Det här känns faktiskt lite fånigt. Det är väl knappast så att någon egentligen är orolig för att TPB-rättegången skulle göra något annat än att skapa nya förutsättningar för en snabb död för upphovsrättsindustrins blåhållande av gamla regler.

En sån här stunt känns nästan kontraproduktiv i det här läget.

Uppdatering: Jag håller med Voxpelli:

och samma ingång har projO:

Det skapar mindre sympati för fildelare i allmänhet och förstärker synen på oss som ligister som skiter i lagen och kreatörers rätt till ersättning. Det är otaktiskt rent tidsmässigt, eftersom rättegången går bra, vi har alla sympatier. Roswall framstår som tekniskt inkompetent, vilket knappast är passande för IT-åklagaren och samhället har övervägande sympati för TPB-gänget som den lilla uppstickaren mot de stora företagen. Det är en vinkel som är positiv för oss. Sabotage av motståndarnas websidor är i skenet av detta korkat.

De nötter som gjort det här tilltaget trodde väl att alla skulle tycka det var coolt men snacka om att göra ett strategiskt idiotiskt tilltag. Så Nya Generationen borde göra något annat. Säkert kommer en del tro att det handlar om en double jeopardy – att IFPI skulle gjort det själva men det är faktiskt väl långsökt.

Nu ser det ut så här:

Det är märkligt när det är faktum att åklagare Roswall valt att stryka halva åtalet om exemplarframställning; ett stunt som få förstår, och där endel jurister nu börjar att se rättegången som redan förlorat även i juridisk bemärkelse. Det är intressant att läsa Sam Sundbergs blogg på SvD som jag uppfattar som inriktad på att rättegången faktiskt är rätt och att TPB (och alla som använder torrenter) är tjuvar. Verkar som om intresset från sfären avtagit något tyvårr. AB som gör sin bloggkoll känns tunn.

Att Björn Ulveaus agerar talesman för upphovsrättsindustrin visar onekligen att det finns ett hyperintresse för nöjesindustrins lobbygrupper att få till moteld. Och texten är en faktiskt rätt meningslös sådan som inte problematiserar vare sig stöld-argumentet eller upphovsrättslagens problematik i en ny teknisk värld. Den lilla texten är minst sagt mindre intressant än de kommentarer som kommit på den. Och det är sanslösa argument som Danowsky och Pontén slänger fram.

Man skulle väl tyvärr efter Den Nya Generationens påhitt säga att alla är förlorare idag.

Etiketter:IFPI, rättegång, TPB

Tackade för andra gången nej till att delta i Debatt. Det skulle dock handla om Marklund och bloggdreven – med Aftonbladets Helin i andra ringhörnan. Har ett viktigt möte om framtiden imorgon kväll. Det är just nu viktigast av något. Droppade att den som skrivit bäst om det hela är Laakso. Det var kul att prata med Belinda Olsson som jobbar med programmet. Kunde inte låta bli att fråga om hon inte skulle ringa Åsa Linderborg :).

Däremot har jag nu tackat ja till att medverka i SVTs Godmorgon 7.43 (jag är i Stockholm och kundmötet är senare) om hur rättegången följs av såväl nationella som internationella bloggar och mikrobloggare – och hur det för första gången känns som om traditionella medier och nya medier faktiskt inte försöker att totalt nedvärdera varandra utan att de ser att de behöver varandra.

Lite intressanta länkar runt TPB-rättegången:

IFPI verkar ha fått storhetsvansinne. Nu hotar de Telenor med domstol om de inte stänger ner TPB. Ett ganska fett pekfinger mot såväl svensk rätt och saker som yttrandefrihet mm.

Livebloggandet från rättegången sköts fra av Piratpartiet på live.piratpartiet.se och Rick Falkvinge bloggar även på sin blogg.

Via Twitter kan man följa rättegången och flera bloggare har gjort länklista för att följa rättegången på distans: och Pirate Bay har sin nod Spectrial. SvD gör som utlovat och verkligen ser till att inget ord blir glömt. SVT direktsänder. SR kör en sextimmarsspecial. Det är en rättegång som är extremt covered genom digitala kanaler. PCWorld går så långt att de menar att det är den första sociala medie-rättegången där livebloggande, livetwittrande skapar mängder av ny information som annars inte är vid handen.

