Taggad: kommunikation

”Mina ögon, mina ögon, min formkänsla”

Rubriken är det mail jag skickade till sonens klasslärare efter veckans veckobrev.
Som såg ut så här (detta är ett utsnitt):

Info v.brev 18-19.pdf

Vi pratar här [[Comic Sans]] rakt igenom förutom underskriften som snyggas till med Zapf Chancery. Genomskinliga plattor med rutiga tonplattor. Färgval som är… intressanta (särskilt rött på svart är ju ett vågat val).

Jag vet inte vad man tror när man gör något sånt här? Tycker de verkligen det är snyggt själva? Är det här någon sorts mellanmjölksform som egentligen borde genomsyra all formgivning eftersom det är vad som gillas. För det här är inte unikt när ”vanligt folk” ska layouta.

Några grundteser:

  • Det här är ett veckobrev som ska kommunicera till oss föräldrar viktiga saker runt våra barn. Det är innehållet som ska styra och vanligtvis är vi rätt så intresserade. Det behövs inte inbjudande form för att fånga ögat och intresset.
  • Kontext och användning är viktigt att tänka på: veckobreven hänger på tusentals kylskåpsdörrar. Tusentals ögonpar kommer att se veckobreven varje dag om och om igen. I rest my case.
  • Fonter är till för att skapa läsbarhet i första hand. Det är inte Comic Sans största tillgång. Comic Sans är inte ens till för att vara ett typsnitt.
  • Bara för att funktionen för att göra layout finns i Word-97 så måste man inte använda den. Lägg tiden på nåt annat istället. Typ korrekturläsa brevet.
  • Bilder är bra på att stödja förståelsen. De är inte till för att fylla ut plats lite random.
  • Zapf Chancery är aldrig snyggt. Aldrig. Det är typsnittens motsvarighet till cancer: saker som förändras till något ont.
Comic Sans Criminal - There's help available for people like you!

Vincent Connare gjorde inte världen en tjänst. Han förändrade förutsättningarna för formgivning till det sämre. Zapf som fixade Chancery är inte mycket bättre.

Snälla. Gör om gör rätt!

SJ och kommunikationen

5.56 gick mitt tåg imorse. Eller det skulle ha gått. Istället fick vi åka buss. Okej, en ko hade blivit påkörd natten innan. Tåget blev fast nånstans neråt Avesta. Fine. Bussresa. Jag sov. Det borde ju inte vara något problem.

När vi kom ner till Avesta-Krylbo så stod tåget där. Men inget nytt lok, inte ens någon personal. Två – tre bussar hade lämnat av fulla laster. Till slut kom tågpersonalen. De visste inte mycket. Inte mycket mer än att släppa in oss på ett ostädat utkylt tågset. Utan fungerande lok. Efter ett bra tag dyker ett lok upp. Som ska bromsprovas och grejas. När vi frågar varför så förklarar de att lokföraren ju inte börjat sitt jobb förrän nu. Nähä, det där med att se till att ha redundans i systemet är inte riktigt SJs grej.

Vi fick veta att tåget nog skulle gå vid halv åtta. Okej, bara att gilla läget. Men efter ett tag blev jag och flera rastlösa. Det stod bussar kvar. En ny tågpersonal hade anlänt och det skedde aktivitet borta vid stationshuset. De två som var på tåget stod mest och tittade. Information lika med noll.

När jag gick dit bort så var beskedet att åka buss. Till Stockholm. Det skulle ta rätt rejält mycket mer tid. Men just vid det laget var det kanske det bästa. Jag satte mig på bussen. Den gick inte på länge än. Jag tröttnade ur och gick ut och lyssnade av vad som var på gång. Och då skulle vi kunna ta nästa tåg som kom 7.42. Men det stannar inte i Sala så alla som skulle till Sala skulle gå på bussen.

