Det är ingen hemlighet att jag, trots mitt något disparata vurm för såväl death metal som EBM, är ett stort U2-fan. För mig är de viktiga då jag vuxit upp med dem sedan tidigt åttiotal. Deras musikutveckling har i mångt och mycket följt min många gånger, och att gå på konsert med U2 handlar om upplevelse och mindre om musiken.
Men nu har väl ändå Bono med sina boots hoppat i en lite galen tunna. I en kolumn i New York Times har han skrivit om fildelning och andra saker som han ser inför de kommande tio åren. När jag läste hela kolumnen fundera om den gamle champagne-kommunisten Paul Hewson drar oss alla vid näsan – eller helt enkelt druckit för mycket Cristal (för att inte tala om Nirvanas basist som verkar sönderrökt). För det hela är en märklig kolumn i sin helhet… Han snurrar till det ett par gånger till om man säger så…
För egen del väljer jag att inte diskuterafildelning – det har jag gjort nog. Jag håller verkligen med Walter Näslund i att Bono är ute och hojar i en ganska hög grad av teknisk inkompetens, världsfrånvändhet när han pratar om att det är ISPs ansvar, blindhet inför sammanhang och att Bono gör en logisk kullerbytta när han försöker få en rund skiva att passa i ett fyrkantigt hål. Helt enkelt handlar det om att välja väg: att genom förbud och att med totalitära hjälpmedel försöka att hålla kvar en gammal affärsmodell eller faktiskt face the music och förändra den. Tyvärr blir diskussionen som vanligt extremt bipolär: några kan inte läsa längre än näsan räcker (eller läs kommentarerna till Brännpunktartikeln), samtidigt som vissa fildelningsentusiaster enligt mitt förmenande lätt förenklar ägande kontra tillgång. Det finns helt enkelt en mängd människor som inte fattat att den här diskussionen är mycket större än fildelning. Och frågan är om Bono ens gjort det när han kan göra en sån här utsaga:
from America’s noble effort to stop child pornography, not to mention China’s ignoble effort to suppress online dissent, that it’s perfectly possible to track content
För även om han knappast direkt stödjer – till skillnad mot fleraandra anser – Kinas censurlinje för internet så misslyckas han helt enkelt med att visa att tekniken, som används både för den goda saken (mot barnporr: ett sätt som självklart kan diskuteras) och för det onda (kinesisk censur av dissidenter), också kan användas för att komma till rätta av det (för honom) felaktiga fildelandet. Det är inte att stödja kinesisk censur men det är att implicit stödja suppressiva tekniska hjälpmedel för att straffa den som inte gör som Bono och några andra vill. Som Walter skriver:
What’s worse is that you even putting the protection of children and protection of old fat cat record label business models in the same priority paragraph makes us all blush on your behalf.
För oavsett om han väljer att värdera de olika användningsområden mellan ”noble” och ”ignoble” så menar han att kontroll av innehåll på nätet är behövlig, och att kunna spåra och implicit lagföra den som gör fel. Det är illavarslande. Jag har tidigare skrivit mycket om den värdeglidning som lagar av IPred, FRA och fördrag som ACTA kommer att innebära. Man kan inte blunda för det faktum att ett tekniskt hjälpmedel i fel händer kan användas till annat än det var tänkt för. Det Bono missar är att hans världsbild inte a är lla andras (lika lite som min är det) – och hans uttalanden är i det ljuset lika meningsfulla och rätta som andra idiotier som sagts i det här läget. För även om det ”bara” skulle handla om musik så är musik också makt – och yttrandefrihet. Om man, som Bono verkar tycka, ser till att digitala musikfiler ska vara ”vattenmärkta” och på så sätt kunna kontrollera och följa dem över nätet – vad händer med de musikfiler som är förbjudna i vissa länder? Vad händer med dem som använder sin musik för att göra uppror mot diktaturen? Det blir enkelt för deras motståndare att ringa in de som lyssnar. Och det blir då med Bonos goda minne – för man kan inte både ha och äta kakan.
Det blir onekligen problematiskt eftersom det slår undan benen på allt som Bono tidigare arbetat för: Amnestyinsatser och det intensiva arbetet för diverse dissidenter i hela världen. Varför ska vi fortsätta att lyssna på honom nu? Oavsett så har hans dubbla standarder: där skivbolagens ekonomiska ställning, illa dolt bakom ett skynke av fattiga, lidande konstnärer, ska rättfärdiggöra intrång i vår frihet medan i andra andetaget ska vi skänka pengar eller stå upp för Aung San Syy Kyi. Snälla Bono, det går inte att undvika att ta konsekvenserna av vad man säger. För även om teknik i sig är värdeneutral så är det inte det som det här handlar om: det handlar om att använda ett antal tekniska möjligheter för att på så sätt a) skapa ett samhälle som fortbestår av gamla modeller b) förhindra utveckling av såväl demokrati som kreativitet c) öppna upp en positiv ingång mot att skapa ett internet som är kontrollerbart.