Internationella medier skriver en hel del om det och Metro Teknik och Scaber Nestor har listat det nyhetskällor. Det är onekligen intressant. Och intresset är så stort att tekniken fallerar med jämna mellanrum – men Aftonbladet har lyssnat på Jardenberg. Men det visar i sin tur att IFPI aldrig kommer att lyckas fullt ut. Det är för många som är intresserade – hela rättegången bygger på att försöka att motsätta sig människors egna rättsmedvetande. Oscar Swartz bloggar på Nyheter24 och för internationella Wired.

Är det en rättegång som handlar om integritet och frihet? Till viss del. Det handlar fr a om det faktum att företag vill ha rätt att stänga ner sajter som inte på något sätt gör något olagligt eftersom det inte är olagligt att länka till olagligt material. Medhjälp till upphovsrättsintrång är en märklig anklagelse: rent principiellt innebär det att också Apple och pc-datortillverkarna kan åtalas, liksom internetleverantörer, personer som programmerat torrent-applikationer mm mm.

Det är helt enkelt så att IFPI missade att lösa det kommunikativa problemet: hade de varit smarta nog att inte försöka att skapa ett monster av TPB och fildelning så hade de inte hamnat där de är idag och kanske faktiskt fått lite mer förståelse för sin sak; och sluppit att låta artisterna anklaga sina fans för stöld. Nu har de ett strukturellt problem vilket inte är möjligt att lösa utan att man backar och stödjer en grundläggande förändring av upphovsrätt och distribution.

Ett antal internationella och svenska bloggar och nyhetsmedia ser paralleller mellan TPB-rättegången och Napsterrättegången och i recensionen av Piratboken finns det en klar tanke om att det hela än en gång kan visa sig bli ett bakslag för rättighetsivrarna:

”Piraterna” visar att rättegången mot Pirate Bay är en del av ett större historiskt mönster, där varje seger för upphovsrättsvännerna vänds i en grotesk förlust och där det kanske börjar bli dags att fundera på vad själva striden kostar samhället – rättsligt, ekonomiskt och ideologiskt.

Napster förlorade rättegången mot musikbolagen. Har upphovsrätten råd med en sådan seger till?

EFFs advokat Frank von Lohmann påpekar att det helt enkelt är kört:

During Prohibition, you could bust people for running a still, but you were not going to take the alcohol away from the people, [...] If Pirate Bay goes down, it will be replaced in popularity tomorrow by somebody else.

För att citera Skiften:

Antingen så vill målsägande faktiskt på allvar göra gällande att själva tekniken skulle vara olaglig, eller också är det ett symptom på den osäkerhet alla tycks hysa inför exakt vad den här rättegången egentligen handlar om.

Osäkerheten är helt enkelt rätt stor och det är fler och fler som inser det ologiska i att dra TPB inför rätta när ungefär samma saker går att hitta direkt via Google. CNets blog Crave skriver om rättegången och gör en intressant slutsats för att komma från en så pass stor spelare som CNet:

The movie industry can’t do anything about torrents. It can shut down sites like The Pirate Bay, collect relatively small fines as compensation and still never make a dent in movie downloads globally. Perhaps the studios would be better off making their content available with fewer restrictions and at lower cost. Then perhaps people would steal less and buy more.

Själv menar jag att problemet ligger i att upphovsrätten är skapad för en teknisk plattform där kopiering handlade om stora kostnader. Ju mer tekniken utvecklats desto mer problematiskt har den gamla upphovsrätten blivit att uppehålla och när vi idag har en möjlighet att göra kopior som är lika bra som originalet så fastnar frågan i om hur en upphovsrätt som bygger på förbud mot kopiering ska kunna uppehållas. Människor använder den teknik de  har till hands så länge den inte direkt skadar någon annan fysiskt. En lag som försöker att upprätthålla en obsolet värdering urholkar inte bara skyddet av det som den vill skydda utan också själva rättsmedvetandet. Den sociala aspekten har Oscar Swartz tagit upp här – själv tycker jag att The Pirate Bay visar på både den sociala aspekten och ett i det närmaste perfekt exempel på crowd sourcing.

