Disciplinnämnder och regler. Det är väl ändå ett känt faktum att det i amatördrivna regelverksämbeten ofta sitter en smula felnavlade personer med en rent sjuklig form av patos för att regler är heliga och kontexter är ointressanta. Svenska Fotbollsförbundets disciplinnämnd borde få avsked direkt efter att beslutat att bötfälla ÖIS för en banderoll om Dawit Isaak.

På tåget ner till Stockholm satt vi ett gäng äldre män (jag var yngst faktiskt) och pratade unga och idrott, och alla var relativt överens om att ett av problemen fr a i större lagidrotter är att det är föräldradrivet. Tyvärr är det väl så att många gånger följer sporten en sorts engagemangslinje och även de som sitter i högre instanser är inte nödvändigtvis kompetenta att ta de beslut de blir satta att ta – utan de får sina platser på grund av långt och troget engagemang.

Tyvärr verkar det inte ens vara bättre i den allra högsta toppen.

Att döma ut böter för att supportrar väljer att visa en harmlös men viktig banderoll om Dawit på en fotbollsplan måste betecknas som en riktig pr-flopp. Och öppet mål  för Thomas Mattson och Expressen.

Vän av ordning (de brukar för övrigt sitta i liknande disciplinnämnder och skita på sig av lycka när de får döma ut straff) kan då säga att “jamen då ska ju Sverigedemokrater, Socialistiska Partiet och Befria Alla Bävrar också få ha sina banderoller”. Eh, nej. För det handlar om att se en kontext och förstå att analysera vad som faktiskt står och vad frågan handlar om. I det här fallet handlar det om en person som är fängslad sedan många år på grunder som går emot alla de demokratiska principer som Sverige (och förhoppningsvis Svenska Fotbollsförbundet) står för. Det är något helt annat än om en del mentala kalhyggen vill skyffla upp SD-banderoller på Saxträsk divison fem-match. Det handlar om att som sport stå upp för de grundläggande mänskliga rättigheter vi alla kommit överens om.

Fan vet men det känns som om vissa inom fotbolls-Sverige nickat för många bollar.

Ps. Att 2009 fortfarande ha en fax som främsta och viktigaste kommunikationsmedel känns… modernt. Ds.

Etiketter:böter, Dawit Isaak, demokrati, disciplin, fotboll, idrott

Jotack bra. Fotbollen är nu på sluttampen och både TPs och Solstickans lag har kommit igång. TPs lag har inte förlorat de senaste sex matcherna. I lördags var det cupdags igen och TP stod i mål. I två av tre matcher. För precis efter andra matchen blev hon jättedålig. Feber och ont i halsen. Jag och Solstickan hade precis kommit till Torsång, efter hans match som var en uppvisning i laganda, vilja och där sonen min visade att han är riktigt duktig, men fick helt enkelt vända. Sen dess har hon legat rätt mycket för ankar.

Fredagen gick i sociala medie-tecknet men rätt mycket pro bono. Inget av det jag gjorde gav någon fakturering men förhoppningsvis några personer som känner sig mer inspirerade att föra vidare saker och få företag att våga satsa och satsa rätt. Förutom det så fick Solstickan reda på att han nu äntligen kan börja spela gitarr också – så jag fick sticka och köpa en gitarr åt honom. På eftermiddagen satt vi och plinkade lite.

För övrigt går helgerna sjukt snabbt. Det som måste göras måste göras då eftersom jag inte är hemma speciellt mycket under veckorna. September och oktober är lite extrema visserligen men ändå. Så jag hinner inte blogga trots att jag har en massa bloggidéer. Får försöka att få iväg dem lite här och där. Bland annat fundera över den diskussion som blivit runt Karin Fribergs postning om ledarskap och kvinnor. Jag förstår hennes tanke men är inte helt säker på att lista alla sina dåliga sidor är rätt väg att gå – bra sidor är mer positivt.Sen tycker jag att många av de beskrivna ”dåliga sidorna” är jävligt positiva.

Samtidigt så kan det vara en god idé att faktiskt visa på att man inte hinner precis allt. Själv har jag initierat en diskussion på en maillista om work/life-balance. Och det blev långt och många intressanta tips och råd. Min ingång var att jag ofta känner mig rätt så misslyckad: alla andra (män) verkar hinna så oerhört mycket – göra fantastiska karriärer, läsa precis alla de där böckerna som jag äger men inte hinner läsa, skriva smarta saker på bloggar, vara fotbollstränare, bygga verandor, sitta i diverse styrelser mm mm. Jamen ni fattar.

