Dags att försöka komma igång med att faktiskt titta på omvärlden igen. Det har varit sjukt intensiva veckor när jag startat Niclas Strandh digitalPR och börjat mitt samarbete med JMW.

Jag har onekligen inte skött min Google Reader. Den håller på att sprängas. Dels är det självklart beroende på tid men också att Twitter utvecklats och blivit mycket mer intressant som hub och konversationsverktyg.

Så nu lite bubbel om Twitter. Det är ingen jävla mikrobloggande för dummies – eftersom det redan är gjort. Ni är intelligenta nyfikna personer som lär er genom att testa eller hur?

Man följer de man vill, och personer kan följa en. Av någon udda anledning har jag råkat bli tvåa på antal uppdateringar på de som valt lokalisering: Sweden :).

Deeped och Twitter

Jag har kört mitt Twitterkonto sedan 2007-04-20 06:07:58 men under lång tid var det ändå Jaiku som gällde. Numera känns det rätt dött på Jaiku – bubblan har spruckit, utvecklats till flera bubblor och professionaliserats. Många använder Bloggy men jag gillar Twitter – det är som ett konstant pågående coctailparty. Bara att dyka in i. Det är alltid en utmaning att bara ha 140 tecken att uttrycka sig på. Det som skiljer Twitter från mycket annat är att det dels har ett öppet API dvs. vem som helst kan plocka ut informationen och bygga nya tjänster: vilket skapat oräkneliga ”mashups” typ Twittervision, Local Twitter som kopplat ihop Summize/Search-funktionen för lokal koll med en karta, möjligheten att filtrera (bort) saker utan att behöva slänga ut personer man följer.

Kör Twitter på skrivbordet

Fr a fungerar Twitter mycket genom de olika desktopprogram som dykt upp – fr a verkar de fått rejäl sprätt i o m att många testade apps för sin iphone. Själv kör jag Tweetie på ipodtouchen, Gravity i N95an. När det gäller själva datorn så kan jag lugnt säga att websajten är segare än sirap på min mac med Firefox. Det finns en massa program att köra (sk desktopapps) Twitter på men de två stora är Tweetdeck och Destroy Twitter. Själv kör jag DT som min konversationsföljare – den har störst möjligheter att följa en konversation bakåt medan jag kör Tweetdeck som sökmotor för pågående omvärldsanalys. Problemet med mitt upplägg är att det suger internminne :). Seesmic har precis släppt en desktopapp – en total omskrivning av gamla Twhirl. Jag gillar den inte – känslig för hur designen fungerar och den saknar möjlighet att enkelt följa en konversation.

Mitt råd är ändå att testa dem själv. Kolla vilken som passar dig. De har alla olika funktioner som passar olika tillfällen, och olika användare. De saker som jag fastnar för är:

• enkelt följa konversationer bakåt. Jag som följer 1200 personer behöver det för att åtminstone ha ett hum om vad folk svarat på. DT vinner där (använd de små pilarna >>)
• bra länk-förminskartjänster. Att lägga in en länk i en tweet utan att använda en tjänst som kodar om den till en kortare länk (typ http://bit.ly/iGHIV) gör att de 140 tecknen snabbt tar slut. Här är det en tie mellan TD och DT även om jag tycker att DTs dubbla funktionalitet (välj en egen default + att använda TinyURL om länken läggs i inskrivningsfönstret) är bra.
• flera fönster: jag vill ha översikt över mitt flöde, de tweets som nämner mig och mina direktmeddelanden. Det gör DT. Att sedan ha koll på sökningar automatiskt – det är TD oöverträffat på.
• integration: TD har fått en schysst integration med Facebook-statusen – man kan helt enkelt uppdatera Twitter eller (snälla, kör inte samma meddelanden på båda ställen…) Facebook från samma program. Nifty. Tyvärr har ingen av de två stora fått ordning på integration med Friendfeed. Det har Alertthingy och Feedalizr. Den sista försöker verkligen vara allt för alla – vilket gör den extremt intrusiv och jobbig ibland.  Men tanken är god.