Så jag kommer ha svårt att ta till mig vad han säger framöver. Tyvärr innebär det också att man börjar undra över RED. Det otäcka är att många kommer att lyssna på honom. Utan att reflektera.
Uppdatering: Apropå det här med copyright. Cory Doctorow skriver en av de bästa sakerna (tipstack @morpac) i frågan runt hans idé om att faktiskt ge bort sin e-bok ”Makers” gratis:
There’s a dangerous group of anti-copyright activists out there who pose a clear and present danger to the future of authors and publishing. They have no respect for property or laws. What’s more, they’re powerful and organized, and have the ears of lawmakers and the press.
I’m speaking, of course, of the legal departments at ebook publishers.
These people don’t believe in copyright law. Copyright law says that when you buy a book, you own it. You can give it away, you can lend it, you can pass it on to your descendants or donate it to the local homeless shelter. Owning books has been around for longer than publishing books has. Copyright law has always recognized your right to own your books.
Det känns minst sagt som möjligt att lägga till när det gäller såväl film- som musikbransch..
Man ska inte sparka på dem som ligger ner och vara snäll mot dem som är utrustade med en sämre uppsättning fattningsförmågor sägs det. Så det här är väl egentligen elakt att påpeka men allvarligt: Alex Schulmans försök till att vara politisk analytiker känns oerhört … märklig. För hans förklaring att Piratpartiet bara handlar om fildelning, och att alla de som röstat på Piratpartiet bara vill att det ska vara fritt att dela filer är ett underligt uttalande för att säga det minsta. Och det faller liksom på sin egen orimlighet när han skriver:
Jag har verkligen försökt att sätta mig in deras argumentation, men jag klarar inte av det, för det är så dumt och platt och så fullständigt befriat från nyanser.
Här förklarar alltså mannen bakom 1000apor att alla andra är befriade från nyanser… Helt ärligt så är det här nog bland det dummaste jag läst på mycket länge. Dumt, platt och befriat från nyanser för att förklara hur det känns när man läser det. Det blir roligt när Schulman påpekar att:
Sverige tycks vara till 93 procent ett vettigt, tänkande folk. De övriga sju procenten tycks inte kunna föra normala resonemang. Jag är oroad. Vad är det som pågår i det här landet egentligen?
Okej. Enligt Schulmans sätt att onyanserat argumentera så innebär det att han tycker att de personer som röstade på Sverigedemokraterna är vettigt, tänkande och det är bara de sju procent som röstade på Piratpartiet som är idioter. Bra där Alex.
Det intressanta är också att det är samma argumentationslinje som vi sett hos många andra – varför får jag känslan att det handlar om ett centraliserat utskick från Anti-piratbyrån? Konceptet är helt klart följande:
Förklara att Piratpartiet handlar om fildelning. Inget annat. Diskutera inte personlig integritet eller övervakning.
Förnedra Falkvinges intelligens, intellekt och moral.
Ta inte upp de personer som argumenterar om internets frihet, säkerhet och personlig integritet. Nämn inte HAX, Emma och Oscar Swartz. Förklara att alla som röstade på Piratpartiet är unga killar med moppe och SD-sympatier.
Nämn inte IPred-lagen, undvik att ta upp ACTA, Telekomfördraget och FRA som frågor eftersom Piratpartiet pratar om dem.
Förklara hur musiker är offer och rädda för att säga vad de tycker – det innebär att de musiker som faktiskt säger något mot vår (Antipiratbyråns) åsikter egentligen är rädda för Piratpartiet.
Nedvärdera meningsmotståndarna som varande tjuvar. Undvik att diskutera upphovsrättens problem när det gäller synen på ägande.
Det är jävligt tur att det finns andra som vågar vara nyanserade. Exempelvis SVDs ledare som inte fungerar som nyttiga idioter för staten och rättighetsorganisationernas lobby. Eller läs Marys sammanställning av bra kommentarer som faktiskt vågar vara nyanserade och till skillnad mot Schulman balanserade.
