Att äntligen få träffas AFK är så roligt! Farmor Gun – världens tuffaste pirat – var med på JMW Talkshow idag och jag bröt mitt möte bara för att ta chansen att hälsa på henne. Hon är en sån där person som man bara tycker om – med ett stort hjärta och ett knivskarpt intellekt.

Brit Stakston, Gun och en Björn Falkevik.

Gå in på JMW.se och titta på filmen.

Ps. Postningen är från min iPhone så jag vet inte var bilden hamnar. Länkar upp senare. Ds

Etiketter:Farmor Gun, FRA, JMW, talkshow

Well. Det är ett känt faktum – vi människor tenderar att se det vi bara vill se. I Forum för levande historias film inför utställningen “Middag med Pol Pot” så är det draget till sin spets.

 

Disclaimer: Ja, det är JMW som ligger bakom kampanjen. Joakim Karlsson har skrivit manus, produktionsbolaget Palladium har gjort filmen och Robin Robinovitch och Filip Hammarström har regisserat.

Uppdatering: En del verkar ogilla att jag och andra anställda på JMW skickar vidare filmer och liknande i våra privata nätverk. Well, jag kan bara tala för mig själv men jag skulle knappast göra det om jag inte tyckte det var bra. Det är självklart så att man gör det – jag skulle faktiskt vilja få en förklaring till de reklamare och pr-konsulter som låter bli att göra det: skäms ni för det ni åstadkommit? ;) I samband med det här har Maria Rankka skrivit en Newsmillpostningom Levande Historia och deras uppdrag.

Etiketter:film, glasögon, JMW, Levande Historia, Mao, Pol Pot, rött

Det går bra. Det går fantastiskt bra för Niclas Strandh DigitalPR. Tack vare samarbetet med JMW såklart. Självklart är det ett annorlunda liv att pendla till Stockholm istället för Falun men som missus påpekade: idag vet hon när jag är hemma – det visste hon sällan när jag var bara en och en halv mil ifrån.

Självklart är det så att pressen är högre, stressen att leverera men också se till att fylla upp faktureringsbehovet. För ja, jag har inte tänkt att bli fattigare på det här.

Nu har jag visserligen bara kört i tre månader men jag har ändå lärt mig några saker:

• Fråga dina vänner som driver eget. Allihop. Inte bara en enda. För det är skillnad på hur man är som människor, och hur olika branscher ser ut när det gäller att starta eget.
• Sälj iväg ekonomifixandet. Om du inte tycker det är bland det roligaste som finns – ta den kostnaden tidigt.
• Se till att ha en liten buffert på banken. Ta ett lån på en månadslön eller lite till. För kunderna skiter fullständigt i om du skriver tjugo dagar på fakturan – de betalar när deras system väljer det.
• Var försiktig med initiala investeringar som du inte behöver. Vänta med espressomaskinen, köp inte den dyra bilen, skaffa inte den där skitdyra lokalen.
• Gör din egen sajt med hjälp av ett bloggverktyg. Skaffa visitkort via moo.com eller liknande.

Framtiden kommer att tillhöra fria agenter – så är det. De stora strukturerna kräver ett antal rörliga konsulter. Jag tror vi också måste inse att vi är på väg in i Renässansen 2.0 – samtidigt som det finns ett antal möjligheter för företagen att göra mycket mer själv (fr a när det gäller marknadsföring, ekonomi etc.) så är det fritt fram för oss som kan lite om mycket, som kan koppla ihop trådarna mellan olika kunskapsområden och pedagogiskt visa på samband, möjligheter och utmaningar. Det handlar mer om att förstå och se landskapet både som det är och som det kan vara än att sedan klippa gräset.

Etiketter:digitalpr, företagande, fria agenter, JMW, konsult

På tåget igen. Fredag kväll spenderas i sällskap med SJ. Inget nytt under solen. Ett par intensiva dagar i Stockholm. Utmanande, spännande och konstant på. Jag blir tystare och tystare på nätet – tiden till att cruncha och tänka är inte speciellt stor. Det handlar om att leverera. Konstant leverera. I längden inte bra men just nu är det just så. Det handlar ofta om det – som konsult är man inte bättre än sin senaste dragning, sin senaste preso, sin senaste leverans. Det är utmanande.

