Etikettarkiv: kamera

Att slippa bedömas

En av de få saker som jag gör där jag inte bryr mig speciellt mycket om vad folk tycker är att fotografera. Det kommer säkert med jobbet: text är något jag ständigt definieras av, bedöms utifrån och lever på. Fotografier och bilder är något som inte är en del av det. Samtidigt har jag fotograferat mycket genom livet – men med stora pauser. Redan när jag var tolv-tretton år köpte jag min första systemkamera. Under flera år var det film och kameragrejer som mina pengar las på. I slutet hade jag tre kameror: en för färgfilm, en för dia och en för svartvitt. Jag har skrivit mer om min kamerahistoria förut.

Almost look-a-like #600D #650D #Canon

Idag har jag en ny kamera. Och en dotter att dela intresset med (hon köpte ju min nästan nya kamera). Vi delar Canonprylar, går på photowalks. Vi delar även Flickr-konto numera :). Och det är igen något som jag kan hålla på med utan att egentligen bry mig särdeles i vad andra tycker om bilderna. Eller så här: jag är grymt glad om människor gillar mina bilder. Men om ingen gör det – så är det inte hela världen. Jag gillar Instagram och möjligheterna som Snapfeed och även Instagrams egna filter ger med Iphonen. Jag gillar samtidigt att bygga bilder genom att göra fel – att överdriva kontrasterna, suga ur färgerna, beskära på ett sätt som inte alltid är comme il faut.

Vad gör ni för att göra något annat än det där som ni är vana att bedömas i?

#Post #047 i #blogg100

En lördag med foton #blogg100

En lördag. Dagen efter att Deeped Tour avslutats. Jag är grymt trött. Nöjd, men väldigt trött. Familjen försöker hitta på något men ingen har någon som helst lust med något. Jag och Amanda drar ner på stan. Köpa lite på bolaget, fixa MIDI-kabel som lagt av (och det blir nya studiolurar och harts också – vet ni att det finns en harts som kostar 35 kr och en som kostar 135?) och sen köpa UV-filter till min kamera.

”Vi är lite stamkunder här” säger dottern när vi öppnar dörren till Musikcenter. Och så är det verkligen. Jag har blivit fotbollsfarsa men när det gäller musik. Det är ytterst sällan vi går ur den affären utan att jag spenderat något. För jag är lycklig över att de spelar musik och att de gör det så mycket. Min familjesida må vara en smula dysfunktionell men musik är något som den hela tiden levt på – och där finns lyckan, njutningen och det som fört oss vidare.

Så tar vi en sväng fotowalk i blåsten i Hantverksbyn. För ja, Borlänge har en liten hantverksby. En märklig samling av typ tio gamla hus inträngda mellan järnvägsstationen och Liljeqvistska parken där olika hantverks, plingplong-företagare mm håller till. Tänk er nano-versionen av Wadköping. De märkligaste små affärer som borde ha svårt att överleva i en bra mycket större stad, och att de finns i Borlänge som inte direkt är känt för nytänkande, vidsynthet eller vilja till förändring. Fråga olika restauratörer som försökt skapa något annat än Stationsgatans plankstek.

Att bli förälder är speciellt. Det är ett äventyr och varje del av barnen utveckling är ett äventyr. Nu är de så stora att man kan dela intressen. Musiken är ett – och jag och A har börjat dela fotografi. Hon köpte min Canon 600D för sina surt ihopsparade pengar och jag köpte mig (eller well: Deepedition DigitalPR) en Canon 650D och redan har hon klart börjat att slå mig på fingrarna i oerhört bra bilder. Så nu delar vi Flickr PRO-konto.