Uppdatering: Via opassande hittar jag fler som slirar in på fildelningsspåret. Dataspelsbranschen, som verkligen skulle ha allt att tjäna på att jobba tillsammans med den nya nätkulturen förklarar att
Piraterna dödade det svenska musikundret. De driver fram övervakning på internet. Och de håller kvar Sverige i digital stenålder genom att sabotera övergången till lagliga digitala tjänster.
Jahaja. Självinsikten är tyvärr lika liten där som inom musikbranschen. För det svenska musikundret pågår konstant, men på Myspace och inom helt andra genrer än tidigare (antar att Strömbäck inte är riktigt hemma i Swedish Melodic Death) och det är knappast så att det går någon större nöd på dataspelsbranschen. Att vända på kuttingen och mena att Piratpartiet skulle tvingat fram övervakning är bara dumt – och okunnigt om hur historien ser ut. Enligt den argumentationslinje som Per Strömbäck använder så var det fel alla de som tryckte böcker mot statens vilja under franska revolutionen, alla de som valt att på olika sätt använda kända symboler för att uttrycka sig även om symbolen är någon annans osv. Det är jävligt skönt att Garpenståhl står på sig. Alla som orerar runt Dreamhack verkar totalt glömt bort att vi faktiskt också har en lag som förhindrar människor att ta lagen i egna händer. Oavsett vad Pontén försöker få till det med sin minst sagt märkliga metafor:
Det är som att två fotbollsspelare under en match plötsligt börjar spela handboll, och hänvisar till den personliga integriteten när de blir utvisade.
Förklara den om ni kan… Det är också skönt att man satsar på fler poliser, inte för att beivra såna ointressanta brott som våldtäkter och liknande utan just fildelning. Antar att det känns fint för alla de tusentals vars hem fått inbrott där det avskrivs direkt. För det är ju tjuveri som tjuveri eller? Artisternas integritet blir våldtagen. Eller?
Läs också Fridholms långa och välskrivna drapa mot fr a Dataspelsbranschen. Men läs också Karl-Erik Tallmos genomgång av Piratpartiets politiska program – en lång och resonerande text som knappast höjer partiet till skyarna men tar det hela på en mycket balanserad form.
Uppdatering: Oavsett vem som är vem så kan man lugnt säga att Alex Schulman nog inte ska prata något om tänkande människor om man ser på dem som hänger runt 1000Apor. Och det beror oftast på hur publicisternas egna intellekt visar sig… Särskilt när han gnäller att Aftonbladet inte lägger ut hans krönika… när de sen gör det…
Men det ser rätt kul ut när man kör igenom deras kackiga webbgränssnitt fort :)
Den stora diskussionen under senaste året har varit om nätintegritet, digital övervakning och om fildelning. Problemet med det hela är att personer som söker att “skydda upphovsrätten” hela tiden menar att de av oss som konstant diskuterar en ny upphovsrätt och integritet hela tiden säger att det enda vi är intresserade av är att kunna fildela. Och ja – rent generellt så bygger allt på internet på fildelning vilket hela tiden försvårar diskursen. Om du lägger ut en av dina bilder på din webbsida så kommer den att landa i min dator via cachetekniken. Så i grunden är varje person som surfar olaglig då det i cachen ligger en mängd upphovsrättsligt skyddat material. Problemet är att om man ändå väljer att diskutera fildelningen utifrån torrenter och trackers så hamnar man snett då den övervakning som krävs, och det praktiska administrativa arbete som behövs för att göra detta är gigantiskt – i IPred har man valt att försöka tillåta skivbranschen och filmbranschen att vara polisväsende vilket visar på det absurda i att föra över ett gammalt tänkande om upphovsrätt till en ny teknisk plattform och utveckling. Genom att skapa prejudikat där företag har rätt att vara både åklagare och domare undergrävs rättsstatens fundament. Värdeglidningen är i gång och det hela slutar med att vi får en ännu mer snedvriden demokrati.
Det är en grundläggande sanning att en rättsstat måste ha lagar som stämmer överens med människors eget rättsmedvetande. Självklart är det en dualistisk utveckling där de rättsvårdande organisationerna har ett pedagogiskt ansvar och där ingår också att lyssna på dem som lagarna ska gälla.
Att fastna i fildelningen och mena att Piratpartiet endast handlar om detta är att endast se symptomet istället för att hantera själva källan till “problemet”.
