Etikettarkiv: rädsla

Övervakning och censur handlar om rädslans makt

Jag vet inte vad det är med folk men i grunden är mitt problem med det här egentligen vare sig Apple, Facebook eller någon annan som väljer att göra X utan dels att det tvingar mig att övervaka mig själv – och vad det skapar för kultur och ofrihet. Alla verkar utgå från att man hela tiden ska hitta en scapegoat – det är för mig oerhört ointressant.

Jag har fått en av mina texter remixad: Rädslans makt. Det är PiratpartiST som skrivit om den och lagt in datalagringsdirektivet som en parameter. Datalagringsdirektivet innebär att andra lagrar data om oss. Det är möjligt att vi varit blinda, missat EULA, men att få reda på att vi gör det själva: genom att använda Iphone 4 eller Ipad så lagras data om var du varit via triangulering – och lagrar det länge – är minst sagt skrämmande. Det är enkelt att ta fram data – och enklare har Pete Warden gjort det genom att plocka fram Iphonetracker som enkelt (för mig tog det någon minut på tåget) kan visa upp ens rörelser.

Jag tycker att det är ett potentiellt stort problem för både säkerhet och personlig integritet – både att man gör det, att man inte i klartext talar om det och att de låter filen både synkas till alla devices som du synkar telefonen med respektive att filen följer med när du byter lur (frågan är om filen stannar kvar även efter att man nollställt telefonen/ipaden – jag har en del konstiga ställen på min karta). Redan idag diskuteras om/hur länge data ska sparas hos operatörerna. Här finns ytterligare möjligheten för myndigheter att ganska enkelt bygga en bild av var människor befunnit sig – genom att komma över filerna. Det är övervakning och det mest usla argumentet är ”det är ju inget problem för den som inte har något att dölja”. Det handlar inte om det utan om friheten att kunna vara var man vill utan att behöva fundera över att man ofrivilligt blir loggad. Jag kan välja att checka in, använda realtidstracking men då utifrån att jag själv kontrollerar när jag gör det. Att min telefon, som jag köpt för mycket pengar gör det är inte bara ett de facto-problem utan lika mycket ett symboliskt problem.

Ska vi vara förvånade? Kanske inte. Men upprörda bör vi bli. Att det är så att det handlar om att Apple använder det för att förädla sina produkter så upplever jag det som ett för högt pris. Både för mig men också i det stora hela: ett samhälle som plötsligt skapar möjligheter för total kontroll.

Tidigare i veckan har vi fått uppröras av hur Facebook valt att censurera bilderhomosexuell kärlek på minst sagt dubiösa grunder (Facebook har dock backat). Det är inte första gången. Det handlar om allt från ammande bröst (också återställt), användarbilder till stora varumärken till länkar och annat som inte stämmer överens med en viss kulturell bias. De väljer att grunda sin censur på en punkt i sin EULA:

You will not post content that: is hateful, threatening, or pornographic; incites violence; or contains nudity or graphic or gratuitous violence.

Fine. Det är Facebook som har rätt att bestämma över sin plattform. Det är ok om det inte slutar med att det hela styrs av en moral som inte bygger människors lika värde (vilket Facebook tillskriver som sina grundvärderingar) utan på en högerkristen moralistisk grund. Problemet blir att det inte längre är så enkelt att bara lämna Facebook: ”alla” är ju där, tid och relationer har investerats i plattformen och vinsten är för stor för att bara lämna. Det vet självklart Facebook men det gör deras val av att följa den människofientliga syn som breder ut sig inte bara i USA utan lika mycket här i Sverige när det gäller sexualitet. Apples märkliga censur av olika appar i App Store är bara ett ytterligare exempel på hur rädslans makt innebär att man tar det säkra före det osäkra. I Apples fall blev det solklart hur man väljer att inte stöta sig med starka krafter runt kristna högerfalangen (även om man senare valde att backa).

Jag tror inte Apple eller Facebook – eller något annat företag som gör liknande saker – är vare sig sexualfientliga, homofoba eller generellt ogillar personlig integritet. De är i händerna på det jag pratar om i texten om rädslans makt: att i ljuset av att kunna utsättas för sanktioner från staten eller från starka krafter inom samhället vars handlingar ibland varit såväl verbalt som rent fysiskt våldsamma – för att inte säga att de känns ekonomiskt – helt enkelt välja att hellre fälla än fria, hellre ta i för mycket än göra för lite. Efterhand blir det en vana – och hela kulturen tänker efter och väljer att böja sig för den makt som rädslan fått över en.

@britstakston och jag mailade lite om detta tidigare ikväll: kan verkligen vi påverka Facebook (ftsoa eller Apple) eller har de blivit för stora. Jag tycker ändå att båda fått lov att backa i de flesta diskussioner faktiskt visar att vi kan det. Alla företag är mer och mer beroende av sina enskilda konsumenters goda vilja och upplevelse av värde hos tjänsten eller produkten – och sociala medier är ett kraftfullt verktyg som är i händerna på konsumenter oavsett om vissa vill mena att det är en liten klick som hörs. Att ifrågasätta, protestera innebär att företagen faktiskt hör det – och får lov att backa på ett sätt som sällan skedde förr, när de som hördes mest av konsumenterna hördes i företagets telefonväxel och möjligen på insändarsidor i olika tidningar. Självklart handlar det om att ju större företagen blir, ju mer värde konsumenter investerar i sin profil eller i sin telefon desto svårare blir det att ”rösta med fötterna”.

