Taggad: fildelning

Piratpartiet är inte TPB osv.

Gårdagens förvirrade nyhet om att TPB skulle få internetkoppling från Nordkorea var intressant. Först var det så sen var det inte så och sen var alla rätt osäkra. Och personer som tidigare skickat vidare det hela förklarade nu att det självklart var lulz och andra som också skickat det vidare valde att gå på Piratpartiet utifrån att man ansåg att det inte var förenligt med att kalla sig frihetsälskande och samtidigt låta världens hårdaste diktatur ge Internetlina till TPB.

Hello liksom.

För att citera Anna Troberg:

Lär er nu detta en gång för alla: Piratpartiet är inte The Pirate Bay. The Pirate Bay är inte Piratpartiet. Det är två fantastiska, men av varandra oberoende organisationer som till viss del arbetar parallellt mot samma mål utan att för den skull vara samma sak. Det är fakta. Det är bra att förhålla sig till fakta innan man twittrar loss.

Hur jävla svårt kan det vara att förstå? Piratpartiet och TPB är två vitt skilda organisationer. Motsvarande skulle vara att beskylla Vänsterpartiet för vad Svarta Blocket gör. Det hela tog sig smått surrealistiska uttryck. Liksom orerandet om ”men lite källkritik kan aldrig skada”. Det där är ett elitistiskt sätt att diskutera på. Att tracerouta och notera avvikelser är knappast så enkelt. Även Rick Falkvinge gick på det som kan det.  Liksom att TPB valde att gå ut med en verifiering.

Jag tycker det var ett rätt kasst lulz som kostar mer än det smakar opinionsmässigt.

Själv blir jag generellt trött på att ständigt läsa att jag skulle bara vilja ha gratis filmer och därför väljer att stödja Piratpartiet och genom åren diskuterat problemet med en immaterialrätt som totalt tappat koncepterna. För mig handlar det om något som är mycket större och jag är i sak rätt ointresserad av själva fildelningen – men menar att det är en del av den större frågan. Ett symptom snarare.

Men samtidigt måste man ta det faktum till sig att det sker. Inte alla sammanblandningar handlar om medvetna försök att undergräva Piratpartiets förtroende utan det finns ett problem där Piratpartiet ses som endast en sorts skapad yta för illegal fildelning och TPB. Ett sorts Sinn Fein snarare än separata organisationer som i vissa delar står för samma frihetliga ideologi. Som jag skrev igår runt att låta symbolen bli för stark och som jag skrivit tidigare så kan fildelningsfrågan komma att bli en black om foten. Som PP hela tiden måste hantera på ett balanserat sätt. Liksom att förstå att cyniska lulz inte är så bra för det som man vill uppnå.

Det finns självklart naivitet på båda sidor om staketet. Många väljer att se Internet som något som inte kan regleras och oroas inte för det. Medan andra menar att det är så – och samtidigt tycker fildelningen är den viktigaste frågan runt den regleringen. Inför foliehattande är vi alla lika. Bara att man väljer att sätta på sig hatten inför olika saker.

Nästa fråga blir då om Internet är så viktigt? Ja faktiskt. Ett öppet och fritt internet är lika viktigt som boktryckarkonsten, demokratiseringen genom skrivmaskinen och möjligheten att kommunicera via telefon.

Det är mer skrämmande hur tyst det är från andra partier om den här frågan.

Post #042 i #blogg100

Kopimismen en religion som utmanar

Jag brukar få rejält på huvudet när jag påpekar att ateister tenderar att hantera sitt försanthållande lika religiöst som personer med en teistisk tro. Definitioner av vad som är religion skiljer sig ofta utifrån vilket perspektiv man väljer. Man kan se religion som nödvändigt teistisk: och därmed kräver det en ontologisk förklaringsmodell (faktiskt kan ateismen mycket väl ses som detta då man väljer att tro att det inte finns något utanför det förklarliga) eller en psykologisk modell alternativt en sociologisk sådan.