Via Jocke hittar jag Henrik Brädéns debattartikel i SVD vars analyser känns som de jag och många andra valt att göra runt upphovsrätten. Att det handlar om stora grundläggande förändringar både vad gäller tekniska möjligheter respektive värderingsförändringar. Att det hårda regelvridandet i samband med IPred och ropandet på att alla är tjuvar skapar en våldsam värdeglidning för hela det juridiska systemet. Den upphovsrätt vi har idag är helt enkelt inte möjlig att upprätthålla: istället för att in absurdum försvara den och i princip kriminalisera en stor del av svenska folket då de är har potential att fildela måste det ske en kantvändning, en rejäl omstrukturering av upphovsrätten. Läs mina postningar om Fildelning och Upphovsrätt.
Problemet är att vi måste prata på en rätt hög metanivå eftersom det inte bara handlar om delande eller inte utan om många parametrar när det gäller integritet, en omkastning av teknikgrunden kanske större än Gutenberg. Problemet är att många fastnar i “det är det enda sättet för mig som konstnär/författare whatever att få lön” – Magnum Coltrane Price tar i från tårna och landar konstant snett i sin argumentation eftersom han försöker förklara att tekniken inte förändrat ens förutsättningarna för musikskapandet liksom att han menar att lagen ska skydda hans personliga integritet – men inte vanliga människors integritet:
Låt oss fantisera att nån annan än konsumenten ska betala. Kanske kunde jag bli sponsrad av ett företag? Då får jag knappast behålla min integritet. Jag tror inte McDonalds eller Microsoft skulle gilla mina politiska antikapitalistiska texter.
Här far föredettingen (och numera rätt okände) Coltrane Price lite vilse (inte bara i att han uppenbarligen inte är speciellt intressant att ens fildela). För om en affärsmodell är död – varför ska då staten underhålla den med lagmedel. Som 5Knop påpekar så är det märkligt att just kulturarbetare ska ha en långsiktig – om skivbolagslobbyn får som de vill en livstidslång – skydd av sina verk. Vilka grupper har det för övrigt? Och Rosemari på Kulturbloggen lyfter frågan: men hur ska vi göra? Det är en bra fråga och precis som för medierna så finns det ett antal möjliga affärsmodeller men inga som ännu kan sägas vara formerade: bland annat utifrån det faktum att många artister och skivbolagen vägrat att ens fundera över det – vilket Coltrane Prices åsikter visar när han gör en märklig översikt över att det kostar så mycket att skapa musik och därför behövs musikförlagen. Jaha… Svensson har ett antal förslag som enligt mig många gånger kan vara väl kommunistiska men det är ändå förslag.
Ps. Smolitik är skönt satirisk mot att just Magnum Coltrane Price försöker förklara att så många laddar ner hans låtar. Läs! Förvirringen bland en del bloggare är stor.
Undrar vad Dick H, Antipirrarna och andra säger om när ena halvan av Gnarls Barkley: DJ Danger Mouse, väljer att sälja en tom CD-r-skiva med omslag och grejer men musiken får man ladda ner själv (och hitta själv). Det är onekligen ett nytt tänk. Det hela har självklart en bakgrund i Danger Mouses tilltag att mixa ihop Beatles “White Album” med Jay Zs “Black Album” och skapa “The Grey Album” (sic!) vilket fick EMI att gå i taket. Den storyn i sig är fantastisk då EMIs advokater skickade ut cease-or-desist mail till alla som ens andades att de tänkte stödja, göra tillgänglig eller på annat sätt ha något att göra med Danger Mouseprojektet.
Coldplay släpper en liveplatta gratis. Och som tidigare NIN och Radiohead så handlar det bland annat om insikten att man har mer kontroll över sin musik genom att göra den tillgänglig och i Coldplays fall självklart så att de som livemusiker räknas som riktigt bra – och fler fans kanske väljer att köpa en biljett nästa gång de kommer. Självklart är det svårt för såna som spånbladen i Sthlm Stoner att sälja plattor eftersom det visserligen finns efterfrågan på saker som hörts förut men de knappast lirar i något annat än gärdsgårdsserien.
