Etikettarkiv: Piratpartiet

Piratpartiet är inte TPB osv.

Gårdagens förvirrade nyhet om att TPB skulle få internetkoppling från Nordkorea var intressant. Först var det så sen var det inte så och sen var alla rätt osäkra. Och personer som tidigare skickat vidare det hela förklarade nu att det självklart var lulz och andra som också skickat det vidare valde att gå på Piratpartiet utifrån att man ansåg att det inte var förenligt med att kalla sig frihetsälskande och samtidigt låta världens hårdaste diktatur ge Internetlina till TPB.

Hello liksom.

För att citera Anna Troberg:

Lär er nu detta en gång för alla: Piratpartiet är inte The Pirate Bay. The Pirate Bay är inte Piratpartiet. Det är två fantastiska, men av varandra oberoende organisationer som till viss del arbetar parallellt mot samma mål utan att för den skull vara samma sak. Det är fakta. Det är bra att förhålla sig till fakta innan man twittrar loss.

Hur jävla svårt kan det vara att förstå? Piratpartiet och TPB är två vitt skilda organisationer. Motsvarande skulle vara att beskylla Vänsterpartiet för vad Svarta Blocket gör. Det hela tog sig smått surrealistiska uttryck. Liksom orerandet om ”men lite källkritik kan aldrig skada”. Det där är ett elitistiskt sätt att diskutera på. Att tracerouta och notera avvikelser är knappast så enkelt. Även Rick Falkvinge gick på det som kan det.  Liksom att TPB valde att gå ut med en verifiering.

Jag tycker det var ett rätt kasst lulz som kostar mer än det smakar opinionsmässigt.

Själv blir jag generellt trött på att ständigt läsa att jag skulle bara vilja ha gratis filmer och därför väljer att stödja Piratpartiet och genom åren diskuterat problemet med en immaterialrätt som totalt tappat koncepterna. För mig handlar det om något som är mycket större och jag är i sak rätt ointresserad av själva fildelningen – men menar att det är en del av den större frågan. Ett symptom snarare.

Men samtidigt måste man ta det faktum till sig att det sker. Inte alla sammanblandningar handlar om medvetna försök att undergräva Piratpartiets förtroende utan det finns ett problem där Piratpartiet ses som endast en sorts skapad yta för illegal fildelning och TPB. Ett sorts Sinn Fein snarare än separata organisationer som i vissa delar står för samma frihetliga ideologi. Som jag skrev igår runt att låta symbolen bli för stark och som jag skrivit tidigare så kan fildelningsfrågan komma att bli en black om foten. Som PP hela tiden måste hantera på ett balanserat sätt. Liksom att förstå att cyniska lulz inte är så bra för det som man vill uppnå.

Det finns självklart naivitet på båda sidor om staketet. Många väljer att se Internet som något som inte kan regleras och oroas inte för det. Medan andra menar att det är så – och samtidigt tycker fildelningen är den viktigaste frågan runt den regleringen. Inför foliehattande är vi alla lika. Bara att man väljer att sätta på sig hatten inför olika saker.

Nästa fråga blir då om Internet är så viktigt? Ja faktiskt. Ett öppet och fritt internet är lika viktigt som boktryckarkonsten, demokratiseringen genom skrivmaskinen och möjligheten att kommunicera via telefon.

Det är mer skrämmande hur tyst det är från andra partier om den här frågan.

Post #042 i #blogg100

Hydran som strategi för The Pirate Bay

En hydra är ett mytologiskt djur. En skräckinjagande idé som bygger på att ju mer du försöker döda det desto fler fiender får du. Om du hugger huvudet av den så växer två huvuden ut. Välfunnen bild av piratrörelsen och för The Pirate Bay.

thehydrabay

Idag släpptes nyheten att TPB just fungerar så. Hugger du av ett huvud: som Rättighetsalliansen försökte göra genom att hota med civilrättsliga åtgärder mot Piratpartiet om de inte stängde av internettillgången till TPB som de stod för, så växer två andra ut. I det här fallet att katalanska och norska systerpartierna tar över TPBs fana i att skapa en ingång till TPB. Läs gärna hur @brokep beskriver hur det verkligen ser ut. Och på ett vackert sätt visar han samtidigt hur TPB i sig själv är en sorts digital hydra. Den routas om och sedan får de springa efter igen, rättighetsgänget. För som Falkvinge skriver: det finns 63 piratpartier i världen.

