerna av den gamla skolan – ser bloggosfären som problematisk då den inte kan styras. Alltså väljer man att säga att de kan styras – vilket innebär att självbilden förändras inom bloggosfären: från autonoma naivt engagerade till misstänksamt kritiska till alla åsikter som torgförs.
• Antipiratbyrån och nöjesbranschen behöver få bort fokus från TPB-rättegången som knappast kan sägas varit någon större framgång. Genom det här så blir det en annan diskussion plus att allt som skrivits inom bloggosfären om TPB också kan misstänkliggöras.
• Piratpartiet har växt sig starkt genom FRA, IPred och TPB och många bloggare och nätverkare tillhör partiet. Genom att utmåla dem som köpta försvagas såväl deltagarkulturtänkandet som svärmtänkandet vilket varit framträdande teorier från PP.

Kan det vara så? Jag skulle antagligen göra det. Jag håller inte med Mattias, just utifrån att det handlar inte längre om FRA-lagen utan om andra intressen.

Uppdatering: Jag kan självklart ha fel. Och jag hoppas att Martin Borgs har rätt men cyniker av födsel och ohejdad vana så är jag oroad.

Uppdatering: Sanna Rayman diskuterar DN-ledarens insinuation att vi alla ska ha suttit på betald arbetstid och gjort annat ”betalt” arbete. Det återstår nog att bevisa kära DN-ledare.

Etiketter:ACTA, FRA, IPRed, konspiration, Martin Borgs, motspinn, Piratpartiet, rättegång, spinn, TPB

Roger Wallis, som vittnade i TPB-rättegången, har blivit lite av en hjälte. Hans fru har fått blommor efter hans vittnesmål noterar Elkers och Jardenberg påpekar att ”gratis inte är detsamma som att låta bli att betala”. Stenudd skriver bra om det märkliga i att Pontén och gelikar spelar med mycket fula kort.

ProjO har grävt upp faktumet att Reinfeldts son stödjer TPB. Vore intressant att höra diskussionerna vid middagsbordet… I samband med detta skriver Midnattsvarg att ”grupper i Facebook är ett socialt statement” – vilket är en ganska bra analys på det hela. Problemet med Facebookgrupper är bland annat att uppdateringar och nya inlägg inte syns i ens flöde – vilket gör dem relativt svåra att använda som sociala objekt i konversationen.

Jag undrar dock vem i hela världen som kan tycka att ACTA är ens i närheten av vettigt. Jag blir mer och mer fundersam över varför just upphovsrättslobbyn ska ha rätt att skydda sina saker med medel som är fullkomligt integritetskränkande. Det har funnits liten rim och reson i IPred – men ACTA är fullkomligt huvudlös. Sättet det kommer till visar också en minskad transparens när det handlar om beslut i demokratiska församlingar. En intressant utveckling eftersom transparensen ökar utanför dessa. Den förhöjda bevakningen av det som politikerna gör har alltså tvingat in dem innanför stängda dörrar och NDAs. De analoga värderingarna styr. De väljer att gömma sig istället för att inse att konversation och dialog är en bättre väg.

Etiketter:ACTA, rättegång, Reinfeldt, Roger Wallis, TPB, upphovsrätt

Idag har IPred1 bankats igenom i riksdagen. Chansen var mycket liten att något annat skulle hända. Tyvärr.

Beatrice Ask gör ett historiskt uttalande i skenet av TPB-rättegången:

– Vi har inte samma tradition när det gäller skadestånd. Vi ligger betydligt lägre, säger Ask.

Ja, jo. Just det. Skadeståndskrav på 115 miljoner för ”medhjälp till upphovsrättsintrång”. Ja kära nån.

Författarna har uppenbarligen fått lite fart och de enda kändisar som låter, antagligen eftersom de andra insett att de själva hyllat fildelning titt som tätt. Det intressanta är då när det visar sig att Carina Rydberg, som hjälper sin kompis juristen Wadsted, själv slirar väldeliga när det gäller TPB. Visserligen känns kanske Carina Rydberg ungefär lika solid som Björn Ranelid men ändå.

Det intressanta med IPred (liksom med FRA) är att moderpartierna skiter i sina ungdomsorganisationer, sina studentorganisationer – helt enkelt faktiskt slår dövörat till alla de som ska ta över partiet i framtiden. Socialdemokratiska Studentföreningen skriver idag på Newsmill och det är ord och inga visor precis som från SSU. Niklas Wyman har uttalat sig hårt mot moderaterna och såväl LUF som CUF tar avstånd.

