Taggad: Pena

Sator hem till Borlänge: rösta på min rider

Hjälp mig att fixa en spelning med Sator i Borlänge = hemma!

Total shameless selfpromotion ahead!

Alltså: jag har lyssnat på Sator sen de kom ut med deras första skiva Slammer! och minns med förskräckt förtjusning deras spelning på Gammelgårdsrocken i Köping i Karlbergsskogen 1988 då polisen dök upp eftersom de spelat så högt att en gubbe på lasarettet gick och dog. Typ. (Polisen blev för övrigt bortjagade av ett gäng synnerligen påtända punkare… själv roade jag mig med att servera kaffe och möta Pena från bandet Blue Crow Men för första gången – en man jag typ tio år senare skulle arbeta tillsammans med och bli vän med. I Borlänge.)

Sen dess har jag sett dem på Dalarocken, på en galen klubbspelning i Västerås och på andra ställen. Men fan – att se dem lira i vardagsrummet på Vågmästarvägen (eller om det behövs så kan vi säkert fixa klubb nere på Palladium Dalarna :)). Och jodå – vi lär nog parta lite.

Nu har Norrlands Guld* en tävling där man kan vinna en konsert med Sator hemma hos sig. Min idé med ”hemma” är inte bara hemma hos mig: det handlar om hemma för Sator. Borlänge. FTW.

Så jag tycker fan det är dags att de kommer till Forssa och spelar. Att de kommer hem till Borlänge. Och dagen efter lär bli så här.

Så rösta på min raider på Norrlands Gulds tävling. Annars (glöm inte att vi pratar om Borlänge… :))

*Eftersom jag jobbar inom PR-branschen och arbetar fram dylika tävlingar så: nej, jag har inget med den här tävlingen eller Norrlands Guld, eller Spendrups att göra. I det här fallet vill jag bara vinna en konsert med Sator.

Slut på sommaren

Jag har varit rätt så AFK. Eller snarare – jag har endast twittrat med hjälp av mobilen. En sorgligt sliten N95. I övrigt har datorn varit väldigt lite nyttjad de senaste dagarna.

Jag har varit i Göteborg. På U2-konsert. HS och jag åkte tåg ner. Mysig övernattning hos LordFredruk, shopping och bara soft. Gosande med hundar och tittande på Signe.

Efter några glas ska vi karlar självklart hålla på med kraftsport. Lorden vinner genom att lyfta femtio kilo Broholmer aka Fridolf:

200907301636

Fridolf tyckte det var roligast av oss alla. Det är en märklig hund…

Innan konserten sammanstrålade en oerhört disparat skara på Ritz. Förutom jag, HS och Lord så kom MW, Carnebro med man, Salt-Stellan och IT-mamman med kompisar, Pena med son och Jocke från JMW. Det var oerhört trevligt – synd bara att inte fler hängde på.

200907311641

Efter konserten innebar insikten om att det var långt till bussen och att den ryggskottade ryggen hos HS knappast skulle orka gå dit gjorde att vi – trots de närmare 50000 personerna på väg från Ullevi faktiskt lyckades få tag på en taxi som körde oss ut till Kärra. Det är långt ut till Kärra :).

Lördagen bestod av en barnvagnspromenad i Haga. För en del är det kanske inte så stort men vi kan väl säga så här: LordFredruk är inte urtypen av Lattepappa i Haga :)

200908011666

Käkade sjukt stora kanelbullar och sen var det dags att ta tåget hemåt.

Som vanligt bestod SJ sina kunder med gamla vagnar utan el men det innebar att jag hann läsa Malcolm Gladwells “Outliers”. Intressant bok även om Gladwell (i vanlig ordning) drar oerhört stora växlar på ett ganska tunt datamaterial. Boken är rätt lik “Freakonomics” på det sättet men bättre på att knyta ihop de olika hypoteserna. Det som jag gillar i båda är att de visar på hur normala, “hävdvunna” sätt att tänka inte alltid stämmer: de visar på ett mycket mer lateralt sätt att analysera sin omvärld.

Nu är sommaren snart slut. På måndag är det ordinary times och fritids och hela konkarongen. Själv har jag haft några få dagar ledigt, och sommaren har faktiskt på riktigt regnat bort. Ett ryggskott har också satt käppar i hjulet. Så det får nog bli en vecka ledigt i höst. Men det var skönt att komma iväg till Göteborg.

Hösten bjuder däremot på en massa spännande saker. Mycket jobb men oerhört spännande utmaningar. Nya kurser är på ritbordet och kommer att bli offentliga ganska snart, och jag går in i kvartal 2 med Strandh.Digitalpr (jag har bytt namn – eller fimpat “Niclas” i varumärket).