Det som är spännande är att träffa alla dessa smarta personer. Det är oerhört inspirerande att lira med personer som faktiskt driver marknadsföring i riktigt stora företag och det lär en väldigt mycket.

Samtidigt får jag också utmana min egen dåliga självkänsla, och hantera det fluktuerande självförtroendet som man har. För man är människa, vi är alla alltid rätt osäkra på oss själva – men att ändå våga utmana sig själv, sträcka sig den där extra centimetern så växer man. Att bli kvar i det man gjort länge länge skulle för min del innebära att jag tappade utmaningarna och det dödar mig sakta men säkert.

Stockholm då? Well, det börjar bli förståeligt. Det är en stad som för min del tar tid att komma överens med. Jag börjar sakta men säkert hitta i citykärnan. Jag börjar sakta förstå tunnelbanan igen. Jag blir fortfarande fascinerad över att folk uppenbarligen kan det i skallen. Å andra sidan antar jag att de flesta åker ungefär samma väg hela tiden?

Så den stora frågan: hur går det för DigitalPR?

Det går bra. Självklart handlar det väldigt mycket om den lycka jag har att ha ett fast gig. JMW Kommunikation är min stadiga plats numera och framöver till två tredjedelar av det som sägs vara 100%. Resten handlar om roliga uppdrag och spännande föreläsningar för såväl företag som för kluster av företag eller branscher. Självklart är det en omställning för hela familjen. Jag är borta tre dagar i veckan minst, jag jobbar konstant och för min del är inte den 25e något annat än ett datum: lön tar jag ut när det finns pengar nog på företagskontot.

Jag har skaffat mig en ekonomi-Hitler som jagar på mig efter fakturor, räkningar och kvitton. Det är bra. Jag är fullkomligt livegen när det gäller ekonomin och det passar mig rätt bra. För hellre det än att faktiskt behöva hålla ordning på det själv.

Så livet rullar. Men bloggandet får stå tillbaka för dels Twitter och dels jobb. Bara så ni vet.

Ps. Har skrivit min sista (?) krönika för Resumé. Nån som har lust att anställa mig som krönikör i höst? Ds.

Etiketter:blogg, digitalpr, JMW, jobb, krönika, självförtroende, självkänsla, Stockholm, tåg, tid

För att vara helt frank: veckans plattnackepris hade två finalister – Google som fimpade Ted Valentins kartsajter och Jajja Communications som stämt Nikke. Google såg till att snabbt lösa PR-krisen under uppseglande. Jajja Communications verkar dock inte förstå kraften som nu kommer att slå emot dem när de väljer att gå stämningsvägen mot enskilda bloggare. För att citera Jardenberg: “bring it on”.

Som jag tidigare skrivit så har min vän Nikke blivit stämd av Jajja, ett företag som av många anses som en avart i SEO (sökmotorsoptimering). Nu har Nikke kunnat läsa brevet och det är onekligen roande läsning – advokatbyrån Sandart & Partners gör sin egen lilla tolkning av marknadsföringslagen – och fr a kör en riktig fuling när man i det hela drar in företaget Carnaby i det hela. Det hela är faktiskt idiotiskt, och när man får läsa Dans berättelse om hur Jajja med lätt manierad idioti vägrar att inse att de satt sig i en riktigt sjöoduglig juridikskuta är det hela klart. Jajja kan hänföra

“Skadorna omfattar bl. a uteblivna försäljningsintäkter och renomméskada”

hur mycket de vill men i slutänden är det här något som de förlorar på. Att de hänför till detta är i sig rätt surrealistiskt och huvudlöst. För det första innebär det onekligen en bra marknadsföring av Nikke eftersom Jajja väljer att förklara att det Nikke säger innebär att människor inser att Jajja inte är något att satsa på. Det blir minst lika roande att de surrar på om renomméskada. Hur mycket renomméskada tror de att den här juridiska stunten kommer att skapa? De som nu skriver om det här har länkkraft som bara Jajja kan drömma om, och det är bloggar som minst sagt innefattar en mängd influencers, early adopters och starka påverkare inom sociala medier och digital pr. För som Nätkoll skriver:

Förlorarna blir Jajja som inte bara kommer att få betala dyra arvoden utan även kommer att få känna bloggosfärens vrede. Schavotteringen blir så att säga fulländad. Grattis Jajja!

