Sökmotorer är det som används flitigt idag för att hitta information. Google har en överhängande majoritet av alla sökningar. Att hantera det och förstå hur det hela fungerar är mycket viktigt. Självklart är det alltid en balans mellan att som sökmotor ge relevanta träffar samtidigt som att hantera det faktum att relevans inte alltid har med kronologisk ordning att göra. Google utvecklar konstant sin sökalgoritm och kampen står ständigt mellan relevans och aktualitet. Diskuterar man detta måste man ta in alla aspekter på nyttan av sökmotorer.

Fördelarna och styrkorna med användargenererat material – och det faktum att många väljer att uttrycka sina åsikter på egna plattformar bygger en demokratisk styrka men självklart innebär det att när man gör något snett och vint så kommer det att synas. Att försöka backa bandet och på olika sätt skapa en konformistisk publicitetsnorm är knappast välkommet.

I den artikel som Johanna Parikka Altenstedt skrivit på Newsmill vill hon påskina att hon är ett oskyldigt offer för Googles sökmotorsalgoritm (och för de som hon menar förtalar henne) och föreslår ett antal saker som i bästa fall redan är väl medvetna hos människor och i värsta fall faktiskt förminskar såväl integritet men också demokrati på nätet. Vad gäller våra namn som varumärken så har hon fått saker om bakfoten – inte ens vanliga varumärken är skyddade mot att bli omskrivet och recenserat. Det är en balansgång mellan öppenhet och rätten att yttra sig och rätten att äga kontroll över vad som sägs. Parikka Altenstedts förslag bygger på att ingen ska få reagera på vad någon gör – oavsett om det är ett företag eller en person. Tystnaden ska åter råda eftersom det ska vara journalisternas exklusiva rätt att uttala sig. JPA(link) har rätt om att det finns ett hot i att en del av oss faktiskt växt oss starka. Men det beror på att vi tidigt förstod att använda oss av bloggen som plattform. Det bästa man kan göra som företag eller person med starka åsikter är helt enkelt att lära sig och ge sin syn på saken. Det innebär att det finns möjlighet att göra sig en balanserad bild – vilket inte alls finns med i JPAs åsiktspaket på Newsmill. Hon valde att ta bort sin plattform – självklart kommer hon då förlora sin möjlighet att bemöta det som skrivs.

Johanna Parikka Altenstedts SERP på Google har en historia. För mer än två år sedan var diskussionen om sexköpslagen stor i bloggosfären. En bloggare: Isabella Lund, berättade om sitt liv som sexarbetare och diskuterade frågor om sexsäljares rättigheter. Men hon valde, för sina barns skull, att vara anonym. Johanna Parikka Altenstedt valde då att hota Isabella Lund med att gå ut med hennes riktiga namn i media. När många av oss reagerade på detta – oavsett vad man tyckte i sakfrågan – förklarade Parikka Altenstedt att alla som stödde Isabella Lund kände dvs egentligen var kunder till densamma. Alltså brottslingar enligt den då nya sexköpslagen.Isabella blev rädd – men valde också att försöka gjuta olja på vågorna (läs kommentarsfältet för att få en mycket bra översikt över hela historien): något som JPA(link) inte uppmärksammat på annat sätt än att det skulle vara ett försvar för JPA(link). Hon anklagar i Newsmillartikeln andra för förtal – vad det hon själv gjorde då kallas vore intressant att få höra. Hennes historieskrivning idag handlar om att hon egentligen inte ville delta i debatten – vilket onekligen är intressant då hon idogt diskuterade frågor och konstant använde guilty by association-argumentation.

Det Johanna Parikka Altenstedt pysslar med är historierevisionism och de som nu tycker hennes postning är bra riskerar att falla i samma fälla som hon oroar sig för: att man inte har hela bilden för sig.

Kanske hon och andra kunde ta sig tid att läsa de över två år gamla postningar och påminnas om hur hon själv valde att ringa och prata skit om de som inte tyckte som henne själv. Exempelvis är den här postningen minst sagt flagrant över hur Johanna Parikka Altenstedt valde att hantera sanning och lögn när det begav sig.

