En gigantisk intervju med Alexander Bard. Och än en gång fascineras jag över att han ibland är så hyperintelligent och ibland upplever man honom som totalt gått över till total galenskap. Gissningsvis en framgångsmöjlighet. Det roande är ju att han inte direkt velat säga sig vara nyliberal men själv kan jag hålla med honom i det här (och jag tror inte Bard vill att jag ska hålla med honom :))

Jag [Niklas Orrenius; deepanm] berättar för honom om ett ungt par i Motala – Bards uppväxtkommun – som jag träffade för ett par veckor sedan. De jobbade på en kylskåpsfabrik och räknade med att bli arbetslösa under nästa år.
De hade jobbat på fabriken i stort sett sedan de slutade på gymnasiet, de hade två barn, de var väldigt mentalt rotade i Motala, i småstaden. Du säger att alla vill bo i storstaden i framtiden, men jag tror det finns många sådana här par.
- Vi får sparka dem i arslet i så fall! Vi har inte råd att ha människor boende på orter i Sverige där alla försörjs av bidrag. Systemet kommer att braka ihop. Vi kommer att ha så många gamla och sjuka människor i framtiden. Vi kan inte hjälpa friska människor i trettioårsåldern med bidragssystem för att de ska bo kvar där de är födda. Vi får sparka dem i arslet och få dem att fatta att nu är det allvar.

En intressant tanke är det här:

Det kan ju komma från dina spetsiga uttalanden, som ”Facebook är ett underklassfenomen”.
- Ja. Men det är ju sant! Man ska inte tro att medlemskap i Facebook innebär att man tillhör någon överklass. Tvärtom. Alla kan ju gå med i Facebook. Det är snarare strukturerna på Facebook som avslöjar klasstrukturerna. Som allt annat på Internet.

Annat:

Jag håller med Jardenberg om att organisationen Friends ibland kan upplevas som mer business än ideell organisation. Å andra sidan: vi har redan sett att idealitet inte alltid ger önskat resultat – kan kanske ett företagande inom antimobbing och rättvisa vara en väg att gå?

Ibland undrar man hur folk är funtade. Och varumärken. Och hur Facebook tänker. Har de inte lärt sig ett skit av Motrin-händelserna?

when targeting an ad campaign after a specific demographic, try not to piss that demographic off with your ad campaign.

Samma sak gäller Fejjan vars demografi ligger i det läget. Plus att det känns lite gammalt att vara sådär livrädd för kristna konservativa. Och döm om min förvåning när jag för första gången i världshistorien (blogghistorien då) tycker att Wollin har något vettigt att säga.

Skivbolagen får det svårare och svårare. Stora artister väljer att skriva sina kontrakt med konsertarrangörer, andra ger ut sina skivor själva via nya kanaler. Ett annat exempel är hur Wal-Mart och Starbucks blir sina egna bolag och distributörer – nu är det Prince som förhandlar direkt med dem: han har för länge sedan fått nog av skivbolagen och valt att göra som han vill. (Vad gäller hans musik anser jag att han sak återutge The Black Album)

Det går en massa rykten om neddragningar på Microsoft. Frågan är vad som gäller när det här kommunicerades för inte så länge sedan.

Man kan tycka vad man vill om det här men rent pr-mässigt är det inte det bästa Peter Sunde gjort.

Lång näsa till Apoteket. Crime Medicine fungerar. Att sedan de som gjort kampanjen inte säkrat upp alla domäner är en helt annan sak.

För övrigt verkar Dagens Media glömt sökrutan…

Etiketter:Alexander Bard, amning, Crime Medicine, Dagens Media, Facebook, företagande, Friends, Microsoft, Motrin, Prince, skivbranschen, Wal-Mart

Surt sa räven. När det visade sig att Radiohead lyckades med sin idé om att sälja albumet ”In Rainbows” via nätet, och när den missvisande propagandan om hur ”lite” de fått betalt av sina användare inte heller gav utdelning så försöker nu skivbolaget att dissa bandet utifrån att de skulle vara ”giriga”. Skivbolagens martyrkappa börjar bli patetisk minst sagt. Förutom att ge sitt gamla skivbolag en fet känga få berättar också Thom Yorke att de helt enkelt skiter i de stora bolagen framöver. Ridå EMI. Den excess som Prince startade för många år sedan, har – tillsammans med fildelning och digital utveckling – sopat undan mattan för de traditionella skivbolagen. Är det inte så att artisterna använder sig av autonoma bolag (Radiohead, Nine Inch Nails) eller startar egna (Robyn, Ministry) så är det konsertarrangörerna som plockar hem sk 360graders-kontrakt.

Andra bloggar om: Radiohead, skivbolag, EMI, 360graderskontrakt, Prince, utveckling

Googles Larry Page gifte sig härförleden. Det var stort dyrt och med Richard Branson. Det som är roande är att den ö, Necker Island, som bröllopet skedde på inte kan identifieras av Google Maps. Man får hoppas att Larry och nya frugan Lucy Southworth hittade varandra fram på bröllopsnatten (borde väl ingå GPS i sviterna som gick på 300k per natt).

Andra bloggar om: bröllop, Virgin, Google, Larry Page, Richard Branson, Google Maps

Själv är jag mest fascinerad att någon orkar ta Pär Ström på allvar fortfarande. Mannen har orerat om it-säkerhet på ett sätt som fått domedagspredikningar att likna söndagsskoleberättelser, han har haft åsikter om precis allt som tänkas kan och nu försöker han att få det till att Sverige är ett ojämlikt land – för män. Någon har kickat lim. För även om jag kan se att en viss del av knallpulverfeministerna sannerligen försöker sig på en klassisk kommunistisk revolution så är det hela rätt enkelt att motbevisa med kvantitativa medel. Ljungkvist försöker att göra en vänlig tolkning men ändå få det till någon sorts balanserad diskurs:

Men sätter man sig ner och gör en bruttolista över sådant som drabbar kvinnor och sådant som drabbar män av samhällets strukturer, normer och värderingar så “vinner” tjejerna överlägset. Men inte ens det är det viktiga. Det viktiga är att Pär Ström nu uppenbart insett att det finns strukturella orättvisor kopplade till kön. Det är en viktig insikt. När han forskar vidare i detta kommer han finna mer orättvisor, många slår mot män – ännu fler slår mot kvinnor. Så är det nämligen i ett samhälle som rangordnar människor efter kön.

Uppdatering: TBFKEM skriver rakt på och om Pär överlever den dagsedeln blir jag förvånad.
Uppdatering: Ûberführer-feministen Ohlsson har tagit till orda – och som Kielos säger: det hela har utvecklat sig till en hockeymatch mellan Ströms sugiga mansmartyrium och knallpulverfeministernas flirtande med Shulamith Firestone.

Vi andra kan väl notera detta och sedan gå och göra något vettigare. Eller?

Läs också Magnus L:s kommentar.

Uppdatering: Brygubben påpekar att Pär Ström helt enkelt riskerar rätt mycket genom att så grundlöst anklaga staten för statsfeminism.

Andra bloggar om: Pär Ström, feminism, män, snedseglare, Ljungkvist, orättvisor

Kul slangordstest på Expressen. Själv bommade jag bara en fråga. Hur går det för dig?

Etiketter:360graderskontrakt, bröllop, EMI, Google, Katrine Kielos, knallpulverfeminism, Larry Paige, Pär Ström, Prince, Radiohead, Shulamith Firestone, skivbolagen, slang, Thom Yorke