Vi fick rätt. FRA bryter mot lagstiftningen och sköter inte sitt uppdrag att säkert hantera uppgifter. Det sluttande planet börjar att slutta ännu mer. SOPA och PIPA är IPRED på speed. Går de igenom kommer självklart bolagen att försöka implementera liknande regler här.
Internet förändras men åt vilket håll är upp till oss att försöka påverka.
Mina poster om FRA-lagen när det begav sig.
Som en kommandosoldat lyckades till slut den där förkylningen slå ut mig. Bänkad, utvisad och nedlagd som något annat rådjur är jag nu frusen och rätt så eländig. Fryser in i märgen helt enkelt.
Men kalendern fortsätter.
Det är tre olika perspektiv som vrider sig i nyhetsflödet: Wikileaks, Stockholmsbomben och fortfarande också anklagelserna mot Assange.
Fortfarande sipprar det ut olika avslöjanden men jag vidhåller fortfarande att det är väldigt mycket Se och Hör över det hela. Dagens avslöjande att USAs ambassadör anser att norrmän är självgoda känns ju bara som en återspegling av Rosengrens off-the-record uttalande om Norge som den sista Sovjetstaten.
Jag skrev tidigt ett försök till att ändå balansera och Fridholm gör det idag. Jag håller också med om att det är frapperande hur illa skött den här affären är från svenska myndigheter: det är flera saker som är oerhört uppseendeväckande i hur rättsfrågan hanterats från åklagarmyndigheten.
Allt det här har också inneburit att sossarna än en gång visat att deras motstånd mot FRA är bara munnens bekännelse – och idag kan vi förevigt hamnat i ett samhälle som inte ens Orwell kunnat tro skulle bli sant: allt avlyssnas. Och FRA har rätt att sälja informationen, läcker den, och ingen verkar ha koll på hur de gör det.
Och Ulf Nilsson och Expressen är oerhört skrämmande med sin krönika. Naiviteten ja men resten är synnerligen förvirrad. Paul har skrivit om det riktigt bra. Det är idiotiskt försök att distansera sig som ställföreträdande ansvarig utgivare gör. Det som skrivs i Expressen är Expressen. Det han uttrycker är precis samma sak som SD för fram. Allt annat är bullshit. Tyvärr verkar Nilsson helt enkelt vara rätt så främlingsfientlig – eller snarare anti-multikulturer. I en Newsmillartikel skriver han bland annat om misslyckad integration och ett Sverige:
Det andra problemet är den bristande integrationen: att ett länge synnerligen heterogent folk plötsligt blivit så in i Norden multikulti.
Jahaja. Historielösheten verkar inte bara vara stor hos diverse organiserade Sverigedemokrater…
Nu något annat.
Som avhandlades iförrgår så twittrar uppenbarligen SJ. Men ibland undrar man om det ens hjälper när deras svar är goddag yxskaft (testar tjänsten Blackbird Pie därav att tweets ser lite underliga ut):
Vilka jävla idiottågtider @SJ_AB satt in i Dalarna nu…
och får till svar:
@deeped Tidtabellen är planerad utifrån hur efterfrågan ser ut. Vilken avgång är det du saknar?
Jag förklarade att det handlade om 6.37 och påpekar sedan att den avgången alltid är knökfull så det där med efterfrågan är riktigt konstigt. Efter att de fått info om vilken sträckning det handlar om får jag det här svaret:
@deeped Ok. Då kan vi skicka vidare att du önskar fler platser för den avgången. I nuläget finsn inga sådana planer.
Eh… det är nog bara SJ som lyckas fråga om fler platser på ett tåg som tagits bort från tidtabellen… Lernfelt borde kanske skrivit att SJ borde ge fan i att twittra.
Sen kommer en ursäkt (det är något som fru Lernfelt däremot inte lyckats åstadkomma):
@deeped Ja, såklart. Förlåt, vi följde inte historiken på konversationen tillräckligt bra. Vi för vidare att du önskar att få tillbaka den.
And now for something completely different: Det här är vansinnigt kul för oss inom reklambranschen – ”Santa’s Brandbook”. (tipstack @caff). Och Spotifys årslista.