Jag förstår och tycker att Jonny argumenterar bra när han menar att motanmälan och ett fortfarande för ”haXx0r”-aktigt språkbruk inte är det som Piratpartiet behöver och jag tycker en viktig del för Piratpartiet är att lyfta upp frågan om fildelning till en högre nivå:

  1. Släpp fildelningen. Släpp upphovsrätten. Se till att den här debatten handlar om rättssäkerhet. Styr in diskussionen på hur civilmål fungerar och hur det skiljer sig från brottsmål. Förklara hur civilrätten är utformad och varför det blir ett uppenbart problem när de två parterna är så abnormt ekonomiskt ojämlika som alltid är fallet när upphovsrättsindustrin stämmer någon. Då kommer folk kanske att förstå varför Ipred är ett problem, varför breven med hot om stämning i praktiken fungerar som utpressning och varför det är irrelevant att vara oskyldig när insatsen är så hög.
  2. Sänk tonläget. Det är en sak att bloggare (som jag) raljerar om “upphovsrättsmaffian”, “hotbrev”, “skräckvälde”, med mera. Eventuellt kan man ibland tillåta sig att slänga sig med dylika uttryck i en debattartikel om det görs med lite finess och fingertoppskänsla (något Anna Troberg har gott om). Däremot anser jag att officiella kommunikéer från partiet ska vara sakliga på gränsen till knastertorra. När ovan nämnda glåpord kommer via officiella kanaler ger det ett oseriöst och hysteriskt intryck. För att åstadkomma en förändring på sikt måste man få fler politiska partier och tyckare att omfamna sina frågor. Det åstadkommer man med dialog och tålmodigt förklarande, inte genom att skrika. Det är frustrerande, men det är bara att gå till sig själv och fundera vem man är mest benägen att tro på: Den lugnt sakliga, rent av tråkiga, politiskt korrekta nyhetsuppläsaren, eller trashanken på hörnet som vrålar osammanhängande om rymdödlor och chemtrails.

Samtidigt måste man också inse att TPB för Piratpartiet handlar om något mer än att skydda trackers: det är en symbolfråga. Det är som Ådalen 31 för sossarna – något som på många sätt ändå slutat vara en reell fråga men som är viktig: det är en del av tillblivelsen. Och det är dess existens som gör Pontén och Hollywoodpamparna så rosenrasande att de helt enkelt inte gör någon vettig konsekvensanalys. TPBs pressmeddelande använder en annan briljant metafor för hur det egentligen är en omöjlighet att slå ut nätverket – the Whack-A-Mole.

whackamole

Jag är lite fascinerad av hur journalister och media väljer att ändå försöka få det till att Piratpartiet ”vikt ner sig”. Det är antingen okunskap, dumhet (andra är mer solida att det bara handlar om transferering inom en världsvid rörelse) eller att man försöker rädda någon sorts värde för Rättighetsalliansen. Vilket är rätt kört.

För vad har Rättighetsalliansen lyckats med?

  • De har skapat en ny våg av aktiverade Piratpartister och frågan är numera igen på tapeten. Diskussionen kommer inte dö ut igen på länge. De har skapat en hydra inte bara på TPB utan även inom piratrörelsen.
  • De har visat att de är måttligt intresserade av saker som demokrati och liknande saker. Förklaringen från dem är hårresande och oroväckande när det kommer till det faktum att de börjat att jaga ett parti.
  • De har visat hur oerhört solitt och omöjligt det är att slå ut tjänster om man bygger dem rätt. TPB visar bara vägen för andra kluster för andra frågor.
  • De har inte stoppat någon fildelning alls. Alltså är deras primära mål förfelat – och de har skapat synlighet för frågor som de önskat hållits borta från dagordningen.

