Den unge begåvade @axelnilsson hade tagit en bild på sina trummor och skickade till mig och @jocke. Påpekas är väl att såväl @bisonblog som @hammarstrand och flera andra också är trummisar. Jocke svarade direkt med att visa sitt digitala kit.

Jag började att spela trummor i fjärde klass. Jag är son av en styck kompositör och musikledare respektive en fd konsertpianist och musiklärare så ptjaa… det var liksom inte så mycket att välja på. Jag började spela fiol med tidig Suzuki-metod vilket var ett helvete; ett helvete för de omkring mig och som jag nu får betala tillbaka med en dotter som spelar just… fiol. Sen spelade jag blockflöjt och hade min morsa som lärare vilket fick både henne och mig att tvivla på musik rent generellt. Så när man sedan fick välja vilket instrument man ville så förklarade jag frankt att om jag inte får spela trummor så spelar jag ingenting. Ett uttalande som var lite känsligt i den familjen.

Så trummor blev det. Jag har spelat alla slagverk som finns förutom trummor eftersom jag spelade i orkester under många år. Plus att jag spelat marschtrumma. Det var faktiskt lite kul trots att man ibland missade upptakten eftersom man slog sig själv på fingrarna istället för slog ihop stockarna.

Nu är jag ju inte längre direkt aktivt trummande. Men när jag sätter mig vid trummor – oavsett om det är ett analogt, digitalt eller Rockband så finns det där. Jag spelade i mer än tio år. Då är man trummis. Att jag sedan också har en rejäl tinnitus efter att ha spelat i diverse odämpade källarlokaler med olika konstellationer eller själv är ju också ett bevis, om än numera rätt smärtsamt, på att man är det. Hörselskydd hade jag men då hörde man ju inget liksom.

Mitt set har stått i garderoben länge och nu ska det säljas så mina bilder är mest sorgliga för en gammal trummis som en annan:

Det här är mina Gretsch från -65. Baskagge och virvel. Baskaggen lite avskavd och virveln med ny sejare annars faktiskt original alltihop.

Mina två hängpukor från -80 eller -81. Blev bara två, morsan hade inte råd med golvpuka.

Sen har jag två avsågade tube toms (don’t ask) och tre timbales som jag stämde till golvpukor. Paiste-hihat, Zildjan Heavy Ride från 80-talet (när de var som bäst) och en crash av okänt märke (och ursprung faktiskt :)). Det är liksom det. Om nån är intresserad är jag intresserad av att sälja det på grund av platsbrist – dottern vill ha en garderob.

Uppdatering: Hade tänkt att ta med den här redan i ursprungspostningen men saker kom emellan:
Det här är trumgodis.

Jag och @jocke diskuterade det här förut på Jaiku och förutom oss och numera @alexnilsson så visar det sig att @andersmi är gammal trummis liksom @johanlarsson, @bisonblog – sen dök @walternaslund upp på Facebook och påpekade att även han var en gammal skinnplågare. Nån mer?

Uppdatering: Det är ofta så att det är snubbar som lirar trummor. Men glöm inte exempelvis Sheila E. Nedan är ett helt jävla fantastiskt solo:

Tyvärr finns det inte på YouTube men jag har alltid varit kär i Martina Axén – ända sedan hon, enligt mitt tycke, vann ”Battle of the trummisar” på Z-TV och Knesset (enligt Erik Haag och nån telefonpanel vann Myror-i-brallan och polisen från Borlänge: Jonas Leksell – här finns en rolig diskussion om det).

Sen måste man plocka fram Josephine Forsman i Sahara Hotnights. Hon är nog tillsammans med Martina trumstocktillverkarnas bästa vän:

Etiketter:Axel Nilsson, Jocke Jardenberg, musik, slagverk, spela, till salu, tinnitus, trummor, trumset

Precis som Binerobloggen och Jan Helin – och en hoper andra så var jag på Blogg-galan igår. Ni som inte var där kan läsa här, kolla ett sammandrag av direktsändningen eller bakåtläsa i #bloggpriset. Det var en rolig tillställning och det kändes som om det var fler av oss gamlingar där än det var ”modebloggare”. Själv var jag med i nomineringsgruppen så det var mycket trevligt att komma iväg det här året. Förra året satt jag hemma i Borlänge och skrev copy.

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Det roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra Jankov, Älskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke¹, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).