Filter och mashups

Twitter har också utvecklats till ett fantastiskt filter för bra länkar – folk använder tjänster som BigTweet eller Hootsuite, eller ser till att deras feeds kommer in i flödet via tjänster som Twitterfeed (Hootsuite har en sån funktion också). Om man nödvändigtvis har mycket att säga så är Big Twitter en möjlighet.

Sen finns det en massa ytterligare skojiga sajter som använder API – statistik, trendkoll etc. De är många många många så kolla hellre genom exempelvis mina länkar på delicious: twitter+tools

Och ni som ännu inte kommit igång. Glöm inte: try it live it.

Uppdateringar

• Extremt irriterande Firefoxfel igår vilket också gjorde att Wordpress stängde kommentarerna. Irriterande minst sagt.
• Nu morgonen efter ser jag att gratisprogrammet Twibble uppdaterats rejält för N95an. Varför betala för Gravity när Twibble nu fungerar som en dans?

Etiketter:Alert Thingy, Bloggy, Destroy Twitter, Feedalizr, FriendFeed, Gravity, Jaiku, mikroblogg, Seesmic Desktop, Tweetdeck, Tweetie, Twibble, Twitter

Jag bara älskar idén från Niklas J – Nanoblogg.se – ett ord säger mer än en massa kommentarer. Ett ord skapar egna historier och tolkningar hos den som läser. Läser jag ”Alvedon” så har jag själv att fundera över om josephzon är bakis eller har feber. Eller när clas skriver ”Påfredagskvällenbubblardetiblodet”… Man funderar ju – har du inte nog med barn Clas? :)

Det blir den totala statusraden!

Följ mig på Nanoblogg.

(jag finns självklart också på Twitter och Bloggy. Jaiku loggar jag däremot in på alltmer sällan.)

För övrigt vill jag önska alla nominerade lycka till inför morgondagens Stora Bloggpriset. Jag är ledsen att inte kunna vara där.

Uppdatering: Sen att man få leva med diverse barnsjukdomar är ju en annan sak…

Uppdatering: Jag säger som Fredrik – ta och lugna sig lite: nanobloggning är kanske inte den största trenden i världen kära Expressen :). Just nu är det lite sjukt mycket att alla ska hoppa på precis allting. Får nog ta och publicera en postning om att vi snart hamnar i en situation där sociala medier är en lösning som söker sitt problem… Min käre vän Studiomannen tycker precis tvärtom än mig om  nanoblogg.se – även om han gör en fin nanoblogg här. Måste bara tillstå att det här är väldigt fel käre Peter:

Folk är helt enkelt för jävla korkade. Tidningsjournalister är korkade. Niklas Jakobsen är korkad.

På del ett ger jag honom rätt: folk är korkade. På del två så är det väl så att tidningsjournalister (och även andra journalister) är som folk är mest ;). Vad gäller Niklas så håller jag inte med – det är en rejält smart ung herre med skägg. Och det är smart att ha skägg. Så det så.

Att jag sedan vet varför käre Peter inte gillar nanobloggandet är en annan sak. Det finns få av de som jag kallar mina vänner som snackar så mycket som honom – att Studiomannen skulle blogga enbart med ett ord är ungefär som att Volvo skulle lyckas skapa en bil som inte känns som en traktor, att Siewert Öholm skulle bli libertarian eller att prinsessan Madeleine skulle visa tuttarna. En logisk kullerbytta helt enkelt :)

Men du vet att jag älskar dig ändå Peter!