Det här är ett sånt oerhört flagrant bevis på min åsikt om att det vi ser nu är en ny demokrati som föds, ett nytt sätt att driva politik som inte är en fluga utan ett virus. Ju mer man försöker att driva mot ett inrutat system, en avpassad och polerad enhetlighet desto svårare kommer man ha att fånga en rörelse som hela tiden anpassar sig och förändras. Det är inte konstigt att de andra partierna inte längre vill ta i den här frågan med tång – eftersom det här hotar den gamla maktbalansen både i det traditionella politiska systemet och inom partierna.

Det här är inget nederlag och ingen kapitulation utan snarare en mycket mycket smart seger.

Post #035 i #blogg100

Demokrati 2.0 med nya bevekelsegrunder

Reaktionen på att jag valde att gå med i Piratpartiet har varit intressanta. Framförallt de negativa reaktionerna eftersom de visar att det finns en rejäl dos av kommunikation som PP måste göra. Den vanligaste är: ”bara man får fildela och se gratis film så skiter man i resten”. Jag har försökt att förklara ganska ingående varför jag valde den här vägen till slut – och fildelning per se är knappast ens en parameter. Frågan om Internets frihet och tillgången till information liksom individens rätt gentemot mäktiga organisationer är mycket större än torrenter med någon svensk film. ”Piratpartiet vill ta bort upphovsrätten – det är dumt.” är en annan idé som folk fått. Det handlar knappast om att ta bort något utan att förändra. Upphovsrätt handlar dels inte om att äga och immateriell rätt är i sin grund ganska svårhanterlig och i en situation där immaterialrätt och upphovsrätt dels blandas ihop och dels utmanas av helt nya tekniska lösningar som i sin tur förändrat värderingslandskapet så blir det ännu märkligare att hålla fast vid något som skapades i en helt annan kontext.

Den mest intressanta reaktionen och det påstående som kanske är både mest förståeligt och samtidigt viktigt att hantera är: ”Piratpartiet är ett enfråge-parti. Resten skiter man i.” Det finns riktigt intressanta aspekter på det:

1. Även om det kan ses som en fråga: frihet på Internet, tillgänglighet och förändringar i hur informationen hanteras så är det en fråga som påverkar hela samhället. Det är också en fråga som överförd kan adderas på alla andra delar i samhället: om vi söker en frihet för information, individens rätt till sin egen data osv. så påverkar det varje del av ett samhälle där individen ingår. Integriteten, kunskapen och kulturen utifrån ett individperspektiv istället för ett kollektiv är en stötesten och en grundsten som fler partier borde hantera innan man börjar diskutera försvarsbudget. Samtidigt är argumentet ett felslut när man jämför de frågor som Piratpartiet driver med att hantera sjukvårdskris eller diskutera arbetslöshet. Den fråga som PP framförallt driver är en systemfråga medan de andra handlar om tillämpningar.

2. I principprogrammet och vidare så finns det embryon till nästa steg för PP. En bredare del för tillämpningspolitik som påverkas av själva systempolitiken. Men det intressanta ligger i att Piratpartiet på många sätt är starten på något som kan ses som en ny politisk värld. Som inte bygger på att en riktning ska söka efter monopol på världsbilden eller ha svar på varje tänkbar tillämpning. Piratpartiet kommer ur ett begynnande nätverkssamhälle där också politiken behöver förändras, sättet som politik bedrivs. Det gamla sättet att se politik (och som åsikten om att enfrågepartier är dåliga) bygger på en demokratiserad diktatur. Demokrati är en form av (i teorin) jämställd kamp om tolkningsföreträde och den som vinner har därmed en (under sin valperiod) oinskränkt makt att tillämpa en politik. Det innebär att systemfrågor och tillämpningsfrågor ofta sätts i samma nivå. Det är inte så konstigt: demokrati 1.0 om jag får vara lite skojig kommer ur diktaturen. Även om du skapar något annat så får det alltid färg av vad det kommer ur och det politiska system som vi har idag färgas helt enkelt av det tidigare systemet där några få genom födsel, meritokrati eller vapenmakt hade oinskränkt rätt att bygga samhället efter sitt system. En utveckling ur det som kommer innan innebär alltid att detta försvagas. Demokrati 2.0 blir därmed något annat. Vilket framförallt bygger på nätverket och att det inte finns ett egenvärde i att ha egen oinskränkt makt. Det är för mig en av de saker som gör att Piratpartiet blir spännande – även om det är en tidig början, ett embryo som kommer att behöva gå in i de vanliga strukturerna så är det en del som oundvikligt kommer att finnas med i en övergång. Det finns inget som säger att det yttersta målet för Piratpartiet är att få en majoritet i beslutande organ. Det handlar om att driva en förändring och en utveckling. Tillsammans med dem som vill åt samma håll snarare än bara själv.