Nu ska jag bädda ner mig. Lyssna på det här: duett mellan Kirsty och Billy:
Så många som berätta om känslan: att inte veta vem som lyssnar, att inte veta när man blir anklagad för något som man knappt vet brottet för – på grund av vad någon hört, vad de fragment av samtal som avlyssnats blivit till i hjärnorna hos dem som har som jobb att misstänka allt och alla hela tiden. Det är ett totalitärt samhälle. Det är ett samhälle som vi i väst, vi demokrater, vi som älskar friheten alltid avskytt. Vi har gått i krig för andras frihet, vi har låtit våra söner och döttrar dö för frihetens skull mot diktaturens totalitära övervåld.
Freedom is the freedom to say that two plus two make four. If that is granted, all else follows. (ur 1984)
Imorgon är det första december. En tisdag. En dag som alla andra där vi rushar mot julen. Vi jobbar, vi följer barnen till skolan, vi läser våra tidningar, vi twittrar och bloggar, skickar mail, skickar våra sms. Det är bara det att imorgon kommer vi inte veta vem som lyssnar. Vi vet inte var våra ord hamnar och hur de pusslas ihop av de som har till jobb att leta efter misstänkta. Vi vet inte hur filtren är uppbyggda eller vad som kommer i framtiden vara tillåtet och inte tillåtet.
Nothing was your own except the few cubic centimetres inside your skull. (ur 1984)
Terrorismens idé är att förstöra demokratin inifrån genom att skapa skräck för vad som kan hända. Att man inte vet var, när eller hur en bomb kan sprängas, ett skott skjutas eller en molotovcoctail slängas. De som har makten, de som ska skydda friheten, väljer då att så mycket som möjligt lyssna för att kunna förutsäga när bomben briserar, när kulan avlossas och när flaskan fylls med bensin. Men ingen vet vem som gör det, var det kan tänkas göras – men man vet att människor kommunicerar: alltså lyssnar man av det som sägs för att på så sätt kunna bygga en fri värld. Friheten blir då villkorad utifrån att du är fri men övervakad. Det grova brottet kan förhindras men priset är att det enda som är mitt eget är mina tankar. Mörkret sänker sig.
Power is not a means; it is an end. (ur 1984)
Makten korrumperar. När du kan lyssna på allt så börjar du lyssna efter andra saker. Om du kan kapitalisera på det du har unik kunskap om är det inte lång väg att gå till att faktiskt sälja kunskapen. Eller det kanske inte ens är du: det kanske är någon som har helt andra moraliska standarder, och härbärgerar åsikter som du inte tänkte dig skulle få makten när du kopplade in kablarna och tappade in allt som medborgarna säger, skriver och gör.
Under the spreading chestnut tree
I sold you and you sold me.
(ur 1984)
Utvecklingen är ett sluttande plan. Ingen kommer undan. Imorgon är dagen när samhället förändras. Alla vet att FRA kanske lyssnar. Alla vet att det som skrivs kan bli sett, tolkat och flaggat som misstänkt för … ja, för vad? God jul, Sverige.
En vis man har sagt:
For to be free is not merely to cast off one’s chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others.
Det känns som ett bra citat att börja med. Nelson Mandela. I grunden det som alla individer borde se som en viktig regel. För min del är inte lagar som väljer att hårt trycka ner varje enskild individ, att tvinga sig på den personliga integriteten och förminska friheten att respektera varandras frihet.
Idag har vi fått en lag som kommer att göra just detta. Och framförallt skapa en situation där allt vi skriver, allt vi lägger upp och allt vi säger kan avlyssnas och användas mot oss. FRA-lagen må vara tagen med några tillägg – men i grunden är det en lag som kommer att skapa situationer där vi går ifrån ett sant demokratiskt och fritt samhälle till ett semidemokratiskt kontrollsamhälle.
Det var väl väntat men det är sorgligt när man ser faktum: 158-153-1. Att oppositionen förklarar att de minsann tänker riva upp den om de får alla våra röster känns onekligen som ett vallöfte som väger lätt. Att vissa valt att se Camilla Lindbergs nedlagda röst som feg missar dock att en nej-röst från henne inte hade gjort någon skillnad men gjort henne fullständigt till persona non-grata. Hon håller huvudet högt. Tack Camilla för ditt mod!