Etiketter:Bloggy, Expressen, Jaiku, mikroblogg, Nanoblogg, Niklas Jakobsson, ord, Stora Bloggpriset, Studiomannen, Twitter

Mikrobloggandet har tagit ett rejält steg i Sverige de senaste månaderna. Liksom att såväl Twitter som andra lifestreamingtjänster ökat globalt sett. En markant trafikökning av användningen av Twitter i samband att Obama svors in. Många svenskar har redan testat på det – mikrobloggandet är i princip samma sak som att uppdatera statusen på Facebook – särskilt nu när Facebook lagt till kommentarsmöjligheten på en användares status – och även lagt till en favoritfunktion liknande Twitters favorites och Friendfeeds Like. Kommer Facebook att äta upp Twitter?

På Twitter är det fr a politiker, politiska tyckare och ledarskribenter mfl som plötsligt börjat att använda tjänsten fr a genom ”hashtaggen”/kanalen #svpt (som betyder svenskar på Twitter). Jonas L har låtit sin tjänst Bloggy.se bli publik och eftersom den av Google ägda tjänsten Jaiku mer och mer känns styvmoderligt behandlad (vissa hoppas fortfarande) av såväl Google som av sina skapare har det skett en övergång av de som använt Jaiku mest till både Twitter men fr a till Bloggy.se. Twingly har skapat en söktjänst för mikrobloggar och den spännande tjänsten Brandstalking.com kommer att handla om att kunna söka vad som sägs om ens varumärke i alla kanaler.

Skillnaden mellan de olika tjänsterna är stora – tar man Bloggy så har Jonas petat in alla funktioner som tänkas kan – det är mer av en community än en ren mikroblogg: diskussionsmöjligheterna är mer traditionella där kommentarerna till en postning sitter i en traditionell ordning. Twitter är tvärtom (läs gärna Twitter på svenska eller Marks guide)- den är i sin grundform extremt avskalad och att följa en diskussion på Twitter är att tänka tvärtom: ofta blir det att man följer den baklänges – vilket man efter ett tag inser är rätt effektivt. Fördelen för Twitter är att det finns mängder av ”mashups” och tredjepartslösningar – applikationer som man kan använda sig av för att söka, för att finna gelikar att följa, se geografiska delar, bygga in det i sin blogg mm. Det har varit en mängd diskussioner om vilken plattform som är bäst – i mitt tycke lika produktiva diskussioner (läs; sandlåda) som att diskutera om SAAB eller Volvo är bäst, eller om det är mer effektivt att cykla eller att gå. Allt handlar om tycke och smak, sätt att använda en tjänst liksom vilket mål man har för sin användning av den. Gillar man att diskutera mycket och slippa hålla sig inom ramen 140 tecken – då är Bloggy det självklara valet. Är man mer intresserad av att läsa korta nyheter, diskutera med korta inpass (konstant 140 tecken – en utmaning) och fr a ha möjligheten att få ett internationellt perspektiv – då är Twitter grejen.

Förklaringarna till hur man använder en mikroblogg är många – bland annat har Bloggy blivit omskriven i dagens DN. En del går så långt att man menar att mikrobloggen kommer att döda bloggen. Andra ser att bloggandet förändras men att nya tjänster tar den plats som bloggen förut hade.

Att utropa bloggens död är lite naivt – det är ungefär som att säga att ”nu när vi har webbannonsering så kommer TV-reklamen att dö”. Sorry, händer inte. Däremot förändras varje media när ett nytt media kommer till.

Själv menar jag att det är olika logik som styr en blogg respektive en mikroblogg. Det handlar om effektiviteten i kommunikationen eller snarare – konversationen. En mikroblogg är snabb konversation, små korta (140 tecken) bitar av information, kunskap och opionion som sedan andra reagerar på, använder genom att skicka vidare i sina nätverk eller bygger vidare på – exempelvis i en bloggpostning som är längre, mer inriktad på att samla ihop och ge en samlande bild, en egen analys (låter finare än det är :)) och bygga en text som på många sätt är längre, mer komplex och därmed också har en längre livslängd än ett mikroblogginlägg.