Klassisk definition av religion tendererar att inrikta sig på att det måste finnas en gudom, en transcendent själ och övernaturlighet. Dock blir det problematiskt för diverse religionshatare nu då vi idag nu fått en ny religion i Sverige: kopimismen. Kopimismen är nu registrerat som religiöst samfund (att jiddra om att det krävs ett erkännande för att det ska vara på riktigt är att blanda bort korten). Enligt Det Missionerande Kopimistsamfundet handlar det om filkopiering och att dela med sig. Information och informationsvärde är heligt, kopiering är en sakramental handling:

  • Kopiering av information är etiskt rätt.
  • Spridande av information är etiskt rätt.
  • Remixande är en heligare typ av kopiering än den perfekta, digitala kopieringen, då remixande är korskopiering av en mångfald av information.
  • Att kopiera eller remixa information som förmedlats av en annan person ses som en akt av respekt och ett starkt uttryck för acceptans och kopimistisk tro.
  • Internät är heliga.
  • Kod är lag.

Rörelsen startades av Ung Pirat förra året, och har sökt registrering från Kammarkollegiet en längre tid och har nu officiellt utnämnts till religiöst samfund i Sverige (tillsammans med andra mer traditionella samfund). Det som onekligen kan kännas som ett sätt att än mer stöta sig med antipiratorganisationer har därmed inte bara utmanat de uttalanden som regeringen nu gör om att faktiskt kriminalisera en hel generation genom att börja jaga fildelare. Genom detta är det självklart så att man som kopimist kommer undan Ipred men det kommer att bli en knepig situation att förklara att vissa religioner får undantag i vissa saker men som kopimist inte bli det utifrån sin tro. Så oavsett vad surledaren i SvD säger så är det en minst sagt annorlunda situation vi fått när det gäller fildelningsdiskussionen. Att dissa möjligheterna att en anklagad kopimist faktiskt kan hävda att dess brott mot immateriallagen är ett uttryck för hans/hennes tro kommer kräva att domstolen väger brottets skada kontra den skada man gör genom att förneka en troendes rätt att utöva sin religion. När Sverige tillåter religiös omskärelse av pojkar både för judiska och muslimska trosutövare så är frågan hur man ska undvika att fildelning kan bli i samma fålla.

Men det utmanar också religionsdefinitionerna som både lärs ut och som många ateister hänger sig åt. En del kan säkert tycka att det är löjligt med en religion utan gud men utgår man från den forskning som exempelvis min gamla professor i religionsbeteendevetenskap Thorleif Pettersson hävdade så är det möjligt att definiera kopimism som religion (och därmed också ateism): en sociologisk religionsdefinition handlar om vad människor håller som heligt i samhället snarare än vad man anser finns utanför det iakttagbara som motsvarar en ontologisk religionsdefinition. Enligt Pettersson kan man idag därmed räkna saker som personlig integritet, självförverkligande och individens rätt till frihet räknas som religiösa försanthållanden. Eller filkopiering.

Att utse kopimismen till ett registrerat religiöst samfund innebär att Sverige får sitt första icke-teistiska samfund (edit: hur man ska se buddhismen kan man diskutera men då det enda samfund som är registrerat bland annat innehåller thailändsk buddhism som har klara inslag av teism så får det gälla som teistiskt) som har rätt ansöka om att ta ut medlemsavgift via skattsedeln och får ett rejält skydd enligt religionsfrihetslagen.

Så kopimismen kommer att spela roll på flera olika sätt framöver – något som en religion inte gjort på länge i Sverige. Det ska bli spännande att se.

Nyheten har fått rejält med internationell uppmärksamhet:

Uppdatering: Bland religionshistorikerna har det blivit en liten diskussion och det är intressant att diverse kritiker av min text inte verkar förstå grundläggande problematik i att definiera religion.

Uppdatering: Siewert Öholm menar att Kammarkollegiets beslut strider mot rätten att hålla något heligt. Han försöker sig inte på att definiera religion men det är genomgående att Öholm verkar tycka att den enda religionen är den kristna. Man kan lugnt säga att uttalanden från Öholm stärker kopimismens rätt att vara religion.

Men vad är det karln säger?