Men vad har jag för rätt att säga så? Jag har ju inte skrivit om det nu. Sant. Jag skrev mycket förra gången lagen var på tapeten. Men det är ingen ursäkt. Och att nu varit tyst är inget jag är stolt över. Snarare skäms jag över att helt enkelt låtit mitt eget liv äta upp mitt engagemang. Det farligaste som finns för ett samhälle och kanske en negativ utveckling på grund av individualismen – att vi fastnar i det lilla livet och missar det som händer därutanför. Att vi som människor helt enkelt väljer att blunda för det faktum att ibland blir prioriteringen åt helvete. Jag har misslyckats att vara det jag borde varit. Det får jag nu leva med. Det vi lärt oss – många av oss som varit med länge och borde förstått bättre – är att vi aldrig kan tystna och tro att saker blir bra ändå. FRA-diskussionerna har lärt oss att vi har fått verktyg att föra opinion med: och utvecklingen mot Gov 2.0 kommer nu vara ännu viktigare. Det kan bli en motrörelse: där den data som finns bör bli öppen nog för att alla ska kunna granska makten.
De som fortsatt oförtrutet att skriva ska ha all credd: HAX, Swartz, Klamberg, fantastiska Emma, Josh, Mildner, Falkvinge, Farmor Gun, ihärdiga Scaber Nestor, unga smarta Calandrella, Troberg, Nemokrati och många fler. Jag lyfter på hatten för er alla.
Att politikerna uppenbart inte riktigt vet vad FRA handlar om bevisas av SVD men samtidigt är mer frågan: varför blev det så här? Vad skapar en situation där demokratin säljs ut och där människors rättigheter förminskas?
En del menar att den tekniska utvecklingen helt enkelt skapar nödvändighet till en signalspaningslag som FRA-lagen. Andra ser den allmänna globaliseringen som ett skäl. Ett annat skäl är kanske helt enkelt att terrorism blivit vardagsmat och att 11e september omskapat hela världsbilden för oss alla. Alla dessa parametrar har säkert vägt in när det gäller det vi ser idag.
När jag gick på Sveavägen idag gick jag förbi Decorima-hörnet och samtidigt tänkte på vad som hänt idag slog det mig att här kanske svaret varför vår riksdag idag röstade igenom FRA-lagen:
Den 28e februari 1986 förändrades Sverige i grunden. När skotten föll på Sveavägen började antagligen den utveckling som gett oss fler och fler svenska lagar. Inte för att Palme var en framträdande frihetskämpe eller på något sätt skulle försvarat individens rätt till privatliv utan helt enkelt handlade det om att någon eller några kunde välja att skjuta ihjäl en svensk statsminister. Plötsligt fanns det en möjlighet att krig inte utfördes enligt normala former, att människor kan hata något så mycket att man väljer att försöka omstörta ett land. Och det innebar att en ny sorts politiker också kunde komma fram: vars makthunger och kontrollbehov inte nödvändigtvis byggde på en ideologi utan på personligt begär och suget efter att styra.
Idag har vi åter fått se hur viktiga grundläggande mänskliga rättigheter börjat monteras ner. Idag börjar ännu ett nytt land att mejslas fram i plenisalen. Ett Sverige som blir ett land utan rätten att tycka och tänka fritt i hemlighet.
Klubbslagen efter voteringen ekade likt skotten 1986.
Jag har en kluven inställning till Thomas Bodström. Dels en positiv bild – han är knappast sosse enligt formulär 1A. Det är bra. Samtidigt är han en tillskyndare av diverse åsikter som jag knappast ställer upp och lyfter upp de riktigt märkliga saker som exempelvis ECPAT står för. Och framförallt: han är i mångt och mycket arkitekten till de övervakningslagar som vi nu ser komma på rad i Sverige.
Men att han på något sätt ska få värsta bashningen för att riksdagens arbete inte är i takt med vare sig samhälle eller individ: det tycker jag är jävligt orättvist.
Det som egentligen fascinerar mig i den diskussion som uppkommit efter Kalla Faktas granskning av riksdagsmännens närvaro är hur den analoga symbolismen fortfarande är stark. För helt ärligt tror jag inte att riksdagsmän gör ett sämre jobb bara för att de inte är fysiskt närvarande hela tiden. Vem bryr sig om de är där rent kroppsligt? Inte jag. Eller som Nina Larsson, fp-riksdagsledamot, retoriskt ifrågasätter:
Bör jag nedprioritera kontakt med väljare på plats och utåtriktade aktiviteter för att istället öka min närvaro vid voteringar? Med twitter och bloggen så går det ju faktiskt
Hela upplägget verkar vara att sätta agendan i att riksdagsmän och –kvinnor endast gör sitt jobb när de befinner sig inne i riksdagshuset. Är det så? Hur är det då med diskussioner om att politikerna inte är vanligt folk? Det är fan mer sjukt än vettigt att förklara att politiker ska vara i tjänst 365 dagar per år. Det är obsolet att man endast kan rösta i kammaren. Att se herr talman sitta och bekymrat diskutera frånvaron är patetiskt.