För min egen del så är det väldigt stor skillnad på hur jag använder en mikroblogg – för korta meddelanden, konversationer och en blogg – längre postningar, bygga en mer komplex kunskap om saker att dela till andra. Jag ser ingen motsättning och jag tror inte att vi kommer att se någon ”bloggdöd”. Det gör mig glad snarare att utvecklingen sker på ett sätt där digitala medier utvecklas och växer, där nyttoaspekterna förfinas och bredden ökar av användandet av de olika tjänsterna.

När jag och Brit Stakston på JMW kör våra kurser slutar vi alltid med att säga ”Try it. Live it” och det gäller här också.

• Skaffa ett konto på Twitter och ett på Bloggy. Helt enkelt för att testa vilken du gillar bäst. Ge det lite tid, testa och delta ett tag. Fr a kan Twitter vara svårt att förstå i början.
• Börja att följa olika personer: mig hittar du på båda tjänsterna som ”deeped” (Bloggy – Twitter). Det är det viktigaste – mikrobloggande handlar om konversation. Personer som Linda Skugge och Annika Lantz väljer att köra det som en envägskanal – vilket gör att de snart kommer att finna att ingen följer dem.
• Var inte rädd att ge dig in i diskussioner och följa människor som du inte nödvändigtvis känner. Det handlar snarare om att visa sig ärligt nyfiken, att förhålla sig respektfull gentemot att alla inte tycker som du och att dela med dig av dina kunskaper.
• Använd retweet – dvs att skicka vidare intressanta twittermeddelanden (markera med RT och vem det kommer från). @-tecknet lägger du före en persons användarnamn och det gör att andra kan följa personen, hitta vad just den skrivit mm.
• Använd Search.twitter.com för att följa exempelvis #svpt eller kolla in svpt.nu.
• Leta efter spännande personer med hjälp av MrTweet och här.
• Väljer du Twitter finns det ett antal program som du kan använda – själv älskar jag Tweetdeck respektive Tweetie för Iphone/Ipod Touch.
• På Bloggy handlar det mer om att ge sig rakt in i Alla inlägg, och leta upp intressanta personer och trådar. Om du använt Jaiku så har Jonas skapat en enkel funktion för att importera jaikukontakterna.

Evangelisterna tjoar rätt högt just nu men vad är nyttan? Det finns mycket att säga om det och jag kommer att skriva en analys av mikrobloggstrategi för fr a svenska varumärken på niclasstrandh.com.

Uppdatering: Fredrik tycker ungefär som jag:

Bloggar kommer att växa i tyngd och seriositet i samband med att de som skriver kommer att avhandla sina ämnen med större seriositet och mer djup än tidigare. Tror t.ex att många av framtidens tidningar kommer att ha en bloggplattform som sitt CMS framöver. Tror även att många företag kommer att använda en bloggplattform till sin webbsida i större utsträckning än idag.

Tumblr blir det som tidigare var bloggens territorium. Dagböcker, resebloggar och tonorshistorier kommer att finnas i överflöd på denna tjänst. Tumblr kommer att växa i antal användare.

Mikrobloggningen kommer växa i nyhets- och informationsvärde. Mycket snabba nyheter bland vänner och mellan företag kommer att ske i denna kanal. Nyheter upptäcks och sprids i större utsträckning än i dag framöver (sker mycket redan idag).

Något jag skrev om här också – när det gällde hur jag väljer att använda de olika tjänsterna.

Uppdatering: Fredrik har skrivit mer om mikrobloggandet.

Etiketter:blogg, bloggande, Bloggy, Brit Stakston, Facebook, FriendFeed, Jaiku, JMW, Jonas Leijon, kommunikatiin, konversation, mashup, mikroblogg, MrTweet, pröva, svpt, Twitter

Iförrgår åkte min vän iväg på sin mission till Afghanistan. Varje ord som nämns om Afghanistan får mig nu att haja till. Den för mig många gånger glömda konflikten har blivit verklig. Den har kommit mig nära eftersom någon jag tycker om kommer att befinna sig mitt i den.