Simon skriver också om det och hans analys är mycket viktig när han påpekar att det kanske aldrig varit så viktigt för SEO- och SEM-branschen att vara seriös och att faktiskt sköta om sin bransch. Jag tycker att Jajja snarare borde tacka för att någon kritiskt granskar och sedan förändra sitt erbjudande istället för att likt icke-demokratiska länder välja att försöka tysta och censurera den nätkultur de vill tjäna pengar på. Jag tror det är viktigt att SEO-konsulter vågar stå upp för det som är rätt. Backend Media sätter det hela rakt av:

Jajja sysslar inte med SEO och kommunikation. Jajja sysslar med trams.

Själv har jag haft ett antal möten med företag som vill samarbeta runt såväl annonsförsäljning som SEO. De flesta är duktiga och seriösa men nu senast träffade jag ett företag som förklarade att de minsann hade ett danskt bloggnätverk där man kunde skicka in sin pressrelease och få “recensioner av produkten, självklart fejkade men det blir bra sökmotorkraft”. Efter det var det tack och hej för det företaget från mitt håll. Precis som Brit Stakston skriver på JMW så handlar det idag om att de olika segmenten inom kommunikationsbranschen rör sig i samma vatten, och att någon av oss kommunikationskonsulter skulle få för oss att föreslå Jajja som samarbetspartner till våra kunder kan företaget i fråga se sig i stjärnorna efter. Strategiskt sett så innebär ens en tanke på att försöka köpa sig länkkraft att man riskerar sitt varumärke på nätet – och det är på nätet som varumärket måste finnas, transparent och personligt, autentiskt och sant. Det gör det inte om man väljer att fuska. Det är ett kortsiktigt tänkande som kommer tillbaka och biter en i arslet helt enkelt.

Så jag låter Nikkes dagliga bild även visa min min (jo, det är ju en del som anser att vi har vissa likheter :)) över hur Jajja valt att hantera konkurrensen. Själv tror jag tyvärr att det alltför ofta är jurister som väljer att styra in det hela på stämningar och liknande – jurister vars kunnande runt marknadsföringspsykologi är noll.

Uppdatering: Problemet med såna här saker är att de företag som betalar charlatanerna helt enkelt förlorar på det i längden. Google och andra sökmotorer har koll och reagerar konstant på försök att komma runt deras regler. En massa pengar i ån. Det är onekligen intressant då det också verkar som om vissa personer försöker att anlägga moteld. Hos Wedholm dyker en “Jens” upp vars argumentation onekligen ser ut att vara jajjaiansk. Misstänkt också att denne inte har länkat in någon URL till namnet…

Det är onekligen intressant aspekt utifrån att Sandart & Partners tolkar marknadsföringslagen oerhört strikt – att en konkurrent får inte alls nämna sina konkurrenter kritiskt, oavsett vad det handlar om. Det blir en munkavle vars idé kommer från masskommunikation och traditionell reklam men som av advokatbyrån tolkas in i de konversationer som förs. Knappast vettigt att göra men sätter ändå ett finger på att även marknadsföringslagen måste uppdateras utifrån det nya medielandskap som öppnat sig med internet och sociala medier.

Uppdatering: Nikke skriver om vad som hänt. Han är inte speciellt orolig.

Etiketter:advokater, Brit Stakston, Carnaby, Jajja, Jardenberg, JMW, Joinsimon, lurendrejare, marknadsföringslagen, Nätkoll, Nikke Lindqvist, renomméskada, SEO, sociala medier, stämning, trams

Så är den minst sagt galna och intensiva veckan över. Jag har åkt ett antal gånger ut till Akalla,  pratat mission statements, sociala medier på längden och på tvären, skrivit sociala mediestrategier, jobbat inför pitch, juryat, träffat folk träffa folk och för säkerhets skull också träffat en massa mer folk. Och köpt nya skor eftersom de nya skorna som jag hade med trasade sönder mina fötter första dagen.