Så för min del är inte ”enfrågepartiet” ett problem (längre). Självklart finns det massor med olika åsikter i ett parti som PP. Och personer som har olika bevekelsegrunder att gå med. Men mina är de här.

Post #030 i #blogg100

Därför blev jag Piratpartist

Igår gick jag med i Piratpartiet. Det innebar att jag lämnade ganska hårt hållna principer jag haft många år: att förhålla mig partipolitiskt autonom. De som läst Deepedition genom åren vet att jag åsiktsmässigt stått PP nära. Jag blev lycklig när EP-valet föll så väl ut och lika olycklig när det fladdrades lite i åsikterna.

Många av de som kämpat genom åren räknar jag som vänner. Men för mig har det funnits ett värde att stå utanför – för att kunna kritisera, höja och diskutera utan att behöva känna att jag går emot något som jag själv valt att stödja med mitt medlemskap. En sorts inkonsekvensens konsekvens.

Det som hände igår var att jag insåg att Rättighetsalliansens hot inte bara var ett hot ämnat till att stänga ner TPB. Det var ett hot mot möjligheten för ett parti att ha obekväma åsikter. Det var ett hot mot Internet.

Internet är inte another way of communication. För min del är det en organism som lever och utvecklas. Men också kan hotas till livet. Av censurmakare, makten och kommersiella försök att tygla den till lydnad. Internet må vara som en amöba och med tentakler långt utanför vårt digitala synfält men det är samtidigt också en unik art som konstant är utrotningshotad i sin ursprungliga vilda form.

Det jag vill lämna efter mig till mina barn handlar inte om att ”stjäla musik” utan det handlar om ett Internet som ger dem möjligheter som ingen tidigare har haft. Möjligheter att skapa sina egna drömmar mycket enklare, möjligheter att möta människor utan att behöva vara rädda för att fastna i övervakningsfilter, möjligheten att hitta nya och gömda kunskaper som vanliga medier ratar.

Varje nytt försök att inskränka den fria rörligheten, varje nytt försök att kontrollera innebär att den utveckling som Internet kan innebära går i stå.

För mig handlar politik om att förstå sammanhangen. Och varje slag mot den grundläggande friheten som visar sig i nätet kommer bli ett slag mot samhället och mot individerna.

Jag kommer fortsätta vara kritisk och jag kommer fortsätta att förhålla mig libertariansk. Men jag gör det som pirat. Konsekvensen för Pontén och resten i rättighetslobbyn är att flera av oss nu väljer sida. För att citera @jocke:

hoppsaneller @nikkelin:

Så ja. Det var en märklig dag. Men det var dags. Bli Pirat du med.

Post #029 i #blogg100

Ps. @nikkelin skriver bra om balansen att vara konsult kontra att våga tycka. Det är saker jag genom åren alltid fått kämpa med. Den förra byrån jag jobbade på hade väldigt svårt med detta. Men för mig handlar det om att mina kunder får mig – det här är jag och om jag slutar att tycka, tänka och faktiskt stå upp för det jag tror på så kommer även mitt jobb med dem bli lidande. För mig är det i slutänden det faktum att jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga: jag försökte i alla fall. Vi behöver inte tycka samma sak, men jag jobbar med sånt som jag tror på och då gör jag det med full kraft. Precis som när jag väljer att ta ställning för något.

Jag blir pirat. Pontén made me.