Den informationen gick inte fram till alla eftersom konduktörerna borta vid originaltåget verkade missa det mesta som den aktiva personalen vid stationen sa till dem i telefon. Vad gäller trafikledningen verkade de inte ens fatta speciellt många beslut. Allt var upp till personalen på fältet. Vi fick reda på att det fanns rejält med platser på det tåg som var på väg. Även om det också var försenat.

Eftersom en av passagerarna på vårt tåg skulle till Sala, och personalen borta vid originaltåget inte lyckats förmedla att hon skulle åka buss så fick det nya tåget, som redan var försenat, lov att stanna extra i Sala. Vilket gjorde att även det blev försenat.

Konduktören på det nya tåget är en person som har en väldigt laid back-attityd gentemot sin arbetsgivare och informerade oss när vi väl kom till Stockholm att han nog tyckte att vi skulle gå in på SJs hemsida och kolla in Resegarantin…

Det som stör mig är inte att det blir förseningar. Det kan man få lov att ta. Jag har valt att pendla, saker går sönder, kor går vilse, Trafikverket misslyckas med snöröjning eller slyröjning. Men att inte SJ kan se till att få till en bra kommunikation både internt och med oss resenärer. Det är helt enkelt uselt skött och har varit det i de år jag spenderat gigantiska mängder timmar på tåg, och rätt många med att vänta på försenade tåg. Aldrig någon gång har informationen fungerat till passagerarna.

Det är 2011. Jag får alla mina biljetter via SMS. Men att inte kunna skicka ut att mitt tåg är inställt – hur svårt är det? Då hade jag haft information nog att göra ett val: åka ner till stationen eller ta ett senare tåg. När man står på en rätt kall perrong nere i Avesta så behöver man information: vad händer, vilka options har vi – och fr a: bestäm er! Vi är passagerare, vi vill ha informationen och sedan ett rejält förslag som ni sedan genomför. Hantera situationen, ge rätt information och följ den. Se till att all personal fattar att vara aktiv med informationsinhämtning och avstämning. Som det var nu var det en person som gjorde något aktivt – de andra verkade mest fundera om de kunde få kaffe nånstans.

Det håller inte SJ. En informerad människa kan göra val. Och är tryggare, mindre irriterad – och kan ge vidare information för att lösa sina problem med möten som man blir sen till. Då kan man utröna sina möjligheter att använda andra transporter – eller om man ska vända om. Man kan boka om flyg och andra tåg som man kommer att missa. Istället blir man stående i ett informationsvakuum.

Istället för att satsa på märkliga byggen – satsa på att utbilda personalen i informationshantering. Satsa på bra informationsvägar och att de kanaler som jag som passagerare kommer åt alltid har rätt info så fort det bara går. @SJ_ab ska finnas på Twitter 24/7, Facebook ska vara en informationshubb, hemsidan ska bygga på att jag som resenär får tillgång till information på enklaste sätt.

Om några timmar sätter jag mig på tåget igen. Det kommer inte blivit bättre. Jag får konstant addera tid innan möten, jag får lov att betala ganska dyra hotellräkningar för att kunna ta tidiga möten – eftersom jag inte vågar hoppas på att tågen går i rätt tid – och fr a att jag vet att jag inte kommer få någon vettig information om förseningar eller inställda tåg.

Det är inte en raket till yttre rymden vi pratar om. Det är grundläggande informationshantering i en värld där varje resenär har tillgång till någon form av mobil kommunikationsväg. Se till att komma med i matchen.

Ska nudister få jobba på dagis?