Bland annat träffade man en massa folk på JMWs sommarfest. Galet och kul med en ofantlig mängd med människor på kontoret på Kungsgatan. En analog fest och jag hade det så trevligt att jag glömde alldeles bort att twittra. En initierad artikel om festiviteten kan du exempelvis läsa hos Charlotte (fr o m nu kommer jag kalla Morris Packer för Moritz tror jag :)). Jag blev också utlottad – eller i varje fall en timmes bloggcoachande med mig. Vanns av Angelika och vi intervjuades till och med. Att stinish valde att ta laga mat med surfarn när hennes lott vann må vara hänt…

På tal om Twitter. Jag fick helt ärligt en smärre chock när jag såg det här. Jag har gjort flest updates på Twitter av dem som valt att geo-lokalisera.sig. När det här skrivs handlar det om 10549 updates. Jösses.

Imorgon hejar vi alla på Samuel i Sthlm Marathon. Och själv ska jag vara fotbollsfarsa

Etiketter:fest, JMW, utloggning

Inger Pling ska  komma ut.

Nu börjar det här bli trist. Lägg ner nu. Ingen tror längre på det.

En del tror att det är jag som ligger bakom det hela. Det är det inte. Garanterat inte.

Däremot kan jag komma ut som PC-användare. Eller rättare sagt netbookanvändare. Jävlar vad ovant det är och jävlar vad liten den är. Testar runt på acceleratorer och webslices i IE8 och allt sånt. En del vet ju varför. Jag är positivt överraskad.

Annat? Jag är hemma igen efter några extremt intensiva dagar i Sthlm. Och det finns gigantiska mängder av saker att blogga om. Men helt ärligt – jag fattar inte hur ni hinner blogga :). Det jag hann var att vara med i JMW Talkshow.

Etiketter:blogg, Inger Johansson, JMW, netbook, PC

Det är mycket att stå i. Egen företagare och eftersom förra veckan var minst sagt surrealistisk när det gäller att ha mycket jobb så blir det först nu som jag ska hinna att få själva showen på banan så att säga. Det är massor av saker som jag ska göra för första gången: fakturering, offerering, inbetalningar, utbetalningar, moms, pension, försäkring… you name it – nåt administrativt är det. Så i slutänden är det tänkt att jag ska tjäna pengar och köpa mat till familjen också…

Så de närmaste dagarna handlar det om att dels fakturera och skriva offerter, dels fixa kontoret – idag köpte jag en ny skärm: problemet är att ingen i Borlänge säljer Appletillbehör så jag blev utan tangentbord. Det blir lite surrealistiskt. Såg till att köpa ett SD-kort så att jag kan använda mobila bredbandsmodemet som USB-minne.

Avslutat en del grejer från förra veckan för att kunna fortsätta med det som måste göras.

Städa kontoret borde vara en prio.

Skrivit en meterlång ToDo-lista.

Bloggandet får stå tillbaka en del just nu. Har skrivit några rader om Hirdmans idiotier runt Twitter på digitalpr.se och jösses om ni visste hur många idéer som jag har för bloggar. Jag biter mig i tungan för att kommentera det som händer. Men en sak som långt bloggande ger – att det tar tid att skriva. För man vill länka rätt, leta upp vad andra sagt, läsa noggrannt. Det där som Anja Hirdman och Maria-Pia Boëthius anser inte sker på nätet (men i tidningen…).

En intressant sak är att jag nu kommer att bli ”kontorsnomad”. Jag har mitt kontor härhemma, jag har ett kontor i Stockholm hos JMW och jag kommer ändå att sitta mycket i offentliga miljöer och jobba. Tror det passar mig rätt bra. Sen har jag ju ställen att gå och hänga på. Om det känns trist nån gång menar jag.

Samtidigt är det nytt. Vem ska man fika med? Lunch? Om saker går åt helvete så är det bara mitt fel. Vem ska jag deala med lön med?

Det är spännande, ibland kräksmässigt oroande och oftast extremt roligt att göra den här resan.

Uppdatering: Inse – jag har inte ens färdiga visitkort…

Etiketter:Anja Hirdman, bloggande, fakturering, företagande, JMW, kontorsnomad, offerering, skärm, Stockholm

Grattis JMW! Så oerhört kul! (Resumé, Dagens Media och JMWs blogg).

