Jag vet att Deepedition blivit nån sorts dagboksblogg efter alla dessa år. Men det är som det är. Om jag låter den leva vidare så blir det nog säkert ändring i det också nån gång. Transformation har bloggen varit med om förut.

Idag har jag jobbat i Dalarna. På konferensen Wonderbranding som handlar om att inspirera till mer företagande bland kvinnor: självklart att starta egna företag men framförallt att stödja, uppmuntra att kanske ta över ett befintligt företag. För i Dalarna innebär den kommande generationsväxlingen att många företag behöver nya ägare – och det finns mängder med duktiga kvinnor som borde bli företagsledare i dessa.

Mitt jobb har varit att snabbt bygga upp en bloggplattform och sedan vara med och liveblogga och livetwittra från konferensen – respektive att sitta med i den avslutande panelen. På engelska – de som känner mig vet att efter Facebook Garage för typ två år sen har jag en fet hangup för att prata engelska. Men det gick rätt bra. Tror jag.

Det var en jättebra dag. Jag älskar att faktiskt jobba när jag samtidigt får fylla på med en massa nya idéer. Michele Miller var mycket inspirerande, och vi spenderade försvarliga minuter i panelen att prata om hur fokusgrupper i sin traditionella form faktiskt är rätt meningslösa utan det handlar om att skapa andra sorters grupper där deltagaren kan känna sig mer trygg och att det är han/hon som faktiskt har kontroll – och därmed makten över skeendet.

Annika Dopping var helt suverän som föreläsare – sen kan man diskutera om det finns könsskillnader eller inte – jag gillar hennes användande av uttryck om ”manlikt” och ”kvinnolikt” istället för att fastna i de rent biologiska könen; och vi pratade om det efter konferensen och vi var rätt överens om att det inte går att säga antingen biologi eller miljö utan väldigt mycket handlar om en intrikat och komplex synergi mellan de två.

Sen var det kul att träffa både nya personer och gamla vänner.

Visserligen kräver det en hel del fokus att både twittra och liveblogga ett seminarium men framförallt är det fantastiskt att vara så trött när man kommer hem eftersom man fått så mycket food for thought. En massa nya idéer, idéer om hur man skulle kunna utveckla vissa teorem liksom insikter att ta med direkt in i de projekt som man jobbar med.

Imorgon ska jag avsluta ett större jobb och samtidigt förbereda ett antal föreläsningar som kommer nu. Och samtidigt ska min son slippa vara ensam hela dagen som idag. Så det blir Borlänge imorgon också.

Etiketter:ägare, Annika Dopping, biologism, blogg, företagande, könsskillnader, kvinnolikt, kvinnor, manlikt, Michele Miller, miljö, Wonderbranding

Barnen har varit sjuka i omgångar. Man kan verkligen undra varför man inte kan synka såna saker. Eftersom jag haft en del att göra (mycket sjuor i huvudet och annat) så har HS fått tagit mycket av VAB medan jag åkt fram och tillbaka och jobbat. Så nu har jag en rätt lugn vecka, två kurser blev förflyttade och inga möten inbokade. Då blir jag sjuk. Samma symptom: ont i huvudet, lagom irriterande feber (ska man ha feber så ska man ha rejäl feber och eftersom jag är rätt okänslig för dylik så krävs det 39,8 och uppåt för att sänka mig) och hals/snuva. Ingen jävla svininfluensa heller utan än en gång någon märklig influensaavart.

Då kommer nästa problem: jag är egenföretagare (som Batbut). Visserligen är reglerna sådana att om man är anställd så betalar företaget de första dagarnas sjukdom. Problemet är ju att jag gör det genom att inte få till fakturerbara timmar eftersom kroppens Socker-Conny bankar mig i skallen med stålrör. Det är något helt annat än att få sin sjuklön från arbetsgivare eller försäkringskassan. Men inte klagar jag. För jag har ju så mycket frihet – jag menar: jag bestämmer ju över min tid. Problemet är ju att det handlar om att hela tiden ha oron över att få ihop jobb :).