Själv diskuterar jag gärna med de personer som inte tycker som jag. Jag tror till och med att jag och JPA(link) skulle kunna ha fruktbara diskussioner om hon valde att sikta in sig på mindre knallpulverretorik och anklaganden och mer intresse för sakfrågorna. Problemet med Johanna Parikka Altenstedts sätt på den tiden var att istället för diskussion slänga ut hot, guilty by association-argument och helt enkelt ett minst sagt icke-inbjudande sätt att dela argument.

Jag har skrivit det förut:

Du har inte vunnit någonting. Mer än att det hela har dragits runt en sväng till. Precis som jag sa till dig: du retar upp mig – inse att det helt enkelt slår tillbaka. Du ljuger, hotar och anklagar.

Själv tycker jag det hela känns överspelat men när hon nu än en gång försöker att, likt historierevisionister runt förintelsen, ta bort och förvanska det som faktiskt hänt och göra sig själv till offer för en konspiration är det bara att ta bladet från mun. I den här historien finns egentligen bara förlorare: och den största förloraren är inte JPA(link) utan själva frågan om sexköp, sexarbetare och hur vårt samhälle ska fungera. Självklart kommer det att finnas många som tycker: vikten ligger i att förstå att välja att göra en bredare bild av verkligheten.

Johanna Parikka Altenstedt; hon som inte bara skällde ut och hotade Isabella Lund utan också ringde hem till mig och skällde och härjade har dykt upp igen. Läs själva på Rick Falkvinges blogg: http://rickfalkvinge.se/2009/06/29/bloggscoop-av-typen-vart-tog-de-vagen/. Tur att jag inte ska till Almedalen – jag har lite svårt för att säga vad jag skulle göra om hon dök upp inom min räckviddsradie. Och till på köpet är vi uppenbarligen branschkollegor också… *rys*

Posted via email from deeped’s posterous

Google är i blåsväder för sitt handhavande av Blogger. Det är ett antal personer som plötsligt inte kommit åt sin bloggar genom att någon valt att spammärka den – eller spammärka epostadressen som är kopplad till bloggen. Nu visar det sig också att gamla postningar på musikbloggar försvinner spårlöst och utan förklaring. Och än en gång är problemet att det är sjukt svårt att komma i kontakt med någon person som har administratörsansvar – support och liknande sker konstant på forum.

Laakso skriver om hur makten över ordet förändrats. Själv menar jag att förändringen är ännu större – det handlar om att makten över tanken inte längre tillhör staten och media utan individen är själv ansvarig för att tolka sin egen verklighet, och kan delge den till andra. Mer om det här och här.

Amerikanska delstater har ibland mycket märklig lagstiftning. Nu har det i vissa stater blivit förbjudet för unga att skicka nakenbilder på sig själv via epost och mms. Det går under barnporr- och sexbrott. Det är självklart så att det inte är bra att göra det men logiken i att en person kan dömas som sexbrottsling genom att ha tagit bilder på sig själv är inte direkt och solid.

Jag har puffat för den här postningen på niclasstrandh.com men den är så viktig att jag vill göra det här också. Ätstörningar är inget som är enkelt, det är ett komplext tillstånd som förändras hos personen. Att läsa Jennys berättelse kan förhoppningsvis ge större kunskap.

Opassande har en postning som är intressant då den tar upp att vissa valt att misstänkliggöra motståndare till FRA som lobbyister. Frågan är väl vad man skulle vara lobbyist för? Terrorism? Idiotiskt från ”glad socialdemokrat” som sedan försöker att släta över det hela. Problemet är att själva tankespåret inte är nytt: samma sak utsattes Isabella Lund och vi som stött hennes sak för av snedseglaren Johanna Parikka Altenstedt och andra – att det är någon som betalar för att lobba i frågor som inte stämmer överens med en allmänt politiskt korrekt hållning eller att alla som stödjer motstånd mot svensk sexköpslagstiftning är torskar.