På onsdag åker jag till Jönköping. Jag är inte ens säker på att jag varit där förut. Kul gig blir det i alla fall. På fredag ska jag till tandläkaren. För första gången på flera år: inte för att jag är rädd utan för att jag har en extrem aversion mot just tandläkare. Och tänder. Har säkert med att jag är rätt anti det faktum att vi består av skelett. Ben och tänder har jag helt enkelt jävligt svårt för. Och tandläkare.

Etiketter:förebilder, Forssa BK, fotboll, gig, gitarr, Jönköping, kvinnor, ledarskap, män, sociala medier, tandläkare, Torscupen

Det finns egentligen (som alltid) en massa att blogga om men förutom att min första ”semesterdag” (jag är ju faktiskt egenföretagare så det där med semester är en chimär) gick åt till att jobba. Förutom det så viks den här veckan till fotboll. Eller snarare det där som jag ofta, innan jag fick barn boendes i Borlänge, gjorde narr över: jag är fotbollsfarsa. Det är Dalecarlia Cup och sammanlagt kommer Solstickan och Terrorprinsessan att spela tio-elva matcher. I ett väder som är ungefär som i mars. Men vad gör man inte för ätteläggen?

Dagens matcher var dock två varav jag endast bevistade Solstickans match. De spelar bra tioåringarna. Det är snygg fotboll med klara positioner och då och då riktigt bra fotboll. De vann mot Gustafs och Solstickan gjorde nästan mål: en klockren ribbträff. För övrigt spelar han oftast i framskjuten backposition och idag var kanske en av hans bästa matcher någonsin. Det erkände han själv när vi efter matchen traskade mot bilen i regnvädret.

Terrorprinsessans lag förlorade tyvärr. Deras fotbollsspel består än så länge av taktiken ”svärm” dvs. alla är där bollen är hela tiden. Det är rätt roligt att se – en kluns med barn rör sig över planen i en sorts bensparkande svärm. Liknar mer rugby än fotboll. Men det är så det är i början. Och hon tycker det är kul.

Imorgon ska jag och Solstickan vara på Sportfältet tio i åtta på morgonen. Tio i åtta. Det är fan inte mänskligt. Själv gör jag så att jag tar med mig en termosmugg kaffe, släpper av sonen, parkerar bilen och sätter mig att jobba i en halvtimme innan matchen startar någon gång vid halv nio. Effektivt även om Opeln inte är världens största kontorsrum. Å andra sidan är min HP2140 inte så stor så det går på ett ut.

För övrigt siktar jag på att den här veckan lyckas tömma garaget, laga altanen, städa hemmakontoret, laga gamla laptopen etc. Bara så att ni vet.

Och just ja, vill bara berätta att LordFredruk aka Kontaktmannen blev pappa natten som var. En tjej blev det. Och som vanligt fick jag skäll av HS att jag inte frågade om längd och vikt. Än en gång inser jag att det finns viss genusskillnad i det. Jag funderar om det är någon sorts ”då vet jag hur det känns eftersom våra barn vägde XX och var YY” eller fan vet. Jag menar – de blir en och en halv meter långa och spelar Mario Cart i slutänden oavsett hur stora de är när de föds :).

Etiketter:barn, Dalecarlia Cup, fotboll, fotbollsfarsa, längd, LordFredruk, Sportfältet, vikt

…och även om jag inte tillhör dem som menar att sport och politik är två skilda saker så intresserar jag mig sällan för just sport. Men jag tycker de senaste dagarnas debatt om AIK är roande. Thomas Bodström försvarar sitt AIK mot Ohlys åsikt om att AIK är ett överklasslag ända från början – samtidigt som Bodström menar att Djurgården är överklasslaget.

Rent faktiskt verkar båda två vara ute och cykla en hel del och det som man seriöst kan fundera över är om de väljer att vara lika släpphänta med sanningen och fakta när det gäller andra frågor inom deras politiska gärning.

Bodström är dock roligare än Ohly. Läs hans påpekande om att hans nattvandrande bland ungdomar i Stockholm innebar att det för första gången var ett beväpnat medborgargarde ute…

Etiketter:AIK, Djurgården, fakta, fotboll, Lars Ohly, överklass, sanning, sport, Thomas Bodström

Jag skummar det som skrivs om den nya rapporten om integration och immigration, och lyssnar på debatten hos Ekdal. Jag blir ärligt talat trött på båda sidor av diskussionen utifrån ett antal värderingar:

• Jag tycker nationalism är ointressant. Det är en struktur som inte nödvändigtvis är vettig i en värld som blir mindre och mindre geografiskt intressant. I en värld där värderingar och meritokrati bygger gemenskaper blir synen på ”svenskt” och ”Sverige” faktiskt en gäspning.
• Att driva såna här frågor bygger på så många incitament och perspektiv – högt och lågt, djupt och grunt. I grunden handlar det dock om någon sorts gammal hemortsrättssyn. Det finns inget som handlar om ”svenskar” eller någon sorts blodsrätt för ett land.