På tal om försäkringskassan så är det glädjande att de fått sig en näsbränna när det gäller gravida. Det är fasen galet att bara för att en kvinna är gravid så ska symptom och tillstånd som om hon inte vore gravid skulle rendera henne sjukskrivning, inte vara sjukpenninggrundade. Nej, graviditet i-sig är ingen sjukdom men följdverkningar av det kan vara det. Hur vore det med lite normal filosofisk kunskap? Det är samma sak som med sorg: personer som sörjer är inte sjuka men sorgen kan få följdverkningar som i andra fall skulle vara ok för sjukpenning – men eftersom man förlorat någon anhörig så kan man inte vara sjuk.

Så jag blir hemma i Borlänge och försöker hänga med så gott jag kan i To Do-listan, med itererade vilolägen mellan varje outburst av jobb. Och jag inser att jag inte tillhör den gruppen som gillar att vara hemma. Jag hatar att jobba hemma. Det är skittrist. Ingen att fika med, man är utanför loopen även om mängden mail ökar markant och MSN tjoar till med jämna mellanrum.

Så när jag ligger ner och försöker att parera bredsidorna från Socker-Conny-wannaben försöker jag läsa ikapp och få ihop förslag till Stora Bloggpriset. Tycker ni är jävligt dåliga på att ge förslag för övrigt: jag vill ha alla pitcher på era egna och andras bloggar inom såväl livsstil, mode, sport som teknik. Kom igen! Jag behöver tips och nya infall! :)

Dock kan jag säga att när det gäller livsstil så har jag en klar favorit: Monas Universum. Skulle vilja påstå att det just nu är Sveriges roligaste blogg. Sanslös och säkert på grund av att det finns en rejäl igenkänning i mycket som skrivs. Sen är ju Messerschmitt aka Hemliga Morsan en gammal favorit precis som Galatea.

Uppdatering: Stefan. Inte mening att ta bort din kommentar. Bara det att Live Writer av någon udda anledning postade två versioner av den här postningen! Så jag tog bort den utan att tänka på att det antagligen var olika kommentarer :(.

Och jag har försökt att göra något åt det:

Etiketter:bloggar, egenföretagare, fakturering, företagande, förkyld, järnrör, sjuk, Socker-Conny, Stora Bloggpriset, svininfluensa

Jag är inte ensam att ha en rejäl beef när det gäller Bo Helgesson, Falun/Borlänges kondiskung med sitt Borlänge Bageri & Konditori Aktiebolag. Nu har han lyckats att sparka en person som ville vara pappaledig. Och gör det så fult genom att mena att personen sagt upp sig själv. Det är rejält illa och oavsett vad man tycker om hur lagar för företagande ser ut i Sverige så måste man för fasen se till att sköta sig snyggare än så här. Men man tvivlar när man läser kommentarerna under artikeln: Bo Helgesson är onekligen inte världens mest trevliga företagare.

Dumt av Thommy Lindström att inte gå med i facket och onekligen dumt att inte se till att ha papper på sin pappaledighet men i slutänden så visar det här Helgessons renons mot sina anställda. Det som varje företagare borde lära sig är att vi idag mer och mer går mot en situation där ingen längre kommer undan med att missköta sina åtaganden som arbetsgivare: människor skapar sina plattformar för att uttrycka sitt missnöje – och sitt nöje om man gör rätt. Varumärkets image skapas genom det som konsumenten möter – inte i vad företaget själva vill ska vara värden kopplade till varumärket.

Etiketter:anställda, Bo Helgesson, Borlänge, företagande, företagare, pappaledig, varumärke

Det går bra. Det går fantastiskt bra för Niclas Strandh DigitalPR. Tack vare samarbetet med JMW såklart. Självklart är det ett annorlunda liv att pendla till Stockholm istället för Falun men som missus påpekade: idag vet hon när jag är hemma – det visste hon sällan när jag var bara en och en halv mil ifrån.

