Etikettarkiv: marknadsföring

Vad gör du för något?

Det kan man undra såna här veckor där vi börjar prata level 6 (fast kanske ska vi säga 7 idag :)).

Jag är creative planner och sociala mediestrateg. Det innebär att jag försöker att hitta rätt bland vad målgrupper och målindivider faktiskt tycker och upplever – och vad man som företag eller organisation bör göra för att nå fram. Det är många gånger att ha en fot i varje läger: företaget som på mest effektiva sätt vill skjuta ut så mycket information inifrån sig själv som möjligt – och insikter om att målgruppen inte är intresserad av att bli måltavla för all den informationen. Genom sociala medier handlar det ännu mer om att hitta rätt tonalitet och finnas närvarande på de ställen där människor faktiskt är. Det är det jag försöker att lära ut, ge stöd och bygga förtroende hos företag och organisationer att våga göra: sluta störtmassbomba och börja att konversera.

En planners uppgift är att få marknadsföringen att vara rätt: primärt för de som är ”målet” för den, sekundärt för företaget som vill marknadsföra sig. Det handlar om att undvika att som företag bli upplevd som påstridig, tjatig och ointressant. Ofta blir strategin att göra mindre snarare än att göra mer.

Jag tänkte på det när jag läste Karins fantastiska text om vad en CIO faktiskt gör och är. För mig som bland annat jobbar med att titta på målgrupper inom den sfären var det en fantastiskt upplysande text. Och viktig eftersom hon visar på en annan sak som blir mer och mer påtaglig när jag tittar  människor i mitt professionella nätverk och deras bakgrund: det är ofta att de som är mest framstående, intressanta och som jag fastnar för sällan har ”rätt utbildning”. För att ha både rätt utbildning och vara passionerat nyfiken för sitt jobb är ibland svårt – man blir genom utbildningen helt enkelt hemmablind. De finns och de är fantastiska människor men jag tror att vi kommer att mer och mer se att människor ofta kommer att landa på helt andra platser än de som de utbildat sig för.

Mitt råd till unga är att inte stirra sig blinda på vad de ska bli utan att utbilda sig för att bli nyfikna.

Nu blev jag trött

Magnus Hellström, entreprenör och som kör igång någon sorts webbplats för alla inom restaurangbranschen. Du kommer undan med det en gång trots att jag menar att det är ett dåligt sätt att bedriva pr. Men att skicka ut samma mail en gång till?!

Det kallas spam. Det är kasst. Du och ditt HoT Solutions är inte annorlunda än vilken Viagraspammare som helst. Och nej, jag har aldrig begärt att få hamna på din sändlista så jag tänker inte bemöda mig med att klicka på någon “unsubscribe”-länk. Det du gör är olagligt eftersom vi här i Sverige kräver opt-in för massutskick.

Gör om gör rätt.

Lägg ut! Lägg ut!

Den 27e mars är en vanlig dag. Det mest intressanta är väl att Quentin Tarantino fyller år och att Nikita Chrustiev blev premiärminister 1958.

Men det är också en speciell dag. Jag slutar på Heimer & Company Reklambyrå. Fem år har gått och nu växlar jag över till något annat.

Så här är det. Jag startar ett eget företag. Niclas Strandh digitalPR.

Jag kommer helt enkelt att växla över till att jobba med strategi och utbildning runt sociala medier. PR? Är inte jag reklamare? Jo men det som händer genom det som jag kallat conversation revolution innebär att public relations handlar om mycket mer än pressreleaser och events – det handlar om att skapa relationer med sina målgrupper, med sina fans – med andra människor. Reklam och traditionell PR smälter samman. Allt pekar på att framtidens marknadsföring kommer se annorlunda ut. Det vi idag kallar alternativa medier och det som idag kallas sociala medier ökar sin betydelse. Snabbt tar de mer och mer av mediekakan hos varumärken.

Det är därför jag väljer att växla över. Helt galet och fullkomligt välavvägt. För jag har aldrig varit egen företagare och jag är måttligt road av allt det administrativa.

Men jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör – och kommer att tjäna pengar på det.