Den som fått mest på skallen är onekligen Bodström. Där handlar det om att hitta alla fel man kan tänka sig: för att på toppen lägga att han tjänar pengar som advokat. Det känns som någon sorts oerhört märklig kvarleva av ett gammalt samhälle där ingen får förhäva sig, ingen får tjäna pengar eller ett samhälle där allt ska vara precis lika för alla.
Det intressanta är väl: gör riksdagsmännen och –kvinnorna respektive Bodström sina jobb? När de gör det, var de gör det och hur de gör det är rätt jävla ointressant i en värld där det finns alla möjligheter att ha en riksdag som är mobil. Hela diskussionen tenderar att vilja låsa in politikerna så att de bara umgås med varandra. Det låter som en jättebra idé. Inte.
Det jag inte riktigt förstår är hur han kan göra en sån praktmiss när det gäller att hantera frågan. Istället för att bara ta kritiken och förklara sig och köra hårt på argumentet att det är viktigt för en politiker att faktiskt inte totalt fastna i politikerrollen och bli beroende av den för sin utkomst respektive att han blir bättre som politiker genom att vara ute i verkligheten, som advokat. Istället radar han upp ett antal påståenden som sedan blir hårt åtgångna och som han sedan får lov att lira runt. Har han glömt all medieträning? Har han glömt vad han förhoppningsvis förklarar för sina klienter?
Jag läser Bodströms båda postningar på sin blogg runt Kalla Fakta och får ändå inte ihop det:
I den första:
Utskottsdebatter
TB 0
Uppskattad genomsnittlig riksdagsledamot 4
I den andra:
Jag har huvudansvaret för hela kriminalpolitiken medan de övriga har olika ansvarsområden. Det är därför naturligt att de andra ledamöterna tar de utskottsdebatter, som de har ansvar för och så tar jag resten. Sammantaget har jag haft överlägset flest debatter av oss.
Allvarligt: kan ingen koppla ihop trådarna för honom. Snacka om pr-flopp.
Kan det vara så att vi måste förändra själva grunden? Att man som riksdagsledamot inte rakt av kan lägga sitt vanliga liv on hold. Kunskap och kompetens är en färskvara – att under flera år vara borta från sitt vanliga jobb, att inte alls kunna aktivera och uppgradera det man kan. Åsikten som Ulf Holm förfäktar är inte bara historiskt obsolet utan rent ut sagt lite otäck och kommer helt klart skapa elitism.
För att förhindra detta demokratiska problem tycker jag att det borde finnas ett allmänt förbud för riksdags ledamöter att också ha ett annat arbete utöver sitt ordinarie riksdagsarbete.
Om politiken ska överleva både utarmning och elitism lär såna här tankar vändas upp och ner och jag är rätt övertygad om att det demokratiska i ett samhälle där vi faktiskt i grunden värderar kompetens och kunskap på ett annat sätt än som röstboskap för ett parti lär det helt enkelt vara nödvändigt att förändra och låta människor också vara sig själva – även som riksdagsledamöter.
Det måste fan vara upp till var och en att prioritera sitt liv.
Däremot tror jag inte att det är en planterad historia för att undvika diskussion om FRA-lagen. Trots att det finns ett antal indicier som mycket väl skulle kunna peka på det. Varför? Då skulle man låtit bli Bodström – det är ju liksom han som är grunden till den…
Själv skäms jag för att inte kunnat ta mig tid att skriva om nya FRA-lagen. Läser opassande och det kliar i fingrarna. Samtidigt har jag inte ändrat någon åsikt än den jag hade förra året. Såväl FRA som Telekompaketet, ACTA och IPred bygger på idéer som jag har svårt att finna mig i. Följande gäller även med det undantag Bodström är:
Tyvärr tror jag att de här två frågorna hänger ihop. Om man har en riksdag och en syn på riksdagsarbete som driver de politiker som deltar till att så mycket som möjligt endast kunna umgås med varandra, respektive en kultur inom partierna där opposition ska kväsas till varje pris: då är det mycket enklare att få igenom lagar som i deras insnävda kontext, vandrande i korridorerna på väg till att fysiskt trycka på en knapp i en fråga som partiet redan bestämt den enskildes åsikt om, är mindre kontroversiell än för oss som upplever det som ett hugg mot demokratin.