Jag tycker dock grundpremissen är jättebra: att om man inte följer svenska lagar så ska man bli av med medborgarskapet. Men det ska då gälla alla. Om Omar eller Björn är kriminella – fine: sno deras medborgarskap.

Liksom att man inte ska få bo var man vill om man råkar vara bidragsboende. Men det ska också gälla Kalle Svensson likaväl som Muhammed Bahktir.

(ser att Badlands har samma idé. Frågan är dock om de lätt sosseanstrukna satirikerna faktiskt menar allvar :))

För självklart är det viktigt att se till att personer som fastnar i bidragsberoende och isolering faktiskt tar sig ur det. Men sluta att försöka påskina att det inte finns ”svenskar” som inte är fast i bidragsberoende och isolering. Problemet är att grundsynen är att en Kalle har större rätt till att vara bidragsberoende än en Satayede.

Det handlar fan inte om etnicitet. Det handlar inte om nationalism. Det handlar om strukturella klasskillnader. Så nej – det är inte integrationen som gått åt helvete – det är samhället. Och det är något staten uppenbart misslyckats att fixa. Dags att ge individen rätten att styra sin egen framtid kanske?

Det som däremot är intressant är att moderaterna går vidare på den linje som Kapten Björklund och andra inom allianspartierna gjort till en konst: att kalla medborgare för fuskare lite generellt och sedan sätta upp tester och regelverk som sak sålla de onda från de (kanske) goda. Om och om igen. Är vi inte fuskare så är vi ju också tjuvar.

För en gång skull är Birro avväpnande: allt handlar om fotboll.

Etiketter:bidrag, Ekdal, etnicitet, fotboll, fuskare, isolering, kriminella, Marcus Birro, moderater, nationalism, Rapport, svenskt, Sverige

Papporna vann båda sina matcher. Jag har fan inte sprungit så här mycket sen Hedenhös, dvs. nånstans i ettan på Ullvigymnasiet. Resten av mina gymnasieår lyckades jag slippa det där med gympa. Den gamla gympahallen gav mig astma. Typ. Åtminstone nån gång och då gick jag till läkaren. Sen byggde de en ny hall men då förklarade jag för läkaren att det ju vore taskigt mot mig att behöva arbeta upp ett betyg i gympa i trean då jag inte varit med under nästan två år. Så ska en slipsten dras.

Tillbaka till fotbollen. Jag har ju under de senaste ett och ett halvt-två åren gått ned mer än tjugo kilo. Det var verkligen en annan känsla att springa idag. Det är rätt mycket att slippa bära på inser jag.

Etiketter:astma, fotboll, gympa, pappor, springa, vikt

Sitter klädd i träningskläder och ska snart bege mig till fotbollsplanen där avslutningen för P99 i Forssa BK kommer att gå till historien. Följande matcher ska spelas:

1. Mammor mot P99
2. Pappor mot P99
och sen
3. Mammor mot Pappor

Till den sista matchen har vi funderat på att be ambulanssjukvården komma…

-

Gårdagen var inte SJs bästa. Tåget vi skulle åka på morgonen blev inställt så vi fick hoppa in i bilen och köra ner till Stockholm. 17.44-tåget hem blev en halvtimme försenat vilket innebar kaos på taxiplan på Borlänge station. Armbågade mig till en taxi som visade sig vara en egen taxirörelse som försöker slå sig in i monopolet här i stan. En ex-jugoslav som spelat i Jugoslaviens basketlag under sjuttiotalet och som ansåg att Autobahn och Hitlers övriga byggnadsverk var mycket bra. Honom ska jag åka med oftare – jag gillar folk som uttrycker konstiga åsikter; tycker det är roande.

-

Igår körde vi en dragning om sociala medier för en konkurrent. Det var annorlunda. Dels för att det finns en annan förförståelse för fr a marknadsföring men också att det blir andra sorters frågor än när man kör kurser för köpar-sidan. Kul i alla fall och den tvåtimmarsdragning vi tänkt blev som vanligt mer.

-

Måste ta ett stort beslut till imorgon.

Andra bloggar om: Forssa BK, fotboll, Stockholm, Borlänge, SJ, försening, Jugoslavien, taxi, kurs, reklambyrå, sociala medier

Etiketter:Borlänge, Forssa BK, fotboll, kurs, SJ, sociala medier, Stockholm