Jag läser om terrorattackerna i Mumbai (Bombay) och lät Twitter ge mig mer info. Svenska tidningar tar inte fram några krigsrubriker. Visst – det darrar till lite när det visar sig att en svenska sitter fast på ett av terrorister belägrat hotell. Men när personer man pratar med via jaiku och läser och när ens vänners vänner är mitt i det hela – då blir det något annat. Snabbheten visar sig nu med sociala medier, med användargenererat material. Den som tvivlar på kraften nu…

Etiketter:Afghanistan, Jaiku, konflikt, media, Mumbai, sociala medier, terrorism, Twitter, vänskap, Warriorprincess

Idag har ett antal exempel kommit som visar på hur svåra stora skiften är, hur varje förändring i kultur, samhälle och värdering av en större magnitud orsakar smärta och stora motsättningar mellan de som omfamnar det nya och de som har svårt att hantera förändringen. Ofta handlar det om att svårigheten ligger i att människors personliga roller, deras rollplattformar förändras utan att de själva valt det. Tryggheten raseras och hellre än att ta ut en ny kompassriktning så väljer man att försöka att förklara att kartan är sannare än omgivningen.

Ett exempel är den kader av A-listeartister som skrivit ihop en debattartikel på DN Debatt (bara valet av media indikerar att det handlar om personer som helst inte ser den nya digitala världens möjligheter). De menar att IPRED-lagen är nödvändig och att fildelning är stöld. I TV får Sauk häva ur sig obsoleta Bardiska jämförelser mellan att fildela och att stjäla cyklar, och debatten förs mellan vänsterpartiet (sic!) och författare (cirka en och en halv minut in i sändningen). Rapports rapportering är minst sagt schematisk:

Det som helt enkelt inte går in i skallen på dessa personer, som varit vana att inte konkurrera med andra utanför de normala, traditionella kanalerna, är att det nya digitala samhället förändrar också juridikens grundstenar när det gäller immaterialrätt. Jag har skrivit om det i min förra postning. Artist-författarna-skådespelarnas slutpunkt är märklig eftersom den utgår från att en lag är evig och att först när den följs så kan man förändra distribution och försäljning av immateriala upphovsrättsskyddade saker.
För att göra en liknelse i stil med Sauk: innan vi utvecklar säkrare bilar så ska vi få folk att köra enligt reglerna.

Diskussionen pågår också (såklart) på Jaiku.

Uppdatering: Niklas Strömstedt gör en trippelpudel eftersom han använt en hel del upphovsrättsskyddat material på sin blogg. Hans slutsats är lika fel som övriga artistkollegors och kommentarerna till hans ursäkt är genomgående uttryck för just detta. Exempelvis Nikke ger uttryck för samma åsikt som jag förfäktar:

Försök, istället att se nyttan av webben, nyttan av Youtube, nyttan av att kunna använda alternativa distributionsformer.
Se till att ställa krav på att ditt material publiceras i en officiell och acceptabel form på YouTube. Kanske i en egen kanal?
Det som skedde under 90-talet har redan skett. Det var då skivbolagen gick från musikspridare till upphovsrättshanterare och det var då de byggde fast sig i den affärsmodell som nu är så besvärande att du och de övriga 36 undertecknarna väljer att stödja jakten på era fans istället för att aktivt stödja en utveckling där man går ifrån den fysiska skivan/filen.
Framtiden är här. Det är synd att branschen försöker gräva sig fast i de skyttegravar de grävde åt sig redan under 90-talet i sitt krig mot publiken.