I alla utredningar som görs runt folkrörelsernas minskning och underskottet av nya engagerade i politiska partier så försöker man hitta förklaringar som många gånger utgår från strukturella former. Problemet är nog snarare att det finns ett ideologiskt gap mellan å ena sidan politiker födda på 40-60-talet och unga som är födda 80- och framåt. Och när de ”vuxna” väljer att negligera och ibland försöka tysta sina ungdomsorganisationer så slår det tillbaka.

IPred, FRA, TPB-rättegången – de handlar alla om individen kontra kollektivet. Men det handlar också om de idéburna folkrörelsernas framtid och om de politiska partiernas framtid. De här frågorna är symbolfrågor på ett sätt som Reinfeldt, Olovsson och Sahlin inte förstått, och tyvärr verkar de ha alltför dåligt uppdaterad spinndoktorer runt sig för att ha förstått att det här handlar om demokrati på många olika plan. Det handlar om individens integritet, om ett rättssamhälle som kapitulerat till ett civilrättsligt vilda västern, det handlar om själva demokratins grundval i engagerade personer som sluter sig samman och det handlar om den strukturerade lagstiftande församling som vi vill se imorgon.

Uppdatering: Skönaste kommentaren runt vårt eviga länkande kommer från Bitchslap Barbie:

Glömde länka till gammelmedia, se så oviktiga de är. Allt man behöver finns i bloggosfären.

Etiketter:Beatrice Ask, Björn Ranelid, Carina Rydberg, CUF, demokrati, FRA, individ, IPRed, LUF, MUF, personlig integritet, politik, rättegång, SSU, TPB

Det här känns faktiskt lite fånigt. Det är väl knappast så att någon egentligen är orolig för att TPB-rättegången skulle göra något annat än att skapa nya förutsättningar för en snabb död för upphovsrättsindustrins blåhållande av gamla regler.

En sån här stunt känns nästan kontraproduktiv i det här läget.

Uppdatering: Jag håller med Voxpelli:

och samma ingång har projO:

Det skapar mindre sympati för fildelare i allmänhet och förstärker synen på oss som ligister som skiter i lagen och kreatörers rätt till ersättning. Det är otaktiskt rent tidsmässigt, eftersom rättegången går bra, vi har alla sympatier. Roswall framstår som tekniskt inkompetent, vilket knappast är passande för IT-åklagaren och samhället har övervägande sympati för TPB-gänget som den lilla uppstickaren mot de stora företagen. Det är en vinkel som är positiv för oss. Sabotage av motståndarnas websidor är i skenet av detta korkat.

De nötter som gjort det här tilltaget trodde väl att alla skulle tycka det var coolt men snacka om att göra ett strategiskt idiotiskt tilltag. Så Nya Generationen borde göra något annat. Säkert kommer en del tro att det handlar om en double jeopardy – att IFPI skulle gjort det själva men det är faktiskt väl långsökt.

Nu ser det ut så här:

Det är märkligt när det är faktum att åklagare Roswall valt att stryka halva åtalet om exemplarframställning; ett stunt som få förstår, och där endel jurister nu börjar att se rättegången som redan förlorat även i juridisk bemärkelse. Det är intressant att läsa Sam Sundbergs blogg på SvD som jag uppfattar som inriktad på att rättegången faktiskt är rätt och att TPB (och alla som använder torrenter) är tjuvar. Verkar som om intresset från sfären avtagit något tyvårr. AB som gör sin bloggkoll känns tunn.

Att Björn Ulveaus agerar talesman för upphovsrättsindustrin visar onekligen att det finns ett hyperintresse för nöjesindustrins lobbygrupper att få till moteld. Och texten är en faktiskt rätt meningslös sådan som inte problematiserar vare sig stöld-argumentet eller upphovsrättslagens problematik i en ny teknisk värld. Den lilla texten är minst sagt mindre intressant än de kommentarer som kommit på den. Och det är sanslösa argument som Danowsky och Pontén slänger fram.

Man skulle väl tyvärr efter Den Nya Generationens påhitt säga att alla är förlorare idag.

Etiketter:IFPI, rättegång, TPB

En av de frågor som jag inte riktigt fick utveckla i SVT var den om vad rättegången handlar om. Mitt svar var att det både handlade om en symbolisk fråga runt nätets frihet men också om möjligheten att fildela. Och så är det ju.

