Nu när moderaterna har blivit socialdemokrater och socialdemokraterna blivit miljömuppar – vad blir alla andra då? Ska Centerpartiet ta steget och bli ett riktigt frihetligt parti? Väljer Folkpartiet att ta av åt höger och bli moralist-konservativa? Vänsterpartiet blir fullt ut det intellektuella kulturkoftepartiet och Miljöpartiet? Äh, de är vana att sitta på bänken.

Folkhemmet som idé känns måttligt nyskapande minst sagt. Och att blanda det med moderaternas frihet blir onekligen en riktig soppa av konservatism, murken moralism, överdriven kontroll och kollektiv likriktning.

För övrigt sammanfattar Blogge bra vad man känner inför Reinfeldts försök att leka Erlander. Synd att en av mina favoritmoderater Kent Persson verkar falla för stormaktsorden. Den svenska självgodheten är ju för övrigt också en gammal socialdemokratisk paradgren…

Etiketter:Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet, moderaterna, politik, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

En sak som fascinerar mig med grupper och socialpsykologi är just hur grupperingar och nätverk förändras över tid. Och i ett samhälle där själva grundbulten för hur vi socialiserar oss och grupperar oss förändras i grunden från minsta-gemensamma-nämnare och starka-gemensamma-normer till lösa nätverk med individen som centrum så är det spännande att se hur vi dels har svårt att förstå förändringen och dels hur det gamla sättet lätt försöker negligera, fördumma eller försöka förtrycka det nya.

Piratpartiet är något nytt. Precis som Miljöpartiet var för tjugo-tjugofem år sen (jodå en av mina vänner och jag spenderade mycket tid att diskutera deras frånvaro av ekonomisk politik) och tidigare arbetarrörelsen, frikyrkan, protestanterna … you name it så har det alltid varit ifrågasatt av det rådande.

Tänker på hur det nya idag är mycket mer transparent, snabbföränderligt och flytande när jag läser Jerry S postning om att han nu lämnar Piratpartiet. Jag förstår honom och ser det snarare som positivt – Piratpartiet bör inte utvecklas som de gamla partierna, som en grupp som stelnar och blir hierarkisk och styrd av regler. Jag tror det är oerhört viktigt och även om jag tror att det är alltför höga växlar  att vi redan skulle se det i Piratpartiet, så bör varje grupp som vill vara livaktig oroa sig för founders syndrome. Jag tror att många arbetsplatser och företag skulle behöva se över det och fundera över hur illa det kan vara ställt när en person som byggt upp verksamheten fastnar i den och sakta drar ner den.

Kontinuiteten då? Självklart viktig men jag är övertygad om att man kan skapa kunskapsöverföring respektive erfarenhetsplattform utan att det alltid är den som varit med längst, som har alla svaren och all erfarenhet som styr en grupp. I det fallet är jag fortfarande anarkist och menar att maktdelning, och ett platt ledarskap är önskvärt.

Så oavsett bakgrunden så tror jag att det Doktor Spinn gör är vist, både för att stå som gott exempel på hur en modern grupp ska fungera och för att visa hur förändringen alltid är positiv – även om personer flyttar sin position och sitt fokus. Jag hoppas att medlemmar i Piratpartiet accepterar och respekterar hans val – och ger honom credd för det han gjort. För vi bygger små delar i helheter, varje person har något som den utifrån sitt eget behov av att skapa, kan göra.

På Reboot för några veckor sedan så var inte bara Falkvinge talare, utan också Matt Webb. Hans oerhört inspirerande renässansartade tal ligger fortfarande och gnager i bakhuvudet och i slutet hade han en uppmaning till alla: under 12 veckor – använd 100 timmar att lära dig och gör något för att förändra. Det borde vara en uppmaning till alla – ta och fundera på hur man kan förändra något. Vanligtvis bör man börja i sig själv – för genom att förändra sin position förändrar man alla andras positioner. Och då förändrar man världen.

Själv vet jag att jag kommer att använda mina 100 timmar till att bygga ett sidospår mot det jag gör just nu. Vad det är kan jag inte avslöja – jag är inte ens riktigt klar över vad det är själv fullt ut men det ger mig möjligheter att göra det jag gör i huvudspåret ännu bättre. Och samtidigt ger det mig redundans till att förflytta min position om jag finner det nödvändigt (vilket jag uppenbarligen upplever var femte år eller så :)).

Vad tänker du använda dina 100 timmar till?