Uppdatering: RvdB gör en analys.

Det här är lite gulligt. Och jag kan vara referens åt Ang varenda dag.

Imorgon åker jag till Uppsala. Blir roande att träffa Et In Arcadia Ego och jag håller tummarna för att såväl PGW som mytomspunna och legendariska *flinar* DVIJDVS dyker upp. Sen ska jag iväg till kund. Presentation av strategisk plattform och kreativt koncept för en kampanj.

Har för övrigt ändrat Messenger-kontot. Det gamla är a) för invecklad mailadress b) för mycket kontakter som är obsoleta. Adda mig via niclas@researchdeploy.se.

Etiketter:Angela, DVIJDVS, JMW, Messenger, PGW

Mikrobloggandet har tagit ett rejält steg i Sverige de senaste månaderna. Liksom att såväl Twitter som andra lifestreamingtjänster ökat globalt sett. En markant trafikökning av användningen av Twitter i samband att Obama svors in. Många svenskar har redan testat på det – mikrobloggandet är i princip samma sak som att uppdatera statusen på Facebook – särskilt nu när Facebook lagt till kommentarsmöjligheten på en användares status – och även lagt till en favoritfunktion liknande Twitters favorites och Friendfeeds Like. Kommer Facebook att äta upp Twitter?

På Twitter är det fr a politiker, politiska tyckare och ledarskribenter mfl som plötsligt börjat att använda tjänsten fr a genom ”hashtaggen”/kanalen #svpt (som betyder svenskar på Twitter). Jonas L har låtit sin tjänst Bloggy.se bli publik och eftersom den av Google ägda tjänsten Jaiku mer och mer känns styvmoderligt behandlad (vissa hoppas fortfarande) av såväl Google som av sina skapare har det skett en övergång av de som använt Jaiku mest till både Twitter men fr a till Bloggy.se. Twingly har skapat en söktjänst för mikrobloggar och den spännande tjänsten Brandstalking.com kommer att handla om att kunna söka vad som sägs om ens varumärke i alla kanaler.

Skillnaden mellan de olika tjänsterna är stora – tar man Bloggy så har Jonas petat in alla funktioner som tänkas kan – det är mer av en community än en ren mikroblogg: diskussionsmöjligheterna är mer traditionella där kommentarerna till en postning sitter i en traditionell ordning. Twitter är tvärtom (läs gärna Twitter på svenska eller Marks guide)- den är i sin grundform extremt avskalad och att följa en diskussion på Twitter är att tänka tvärtom: ofta blir det att man följer den baklänges – vilket man efter ett tag inser är rätt effektivt. Fördelen för Twitter är att det finns mängder av ”mashups” och tredjepartslösningar – applikationer som man kan använda sig av för att söka, för att finna gelikar att följa, se geografiska delar, bygga in det i sin blogg mm. Det har varit en mängd diskussioner om vilken plattform som är bäst – i mitt tycke lika produktiva diskussioner (läs; sandlåda) som att diskutera om SAAB eller Volvo är bäst, eller om det är mer effektivt att cykla eller att gå. Allt handlar om tycke och smak, sätt att använda en tjänst liksom vilket mål man har för sin användning av den. Gillar man att diskutera mycket och slippa hålla sig inom ramen 140 tecken – då är Bloggy det självklara valet. Är man mer intresserad av att läsa korta nyheter, diskutera med korta inpass (konstant 140 tecken – en utmaning) och fr a ha möjligheten att få ett internationellt perspektiv – då är Twitter grejen.

Förklaringarna till hur man använder en mikroblogg är många – bland annat har Bloggy blivit omskriven i dagens DN. En del går så långt att man menar att mikrobloggen kommer att döda bloggen. Andra ser att bloggandet förändras men att nya tjänster tar den plats som bloggen förut hade.

Att utropa bloggens död är lite naivt – det är ungefär som att säga att ”nu när vi har webbannonsering så kommer TV-reklamen att dö”. Sorry, händer inte. Däremot förändras varje media när ett nytt media kommer till.