Men fr a handlar det om hur mötet mellan en gammal syn på upphovsrätt som ägande möter en syn där upphovsrätten aldrig är statisk. PM Nilsson har skrivit en mycket koncis och direkt text på Newsmill (ja, jag ska skriva Leo) som säger det jag sagt genom såväl IPred-diskussionen som nu när det kommer till rättegång:

Den sammanblandning som nöjesindustrin försöker göra mellan upphovsrätt och äganderätt är förståelig men ohederlig. Det finns mycket goda skäl att se över upphovsrätten inför digitaliseringen och den allmänna bredbandsuppkopplingen. Upphovsrättens ställning måste stå i rimlig proportion till andra värden. Att bara fortsätta med exakt samma regler som i den gamla analoga världen kommer att skada samhällsutvecklingen, minska kreativiteten, öka övervakningen och slå orimligt hårt mot några få individer när åklagare ska statuera exempel.

Precis som PM så menar jag att det handlar om att hitta en ny affärsmodell – inte att försöka att skapa moraliska incitament som inte går i takt med användarnas rättsmedvetande. Ingen verkar egentligen våga att göra en stor undersökning som faktiskt frågar svenska folket om de anser att upphovsrätt är detsamma som äganderätt. Och nöjesbranschen har det svårt att hävda att de därmed faktiskt äger alla filmer, alla låtar och alla böcker som vi köpt. För om upphovsrätten är äganderätt så handlar alla inköp som sker av tavlor, skivor och DVD-boxar egentligen om hyra: och det måste innebära att – då inget annat är statuerat i köpekontraktet (kvittot) så kan upphovsrättsinnehavaren komma till en och hämta sin tavla, sno åt sig DVDn som innehåller hans eller hennes film osv. Artistuppbådets ropande på ”stöld” blir absurt.

Etiketter:IPRed, Johan Larsson, PM Nilsson, rättegång, TPB

Tackade för andra gången nej till att delta i Debatt. Det skulle dock handla om Marklund och bloggdreven – med Aftonbladets Helin i andra ringhörnan. Har ett viktigt möte om framtiden imorgon kväll. Det är just nu viktigast av något. Droppade att den som skrivit bäst om det hela är Laakso. Det var kul att prata med Belinda Olsson som jobbar med programmet. Kunde inte låta bli att fråga om hon inte skulle ringa Åsa Linderborg :).

Däremot har jag nu tackat ja till att medverka i SVTs Godmorgon 7.43 (jag är i Stockholm och kundmötet är senare) om hur rättegången följs av såväl nationella som internationella bloggar och mikrobloggare – och hur det för första gången känns som om traditionella medier och nya medier faktiskt inte försöker att totalt nedvärdera varandra utan att de ser att de behöver varandra.

Lite intressanta länkar runt TPB-rättegången:

IFPI verkar ha fått storhetsvansinne. Nu hotar de Telenor med domstol om de inte stänger ner TPB. Ett ganska fett pekfinger mot såväl svensk rätt och saker som yttrandefrihet mm.

Livebloggandet från rättegången sköts fra av Piratpartiet på live.piratpartiet.se och Rick Falkvinge bloggar även på sin blogg.

Via Twitter kan man följa rättegången och flera bloggare har gjort länklista för att följa rättegången på distans: och Pirate Bay har sin nod Spectrial. SvD gör som utlovat och verkligen ser till att inget ord blir glömt. SVT direktsänder. SR kör en sextimmarsspecial. Det är en rättegång som är extremt covered genom digitala kanaler. PCWorld går så långt att de menar att det är den första sociala medie-rättegången där livebloggande, livetwittrande skapar mängder av ny information som annars inte är vid handen.

Internationella medier skriver en hel del om det och Metro Teknik och Scaber Nestor har listat det nyhetskällor. Det är onekligen intressant. Och intresset är så stort att tekniken fallerar med jämna mellanrum – men Aftonbladet har lyssnat på Jardenberg. Men det visar i sin tur att IFPI aldrig kommer att lyckas fullt ut. Det är för många som är intresserade – hela rättegången bygger på att försöka att motsätta sig människors egna rättsmedvetande. Oscar Swartz bloggar på Nyheter24 och för internationella Wired.

Är det en rättegång som handlar om integritet och frihet? Till viss del. Det handlar fr a om det faktum att företag vill ha rätt att stänga ner sajter som inte på något sätt gör något olagligt eftersom det inte är olagligt att länka till olagligt material. Medhjälp till upphovsrättsintrång är en märklig anklagelse: rent principiellt innebär det att också Apple och pc-datortillverkarna kan åtalas, liksom internetleverantörer, personer som programmerat torrent-applikationer mm mm.