Det är ingen hemlighet att jag, trots mitt något disparata vurm för såväl death metal som EBM, är ett stort U2-fan. För mig är de viktiga då jag vuxit upp med dem sedan tidigt åttiotal. Deras musikutveckling har i mångt och mycket följt min många gånger, och att gå på konsert med U2 handlar om upplevelse och mindre om musiken.

Men nu har väl ändå Bono med sina boots hoppat i en lite galen tunna. I en kolumn i New York Times har han skrivit om fildelning och andra saker som han ser inför de kommande tio åren. När jag läste hela kolumnen fundera om den gamle champagne-kommunisten Paul Hewson drar oss alla vid näsan – eller helt enkelt druckit för mycket Cristal (för att inte tala om Nirvanas basist som verkar sönderrökt). För det hela är en märklig kolumn i sin helhet… Han snurrar till det ett par gånger till om man säger så…

Det har blivit ett smärre upplopp bland nätliberaler och fildelningspirater. Widham tänker göra slut med Bono och Josh likaså. Och de tillsammans med Fridholm har skrivit en Brännpunkt-artikel i SvD om den del som han skriver om fildelning.

För egen del väljer jag att inte diskutera fildelning – det har jag gjort nog. Jag håller verkligen med Walter Näslund i att Bono är ute och hojar i en ganska hög grad av teknisk inkompetens, världsfrånvändhet när han pratar om att det är ISPs ansvar, blindhet inför sammanhang och att Bono gör en logisk kullerbytta när han försöker få en rund skiva att passa i ett fyrkantigt hål. Helt enkelt handlar det om att välja väg: att genom förbud och att med totalitära hjälpmedel försöka att hålla kvar en gammal affärsmodell eller faktiskt face the music och förändra den. Tyvärr blir diskussionen som vanligt extremt bipolär: några kan inte läsa längre än näsan räcker (eller läs kommentarerna till Brännpunktartikeln), samtidigt som vissa fildelningsentusiaster enligt mitt förmenande lätt förenklar ägande kontra tillgång. Det finns helt enkelt en mängd människor som inte fattat att den här diskussionen är mycket större än fildelning. Och frågan är om Bono ens gjort det när han kan göra en sån här utsaga:

from America’s noble effort to stop child pornography, not to mention China’s ignoble effort to suppress online dissent, that it’s perfectly possible to track content

För även om han knappast direkt stödjer – till skillnad mot flera andra anser – Kinas censurlinje för internet så misslyckas han helt enkelt med att visa att tekniken, som används både för den goda saken (mot barnporr: ett sätt som självklart kan diskuteras) och för det onda (kinesisk censur av dissidenter), också kan användas för att komma till rätta av det (för honom) felaktiga fildelandet. Det är inte att stödja kinesisk censur men det är att implicit stödja suppressiva tekniska hjälpmedel för att straffa den som inte gör som Bono och några andra vill. Som Walter skriver:

What’s worse is that you even putting the protection of children and protection of old fat cat record label business models in the same priority paragraph makes us all blush on your behalf.

För oavsett om han väljer att värdera de olika användningsområden mellan ”noble” och ”ignoble” så menar han att kontroll av innehåll på nätet är behövlig, och att kunna spåra och implicit lagföra den som gör fel. Det är illavarslande. Jag har tidigare skrivit mycket om den värdeglidning som lagar av IPred, FRA och fördrag som ACTA kommer att innebära. Man kan inte blunda för det faktum att ett tekniskt hjälpmedel i fel händer kan användas till annat än det var tänkt för. Det Bono missar är att hans världsbild inte a är lla andras (lika lite som min är det) – och hans uttalanden är i det ljuset lika meningsfulla och rätta som andra idiotier som sagts i det här läget. För även om det ”bara” skulle handla om musik så är musik också makt – och yttrandefrihet. Om man, som Bono verkar tycka, ser till att digitala musikfiler ska vara ”vattenmärkta” och på så sätt kunna kontrollera och följa dem över nätet – vad händer med de musikfiler som är förbjudna i vissa länder? Vad händer med dem som använder sin musik för att göra uppror mot diktaturen? Det blir enkelt för deras motståndare att ringa in de som lyssnar. Och det blir då med Bonos goda minne – för man kan inte både ha och äta kakan.