Deeped

Men jag hänger med. Idag kände jag verkligen för en vända att ta lite bilder men vädret var det sämsta tänkbara – grått, blåsigt och kallt. Men vi gjorde en liten vända. Mest blev det bilder på varandra eftersom naturbilder inte är så kul i gråväder *mohahaha*

En bild av Amanda på mig:

Deeped

och sen min nya avatar:

Deeped

Och jag tog lite bilder på henne:

fresh 1.0
Days outfit
Lipar
Eskimå

och sen leka lite med monokrom och att dra lite i inställningarna:

Amanda i snön

Foto är ett gammalt intresse för mig. Jag skrev om det när jag skulle välja vilken systemkamera jag skulle köpa förra gången. Det är något som idag är så totalt annorlunda mot vad jag vanligen gör på dagarna – och samtidigt något som är så bra att hålla på med då jag i alla orden hela tiden behöver hitta bilderna för att skapa det bästa för mina kunder. Och att dela det intresset med min fantastiska dotter, precis som att få dela intresset för mer svårgreppbar rock med sonen (vi satt och diskuterad System of a down och Meshuggah idag) – det är en ynnest.

Så det har varit en mycket bra lördag. I ett liv som konstant går framåt.

Detta är #004 av #blogg100

Ps. Amanda hakar på utmaningen och kommer att satsa på att blogga varje dag.

Köpa kamera så här i elfte timmen

Jag åker till NYC på torsdag morgon. Min vana trogen är jag lite sent ute med det mesta. Bland annat att jag insett att jag nog skulle behöva mig en lite bättre kamera än vår Nikon S8000 som visserligen är en habil kompaktkamera men jag saknar sökaren. Som fan. Plus att min modebloggande dotter onekligen surar över att bli av med kameran några dagar.

Jag är en gammal systemkameraälskare. Som tioåring tog jag mina sparpengar och köpte mig en Cosina och började ta mycket bilder. Film var min stora utgift under större delen av min ungdom – och i slutet hade jag flera kameror för att kunna ta både dia (som faktiskt var min passion) och svartvitt. Men det gick över. Tills vi skulle få barn och jag köpte mig en Nikon – det var kärlek vid första ögonkastet. Synd bara att det nåt år senare var nästan kört att få tag på 35mm-film… då slog digitalkamerorna igenom. Sen dess har det varit både si och så med kameror i familjen – jag är ju fr a en ordmänniska och det har funnits andra hål att stoppa pengarna i. När vi skulle till London för min fyrtioårsdag köpte vi snabbt en kompaktkamera (just den försvann dock i Las Vegas i januari i år).

Jag tittade en del på kameror i somras men på grund av diverse stök blev det aldrig något. Nu slängde jag ut en fråga på Facebook och fr a på min Twitter. Det är bara att inse att fotografi är något som engagerar – jag har fått så mycket förslag, hjälp och då har ännu inte de där tunga fotograferna förutom @soniajansson och @tbjorkegren i mitt flöde gått igång ännu. Stort är det och visar Twitters bästa sidor. @annika, @qpateq, @darksidedesign, @lhbergstrom och många fler har gett mig massor med ingångar.

Jag funderade också på att, precis som många föreslagit, handla på B&H Photovideo som ju är en nästan mytomspunnen affär driven av chassidiska judar vilket innebär att de stänger vid judiska högtider. När jag är i NYC så är det sukkot vilket innebär att affären: både den fysiska och onlinedelen är stängda. Så då siktar jag på att köpa något i Sverige.

Jag är ju en Nikonkille egentligen. Jag är förälskad i avtryckaren och gillar dem. Samtidigt får man mycket kamera för pengarna när man tittar på Canon. Så nu står jag i valet och kvalet: jag har inte råd att satsa på en Nikon D7000. Runner ups är nu:

  • Nikon D5100. Typ minimum och onekligen ekonomiskt bästa valet.
  • Nikon D7000. Över smärtgränsen för min budget men har verkligen allt.
  • Canon 60D. Nära övre smärtgränsen för min budget men riktigt bra.
  • Canon EOS 550D. Riktigt bra pris. Bra teknik. Känns som en nära vinnare. Om det inte var en Canon.
Vad är jag ute efter? En ganska smäcker kamera ändå men som håller ett tag både vad gäller teknik och hårdvara. Jag vill ha riktigt bra bilder men också möjlighet att hd-filma och då i intervjuformat med extern mic. Kan vara smart att då ha en vikbar skärm.
Är det någon som har lite input? Jag behöver kunna köpa den antingen imorgon förmiddag på Japan Photo eller på Expert/Siba eller Elgiganten här i Dalarna.
Jag är inne på de här två: EOS 550D eller D5100

Uppdatering: Det blev en EOS 600D. Tror jag kommer att bli rätt nöjd faktiskt.

Las Vegas

Vilka dagar det varit. Fullt ös och sällan uppkoppling. För dem som inte vet det har jag varit i Las Vegas under Consumer Entertainment Show (CES). Världens största konsumentelektronikmässa. Helt galet stor. 126000 personer har rört sig i Las Vegas Convention Center och tittat på nya (tyvärr inte så mycket och de som var inte så revolutionerande), uppdaterade och gamla (men då coola) prylar som är inriktade på konsumenter och elektronik.

Själv har jag mest varit inriktad på digitala delen: hårdvara och trenderna. Det har räckt och blivit över. Jobbet jag gjort är att tillsammans med infochefen på Microsoft Sverige blogga, efter tillgång till nätverk twittra, göra film och ta bilder. Våra mödor kan du se på portalen. Just wifi har varit ett problem: det finns inget i själva mässhallarna (de där 1,6 miljonerna kvadratmetrarna) och press/bloggernätverken i pressrummen har varit kraftigt underdimensionerade: dvs det har varit jävligt svårt att få uppkoppling. Och roamingavgifterna avskräcker.
Vi har varit Qualified Bloggers vilket inneburit att vi fått presspass (grön påse att ha runt halsen) till skillnad mot andra bloggare som fick en lila. Vi kom med andra ord in överallt. (Det roliga var att något blivit fel i listningen av mig så att istället för att så Microsoft News Blog på min så har det stått Deepedition.com. Det vet ju alla att det här är en prylblogg…)
Problemet är att det har man inte haft tid med. Att komma in överallt alltså. Vi pratar 2700 utställande företag och det har räckt med att försöka hinna se så mycket som möjligt och sen producera. Men galet kul har det varit! Precis som att Almedalen blir något man inte kan vara utan så är CES sånt som man vill komma till nästa år igen.

Nåt annat då? Well, jag har inte spelat något. Men satt i mig två steaks. På 24 resp 22 oz. Ätit sjukt god koreansk mat ikväll. Så shoppat. Ett par handsydda mc-kängor på Boot Barn som är en upplevelse i sig. Vi pratar alla sorters cowboyboots du kan tänka dig. Måste vara ett himmelrike för min vän Håkan. Sen shoppat lite souvenirer och kläder till barn och fru. Sen har man inte hunnit så mycket mer. Däremot har jag varit på Wynn, Hilton, Ceasar’s Palace, Venetian och Palazzo.
Och på American Shooters. Vi snackar skjuta sub machine gun. Only in states with NRA-friendly laws. Vi kan säga så här: det var tur att stället stängde kl nio.
Nu en packningsöl i jacuzzin på hotellet. Imorgon bär det av hemåt. Massor av erfarenheter rikare. Förhoppningsvis med ett väl genomfört jobb bakom mig. Las Vegas känns inte som sista gången. Det är en sån galen stad, allt är så ärligt konstlat att det inte blir något annat än en glittrande strip mitt i Nevadaöknen.

Bilder då? Well. Min kamera försvann efter keynoten på Hilton. Så alla bilder är gone. :(

- Posted using BlogPress

Edit: Den här postningen lyckades jag, på grund av diverse Wifi-konstigheter först få iväg sittande i SAS Lounge på O’Hare. Lite konstigt i tiden för de som följer mig.