Det är helt enkelt så att IFPI missade att lösa det kommunikativa problemet: hade de varit smarta nog att inte försöka att skapa ett monster av TPB och fildelning så hade de inte hamnat där de är idag och kanske faktiskt fått lite mer förståelse för sin sak; och sluppit att låta artisterna anklaga sina fans för stöld. Nu har de ett strukturellt problem vilket inte är möjligt att lösa utan att man backar och stödjer en grundläggande förändring av upphovsrätt och distribution.

Ett antal internationella och svenska bloggar och nyhetsmedia ser paralleller mellan TPB-rättegången och Napsterrättegången och i recensionen av Piratboken finns det en klar tanke om att det hela än en gång kan visa sig bli ett bakslag för rättighetsivrarna:

”Piraterna” visar att rättegången mot Pirate Bay är en del av ett större historiskt mönster, där varje seger för upphovsrättsvännerna vänds i en grotesk förlust och där det kanske börjar bli dags att fundera på vad själva striden kostar samhället – rättsligt, ekonomiskt och ideologiskt.

Napster förlorade rättegången mot musikbolagen. Har upphovsrätten råd med en sådan seger till?

EFFs advokat Frank von Lohmann påpekar att det helt enkelt är kört:

During Prohibition, you could bust people for running a still, but you were not going to take the alcohol away from the people, [...] If Pirate Bay goes down, it will be replaced in popularity tomorrow by somebody else.

För att citera Skiften:

Antingen så vill målsägande faktiskt på allvar göra gällande att själva tekniken skulle vara olaglig, eller också är det ett symptom på den osäkerhet alla tycks hysa inför exakt vad den här rättegången egentligen handlar om.

Osäkerheten är helt enkelt rätt stor och det är fler och fler som inser det ologiska i att dra TPB inför rätta när ungefär samma saker går att hitta direkt via Google. CNets blog Crave skriver om rättegången och gör en intressant slutsats för att komma från en så pass stor spelare som CNet:

The movie industry can’t do anything about torrents. It can shut down sites like The Pirate Bay, collect relatively small fines as compensation and still never make a dent in movie downloads globally. Perhaps the studios would be better off making their content available with fewer restrictions and at lower cost. Then perhaps people would steal less and buy more.

Själv menar jag att problemet ligger i att upphovsrätten är skapad för en teknisk plattform där kopiering handlade om stora kostnader. Ju mer tekniken utvecklats desto mer problematiskt har den gamla upphovsrätten blivit att uppehålla och när vi idag har en möjlighet att göra kopior som är lika bra som originalet så fastnar frågan i om hur en upphovsrätt som bygger på förbud mot kopiering ska kunna uppehållas. Människor använder den teknik de  har till hands så länge den inte direkt skadar någon annan fysiskt. En lag som försöker att upprätthålla en obsolet värdering urholkar inte bara skyddet av det som den vill skydda utan också själva rättsmedvetandet. Den sociala aspekten har Oscar Swartz tagit upp här – själv tycker jag att The Pirate Bay visar på både den sociala aspekten och ett i det närmaste perfekt exempel på crowd sourcing.

Uppdatering: Kolla in Laakso både på SVT och på Newsmill. Droppade honom hos de olika medierna minsann :)

Etiketter:Aftonbladet, debatt, digitala kanaler, Erik Laakso, Godmorgon Sverige, IFPI, livebloggande, Metro Teknik, Newsmill, rättegång, SVT, TPB, Twitter

Det är rätt intressant att inse att nyhetsrapporteringen i traditionella medier inte tar upp TPB-rättegången i någon större mått förutom vissa, där personer har ett eget intresse för det; Ekström, m fl,  medan det i delar av bloggosfären är den stora nyheten.

Jag skrev om det här tidigare och kan inte låta bli att skriva mer eftersom rättegången känns fullkomligt barock.

Messerschmidt aka Hemliga Morsan uppmanar till bojkott av underhållningsprodukter och länkar till en Facebookgrupp. Läs också hos Sjöholm och Scaber Nestor som också har en extensiv lista över bloggare som gått med i bojkotten.