Det blir onekligen problematiskt eftersom det slår undan benen på allt som Bono tidigare arbetat för: Amnestyinsatser och det intensiva arbetet för diverse dissidenter i hela världen. Varför ska vi fortsätta att lyssna på honom nu? Oavsett så har hans dubbla standarder: där skivbolagens ekonomiska ställning, illa dolt bakom ett skynke av fattiga, lidande konstnärer, ska rättfärdiggöra intrång i vår frihet medan i andra andetaget ska vi skänka pengar eller stå upp för Aung San Syy Kyi. Snälla Bono, det går inte att undvika att ta konsekvenserna av vad man säger. För även om teknik i sig är värdeneutral så är det inte det som det här handlar om: det handlar om att använda ett antal tekniska möjligheter för att på så sätt a) skapa ett samhälle som fortbestår av gamla modeller b) förhindra utveckling av såväl demokrati som kreativitet c) öppna upp en positiv ingång mot att skapa ett internet som är kontrollerbart.

Så jag kommer ha svårt att ta till mig vad han säger framöver. Tyvärr innebär det också att man börjar undra över RED. Det otäcka är att många kommer att lyssna på honom. Utan att reflektera.

Uppdatering: Apropå det här med copyright. Cory Doctorow skriver en av de bästa sakerna (tipstack @morpac) i frågan runt hans idé om att faktiskt ge bort sin e-bok ”Makers” gratis:

There’s a dangerous group of anti-copyright activists out there who pose a clear and present danger to the future of authors and publishing. They have no respect for property or laws. What’s more, they’re powerful and organized, and have the ears of lawmakers and the press.

I’m speaking, of course, of the legal departments at ebook publishers.

These people don’t believe in copyright law. Copyright law says that when you buy a book, you own it. You can give it away, you can lend it, you can pass it on to your descendants or donate it to the local homeless shelter. Owning books has been around for longer than publishing books has. Copyright law has always recognized your right to own your books.

Det känns minst sagt som möjligt att lägga till när det gäller såväl film- som musikbransch..

Reblog this post [with Zemanta]

Schulmans intellektuella nyans av brunt

Man ska inte sparka på dem som ligger ner och vara snäll mot dem som är utrustade med en sämre uppsättning fattningsförmågor sägs det. Så det här är väl egentligen elakt att påpeka men allvarligt: Alex Schulmans försök till att vara politisk analytiker känns oerhört … märklig. För hans förklaring att Piratpartiet bara handlar om fildelning, och att alla de som röstat på Piratpartiet bara vill att det ska vara fritt att dela filer är ett underligt uttalande för att säga det minsta. Och det faller liksom på sin egen orimlighet när han skriver:

Jag har verkligen försökt att sätta mig in deras argumentation, men jag klarar inte av det, för det är så dumt och platt och så fullständigt befriat från nyanser.

Här förklarar alltså mannen bakom 1000apor att alla andra är befriade från nyanser… Helt ärligt så är det här nog bland det dummaste jag läst på mycket länge. Dumt, platt och befriat från nyanser för att förklara hur det känns när man läser det. Det blir roligt när Schulman påpekar att:

Sverige tycks vara till 93 procent ett vettigt, tänkande folk. De övriga sju procenten tycks inte kunna föra normala resonemang. Jag är oroad. Vad är det som pågår i det här landet egentligen?

Okej. Enligt Schulmans sätt att onyanserat argumentera så innebär det att han tycker att de personer som röstade på Sverigedemokraterna är vettigt, tänkande och det är bara de sju procent som röstade på Piratpartiet som är idioter. Bra där Alex.