Deepedition.com kommer framöver verkligen göra skäl för sin tagline ”om allt det andra” – det kommer vara min personliga lekplats men ni kommer att slippa allt om sociala medier :) och jag kommer att fortsätta att använda deeped som handle ett tag framöver.

To be Good to oneself

Ulrika Good skriver om att bli pitchad som bloggare – och att säga nej. Hennes postning handlar om att faktiskt vara sann mot sig själv och sitt skrivande. Jag tycker det är en oerhört viktig postning att läsa för alla som finns i bloggosfären (ja, ordet är sjukt sticky…) – såväl bloggare som pr-människor.

kände jag att det skulle innebära att bloggande skulle förenas med prestationskrav, vilket alltså gör att jag låser mig och inte tycker det är kul längre.
Jag vill ju liksom inte komma hem till ett jobb till, det är inte därför jag har den här hobbyn.

Det här är lite av den gordiska knuten för både oss som bloggar – och oss som jobbar med att försöka hitta ett bra sätt att använda sociala medier som en marknadskommunikationskanal. För det senare är både intressant och nödvändigt för att digitala medier ska kunna ta ett ytterligare steg i sin utveckling – och samtidigt är det än viktigare att det görs rätt och inte på det sätt som klåpare valt att göra med telemarketing. Det får inte vara intrusivt, det får inte innebära krav och att styra bloggare och andra – marknadsföring idag är viral i alla stycken och det innebär också att den måste vara ärlig. Att kommunicera med marknaden idag handlar om att föra konversationer – och det kräver takt och ton, och transparens.

Det som Blondinbella gör handlar om dålig marknadskommunikation i längden. Det kommer inte att hålla: att försöka flyga under radarn går ett kort tag – sedan tappar man höjd och slår i backen. Det är därför det är viktigt att både hålla kontakt och fråga sådana som Ulrika och liknande bloggare och att sedan vara mycket ärlig och inte ställa krav respektive att alla ska spela med öppna kort.

En av sociala medie-scenens stora teoretiker Chris Brogan råkade ut för en rejäl storm när han faktiskt skrev en sponsrad postning om K-Mart och leksaker. Hans grundläggande syn på sina val att skriva sponsrade postningar är den här:

My take is this: if I write about something where I have been obviously influenced, I will disclose this. If I’m writing about something for passion, then I’m just going to write about it. I see lots of PR people stuck in the trap of writing, “they’re not a client – I just love what they do.” Screw that. I’ll tell you who pays me and everyone else is someone I’m writing about because I like what they do.

Det var många som hade åsikter om det. Chris Brogan själv är noga med att det ska vara full disclosure men ser det också som en viktig sak att diskutera ämnet:

It doesn’t mean that everything on the web is geared towards advertising. In fact, that’s the beauty of it. This is the first medium in modern history to be built NOT for commercialism, but instead, for communication. And people can survive quite nicely without dealing with making money. Perfectly fine, acceptable, and part of the web.

Chris Brogan har valt att göra det flera gånger och jag tycker att det är både modigt och smart – eftersom han faktiskt sätter fingret på ett antal problem med sociala medier som marknadsföringskanal men Jeremiah Owyang†† visar också problemen och farorna.

I grunden handlar det helt enkelt om tillit och personligt förtroende. Och det är upp till varje bloggare att välja vilken väg man vill gå. Jag tror inte att det är farligt – så länge man berättar vad man gör och varför. Jag skulle gärna se att fler bloggare hade råd och möjlighet att faktiskt göra sin grej – om det innebär att de också väljer att skriva om saker de blivit pitchade – och betalda för så är det ok – så länge man gör det öppet och med passion. Som bloggare är det personliga varumärket extremt viktigt – vilket innebär att de varumärken man väljer att samarbeta med ska vara sådana som man vill koppla till sitt varumärke: eftersom det blir så när man går in i en professionell relation.

Opassande-Emma skriver i en kommentar hos Ulrika en sak som är minst lika viktig: hur vi påverkas av läsarframgångar – något som kanske kan vara än så mycket påverkande av vad vi skriver och hur vi hanterar vårt bloggande:

faktum är att vi läsare kan tendera att vara minst lika krävande och förvänta oss prestationer på det ena eller andra viset. Styrkan i det du skriver är att hålla reda på gränsen och inte gå över den.