Alla gratulerar vi Birro med sambo till nytillskottet i familjen.

Ok. JPA(link) får till och med en egen postning för sin kommentar på den här postningen. En kommentar som hon misslyckades med att verifiera sin kommentar. Eftersom hon också väljer att kalla mig och en annan bloggare vid våra riktiga namn – antagligen i hennes strävan efter att lägga upp alla kort på bordet så är det självklart att jag kopierar hela kommentaren:

jpa1 | johanna_parikka_altenstedt@hotmail.com | IP: 85.226.206.8

Niklas & Niclas!
Ni fick mig nu att sajna på WordPress bara för att skriva en kommentar här.

Men först: Niclas Strandh har tre telefonnumer på Eniro i HANS namn. Som jag ringt på, eftersom kommenteringen här var krånglig. Jag har inte ringt hans fru medvetet.

Jag ville bara tala om det för alla att jag är inte ”Exit” eller något annat heller. Jag skriver INTE på bloggen längre. Den information som finns här är alltså fel. Just nu finns det tydligen någon som låtsas att vara mig men under ett pseudonym…det går ju inte att hänga med i detta.

Sedan hade jag fått info om att Niclas hade tagit över Helsinki-Stockholm. Det var tydligen FEL. (se Blogges kommentar ovan). Men så är det ju hemskt mycket felaktigheter som får runt i en enda rundgång just nu ang. den här ”debatten”. Så om Niclas säger att han inte har tagit bloggen – så tror jag honom.

Jag ber om ursäkt för att ha ringt och stört Niclas fru och bara talat om mitt namn och frågat om han fanns hemma. Hoppas hon inte tog illa upp.

Jag skulle uppskatta om ni nu respekterade det att jag har inte deltagit i debatten sedan länge och vill inte göra det. Det måste ingå i yttrandefrihetens regler att även ha rätten att inte debattera. Detta förklarade jag också för Medievärldens journalist som ringde mig – men jag fick då inte klart för mig vad saken gällde, och var förmodligen lika förvånad som Niclas om själva artikeln.

Ha en bra kväll / JPA(link)

Oct 22, 8:33 PM

JPA(link) är inte läskunnig. Jag hade redan ändrat den postning som hon var upprörd över. Det som är roande är att hon försöker förklara att hennes anklagelser mot mig inte är så farliga eftersom det sker andra felaktigheter. Two wrongs don’t make one right. Och jag vet inte – men kommenteringen här är inte krånglig och vad gäller hennes inloggning på wordpress så vetefan: det har inget som helst med den här bloggen att göra. Det hon gjort är att skaffa sig ett wordpress.com-konto; en kommersiell utlöpare av open source-projektet wordpress.org. Men deepedition.com och researcher.se ligger på en egen webbserver och den enda inloggning som behövs är att ta sig in i mina Wordpressapps och det har inte JPA(link) gjort. Eftersom hon inte kan det. Eftersom det bara är jag som styr över mina bloggar både tekniskt och innehållsmässigt.

Och jo, min fru blev jävligt upprörd och orolig. Självklart – det ringer en främmande kvinna och börjar härja med hennes man. Hon blir orolig för att det ska bli problem, för att det är en människa som kanske ger sig på henne och barnen: hon har ju redan blivit misshandlad på sitt jobb en gång.

Så JPA(link). Du har inte vunnit någonting. Mer än att det hela har dragits runt en sväng till. Precis som jag sa till dig: du retar upp mig – inse att det helt enkelt slår tillbaka. Du ljuger, hotar och anklagar. Trots att du själv påpekar att du insett att jag inte är speciellt lätt att skrämma upp. Helt rätt uppfattat.

Det här är antagligen det sista jag skriver i den här historien. Jag har sagt det jag vill. Markerat att det är fel att hota personer för att få dem att tystna. Förhoppningsvis har JPA(link) lärt sig läxan.

Uppdatering: Sent men ändå – jag hittade Ninas långa postning i ämnet och den är läsvärd.

Andra bloggar om: Johanna Parikka Altenstedt, kommentar, the end