Det intressanta är också att det är samma argumentationslinje som vi sett hos många andra – varför får jag känslan att det handlar om ett centraliserat utskick från Anti-piratbyrån? Konceptet är helt klart följande:

  • Förklara att Piratpartiet handlar om fildelning. Inget annat. Diskutera inte personlig integritet eller övervakning.
  • Förnedra Falkvinges intelligens, intellekt och moral.
  • Ta inte upp de personer som argumenterar om internets frihet, säkerhet och personlig integritet. Nämn inte HAX, Emma och Oscar Swartz. Förklara att alla som röstade på Piratpartiet är unga killar med moppe och SD-sympatier.
  • Nämn inte IPred-lagen, undvik att ta upp ACTA, Telekomfördraget och FRA som frågor eftersom Piratpartiet pratar om dem.
  • Förklara hur musiker är offer och rädda för att säga vad de tycker – det innebär att de musiker som faktiskt säger något mot vår (Antipiratbyråns) åsikter egentligen är rädda för Piratpartiet.
  • Nedvärdera meningsmotståndarna som varande tjuvar. Undvik att diskutera upphovsrättens problem när det gäller synen på ägande.

Det är jävligt tur att det finns andra som vågar vara nyanserade. Exempelvis SVDs ledare som inte fungerar som nyttiga idioter för staten och rättighetsorganisationernas lobby.  Eller läs Marys sammanställning av bra kommentarer som faktiskt vågar vara nyanserade och till skillnad mot Schulman balanserade.

Uppdatering: Via opassande hittar jag fler som slirar in på fildelningsspåret. Dataspelsbranschen, som verkligen skulle ha allt att tjäna på att jobba tillsammans med den nya nätkulturen förklarar att

Piraterna dödade det svenska musikundret. De driver fram övervakning på internet. Och de håller kvar Sverige i digital stenålder genom att sabotera övergången till lagliga digitala tjänster.

Jahaja. Självinsikten är tyvärr lika liten där som inom musikbranschen. För det svenska musikundret pågår konstant, men på Myspace och inom helt andra genrer än tidigare (antar att Strömbäck inte är riktigt hemma i Swedish Melodic Death) och det är knappast så att det går någon större nöd på dataspelsbranschen. Att vända på kuttingen och mena att Piratpartiet skulle tvingat fram övervakning är bara dumt – och okunnigt om hur historien ser ut. Enligt den argumentationslinje som Per Strömbäck använder så var det fel alla de som tryckte böcker mot statens vilja under franska revolutionen, alla de som valt att på olika sätt använda kända symboler för att uttrycka sig även om symbolen är någon annans osv. Det är jävligt skönt att Garpenståhl står på sig. Alla som orerar runt Dreamhack verkar totalt glömt bort att vi faktiskt också har en lag som förhindrar människor att ta lagen i egna händer. Oavsett vad Pontén försöker få till det med sin minst sagt märkliga metafor:

Det är som att två fotbollsspelare under en match plötsligt börjar spela handboll, och hänvisar till den personliga integriteten när de blir utvisade.

Förklara den om ni kan… Det är också skönt att man satsar på fler poliser, inte för att beivra såna ointressanta brott som våldtäkter och liknande utan just fildelning. Antar att det känns fint för alla de tusentals vars hem fått inbrott där det avskrivs direkt. För det är ju tjuveri som tjuveri eller? Artisternas integritet blir våldtagen. Eller?

Läs också Fridholms långa och välskrivna drapa mot fr a Dataspelsbranschen. Men läs också Karl-Erik Tallmos genomgång av Piratpartiets politiska program – en lång och resonerande text som knappast höjer partiet till skyarna men tar det hela på en mycket balanserad form.

Uppdatering: Oavsett vem som är vem så kan man lugnt säga att Alex Schulman nog inte ska prata något om tänkande människor om man ser på dem som hänger runt 1000Apor. Och det beror oftast på hur publicisternas egna intellekt visar sig… Särskilt när han gnäller att Aftonbladet inte lägger ut hans krönika… när de sen gör det…

Men det ser rätt kul ut när man kör igenom deras kackiga webbgränssnitt fort :)

Läs också Swartz.