Strömstedt, vars blogg jag tycker är riktigt bra har helt enkelt fått det hett om öronen då han valde att skriva under DN Debatt-artikeln men har använt sig av YouTube-klipp rätt mycket. Intressant är om alla de som skrivit under aldrig kollar in YT eller lyssnar på nedladdad musik. Läs också den här vettiga artikeln. Antar att det nu sker diverse historieförfalskning hos diverse artister och på deras bloggar – det rensas nog ut en hel del. Och det är intressant att Per Gessle uppenbarligen förklarat att han bränner ut skivor med musik.
I en enkät som gjorts visar sig följande, statistiskt mycket talande siffror:

58 procent av artisterna ansåg att fildelning ska vara olagligt, 38 procent vill släppa den fri. Men 59 procent uppgav att de själva laddat ner upphovsrättsskyddad musik.

Dubbelmoralen verkar därmed stå som spön i backen.

Uppdatering: Artisternas upprop har fått uppmärksamhet men jag skulle nog vilja påstå att det knappast är den uppmärksamhet de ville ha. Verkar som om fler och fler av de som skrivit under slirar betänkligt både vad gäller kunskap om vad IPRED de facto innebär och när det gäller den egna fildelningen. Några få försvarar dem men fasen vet om det ens är ett försvar de vill ha. Hos Medieoman görs en fantastisk logisk saltomortal när han menar att det ju inte är så farligt att Niklas Strömstedt använt sig av YouTube-musikfilmer och att bloggare är rabiata. På sin blogg. Där han också beskriver Opassande-Emma som ”han”.
Strömstedts fadäs har hittats av Aftonbladet. Det som han ska ha credd för är att han väljer att använda sin blogg för att kommunicera och faktiskt tar diskussionen. Här:

Hur ska vi få människor att på heltid vilja syssla med att hitta på saker om de inte kan leva på det? För vi kan väl ändå enas om att det är trevligt att leva i en värld där människor hittar på saker?

Eftersom Strömstedt väljer att diskutera det så gör jag det också. Ja, käre namne (jag heter ju Niclas), det håller jag med om. Problemet är inte detta utan att vi är i en tid där distributionen är förändrad och därför behöver vi hitta ett nytt sätt att faktiskt skapa möjligheter för att konstnären ska få mat på bordet. Som jag tidigare skrivit så har ett antal artister faktiskt bevisat att det går – och det faktum att konserter går bättre än någonsin är ett ytterligare indicium på att människor a) inte är tjuvar som vill artister illa b) är beredda att betala för att se artister.
Jag tycker också att det är synd att diskussionen blivit så svart och vit – men grejen är väl att ni som skrivit artikeln är minst lika svart och vita när ni förklarar att alla som fildelar är onda, och att alla som motsätter sig IPRED är en liten klick högljudda pirater som anser att allt ska vara gratis. Frågan är bra mycket mer komplex än så, och tyvärr blir er debattartikel kontraproduktiv genom att ni alltför mycket lyssnat på skivbolagen och deras hejdukar i Antipiratbyrån och för lite på de som faktiskt diskuterar frågan utifrån ett antal olika infallsvinklar: exempelvis Oscar Swartz:

Under en liten period av historien, egentligen bara drygt 50 år, har man på allvar kunnat sälja enskilda exemplar av en låt. Skivor. Det kunde man inte tidigare. Då lyssnade man på musik och såg konserter. Man kunde inte köpa den. Att skapa exemplar var ett stort risktagande och det kostade massor av pengar, dvs att pressa upp skivor och skeppa ut till butiker.
Men nu kan som sagt varje unge med dator vara duktigare än en skivfabrik. Exemplaren kostar noll att tillverka. Vi har en helt ny situation.

Uppdatering: Mycket illa kan man säga om Unni Drougge men ibland glimrar det till. Hennes take på fildelardebatten tillhör inte de 37:s gäng. Ännu mindre Timbuktu. Frågan är om det senare handlar om det faktum att hiphop lånat, kopierat och remixat allt: creative commons är hip hop.

Uppdatering: Kultursverige är inte intresserade av personlig integritet om det råkar drabba deras plånböcker. Bra. Då vet vi.