Nikke skriver dels om hur TPB har problem med strömmen men också att han tänker skapa plattformar för tillresta pirater. Gott mos. Och hos honom finns ett antal länkar om bakgrunden till rättegången som är intressanta eftersom det här helt klart är en fortsättning på det som hänt förut. Läs exempelvis Håkan Rosvall vs The Pirate Bay.

Jardenbergs take på det hela är intressant: att det finns klara problem, inte bara att rättegången handlar om att döma den som gjort fildelning möjlig utan att det handlar om av filer som ligger under yttrandefrihetslag som tryckfrihetsförordning. Visserligen har åklagare Rosvall namngett ett antal filmer och låtar men fortfarande finns det inga bevis att de åklagade fildelat dem utan endast gjort det möjligt. Men samtidigt kan inte åklagaren blunda för att ett försök att stänga TPB så innebär det att staten tänker förhindra spridning av material, exempelvis Sydsvenskans special om fildelning och rättegången som lagts ut på TPB, som går under viktiga svenska grundlagar. Det gör rättegången än mer surrealistisk och som Nikke påpekar så kan det bli en riktigt klassisk fars. Tyvärr är det inte något problem för de som nu också skriver på ACTA vilket Opassande noterar. Resumé oroar sig lite.

Jag vidhåller att ”medhjälp till upphovsrättsbrott” är inkonsekvent, idiotiskt och bygger på en vidrig rättsyn vars konsekvens i förlängningen innebär att upphovsrättshållare kan stämma vem som helst med den rubriceringen: datortillverkare, internetoperatörer (något som ju SF-chefen verkar vara inne på – att hans åsikt innebär att han vill stänga Internet verkar inte bekomma honom), programtillverkare och tja – den som råkar ha en internetuppkoppling någon kan tänka sig att använda för att fildela. Just ja – det kallas IPred… Det handlar helt enkelt om att försöka att kriminalisera den som skapar koden.

Snurrigheterna runt Monique Wadsted är onekligen något eget… Och att Rosvall försöker använda intäkterna för reklamen som ett argument gör det minst sagt intressant eftersom Google i princip kan stämmas för samma brott – och där snackar vi om helt andra reklamintäkter. Roande är hur SVD Kultur först slår på stora trumman och går på Antipiratbyråns propaganda för att sedan ändra sig och göra en riktig intervju om de ”miljoner” som TPB får in via reklamen. Och att så hårt koppla samman den här frågan med Piratpartiet är idag ganska ointressant (kommer en postning om såväl gratis, nya intäktsmodeller och den förändrade plattformen för såväl våra värderingar som för tekniken nån gång JennyMaria :)).

Etiketter:ACTA, Andreas Ekström, bojkott, fildelning, Google, Håkan Rosvall, IPre, Jocke Jardenberg, Monique Wadsted, rättegång, Sydsve, The Pirate Bay, TPB

Skadeståndet som begärs i samband med Arbogamålet är 200 000 kronor. Skadeståndet mot TPBs¹ företrädare är 115 miljoner. Fundera över det en gång till.

Och nej, det handlar inte om att fildela – det handlar om såväl integritet som vem som har rätten till informationsbitar. Det är en politisk strid och den är sjukt viktig inför hur framtidens mediavärld faktiskt kommer att se ut. Och ja – jag håller med dig Emma: här finns existensberättigandet för Piratpartiet (mina postningar om Piratpartiet).

Så här någon timme före första delfinalen för Melodifestivalen kan man verkligen fundera över det sansade i att begära skadestånd på 115 miljoner av tre privatpersoner från TPB. Och att det alltså görs mot personer, inte för att de delat ut filer utan gjort det möjligt att göra det. Logiken i detta är att i samband med Anna Lindh-mordet skulle knivtillverkaren ställts till svar, eller i varje dödsolycka ska biltillverkaren få skadeståndsanspråk på sig. För de har gjort det möjligt att begå brottet.

Det är ett sjukt sätt att resonera.

Läs Marys postning och fundera vidare över varför en industri väljer att sätta sina användare – sina konsumenter – på de anklagades bänk – genom att lägga in vidriga reklamsnuttar innan köpta DVD-filmer och pluggat in rotkits på datorer. Fundera över vilken övrig industri som skulle kunna göra det? Jag vet ingen som skulle komma undan med det. Problemet för skiv- och filmbranschen är att de i längden inte kommer att göra det heller. De kommer dö. Och ingen kommer att sakna dem.

1. mina gamla postningar om TPB [↩]

Etiketter:IPRed, rättegång, skivbranschen, The Pirate Bay, TPB