I bilen hem från stan började vi diskutera om det är rätt att kvinnor som bär burka eller niqab ska få arbeta på dagis, skola eller exempelvis inom äldre vård. Hanne Kjöllers Signerat-artikel tar upp ett antal exempel på när det rent praktiskt är ogörligt och jag ser precis som hon att det finns rent praktiska problem (bland annat Girls of Florida tar också upp maskeringsförbudet som ett argument: roande). Men det är samtidigt överkomliga, och möjliga att lösa om man skulle vilja det. Att diskutera om att det skulle handla om ett brott mot religionsobjektiviteten inom skolan är dumt eftersom man då skulle förbjuda förskollärare och lärare och vårdpersonal att bära kors, davidsstjärnor, torshammare eller Taocirklar runt halsen. Så om niqab är en viktig religiös symbol (som Alia själv menar) måste man i konsekvensens namn då förbjuda alla andra religiösa symboler. Att tjabba runt om det hela med argument om patriarkala strukturer1 innebär bara att vi i Sverige än en gång försöker vara Bror Duktig: och det har vi redan Brorsan Reinfeldt till. Eller inse att saker betyder olika i olika sammanhang: det är inte alltid individen som bestämmer. För det är just där Alia Khalifas argumentation går snett: hon anser att om hon inte får bära niqab, och inte får respekt för den hon är när det gäller sitt framtida arbete som dagisfröken så är det fel.

Jag menar att människor ska få vara sig själva så långt det är möjligt: men gränsen går när ens egna val innebär att respekten för andra människor och när ens arbete kräver en interaktion med andra människor – då måste regler gälla som kommit överens om på andra grunder än religiösa eller andra subjektiva värderingar.

Tyvärr verkar Alia Khalifa faktiskt strunta i det. Hennes väg är den enda rätta som ska respekteras – hon vägrar respektera andras val och värderingar och utgår från att alla ska respektera hennes. Och tyvärr finns det mindre intellektuellt redliga inom sossarna som tycker samma sak…

Genom att välja att bli förskollärare, eller lärare, eller polis, eller vårdpersonal, eller advokat eller vad som helst där interaktionen sker och där vi behöver se mer än ögon (tror att den goda Alia skulle se serien “Lie to me” för att inse att hon snackar strunt när hon förklarar att ögonen är den enda kommunikativa kanalen) så väljer man ett yrke där den egna personligheten inte kan vara den enda som råder: man är en serviceperson, en motpart till personer som behöver hjälp, stöd och kommunikation. För det krävs ett ansikte. För det krävs det som de personerna är vana vid: inte det som Alia vill vara. Det handlar om respekt för den som man får lön för att hjälpa. Det är inget självuttryck, det är inget som man kan säga “men jag vill vara så här så jag skiter i vad mina vårdtagare, dagisbarn eller kunder säger”.

Jag tvivlar på att Alia Khalifa, eller någon annan som anser att såna, för västvärlden extrema, klädesregler, skulle acceptera att en person valde att gå näck på skolan, och förklarade att han eller hon minsann tänkte vara lika naken när de får jobb på dagiset som Alia Khalifa har sina barn. Om hon däremot anser det – fine: låt henne ha sin niqab (men hon får lösa diverse problem själv). Och tyvärr håller inte argumentationen att “jamen nudism är ingen religion” eftersom man då halkar in på väldigt tunn is om vad tro är.

Nästa fråga blir: anser Alia Khalifa att om Anna Svensson väljer att jobba med barn i Egypten så ska hon slippa slöja och även kunna gå med bara armar och liknande på sitt jobb?

Men i slutänden hamnar vi i den lattjo frågan: handlar det om att vi ska skydda svensk kultur? Jag garanterar att jag kommer få huvudlösa kommentarer från människor som menar att jag nu tagit ställning för nötterna inom Sverigedemokraterna och liknande precis som jag fått idiotkommentarer från sådana när jag skrev det här. Jag är fullständigt ointresserade av att “skydda den svenska kulturen” eller se det som “intrång i det svenska”. Det handlar om att ge alla människor frihet – och det innebär att man alltid måste avstå vissa delar av sin egen frihet för att andra ska få frihet. Lika lite som Alia skulle acceptera en nudist på dagis så behöver jag acceptera en niqab där. Jag respekterar hennes val – men då måste hon respektera mitt: och det faktum att vi väljer att tro att det är bättre för barn och andra att se människors ansikten.