Själv menar jag att det är olika logik som styr en blogg respektive en mikroblogg. Det handlar om effektiviteten i kommunikationen eller snarare – konversationen. En mikroblogg är snabb konversation, små korta (140 tecken) bitar av information, kunskap och opionion som sedan andra reagerar på, använder genom att skicka vidare i sina nätverk eller bygger vidare på – exempelvis i en bloggpostning som är längre, mer inriktad på att samla ihop och ge en samlande bild, en egen analys (låter finare än det är :)) och bygga en text som på många sätt är längre, mer komplex och därmed också har en längre livslängd än ett mikroblogginlägg.

För min egen del så är det väldigt stor skillnad på hur jag använder en mikroblogg – för korta meddelanden, konversationer och en blogg – längre postningar, bygga en mer komplex kunskap om saker att dela till andra. Jag ser ingen motsättning och jag tror inte att vi kommer att se någon ”bloggdöd”. Det gör mig glad snarare att utvecklingen sker på ett sätt där digitala medier utvecklas och växer, där nyttoaspekterna förfinas och bredden ökar av användandet av de olika tjänsterna.

När jag och Brit Stakston på JMW kör våra kurser slutar vi alltid med att säga ”Try it. Live it” och det gäller här också.

• Skaffa ett konto på Twitter och ett på Bloggy. Helt enkelt för att testa vilken du gillar bäst. Ge det lite tid, testa och delta ett tag. Fr a kan Twitter vara svårt att förstå i början.
• Börja att följa olika personer: mig hittar du på båda tjänsterna som ”deeped” (Bloggy – Twitter). Det är det viktigaste – mikrobloggande handlar om konversation. Personer som Linda Skugge och Annika Lantz väljer att köra det som en envägskanal – vilket gör att de snart kommer att finna att ingen följer dem.
• Var inte rädd att ge dig in i diskussioner och följa människor som du inte nödvändigtvis känner. Det handlar snarare om att visa sig ärligt nyfiken, att förhålla sig respektfull gentemot att alla inte tycker som du och att dela med dig av dina kunskaper.
• Använd retweet – dvs att skicka vidare intressanta twittermeddelanden (markera med RT och vem det kommer från). @-tecknet lägger du före en persons användarnamn och det gör att andra kan följa personen, hitta vad just den skrivit mm.
• Använd Search.twitter.com för att följa exempelvis #svpt eller kolla in svpt.nu.
• Leta efter spännande personer med hjälp av MrTweet och här.
• Väljer du Twitter finns det ett antal program som du kan använda – själv älskar jag Tweetdeck respektive Tweetie för Iphone/Ipod Touch.
• På Bloggy handlar det mer om att ge sig rakt in i Alla inlägg, och leta upp intressanta personer och trådar. Om du använt Jaiku så har Jonas skapat en enkel funktion för att importera jaikukontakterna.

Evangelisterna tjoar rätt högt just nu men vad är nyttan? Det finns mycket att säga om det och jag kommer att skriva en analys av mikrobloggstrategi för fr a svenska varumärken på niclasstrandh.com.

Uppdatering: Fredrik tycker ungefär som jag:

Bloggar kommer att växa i tyngd och seriositet i samband med att de som skriver kommer att avhandla sina ämnen med större seriositet och mer djup än tidigare. Tror t.ex att många av framtidens tidningar kommer att ha en bloggplattform som sitt CMS framöver. Tror även att många företag kommer att använda en bloggplattform till sin webbsida i större utsträckning än idag.

Tumblr blir det som tidigare var bloggens territorium. Dagböcker, resebloggar och tonorshistorier kommer att finnas i överflöd på denna tjänst. Tumblr kommer att växa i antal användare.

Mikrobloggningen kommer växa i nyhets- och informationsvärde. Mycket snabba nyheter bland vänner och mellan företag kommer att ske i denna kanal. Nyheter upptäcks och sprids i större utsträckning än i dag framöver (sker mycket redan idag).

Något jag skrev om här också – när det gällde hur jag väljer att använda de olika tjänsterna.

Uppdatering: Fredrik har skrivit mer om mikrobloggandet.

Etiketter:blogg, bloggande, Bloggy, Brit Stakston, Facebook, FriendFeed, Jaiku, JMW, Jonas Leijon, kommunikatiin, konversation, mashup, mikroblogg, MrTweet, pröva, svpt, Twitter