Självklart är det så att pressen är högre, stressen att leverera men också se till att fylla upp faktureringsbehovet. För ja, jag har inte tänkt att bli fattigare på det här.

Nu har jag visserligen bara kört i tre månader men jag har ändå lärt mig några saker:

• Fråga dina vänner som driver eget. Allihop. Inte bara en enda. För det är skillnad på hur man är som människor, och hur olika branscher ser ut när det gäller att starta eget.
• Sälj iväg ekonomifixandet. Om du inte tycker det är bland det roligaste som finns – ta den kostnaden tidigt.
• Se till att ha en liten buffert på banken. Ta ett lån på en månadslön eller lite till. För kunderna skiter fullständigt i om du skriver tjugo dagar på fakturan – de betalar när deras system väljer det.
• Var försiktig med initiala investeringar som du inte behöver. Vänta med espressomaskinen, köp inte den dyra bilen, skaffa inte den där skitdyra lokalen.
• Gör din egen sajt med hjälp av ett bloggverktyg. Skaffa visitkort via moo.com eller liknande.

Framtiden kommer att tillhöra fria agenter – så är det. De stora strukturerna kräver ett antal rörliga konsulter. Jag tror vi också måste inse att vi är på väg in i Renässansen 2.0 – samtidigt som det finns ett antal möjligheter för företagen att göra mycket mer själv (fr a när det gäller marknadsföring, ekonomi etc.) så är det fritt fram för oss som kan lite om mycket, som kan koppla ihop trådarna mellan olika kunskapsområden och pedagogiskt visa på samband, möjligheter och utmaningar. Det handlar mer om att förstå och se landskapet både som det är och som det kan vara än att sedan klippa gräset.

Etiketter:digitalpr, företagande, fria agenter, JMW, konsult

Det är mycket att stå i. Egen företagare och eftersom förra veckan var minst sagt surrealistisk när det gäller att ha mycket jobb så blir det först nu som jag ska hinna att få själva showen på banan så att säga. Det är massor av saker som jag ska göra för första gången: fakturering, offerering, inbetalningar, utbetalningar, moms, pension, försäkring… you name it – nåt administrativt är det. Så i slutänden är det tänkt att jag ska tjäna pengar och köpa mat till familjen också…

Så de närmaste dagarna handlar det om att dels fakturera och skriva offerter, dels fixa kontoret – idag köpte jag en ny skärm: problemet är att ingen i Borlänge säljer Appletillbehör så jag blev utan tangentbord. Det blir lite surrealistiskt. Såg till att köpa ett SD-kort så att jag kan använda mobila bredbandsmodemet som USB-minne.

Avslutat en del grejer från förra veckan för att kunna fortsätta med det som måste göras.

Städa kontoret borde vara en prio.

Skrivit en meterlång ToDo-lista.

Bloggandet får stå tillbaka en del just nu. Har skrivit några rader om Hirdmans idiotier runt Twitter på digitalpr.se och jösses om ni visste hur många idéer som jag har för bloggar. Jag biter mig i tungan för att kommentera det som händer. Men en sak som långt bloggande ger – att det tar tid att skriva. För man vill länka rätt, leta upp vad andra sagt, läsa noggrannt. Det där som Anja Hirdman och Maria-Pia Boëthius anser inte sker på nätet (men i tidningen…).

En intressant sak är att jag nu kommer att bli ”kontorsnomad”. Jag har mitt kontor härhemma, jag har ett kontor i Stockholm hos JMW och jag kommer ändå att sitta mycket i offentliga miljöer och jobba. Tror det passar mig rätt bra. Sen har jag ju ställen att gå och hänga på. Om det känns trist nån gång menar jag.

Samtidigt är det nytt. Vem ska man fika med? Lunch? Om saker går åt helvete så är det bara mitt fel. Vem ska jag deala med lön med?

Det är spännande, ibland kräksmässigt oroande och oftast extremt roligt att göra den här resan.