Inte min sång men Min Sång med Mimikry

Jag liksom älskar lokala band som inte försöker vara något annat än sig själva. Mimikrys video till “Min sång” är så jäkla kul – förutom att det är en jäkligt klassisk punkdänga som kunde varit skriven på slutet av sjuttio så är det ju en massa (för oss i Borlänge) kändisar med. Bland annat Per M som brukar kommentera här på bloggen, Frank från Million Dollar Babies, Per Ms son (som numera har Borlänges högsta tuppkam), Jonas Nyström – mannen, myten, reklamaren och självklart Mimikryarna själva:

(tipstack Leroy som tror att jag är med – men det är jag inte)

Uppdatering: Leroy är lite oklar över vem som han tror är jag. Gissar att han tycker att Nyströms arga nuna kunde varit jag :)

Deepedition - Om allt det andra.

Det där är Jonas Nyström ju.

Havsluft

Idag släppte Spotify en uppdatering och då började tjänsten att bli ännu mer värdefull – den kan nu scrobbla till Last.fm dvs. det finns en social dimension att använda Spotify. Smart att använda sig av Last.fm som ju redan används av rätt många. Hittar mig gör ni genom att söka ”deeped”.

Självklart skapades det en grupp och för att citera Claes:

Än en gång drar vi fram som en gräshoppesvärm, letandes nya gröna fält med web2-gröda att tugga i oss.

Det är ju lite så. Någon hittar en ny tjänst och tipsar om den (faktiskt har de virala looparna och invitational only nästan stoppat – gissningsvis börjar det nu bli intressant för tjänsterna att hitta användare för att kunna finansiera sig i lågkonjunkturen) och ”bubblan” drar dit.

Visst är det så att allt inte finns på Spotify. Men genom vår bubbla så får man hjälp. Så nu lyssnar jag på Abcess Exil – efter alla dessa år. Underbart är det. Ler åt alla textrader som inspirerat mig som ung poesiskrivande svartrockare. Det är inte så underligt att jag älskade deras texter och älskar Majakovskij.

Spotify ja. Snacka om att lyckas hitta en perfekt position där erbjudandet är brett nog för att gillas även av personer med mer udda musiksmak – och samtidigt slippa ta diskussionen med artister runt IPred. När tjänsten nu utvecklas vidare skapas fler och fler incitament för min del att sällan plocka upp vare sig Itunes eller mitt musikbibliotek. Med fler sociala kopplingar så finns det få saker som inte gör att man redan idag kan säga att: det här är morgondagen.

En annan diskussion som påbörjades här är varför det kan se ut som det är mycket (rock)band som kommer från städer som är ”industristäder”. Diskussionen tog sin början i Sundsvall men jag har funderat på det mycket då jag dels vuxit upp i Köping där Stadtskultstudion (och senare Smedjan) och punkscenen var stark och sen här i Borlänge vars rockscen knappast kan sägas vara okänd. Vad är det som gör det? Jag har några teorier:

  • Det finns ett underdogperspektiv hos flera generationer. Föräldragenerationen skäms lite för att barnen inte fått det som de tror att andra (läs akademikers barn) fått. Så ”arbetarbarnen” som väljer att satsa på musiken får stöd. Och hos de kidsen finns också samma sak: men där handlar det mycket om själva andan i en industristad. Det mötte jag bland de band jag jobbade med när jag var ungdomspräst (Sugarplum Fairy bland annat) och att punken slog så hårt i Köping berodde på det. Den lilla industristadens introversion och känslan av frustration som ung. Du har att välja på att spela fotboll eller spela rock.
  • Jag tror också att industristäder på något sätt har en högre andel av lokaler. Det är väldigt ovetenskapligt men det känns så. Och att det finns en större önskan – utifrån ett kommunalt underdogperspektiv – att ge möjligheten till att låna lokaler, att sätta upp konserter. Sen finns det mycket mindre urval av stora konserter mm så man gör det själv istället.

Ett sidospår är att förutom några undantag så har framgångsrika band från Borlänge börjat på S. Jag och Stommen från … Stonecake försökte för några år sen finna ut varför men gick bet.

Vad tror ni? Pena – du som både lirat i band här i Borlänge och jobbat med kids under alla år: vad gör det hela?

Uppdatering: så ramlade jag över det här… Och det här! Det var under Gammelgårdsrocken Steg 2 som jag för första gången mötte Pena som brukar kommentera här på bloggen. Han var stor och en av musikerna (Blue Crow Men) – och lärde mig hur jag skulle undvika att kaffet blev beskt (jag stod i caféet). Det var då som Sator spelade så högt så att folk dog eller nåt. Ingen har hittills trott mig men skönt att Peter Gustafsson kan verifiera:

Polisen bröt strömmen
Avslutade gjorde Köpingsvännerna i Sator som nu hade slagit igenom på allvar med Lpn Slammer och singeln Oh Mama. Sånt tryck har det inte varit på Gammelgården varken före eller efter. Nu fanns det de som tyckte att ”trycke e för mycke”. Enligt Polisen som bröt strömmen hade Sator haft så hög ljudnivå att EKGn på närliggande lasarett stannat!

Och sen ART. Ja kära nån… Kolla in filmen med Ebbot Lundberg och Union Carbide Productions… Och en bild på ”Fjutten”! Ojojojoj…

Reblog this post [with Zemanta]