1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter [↩]

Etiketter:Abbes pappa, Adland, Alla dessa dagar, Älskade Dumburk, Åsk Wäppling, blogg-gala, bloggala, Brit Stakston, Carl Bildt, DVIJDVS, Erik Laakso, Farmor Gun, Heja Abbe, ICA-Stig, Jan Helin, jobb, Jocke Jardenberg, Kenza, Lilla Gumman, Mumari, Nalen, Nikke Lindqvist, opassande, Petra Jankov, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, skandal, sociala medier, Stockholm, Stora Bloggpriset, svimning, Tonårsmorsa, Twitter, Ulrika Good, YABA

Jag säger som Jardenberg: det krävs en viss sorts bloggare för att skriva något sånt här: Lotten bloggar självklart, och tar bilder, när huset deras brinner. Hon är verkligen ett exempel på vad Seth Godin kallar ”metacognition of blogging”. Skönt att allt gick bra.

Mina barn frågade faktiskt för några dagar sen vad jag skulle rädda om det började brinna – och jag förklarade för dem att jag skulle se till att de var i säkerhet men sedan skulle jag försöka rädda mina datorer eller åtminstone backuphårddiskarna. Sen fick jag förklara den krassa verkligheten – att om mina datorer eller backuper brinner upp så blir det knöligt att tjäna pengar för mig.

Då insåg jag att det nog är värt att investera i en onlinebackup…

Nåja. Nån gång ska jag skriva en hyllningspost till alla dessa fantastiska kvinnor som bloggar. För jag inser att det mer och mer lutar åt att mina nomineringar till Stora Bloggpriset, i varje fall i Livstilskategorin kommer bestå av ett gäng kvinnor 35+ som har fantastiska bloggar.

Men det får bli någon annan gång. Klockan är 2.16. Jag gick upp kl 4.30 imorse.

Etiketter:bloggare, brand. Lotten, dator, Jocke Jardenberg, kvinnor, rädda, Seth Godin, Stora Bloggpri

Det är rätt intressant att inse att nyhetsrapporteringen i traditionella medier inte tar upp TPB-rättegången i någon större mått förutom vissa, där personer har ett eget intresse för det; Ekström, m fl,  medan det i delar av bloggosfären är den stora nyheten.

Jag skrev om det här tidigare och kan inte låta bli att skriva mer eftersom rättegången känns fullkomligt barock.

Messerschmidt aka Hemliga Morsan uppmanar till bojkott av underhållningsprodukter och länkar till en Facebookgrupp. Läs också hos Sjöholm och Scaber Nestor som också har en extensiv lista över bloggare som gått med i bojkotten.

Nikke skriver dels om hur TPB har problem med strömmen men också att han tänker skapa plattformar för tillresta pirater. Gott mos. Och hos honom finns ett antal länkar om bakgrunden till rättegången som är intressanta eftersom det här helt klart är en fortsättning på det som hänt förut. Läs exempelvis Håkan Rosvall vs The Pirate Bay.

Jardenbergs take på det hela är intressant: att det finns klara problem, inte bara att rättegången handlar om att döma den som gjort fildelning möjlig utan att det handlar om av filer som ligger under yttrandefrihetslag som tryckfrihetsförordning. Visserligen har åklagare Rosvall namngett ett antal filmer och låtar men fortfarande finns det inga bevis att de åklagade fildelat dem utan endast gjort det möjligt. Men samtidigt kan inte åklagaren blunda för att ett försök att stänga TPB så innebär det att staten tänker förhindra spridning av material, exempelvis Sydsvenskans special om fildelning och rättegången som lagts ut på TPB, som går under viktiga svenska grundlagar. Det gör rättegången än mer surrealistisk och som Nikke påpekar så kan det bli en riktigt klassisk fars. Tyvärr är det inte något problem för de som nu också skriver på ACTA vilket Opassande noterar. Resumé oroar sig lite.

Jag vidhåller att ”medhjälp till upphovsrättsbrott” är inkonsekvent, idiotiskt och bygger på en vidrig rättsyn vars konsekvens i förlängningen innebär att upphovsrättshållare kan stämma vem som helst med den rubriceringen: datortillverkare, internetoperatörer (något som ju SF-chefen verkar vara inne på – att hans åsikt innebär att han vill stänga Internet verkar inte bekomma honom), programtillverkare och tja – den som råkar ha en internetuppkoppling någon kan tänka sig att använda för att fildela. Just ja – det kallas IPred… Det handlar helt enkelt om att försöka att kriminalisera den som skapar koden.

Snurrigheterna runt Monique Wadsted är onekligen något eget… Och att Rosvall försöker använda intäkterna för reklamen som ett argument gör det minst sagt intressant eftersom Google i princip kan stämmas för samma brott – och där snackar vi om helt andra reklamintäkter. Roande är hur SVD Kultur först slår på stora trumman och går på Antipiratbyråns propaganda för att sedan ändra sig och göra en riktig intervju om de ”miljoner” som TPB får in via reklamen. Och att så hårt koppla samman den här frågan med Piratpartiet är idag ganska ointressant (kommer en postning om såväl gratis, nya intäktsmodeller och den förändrade plattformen för såväl våra värderingar som för tekniken nån gång JennyMaria :)).