Uppdatering: Inse – jag har inte ens färdiga visitkort…

Etiketter:Anja Hirdman, bloggande, fakturering, företagande, JMW, kontorsnomad, offerering, skärm, Stockholm

En gigantisk intervju med Alexander Bard. Och än en gång fascineras jag över att han ibland är så hyperintelligent och ibland upplever man honom som totalt gått över till total galenskap. Gissningsvis en framgångsmöjlighet. Det roande är ju att han inte direkt velat säga sig vara nyliberal men själv kan jag hålla med honom i det här (och jag tror inte Bard vill att jag ska hålla med honom :))

Jag [Niklas Orrenius; deepanm] berättar för honom om ett ungt par i Motala – Bards uppväxtkommun – som jag träffade för ett par veckor sedan. De jobbade på en kylskåpsfabrik och räknade med att bli arbetslösa under nästa år.
De hade jobbat på fabriken i stort sett sedan de slutade på gymnasiet, de hade två barn, de var väldigt mentalt rotade i Motala, i småstaden. Du säger att alla vill bo i storstaden i framtiden, men jag tror det finns många sådana här par.
- Vi får sparka dem i arslet i så fall! Vi har inte råd att ha människor boende på orter i Sverige där alla försörjs av bidrag. Systemet kommer att braka ihop. Vi kommer att ha så många gamla och sjuka människor i framtiden. Vi kan inte hjälpa friska människor i trettioårsåldern med bidragssystem för att de ska bo kvar där de är födda. Vi får sparka dem i arslet och få dem att fatta att nu är det allvar.

En intressant tanke är det här:

Det kan ju komma från dina spetsiga uttalanden, som ”Facebook är ett underklassfenomen”.
- Ja. Men det är ju sant! Man ska inte tro att medlemskap i Facebook innebär att man tillhör någon överklass. Tvärtom. Alla kan ju gå med i Facebook. Det är snarare strukturerna på Facebook som avslöjar klasstrukturerna. Som allt annat på Internet.

Annat:

Jag håller med Jardenberg om att organisationen Friends ibland kan upplevas som mer business än ideell organisation. Å andra sidan: vi har redan sett att idealitet inte alltid ger önskat resultat – kan kanske ett företagande inom antimobbing och rättvisa vara en väg att gå?

Ibland undrar man hur folk är funtade. Och varumärken. Och hur Facebook tänker. Har de inte lärt sig ett skit av Motrin-händelserna?

when targeting an ad campaign after a specific demographic, try not to piss that demographic off with your ad campaign.

Samma sak gäller Fejjan vars demografi ligger i det läget. Plus att det känns lite gammalt att vara sådär livrädd för kristna konservativa. Och döm om min förvåning när jag för första gången i världshistorien (blogghistorien då) tycker att Wollin har något vettigt att säga.

Skivbolagen får det svårare och svårare. Stora artister väljer att skriva sina kontrakt med konsertarrangörer, andra ger ut sina skivor själva via nya kanaler. Ett annat exempel är hur Wal-Mart och Starbucks blir sina egna bolag och distributörer – nu är det Prince som förhandlar direkt med dem: han har för länge sedan fått nog av skivbolagen och valt att göra som han vill. (Vad gäller hans musik anser jag att han sak återutge The Black Album)

Det går en massa rykten om neddragningar på Microsoft. Frågan är vad som gäller när det här kommunicerades för inte så länge sedan.

Man kan tycka vad man vill om det här men rent pr-mässigt är det inte det bästa Peter Sunde gjort.

Lång näsa till Apoteket. Crime Medicine fungerar. Att sedan de som gjort kampanjen inte säkrat upp alla domäner är en helt annan sak.

För övrigt verkar Dagens Media glömt sökrutan…

Etiketter:Alexander Bard, amning, Crime Medicine, Dagens Media, Facebook, företagande, Friends, Microsoft, Motrin, Prince, skivbranschen, Wal-Mart