Reblog this post [with Zemanta]

—–

  1. Det stämmer förhoppningsvis till eftertanke i Blondinbellalägret att hon inte blev nominerad till Stora Bloggpriset []
  2. †† Ok, nu är det bara Seth Godin kvar så har jag petat in alla mina gurus i samma postning []

Ett nytt DDR

Disclaimer: Originalpostningen skriven på Ipod Touch vilket gjorde att länkandet fick vänta till jag hade en dator. Postningen är utbyggd och länkar är tillagda efter första publiceringen. Det är inga ändringar gjorda.

Det är lite tyst från mig. Det är mycket nu. Januari och februari kommer att vara i en dimma av massor av jobb.

Samtidigt sker massor med saker runtomkring som jag inte kan prata om: de innefattar andra människor som inte bett om uppmärksamhet.

Det blir lite tomt då. Tid är en bristvara och jag är nu mest inriktad på marknadsföringstänk.

Jag har en massa åsikter om det som händer i världen och i Sverige. Ler roat åt hur Tolgfors idogt försöker att överleva som minister (han har dock börjat blogga – utanför partiets egna (m)urar – eller snarare blivit med en MegaFån). Kommentarer tycker jag faktiskt är något som är en självklarhet på en blogg). Oroar mig över hur justitieminister Ask (som jag här tycker gör en riktig Friggebo) väljer att totalt sälja ut vår integritet genom att ge både skivbolag och polis total tillgång till ip-nummer, och att sossarna inte är bättre när de kommer i bakhasorna och vill stoppa möjligheterna till anonymisering av ip-nummer. Försäkringskassans agerande som exemplifierars i Siljansnäsfallet äcklar mig: ska man vara hård måste man också ha flexibilitet och ett hjärta.

Igår var jag på Systembolaget i Borlänge och insåg hur mycket DDR Sverige fortfarande är. Förutom att hela grejen att behöva handla sprit på ett hårt reglerat systembolag – något som blir en symbol för hur Sverige totalt sett fortfarande väljer att se sina medborgare som barn: att inte junná tä ansvar så fick jag ett exempel på hur regler används utan att förnuftet är med. Framför mig stod en utländsk man. Utbytesstudent som inte hade något svenskt id. Han vägrades att köpa sina öl trots att han visade både sitt id från högskolan såväl som sitt id från hemlandet. Han var bra över 20. Men det spelade ingen roll vare sig för två kassörskor eller den ditkallade arbetsledaren. De vågade inte lita på det heller: det var ju en svartmuskig man. Jag och snubben framför la oss i och strimlade deras ”men reglerna är ju såna”. Själv var jag noggrann att trycka upp mitt id i ansiktet på kassörskan och påpekade att det var väl bäst att hon kollade mig eftersom jag är lika svartmuskig som han som inte fick handla. (Samtidigt hade jag i minnet en av ungdomarna från fokusgruppen som förklarade att han inte trodde att jag snart är fyrtio). Hon suckade lite och jag såg att hin var sugen att vägra mig att handla.

Det här blev också ett exempel på hur regler utan redundans – utan hjärta – helt enkelt skapar situationer som är ohållbara för ett demokratiskt samhälle. I grunden måste regler bygga på att ha individen som utgångspunkt – där nästa steg är det gemensamma. Problemet ligger i att vi idag har en politisk kader som utgår från staten som ansiktslöst kollektiv. Reglerna är sällan till för människorna utan till för att skapa repression. Ett sätt som gömmer sig bakom ett argument om rättvisa. Problemet är att rättvisa aldrig är rättvisa om den inte har sin grund i individen.

Det är en ny kollektivets repression vi ser. Det otäcka är att den bygger på en marknadsliberalism men utan att indivderna är grunden: det är en sorts häxblandning av socialistisk kollektivteori tillsammans med kapitalism. Det är en dålig blandning. Tycker jag. Gissar att min kära vän MJV kommer att ge mig en uppsträckning :)

Uppdatering: Kontaktmannen inspirerades till följande historia som är mycket roande :)

Reblog this post [with Zemanta]