Uppdatering: Kolla in Laakso både på SVT och på Newsmill. Droppade honom hos de olika medierna minsann :)

Etiketter:Aftonbladet, debatt, digitala kanaler, Erik Laakso, Godmorgon Sverige, IFPI, livebloggande, Metro Teknik, Newsmill, rättegång, SVT, TPB, Twitter

Idag har ett antal exempel kommit som visar på hur svåra stora skiften är, hur varje förändring i kultur, samhälle och värdering av en större magnitud orsakar smärta och stora motsättningar mellan de som omfamnar det nya och de som har svårt att hantera förändringen. Ofta handlar det om att svårigheten ligger i att människors personliga roller, deras rollplattformar förändras utan att de själva valt det. Tryggheten raseras och hellre än att ta ut en ny kompassriktning så väljer man att försöka att förklara att kartan är sannare än omgivningen.

Ett exempel är den kader av A-listeartister som skrivit ihop en debattartikel på DN Debatt (bara valet av media indikerar att det handlar om personer som helst inte ser den nya digitala världens möjligheter). De menar att IPRED-lagen är nödvändig och att fildelning är stöld. I TV får Sauk häva ur sig obsoleta Bardiska jämförelser mellan att fildela och att stjäla cyklar, och debatten förs mellan vänsterpartiet (sic!) och författare (cirka en och en halv minut in i sändningen). Rapports rapportering är minst sagt schematisk:

Det som helt enkelt inte går in i skallen på dessa personer, som varit vana att inte konkurrera med andra utanför de normala, traditionella kanalerna, är att det nya digitala samhället förändrar också juridikens grundstenar när det gäller immaterialrätt. Jag har skrivit om det i min förra postning. Artist-författarna-skådespelarnas slutpunkt är märklig eftersom den utgår från att en lag är evig och att först när den följs så kan man förändra distribution och försäljning av immateriala upphovsrättsskyddade saker.
För att göra en liknelse i stil med Sauk: innan vi utvecklar säkrare bilar så ska vi få folk att köra enligt reglerna.

Diskussionen pågår också (såklart) på Jaiku.

Uppdatering: Niklas Strömstedt gör en trippelpudel eftersom han använt en hel del upphovsrättsskyddat material på sin blogg. Hans slutsats är lika fel som övriga artistkollegors och kommentarerna till hans ursäkt är genomgående uttryck för just detta. Exempelvis Nikke ger uttryck för samma åsikt som jag förfäktar:

Försök, istället att se nyttan av webben, nyttan av Youtube, nyttan av att kunna använda alternativa distributionsformer.
Se till att ställa krav på att ditt material publiceras i en officiell och acceptabel form på YouTube. Kanske i en egen kanal?
Det som skedde under 90-talet har redan skett. Det var då skivbolagen gick från musikspridare till upphovsrättshanterare och det var då de byggde fast sig i den affärsmodell som nu är så besvärande att du och de övriga 36 undertecknarna väljer att stödja jakten på era fans istället för att aktivt stödja en utveckling där man går ifrån den fysiska skivan/filen.
Framtiden är här. Det är synd att branschen försöker gräva sig fast i de skyttegravar de grävde åt sig redan under 90-talet i sitt krig mot publiken.

Strömstedt, vars blogg jag tycker är riktigt bra har helt enkelt fått det hett om öronen då han valde att skriva under DN Debatt-artikeln men har använt sig av YouTube-klipp rätt mycket. Intressant är om alla de som skrivit under aldrig kollar in YT eller lyssnar på nedladdad musik. Läs också den här vettiga artikeln. Antar att det nu sker diverse historieförfalskning hos diverse artister och på deras bloggar – det rensas nog ut en hel del. Och det är intressant att Per Gessle uppenbarligen förklarat att han bränner ut skivor med musik.
I en enkät som gjorts visar sig följande, statistiskt mycket talande siffror:

58 procent av artisterna ansåg att fildelning ska vara olagligt, 38 procent vill släppa den fri. Men 59 procent uppgav att de själva laddat ner upphovsrättsskyddad musik.

Dubbelmoralen verkar därmed stå som spön i backen.