Etiketter:ACTA, Andreas Ekström, bojkott, fildelning, Google, Håkan Rosvall, IPre, Jocke Jardenberg, Monique Wadsted, rättegång, Sydsve, The Pirate Bay, TPB

Google fick hicka under en kvart, tjugo minuter – allt som söktes taggades som potentiell malware: även Google själv som Sur Karamell visar i sin skärmdump. Internetbefolkningen tog det som ett tecken på jordens snara undergång. Twitterianerna diskuterade det idogt via #googmayharm och #googlemayhem liksom att en hel del bloggar började diskutera distributionsproblem och vad det kunde vara. Hubspot skriver bra om hur Googles tekniska problem gissningsvis också påverkar användare – man litar på Google och om man då får en varning som den här så kommer den antagligen att följas.

Jag tycker det intressanta i det hela är att Google själva inte kommunicerar. Ingen vet vad som hänt – och företaget har gått över till att leka ”vi säger inget så har det inte hänt”. Inte ett ljud på deras officiella blogg eller någon som vet något som släpper ut det på Twitter. Uppenbarligen munkavle på.

Det är illavarslande att Google, som i stora stycken är livsnerven för Internet idag, negligerar sina användare på ett sånt sätt. Det hade varit bättre om man åtminstone skrivit ”vi vet att det hänt, vi har sett till att det nu är fixat och vi kommer att berätta vad som hänt när vi utrett saken”. Det är onekligen också ett problem som visar sårbarheten i hur länkekonomi och internetmarknadsföring idag är uppbyggd genom att Google helt enkelt styr världen. En intressant post, från 2005, visar på hur Google på många sätt redan då sökte världsherravälde och frågan är om Google idag har fått det. Räkna över hur mycket av din nättid som på olika sätt styrs av Google så inser man att deras servrar faktiskt är minst lika viktiga som guldreserven i Fort Knox¹.

Det är lite skrämmande framtidstanke att Google faktiskt kan styra ekonomier, människors värderingar och val. Om man vill.

Uppdatering: Fick ett mail från Jardenberg och sedan ett antal tweets om att Google äntligen berättat vad som hänt. Mänsklig miss. Läs hela förklaringen här.². Fick en tweet från Daniel Chow som menade att svaret 90 minuter efter är ok. Och självklart – det är ok men knappast bra. Vi pratar om Google – över 70 % av alla sökningar googlas. Att kommunicera snabbt – även om man inte riktigt vet vad som hänt – kan man ändå tycka vara mycket viktigt. Jag tror att en del på Google också håller med :).

Det visar sig att det är läge att kolla i spamfiltret för sin Gmail också.

1. Läs mer om Google hos Nikke [↩]
2. gissningsvis den postning som kommer få flest pingbacks… [↩]

Etiketter:Fort Knox, Gmail, Google, hicka, Internet, Jocke Jardenberg, kommunikation, livsnerven, malware, pingback, sociala, sociala medier, sökmotor, spam, Twitter

Sent igårkväll insåg jag att min mobiltelefon inte var att finna. Funderade över om det kunde vara så illa att jag tappat den på fotbollsplanen. Men jag kom ihåg att jag svarat Studiomannen på ett sms hemifrån där jag förklarade att jag tyckte han och hans DJ-kollegor hade fel när de menade att ”Vapen och ammunition” är Kents bästa skiva (jag anser att den bästa skivan är ”Du och jag, Döden”), svarat på andra mess också.

Sen hade jag vinkat av familjen ute. Efter det bara farit runt i huset en del, kollat runt på Spotify (ja, jag har äntligen fått ett konto – tack Jocke Jardenberg) och försjunkit i de sista sju avsnitten av Vita Huset Säsong 1 (världens bästa TV-serie ever and ever).

Så den kunde ju inte ligga någon annanstans än hemma. Jag gjorde det man brukar göra när något är borttappat: om det är barnen ropar man, om det är katten häller man mat i skålen och är det mobiltelefonen så ringer man den. Fast då hade batteriet redan lagt av. Eller så var den inte inne. Men mina pengar fick gå till att batteriet lagt av eftersom jag också ringde den från altanen.

Nu på morgonen hittade jag min N95 8 gb – även kallad Black Satan. Under bilen. Tack och lov att jag inte fick för mig att åka ut och leta efter den… Lätt daggbestänkt så fungerar den i varje fall…

Andra bloggar om: N95 8 gb, mobiltelefon, tappa bort, Kent, leta, bil

Etiketter:hemma, Jocke Jardenberg, Kent, mobiltelefon, Nokia N95, Spotify, Vita Huset