Etikettarkiv: jobb

Utschasad

Jag har en ganska hög kapacitet när det kommer till jobb. Men ikväll insåg jag att det helt enkelt inte gick. Tre workshops på två dagar tar ut sin rätt. Jag kan inte hålla en tanke runt vare sig varumärken eller kommunikation.

Vilket jag behöver göra imorgon: en ny föreläsning ska skapas för att hållas på fredag förmiddag. Och en presentation av digital strategi som ska göras på lördag.

Kan inte påstå att jag orkar komma med något matnyttigt blogginlägg heller. Det liksom blir inget mer än det här. Dags att starta om hjärnan. Rensa för att imorgon skapa en glimrande föreläsning om brand purpose.

Det får bli så här: #043 i #blogg100 blir inte roligare än så här.

Tomt #blogg100

Slut på en vecka. Jag lyckades. Levererat. Levererat som fan. Trots influensa, trots att jag är sjukt kass på att faktiskt balansera jobb. Nu bara tomhet kvar. Tomt nån dag tills det är dags att gå på igen. Nya projekt, nya jobb. Det är märkligt. Det där att man kör 120 och sen när man kommit i mål: sällan några trumpeter eller serpentiner utan bara en kopp kaffe på ett nött fik.

Post #024 i #blogg100

To be Deepedition eller många fler

Ikväll var jag och pratade om mig själv, mitt företagande och om sociala medier i min gamla Round Table-klubb. Det var en intressant upplevelse eftersom vi inte hade någon projektor så jag pratade utifrån någon sorts uppstuds mer eller mindre. Ganska länge följde jag dock min röda tråd som jag skapat i de slides jag slängt ihop men sedan blev det mycket på frihand. Det fungerade bra – jag kan mitt ämne rätt bra vid det här laget.

Trist, mitt i all prinsessyra, var att inse att en byrå som gått i KK inte betalat sin faktura till mig. För en egenföretagare som jag är ett avbräck på motsvarande hela mitt aktiekapital ett rejält avbräck. Det fick mig att tappa sugen en stund.

Det är intensiva dagar just nu. Avslutar jobb med JMW, jobbar med ett par stora pågående projekt med Deepedition och har börjat att jobba med United Power mer och mer. Det är ingen sinekur och en massa saker faller lite mellan stolarna. Min tacksamhet att ha en ekonom som tar hand om en del av sakerna som faller mellan stolarna är oerhört tacksamt.

Några har frågat mig hur jag tänker göra med bloggarna. Jag vet inte riktigt. Kanske slår jag ihop digitalpr med deepedition och ser till att uppdatera en enda oftare än två sällan. Samtidigt blir det då lätt ganska splittrat (som om Deepedition var ett under av stringent ämneskategoriserade inlägg) av för många trådar.

Vad tycker ni?

Skitdagar som lyses upp av nätkärlek

Just nu är det sådär-dagar. Strul med en massa saker, tunga beslut att ta framöver och annat som hamnar på hög som inte borde hamna i högar men jag har liksom inte tillräckligt med tid kvar.

Man är rätt ensam som egenföretagare när det strular till sig. Man frågar vissa vänner men en del svarar inte, eller så blir svaret det att man måste tänka i helt nya banor.

Samtidigt – i det här fallet – kan det finnas fascinerande öppningar till något riktigt… stort…

Ganska mycket negativ stress och frustration vilket är rätt så farligt om det inte löses upp fort. Besluten kommer landa i en massa rent praktiska saker vilket jag inte heller har tid med.

Jag känner mig rätt värdelös just nu. Tycker inte jag gör något bra jobb, tycker inte jag gör några bra postningar, kass pappa, usel vän osv.

You know the feeling.

Det mesta handlar mer om att man hamnar i negativa tankemönster.

Det som är annorlunda är att jag inte längre faller ner i något mörkt hål. Av någon anledning så har jag slutligen verkat kunna komma ur det handikapp som jag gått med större delen av mitt liv. Självförakt har förut ofta lett till hopplöshet och att fajtas med känslan av att bara lägga ner.

En ny känsla. Ett nytt förhållningssätt och faktiskt inte bara positivt (eller det är det ju men om man haft ett sätt att hantera saker så blir det lite… tomt när det inte längre finns).

Sen kan man läsa såna här saker, som den beskrivning @mariahagglof gör av mig och bli glad. Oavsett vilken ”sanningshalt” det ligger i det skrivna så gör det mig glad en sån här dag – och fascinerad över att det just idag är något jag hittar igen genom en tweet:

Jag skulle kunna skriva en hel bloggpost om fenomenet @deeped. Men då skulle ni tro att jag var besatt av honom. Niclas Strandh är den klokaste jag vet på den sociala webben. Kanske är han den klokaste jag känner. Han är så klok att första gången jag träffade honom fick jag inte fram ett ord. Men varje gång jag träffar honom så påminner hans utseende, kroppsspråk, snus och konstiga dialekt (någon blandning av Västmanland och mellersta Norrland låter det som, definitivt inte Borlänge) så mycket om en gammal kompis att jag inser att han är ju en helt vanlig människa. En sån man tycker om.

Tack kära Maria. Det där är #nätkärlek som slår allt näthat med hästlängder.