  1. att jag rent subjektivt personligen tycker idén med slöja, burka och niqab är en jävla idioti hör liksom inte hit [↩]

Frågan har hamnat snett

När jag läser det starka motståndet mot spelutredningens förslag om att censurera/blockera utländska spelsajter så slås jag var två saker:

  • Motståndet från staters sida mot nya medieslag, nya distributionsformer, är inget nytt. Det har skett vid varje stort skifte där majoriteten fått tillgång till nya medieformat, nya teknikformer.
  • Skillnaden när det gäller de starka försök att kontrollera och skapa repressiva regler och blockeringar på Internet innebär att det innebär undertryckande av kommunikation mellan personer och inte envägskommunikation

Det är en stor sak. Det är en viktig sak – och det är konsekvensmässigt problematiskt:

  • Blockeringar av det här slaget, kontroll enligt FRA, IPred-reglerna och ACTA är inte bara slag mot yttrandefrihet utan också mot mötesfriheten. För Internet hanterar mycket av de interpersonella kontakterna, den information som skapas är interaktiv och det som kontrolleras är konversationen mellan individer och grupper.

Vill man vara vänlig så handlar det helt enkelt om okunnighet från staten och politikerna. Vill man vara konspiratorisk så är de här tiderna vi är inne i otäcka då stat och politiker söker att trycka ner människors delande av kunskap, information och dialog.

Google är inte sociala för fem öre

Google fick hicka under en kvart, tjugo minuter – allt som söktes taggades som potentiell malware: även Google själv som Sur Karamell visar i sin skärmdump. Internetbefolkningen tog det som ett tecken på jordens snara undergång. Twitterianerna diskuterade det idogt via #googmayharm och #googlemayhem liksom att en hel del bloggar började diskutera distributionsproblem och vad det kunde vara. Hubspot skriver bra om hur Googles tekniska problem gissningsvis också påverkar användare – man litar på Google och om man då får en varning som den här så kommer den antagligen att följas.

Jag tycker det intressanta i det hela är att Google själva inte kommunicerar. Ingen vet vad som hänt – och företaget har gått över till att leka ”vi säger inget så har det inte hänt”. Inte ett ljud på deras officiella blogg eller någon som vet något som släpper ut det på Twitter. Uppenbarligen munkavle på.

Det är illavarslande att Google, som i stora stycken är livsnerven för Internet idag, negligerar sina användare på ett sånt sätt. Det hade varit bättre om man åtminstone skrivit ”vi vet att det hänt, vi har sett till att det nu är fixat och vi kommer att berätta vad som hänt när vi utrett saken”. Det är onekligen också ett problem som visar sårbarheten i hur länkekonomi och internetmarknadsföring idag är uppbyggd genom att Google helt enkelt styr världen. En intressant post, från 2005, visar på hur Google på många sätt redan då sökte världsherravälde och frågan är om Google idag har fått det. Räkna över hur mycket av din nättid som på olika sätt styrs av Google så inser man att deras servrar faktiskt är minst lika viktiga som guldreserven i Fort Knox1.

Det är lite skrämmande framtidstanke att Google faktiskt kan styra ekonomier, människors värderingar och val. Om man vill.

Uppdatering: Fick ett mail från Jardenberg och sedan ett antal tweets om att Google äntligen berättat vad som hänt. Mänsklig miss. Läs hela förklaringen här.2. Fick en tweet från Daniel Chow som menade att svaret 90 minuter efter är ok. Och självklart – det är ok men knappast bra. Vi pratar om Google – över 70 % av alla sökningar googlas. Att kommunicera snabbt – även om man inte riktigt vet vad som hänt – kan man ändå tycka vara mycket viktigt. Jag tror att en del på Google också håller med :).

Det visar sig att det är läge att kolla i spamfiltret för sin Gmail också.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. Läs mer om Google hos Nikke [↩]
  2. gissningsvis den postning som kommer få flest pingbacks… [↩]