Det här är verkligen helt jävla absurt. Upphovsrättsindustrin väljer att hota ett svenskt parti med domstol om de inte fimpar internetaccessen till The Pirate Bay. Copyriot noterar att det hela handlar om medhjälp till medhjälp till medhjälp och beskriver hela processen. På Cybernormer beskrivs själva rättsprocessen.

Det är helt enkelt Piratpartiet som nu utsätts för utpressning om att slå av nätjuicen till servrarna som ska ligga inom deras kluster och inom deras range. Hot om rättegång mot ett politiskt parti. I Sverige. 2013. Läs vad Anna skriver. Det är fan sjukt att hon ska behöva ha den diskussionen med sin flickvän. Det är sjukt vad svenskt rättsväsende har låtit det sluttande planet bli när det gäller fildelningsfrågan och frihet på Internet. Eller läs Emmas text om att det här är på riktigt! 

Det är sjukt skrämmande. Att det är Hollywood som väljer att göra det är inte bara skrämmande utifrån ett Huxleyanskt perspektiv utan absurt när man tänker på McCarthyismen och vad den innebar för underhållningsindustrin. Att det dykt upp en efterföljare till Antipiratbyrån: Rättighetsalliansen som väljer att hota ett demokratiskt parti med rättegång om de inte censurerar ett för gruppen oönskat nätverk skapar en situation där upp inte längre är upp utan den med pengar alltid kan skapa ett tomrum även inom juridiken.

Den här historien har varit sjukt absurd från början. Ett bra sätt att börja se vad som händer är att se TPB AFK som handlar om rättegångarna mot The Pirate Bay. Eller läs gamla postningar här på Deepedition.

Det är dags nu. Precis som Nikke säger i sitt inlägg (fantastiskt hur vi tänkte samma sak): Låt Internet besvara Ponténs försök att sidsteppa demokratin. Make it heard: oavsett om man kan tycka att TPB (eller Wikileaks för den delen som lär bli nästa mål eftersom de också har nät via PP) inte är helt rätt så är det här inte ett angrepp mot TPB utan mot att ett politiskt parti i Sverige faktiskt inte kan hotas på det här sättet.

Jag gissar att Pontén, Monique Wadstedt och resten av ligan, gjort analysen att ingen längre orkar bry sig om Piratpartiet eller om fildelning. De behöver sänka TPB för att få ut de stora bonusarna från de bolag som håvar in pengar i antipiratrörelsen. De tror att Piratpartiet är glömt – de tycker twittrandet visar på icke-engagemang, och den mer och mer inkrökta politiska bloggosfären diskuterar partipolitik inom blockgränserna liksom att engagemanget drivs mot Sverigedemokraterna – så ingen kommer märka.

Glöm det.

Det är dags att vi reser oss nu. Det här är inte okej. Det är dags att Internet börjar visa vad det faktiskt handlar om: det är inte först och främst ett navelskådande självbespeglande nätverk. Det är något som kan förändra världen.

För mig själv innebär det att jag för första gången på många många år nu väljer att gå med i ett politiskt parti. För det räcker inte med att tycka. Jag är från och med den 19e februari 2013 Pirat. Du kan bli det också.

Det här är bara början. Friheten kan inte vara till salu. Nätet är inte något som kan styras av diverse censurivrare oavsett om de tillhör finansen, nöjesvärlden eller politiken.

Det här är med stolthet mitt #028 inlägg i #blogg100 då jag väljer att bli medlem i Piratpartiet och låt oss bygga en ny bävning.

Vi gör en klassisk bloggvägg:

Här är några andra som skrivit om detta: Pirate Times (engelska), Anton NordenfurFredrik HolmbomChristian EngströmMarit DeldénUpphovsreträttFrekarMagnihasaHax, Falkvinge, Mina Moderata Karameller, Free Thinking, Sugbloggen, Erkstam, Plux, Jesper Åström, Sagor från Livbåten, Copy me happy, Obeveklig, Starow, Lukasz Lindell, Christoffer Holmstedt, Nina Ekman, Brockman.

Sundsvalls TidningNorrköpings TidningGefle DagbladNorrländska SocialdemokratenGöteborgspostenHelsingborgs DagbladNorran.