Några tankar runt upphovsrätten igen

Den stora diskussionen under senaste året har varit om nätintegritet, digital övervakning och om fildelning. Problemet med det hela är att personer som söker att “skydda upphovsrätten” hela tiden menar att de av oss som konstant diskuterar en ny upphovsrätt och integritet hela tiden säger att det enda vi är intresserade av är att kunna fildela. Och ja – rent generellt så bygger allt på internet på fildelning vilket hela tiden försvårar diskursen. Om du lägger ut en av dina bilder på din webbsida så kommer den att landa i min dator via cachetekniken. Så i grunden är varje person som surfar olaglig då det i cachen ligger en mängd upphovsrättsligt skyddat material. Problemet är att om man ändå väljer att diskutera fildelningen utifrån torrenter och trackers så hamnar man snett då den övervakning som krävs, och det praktiska administrativa arbete som behövs för att göra detta är gigantiskt – i IPred har man valt att försöka tillåta skivbranschen och filmbranschen att vara polisväsende vilket visar på det absurda i att föra över ett gammalt tänkande om upphovsrätt till en ny teknisk plattform och utveckling. Genom att skapa prejudikat där företag har rätt att vara både åklagare och domare undergrävs rättsstatens fundament. Värdeglidningen är i gång och det hela slutar med att vi får en ännu mer snedvriden demokrati.

Det är en grundläggande sanning att en rättsstat måste ha lagar som stämmer överens med människors eget rättsmedvetande. Självklart är det en dualistisk utveckling där de rättsvårdande organisationerna har ett pedagogiskt ansvar och där ingår också att lyssna på dem som lagarna ska gälla.

Att fastna i fildelningen och mena att Piratpartiet endast handlar om detta är att endast se symptomet istället för att hantera själva källan till “problemet”.

Via Jocke hittar jag Henrik Brädéns debattartikel i SVD vars analyser känns som de jag och många andra valt att göra runt upphovsrätten. Att det handlar om stora grundläggande förändringar både vad gäller tekniska möjligheter respektive värderingsförändringar. Att det hårda regelvridandet i samband med IPred och ropandet på att alla är tjuvar skapar en våldsam värdeglidning för hela det juridiska systemet. Den upphovsrätt vi har idag är helt enkelt inte möjlig att upprätthålla: istället för att in absurdum försvara den och i princip kriminalisera en stor del av svenska folket då de är har potential att fildela måste det ske en kantvändning, en rejäl omstrukturering av upphovsrätten. Läs mina postningar om Fildelning och Upphovsrätt.

Problemet är att vi måste prata på en rätt hög metanivå eftersom det inte bara handlar om delande eller inte utan om många parametrar när det gäller integritet, en omkastning av teknikgrunden kanske större än Gutenberg. Problemet är att många fastnar i “det är det enda sättet för mig som konstnär/författare whatever att få lön” – Magnum Coltrane Price tar i från tårna och landar konstant snett i sin argumentation eftersom han försöker förklara att tekniken inte förändrat ens förutsättningarna för musikskapandet liksom att han menar att lagen ska skydda hans personliga integritet – men inte vanliga människors integritet:

Låt oss fantisera att nån annan än konsumenten ska betala. Kanske kunde jag bli sponsrad av ett företag? Då får jag knappast behålla min integritet. Jag tror inte McDonalds eller Microsoft skulle gilla mina politiska antikapitalistiska texter.

Här far föredettingen (och numera rätt okände) Coltrane Price lite vilse (inte bara i att han uppenbarligen inte är speciellt intressant att ens fildela). För om en affärsmodell är död – varför ska då staten underhålla den med lagmedel. Som 5Knop påpekar så är det märkligt att just kulturarbetare ska ha en långsiktig – om skivbolagslobbyn får som de vill en livstidslång – skydd av sina verk. Vilka grupper har det för övrigt?  Och Rosemari på Kulturbloggen lyfter frågan: men hur ska vi göra? Det är en bra fråga och precis som för medierna så finns det ett antal möjliga affärsmodeller men inga som ännu kan sägas vara formerade: bland annat utifrån det faktum att många artister och skivbolagen vägrat att ens fundera över det – vilket Coltrane Prices åsikter visar när han gör en märklig översikt över att det kostar så mycket att skapa musik och därför behövs musikförlagen. Jaha… Svensson har ett antal förslag som enligt mig många gånger kan vara väl kommunistiska men det är ändå förslag.

Ps. Smolitik är skönt satirisk mot att just Magnum Coltrane Price försöker förklara att så många laddar ner hans låtar. Läs! Förvirringen bland en del bloggare är stor.