Uppdatering: Läs Mildner. Gör det:

Är en BWO-medlem en trovärdig röst i den här debatten? Rolinski och BWO tjänar ju faktiskt pengar på ett (måste man förmoda) medvetet och (kan man konstatera) affärsmässigt utnyttjande av andras verk – samtidigt som Rolinski vill begränsa människors ickekommersiella spridning av samma låtar.

Eller problematiseringen där faktiskt upphovsrätten förhindrar oss att ta del av klassiker. Rent principiellt skulle en person kunna köpa upp exempelvis Elvis hela katalog och vägra att de någonsin ska spelas igen: de enda som då får höra Elvis är de som äger skivorna; men radion skulle få svårt att spela skivorna eftersom deras ägande av kopian är en sak – att spela den kommersiellt är en annan. Och intressant är den undersökning som Sydsvenskan gjorde i våras:

Sydsvenskans undersökning i våras visade att nästan två av fem musiker vill släppa fildelningen fri. Majoriteten hade själva fildelat.

där de också berättar att artisterna numera blivit gisslan hos IFPI och Antipiratbyrån – kanske vad vi kan kalla ”nyttiga idioter”.

Etiketter:Anders Mildner, Antipiratbyrån, artister, digitalt, direktiv, DN Debatt, EU, Eva Dahlgren, fildelning, IFPI, immaterialrätt, IPRed, Jaiku, media, missuppfattningar, Niklas Strömstedt, nyttiga idioter, skivbranschen, Stefan Sauk, Sydsvenskan, upphovsrätt, YouTube

Henke frågar om de bästa pluginsen. Jag listar dem här såklart. Jag har ju spenderat ett antal år med att hårdkoda saker när jag hade mitt gamla tema men nu är det enklare när man använder ett widgetized tema. Men de bästa pluginsen är idag de som ni egentligen inte ser. Det är många saker som är bra att ha ”under huven”:

• Lighter menus: briljant sätt att lägga allt i dropdownmenyer. Förenklar WP-livet.
• Plugin Central: enkelt att inifrån Dashboard lägga till plugins. Eftersom jag har fyra WP-bloggar så innebär det bra mycket enklare.
• Som när det gäller ovanstående så är Wordpress Automatic Upgrade briljant och enkelt att hänga med i uppdateringarna.
• Zemanta innebär att få en massa olika inputs: det känner av vad man skriver och ger länktips, tagtips och bild respektive bloggpostningstips; både av sina egna val eller av allmänna tips.

Självklart finns det en massa plugins som gör själva bloggen bättre direkt för läsarna:

• Better Wiki Links gör att man relativt enkelt kan göra länkar till Wikipedia mfl. Visserligen har Zemanta ungefär samma funktionalitet men den här styr man mer själv.
• Friendfeed Activity Widget är perfekt för mig som samlar såväl Jaiku, Twitter och allt annat i min Friendfeed och kan nu flytta över det till min blogg och låta min lifestream finns i sidebaren.
• En plugin som inte används så mycket på min blogg men som jag gillar är Friendfeed Comments som gör att man kan koppla kommentarer direkt via Friendfeed och tillbaka.
• Subscribe to comments. Det är väl inte så mycket att snacka om egentligen. Det svåraste för bloggläsaren att delta i en eventuell debatt är just att kunna följa diskussionen som man själv en gång deltagit i. Det här är helt enkelt nödvändigt.
• Ubernyms gör att man automatiskt kan länka till vissa ord, göra egna förklaringar för ofta använda ord mm mm mm. Mycket bra.
• Genom åren har en massa kommentarsplugins runnit under broarna. Bäst just nu är WP Comments Remix.
• WPtouch Iphone Theme gör att bloggen blir läsbar även i Iphone och Itouch.