Uppdatering: Artisternas upprop har fått uppmärksamhet men jag skulle nog vilja påstå att det knappast är den uppmärksamhet de ville ha. Verkar som om fler och fler av de som skrivit under slirar betänkligt både vad gäller kunskap om vad IPRED de facto innebär och när det gäller den egna fildelningen. Några få försvarar dem men fasen vet om det ens är ett försvar de vill ha. Hos Medieoman görs en fantastisk logisk saltomortal när han menar att det ju inte är så farligt att Niklas Strömstedt använt sig av YouTube-musikfilmer och att bloggare är rabiata. På sin blogg. Där han också beskriver Opassande-Emma som ”han”.
Strömstedts fadäs har hittats av Aftonbladet. Det som han ska ha credd för är att han väljer att använda sin blogg för att kommunicera och faktiskt tar diskussionen. Här:

Hur ska vi få människor att på heltid vilja syssla med att hitta på saker om de inte kan leva på det? För vi kan väl ändå enas om att det är trevligt att leva i en värld där människor hittar på saker?

Eftersom Strömstedt väljer att diskutera det så gör jag det också. Ja, käre namne (jag heter ju Niclas), det håller jag med om. Problemet är inte detta utan att vi är i en tid där distributionen är förändrad och därför behöver vi hitta ett nytt sätt att faktiskt skapa möjligheter för att konstnären ska få mat på bordet. Som jag tidigare skrivit så har ett antal artister faktiskt bevisat att det går – och det faktum att konserter går bättre än någonsin är ett ytterligare indicium på att människor a) inte är tjuvar som vill artister illa b) är beredda att betala för att se artister.
Jag tycker också att det är synd att diskussionen blivit så svart och vit – men grejen är väl att ni som skrivit artikeln är minst lika svart och vita när ni förklarar att alla som fildelar är onda, och att alla som motsätter sig IPRED är en liten klick högljudda pirater som anser att allt ska vara gratis. Frågan är bra mycket mer komplex än så, och tyvärr blir er debattartikel kontraproduktiv genom att ni alltför mycket lyssnat på skivbolagen och deras hejdukar i Antipiratbyrån och för lite på de som faktiskt diskuterar frågan utifrån ett antal olika infallsvinklar: exempelvis Oscar Swartz:

Under en liten period av historien, egentligen bara drygt 50 år, har man på allvar kunnat sälja enskilda exemplar av en låt. Skivor. Det kunde man inte tidigare. Då lyssnade man på musik och såg konserter. Man kunde inte köpa den. Att skapa exemplar var ett stort risktagande och det kostade massor av pengar, dvs att pressa upp skivor och skeppa ut till butiker.
Men nu kan som sagt varje unge med dator vara duktigare än en skivfabrik. Exemplaren kostar noll att tillverka. Vi har en helt ny situation.

Uppdatering: Mycket illa kan man säga om Unni Drougge men ibland glimrar det till. Hennes take på fildelardebatten tillhör inte de 37:s gäng. Ännu mindre Timbuktu. Frågan är om det senare handlar om det faktum att hiphop lånat, kopierat och remixat allt: creative commons är hip hop.

Uppdatering: Kultursverige är inte intresserade av personlig integritet om det råkar drabba deras plånböcker. Bra. Då vet vi.

Uppdatering: Läs Mildner. Gör det:

Är en BWO-medlem en trovärdig röst i den här debatten? Rolinski och BWO tjänar ju faktiskt pengar på ett (måste man förmoda) medvetet och (kan man konstatera) affärsmässigt utnyttjande av andras verk – samtidigt som Rolinski vill begränsa människors ickekommersiella spridning av samma låtar.

Eller problematiseringen där faktiskt upphovsrätten förhindrar oss att ta del av klassiker. Rent principiellt skulle en person kunna köpa upp exempelvis Elvis hela katalog och vägra att de någonsin ska spelas igen: de enda som då får höra Elvis är de som äger skivorna; men radion skulle få svårt att spela skivorna eftersom deras ägande av kopian är en sak – att spela den kommersiellt är en annan. Och intressant är den undersökning som Sydsvenskan gjorde i våras:

Sydsvenskans undersökning i våras visade att nästan två av fem musiker vill släppa fildelningen fri. Majoriteten hade själva fildelat.

där de också berättar att artisterna numera blivit gisslan hos IFPI och Antipiratbyrån – kanske vad vi kan kalla ”nyttiga idioter”.

Etiketter:Anders Mildner, Antipiratbyrån, artister, digitalt, direktiv, DN Debatt, EU, Eva Dahlgren, fildelning, IFPI, immaterialrätt, IPRed, Jaiku, media, missuppfattningar, Niklas Strömstedt, nyttiga idioter, skivbranschen, Stefan Sauk, Sydsvenskan, upphovsrätt, YouTube