Uppdateringar:

En fil med alla telefonsamtal har också hittats, brutits upp och kan visualiseras.

@kallepa pekar på en test som visar att datan inte är så specifik som Iphone Tracker upplevs. För min del är det relativt ointressant om det är ett fel på en eller tjugo meter: folk fastnar just nu i tekniken istället för att fundera över de etiska implikationerna och de personliga svårigheterna i att man övervakar sig själv. Själv kommer jag på mig att bli mindre benägen att använda min ipad exempelvis hos kunder o dylikt bara genom att veta om att den trackar saker. Det är det som är mitt problem – inte hur perfekt lokaliseringen är.

@johanejohansson gör en praktisk filosofi runt Iphonetracker och transparens på ett i mitt tycke förtjänstfullt sätt. Men kom inte hädanefter och säg att jag skriver invecklat :)

Pogue på NYT (tack för tips @oscartexplorer) väljer att använda det urusla argumentet om att det bara är den som har något att dölja som behåver vara oroad. Han negligerar att det stora problemet är att filen faktiskt finns i den egna telefonen – vilket gör att anonymiteten för data blir åsidosatt.

Rädslans makt

Att stoppa en föreställning på grund av att några blivit upprörda av Korancitat är sorgligt. På samma sätt som om det vore oerhört sorgligt om föreställningar och konstutställningar stoppades på grund av upprörda känslor runt feminism, kristendom, eller politik. Det är beklämmande när Kulturhuset förklarar:

”Ska vi jobba med Koranen och konst måste vi göra det kontrollerat och alla parter måste få komma till tals”, säger Kulturhuset i en kommentar.

En del hävdar feghet men jag skulle säga att det tyvärr handlar om att vi hamnat i en situation där rädsla styr våra val. En rädsla för att kränka innebär samtidigt att man tar sig ett tolkningsföreträde. Jag tycker att Mustafa Cans text säger det mesta i det fallet. Rädsla som censurerar är terrorismens och den icke-demokratiska maktens mål – efter det behövs inte några större våldsdåd: själva terrorn har skapat ett eget moment där stater skapar kontroller som förminskar friheten och vi själva håller tand för tunga. Hotet om kränkthet, hotet om terror är efter ett tag lika illa som terrorn själv. Som Lena Andersson påpekar:

Det är maffians och motorcykelgängets logik pådyvlad muslimerna från samhället, med den skillnaden att maffians och motorcykelgängets inlägg enbart ses som hotfulla och aldrig som respektabla påståenden om trons känslighet.

Det är vad man skulle kunna kalla ”skinnväst”-logik. Det som det här gör är att ge makt åt de få istället för att skapa en bild som är balanserad och möjlig att påverka. Problemet är att Kulturhuset i det här fallet helt enkelt också blir en rikslikare till hur man ska se på kulturuttryck som talar om islam: eller om andra kränkbara ämnen. Det är inte första gången men det börjar bli för många. Det handlar inte om att bara ha respekt för en religion, eller en politisk åsikt – utan också att respektera att vi har olika åsikter och att alla måste få uttrycka dem.

Samtidigt blir det nästan skrattretande när Axcess ryar i och ska ha Kulturhuschefens huvud på ett fat – eller åtminstone hans jobb ute i Platsbanken. Varför det? Det innebär ju ännu mer fart på rädslans spiral: nästa chef kommer inte ens våga att tillåta en liknande dansföreställning utan total kontroll och en lång process där personer från alla upptänkliga trosriktningar, politiska åskådningar och andra lättkränkta ska få revidera det kulturella uttrycket. Att konstant leta efter syndabockar innebär inget annat än en kortsiktig, knappt symbolisk vinst, för någon sorts rätt handling. Och att än mer sätta fokus på enstaka handlingar som ensamt påverkande ett händelseförlopp.

Att en hoper Sverigedemokrater nu plötsligt blivit yttrandefrihetskramare är ohyggligt roande. Finns inga som i sin egen politik satt in kränktheten som teorem.

Tolerans som sker i rädsla skapar inte värde – det balanserar inte och skapar inte större kunskap, mer insikter. Rädslan att kränka andra människor innebär helt enkelt att vi ökar lutningen på det sluttande planet. Det öppnar upp för likriktning och en kultur där vi återgår till att se olika grupper av människors värde utifrån deras grupptillhörighet än för att vara individer.

Det är för jävla sorgligt.

Ps. Ja, jag funderade själv om jag verkligen skulle skriva det här. Jag vet att läsare kommer att läsa in anti-islamism i texten trots att jag försöker att nivellera det. Rädslan för att bli sedd som något jag inte är finns också i mig. Rädslan för att bli hotad, att bli jagad oavsett om det är fysiskt eller digitalt finns där. Det gör det hela ännu mer sorgligt. Ds.