Etiketter:100 timmar, arbetarrörelsen, Doktor Spinn, grupp, Matt Webb, Miljöpartiet, nätverk, Piratpartiet, Reboot

EU-valet är över. Både Reinfeldt och Sahlin förklarade att deras siffror, som inte förändrats sen förra gången var framgångar. Detta trots att såväl Vänsterpartiet som Centern tappade många röster. Uppenbarligen har dessa rört sig till FP eller MP. Och självklart har Piratpartiet tagit röster från alla. För det som är flagrant i valvakan från SVT är att varken journalister som Elfsberg, politiska tyckare som Wolodarski eller statsvetare som Sören Holmberg inte verkar ens bry sig att ta in att Piratpartiet varken handlar om bara män, bara ungdomar och fr a att det inte bara handlar om fildelning (DNs ledare fattar det inte heller). SVTs valvaka – som dock ska ha credd för att de ens gjorde en valvaka vilket TV4 struntade i – var minst sagt intressant hur man misslyckas än en gång att både skapa en intressant valvaka, misslyckas med att integrera interaktionen med nätet och helt misslyckas med att hantera det faktum att ett nytt parti fått oerhörda siffror. Om jag inte missminner mig så hanterades Junilistan ungefär lika nedlåtande förra gången. KG Bergströms intervju med Rick Falkvinge måste gå till historieböckerna för den intervju där en “objektiv” journalist totalt tappar masken och öppet visar sin avsky mot att det demokratiska spelet totalt lirat brallorna av hans kompisar och att ett parti som ifrågasätter hans rätt till sina böcker vinner ett mandat. Jag hoppas att journalisthögskolor och –utbildningar använder det här som ett avskräckande exempel på hur man inte ska göra. I övrigt var Wolodarski en … nej, jag tänker inte ens säga vad jag tycker om de fullkomligt grunda och extremt subjektiva åsikter som han förde fram.

Men va fan. Nu är det gjort. Piratpartiet fick 7.1 procent och får ett mandat. KD tog sig precis över mandatgränsen och fick ett mandat och skickar kreationist-Ella till Bryssel. Centerpartiet, KD, Vänsterpartiet och Junilistan fick alla mycket färre procentenheter än Piratpartiet. Det borde stämma till eftertanke (tyvärr verkar Hägglund inte fattat något heller) i att frågorna om internets frihet och personlig integritet är viktiga.

Många var upprörda över att SD fick så pass många röster. Jag fick bland annat den intrikata frågan från en journalist på Aftonbladet om mitt ställningstagande för dikotomin “gammelpartier” kontra nya partier också innebär ett stöd för SD. Vad är det för jävla fråga egentligen? Jag stödjer demokrati. Demokrati innebär att varje individ har rätt att rösta på vad de vill. Det innebär att vem som helst – oavsett vilka korkade åsikter de har – ska ha rätt att starta ett parti. För mig är det major fail att faktiskt försöka att förneka att SD tar många röster. Förklaringen är knappast svår: dels bygger det på samma rörelse som i många andra EU-länder: att ultranationalism och skepsis alt. fientlighet mot invandring faktiskt växer. Det har den gjort länge. Jag tycker att de som är förvånade över framgången för SD nog borde vässa sina historiekunskaper. Jag är mer rädd för dem som helst vill “spränga bort” det som man ogillar. För min del är det ett pris man får ta för demokratin. Helt enkelt är det så att demokrati innebär en röst för en person. En hel del personer är både rasistiska och fientliga mot invandring. De kommer att rösta på SD. Dags att helt enkelt visa vilka nötter de är istället genom att faktiskt debattera med dem.

Slutligen ändå: Piratpartiet. Nu är det dags att bevisa att det fungerar med partier som driver ett frågekluster (för det är vad det handlar om – inte om en fråga) framgångsrikt i Bryssel. Och oavsett det så har Piratpartiets framgångar skakat om gammelpolitiska etablissemanget så vi kommer fr o m nu ser fler och fler som tar frågan på allvar och inte fastnar i fildelningsdiskussionen. Vi är många som vågat våra personliga varumärken för att stödja PP. Gör oss inte besvikna. Det här är en historisk dag, inte bara att Piratpartiet kom in utan också att ett parti bevisar att mikroengagemang är möjligt – det är en massa personer som gjort det de kunnat utifrån sin egen verklighet, inte partiets krav, för att nå hit. Det bevisar också att vänster-högerskalan är döende: oavsett vad Sören Holmberg försöker påskina. Det förebådar industrialismens död då denna skala bygger på samma grundvalar som denna.

För mig är det just detta som är det viktiga: att frågan om internets frihet och personlig integritet faktiskt sätts på agendan. Inga av gammelpartierna kan framöver blunda för den. Men också att det visar att internet är centralt för att föra politik framöver, att skapa medvetenhet, närvaro och faktiskt slå sönder de kvävande strukturer som de gamla partierna är uppbyggda runt. Det viktiga är också att fildelningsfrågan inte blir det centrala – snarare att det handlar om att hitta nya sätt att både skydda men också skapa grogrund för nya kulturella yttringar, nya affärsmodeller som inte bygger på repressivitet utan interaktivitet. 

Nu börjar arbetet och jag kommer fortsätta att vara kritisk även mot Piratpartiet. Och alla andra.

Etiketter:Centerpartiet, EU-valet, Folkpartiet, framgång, frihet, historisk dag, Internet, Junilistan, KG Bergström, Kristdemokrater, Miljöpartiet, moderaterna, personlig integritet, Piratpartiet, Reinfeldt, Socialdemokrater, Sören Holmberg, SVT, valvaka, Vänsterpartiet, Wolodarski