Uppdatering: Här är hela listan:
Akismet
Backlinks skräp. Svår att få att fungera.
Better-Wiki-Link – dock till viss del obsolet eftersom Zemanta gör det rätt bra.
Blog Icons
Chunk Urls for WordPress
[Ny] Clean Notifications
Customizable Post Listings
DualFeeds
FeedEntryHeader skräp eftersom den tog bort kort-introt hos dem som väljer att köra RSS-feeden i sin sidebar.
FeedList
flickrRSS
FriendFeed Activity Widget
FriendFeed Comments
Google Analytics for WordPress
Google XML Sitemaps
[Ny] Insights
Lighter Menus
Move Comments
Plugin Central
Post2Page
Post Updated – briljant men alltför gammal. Letar efter något liknande.
[Ny] SEO Smart Links
Show Top Commentators
SimplePie Core
Social Dropdown
Subscribe To Comments
Theme Test Drive
Übernyms
WordPress.com Stats
Wordpress Automatic Upgrade
WordPress Exploit Scanner
Wordpress PDA & iPhone
WP Footnotes
WP MostCommentedPosts
WP Polls
WP Polls Widget
WP PostRatings
WP PostRatings Widget
WP Sticky
WP Comment Remix
WP Plugins Tracker
WP Super Cache
WPtouch iPhone Theme
Zemanta

Uppdatering: Jardenberg har startat en ”ny” blogg och gör en lista. Gunnar har en. Artoo har en och Hepp en.
En plugin som jag aktiverar när det behövs är Maintenance Mode – en plugin som helt enkelt sätter en statisk framsida. Mycket bra när spambotarna får för sig att göra storattack eller om man råkar bli slashdottad, farkad eller på annat sätt riskerar att totalt bli utraderad bandbreddsmässigt. Visserligen klarar Super Cache upp det bättre, och idag har man rejält mycket mer bandbredd tillgängligt än tidigare.

Etiketter:FriendFeed, Google Analytics, Jaiku, plugins, Wordpress

Det har varit och är intensivt. Som vanligt känns det som. Och så här skull det inte vara. Men nu är det så. För mycket att göra, för lite tid att blogga: om FRA (jag såg debatten och blev beklämd: över politiker som är självgoda nog att förklara för advokatsamfundets ordförande att hon förstår juridik sämre än politikern själv, över att Stoppa FRA-lagen skickar en människa som mest ser ut att sova och över att SVT lyckas göra en så extremt trist produktion), om galna idéer från EU om bloggande (läs också opassande och även TCs blogg om ”a digital bill of rights”), om vardagshändelser och fan vet allt som ligger och gror i min Google Reader, bland alla ”likes” på Friendfeed osv.

Men fan – det finns ingen tid.

Sen har mycket av diskussion och reflektion flyttat över till Jaiku respektive Friendfeed. Bloggandet är inte lika snabbt längre – det går snabbare att hänga där och kommentera. Tribalization liksom.

Och nåt har snott min topplimpa på bloggen. För inte ser ni den (om ni är här på själva sajten)? Jag gör det inte och har försökt att tweaka css-filen men i slutet av sidans laddning så försvinner den. Jävligt irriterande. Tror iofs att jag försökt att kränga på det här gamla temat alltför mycket nytt. Det går inte längre. Det är så gammalt att det inte är widget-förberett.

Det känns som om det kommer att bli en tung höst på många sätt. Jag är redan rätt trött efter våren. Det är intensivt och roligt samtidigt är jag egentligen en person som helst inte flyttar på mig. Under våren var jag ute och åkte nästintill varje vecka. Och det har varit högkonjunktur på byrån, köksrenovering, katt, barn, tankar om framtiden, tankar om dåtiden, beslut som tagits, beslut som borde tagits.

Så jag känner mig en smula oförberedd på hösten. En höst som accelererade från noll till 120 på två dagar.

Men som jag säger till dem som går bloggkursen: suget kommer tillbaka.

Det är bara att rida ut det.

Etiketter:FriendFeed, Google Reader, Jaiku