På tal om att tjäna pengar. Det som artister och skivbolag helt enkelt måste inse är att människor vill köpa musik – men att det handlar om att addera upplevelser till det. Aerosmith har tjänat grova pengar på sin co-brandning av Guitar Hero: Aerosmith
“[Their] version of ‘Guitar Hero’ generated far more in revenues than any Aerosmith album ever has,” said Kotick. “Merchandising, concert sales, their ability to sign a new contract [have] all been unbelievably influenced by their participation in ‘Guitar Hero.’”
och vad gäller just Rockband, Guitar Hero och Lips för Xbox 360 så har det laddats ner enligt Robbie Bach, chef för Microsofts speldivision, 60 miljoner låtar bara över Xbox Live under 2008. Självklart innebär det här att GH har många många fler nedladdningar. Så varför inte inse att turnéer, att se till att jobba med spel- och upplevelser som mervärdet som skapar incitament för att köpa musiken, är det sätt som man kan tjäna pengar på som musikbransch idag? Att själva försäljningen av musiken som sådan är död – den kommer aldrig tillbaka och att det helt enkelt måste till ett nytt affärstänkande. Det mest fascinerande i det hela är hur musikbranschen tycker illa om framgången för exempelvis Guitar Hero trots att det visat sig att det ökar själva försäljningen av musiken i sig.
Problemet ligger i att skivbranschen, filmbranschen – och tyvärr en hel del av artisterna – behöver inse att de måste släppa det gamla tänkandet om att själva filmen, eller själva sången, är det som människor vill betala för utan det handlar om vad konsumenten kan uppleva – och använda den till. Den som på ett nytt och genomgripande sätt vågar inse att det är på det sättet som både musikbranschen, filmbranschen och rättighetsinnehavare kan bygga vidare på karriärer, inkomstkällor och skapande kommer att tjäna pengar. Det vi idag ser är dock hur man stirrar sig blind på det man förut kunde tjäna på singlar, album och DVD. Och att man i sin enfald tror att ett stopp för fildelning, lagförande av en generation som är uppvuxen med saker tillgängliga och återgång till att exemplarsförsäljning av silvriga plastbitar kommer att innebära samma inkomster.
Jag står för att jag tycker att Dick Harrissons åsikter i fildelningsdebatten är odemokratiska. Jag tycker helt enkelt han har fel och har fört fram det på ett rätt ignorant sätt. Och jag menar att frågan är viktig och därför bör den diskuteras, gärna högljutt och vill man så får man vara ignorant, uppblåst whatever.
Men jag fattar inte hur de personer tänker som hotar och terroriserar Dick Harrisson och hans (blivande) fru. Ok, en sån här artikel kan lätt misstänkas vara en del i den motspinn som Antipiratbyrån spenderar stora summor på men samtidigt så tvivlar jag på att Katarina Lindbergh sitter och ljuger.
Jag vet ju själv hur det kan vara – när Johanna Parikka Altenstedt ringde och härjade var det knappast speciellt kul för min familj. Jag hade säkert gjort mig förtjänt av skäll och ringande men knappast de som bor med mig.
Det som gör en extra ilsken på idioterna i TPB-svansen, små glin hangarounds som tror att diskussionen endast handlar om rätten att ladda ner porrfilm gratis, är just att de inte fattar ett skit. Diskussionen runt TPB handlar om frihet. Det handlar om företag ska ha rätt att kolla ditt ip-nummer. Det handlar om rätten att tänka. Liksom att det är en diskussion runt hur vi ska förhålla oss till ägandet av immateriella tillgångar, hur tekniken ska tillåtas påverka våra lagar när det gäller personlig integritet och skapande. Det hela handlar i grunden om att Dick Harrisson ska få tycka hur fel han vill – och säga det. Diskussionen handlar om att hans böcker antingen ska vara helt hans egendom eller faktiskt kunna delas utifrån nya premisser för hur man skapar en affär av digitalt delbart material. Hans åsikt må vara idiotisk men han har rätt till den.
Att ringa och hota den som inte tycker som en själv är fan värre än det eftersom man då gör precis det som diskussionen försöker lyfta upp.
Så små fjantar och idioter som väljer att göra något som är så jävla kontraproduktivt och idiotiskt: skäms för fan.
Uppdatering: Sen ska nog Antipirrarna passa sig för att dra för stora växlar på det här. För Anna Trobergs berättelse är också intressant: det finns minst lika många (kanske fler) idioter på den andra sidan:
Men, vad tyckte då Dick om att jag också får hot av olika slag? Han tyckte att det inte alls var samma sak som att han får hot. Han drabbas tydligen hårdare av hot än vad jag gör. Jag får tydligen skylla mig själv. Jag är ju trots allt en del av den “kriminella pöbeln”. Sådana som jag får helt enkelt tåla lite stryk för det är vårt eget fel.
Scythe uttrycker samma saker som jag försökt att föra fram:
Det viktiga i det här fallet är att han har rätt att ha fel. Han får säga alla dessa tokigheter i TV och i debattartiklar och han får vända sig emot sina egna studenter eftersom de inte alltid betalar för de böcker han tvingar dem att läsa men som samhället ändå betalar honom för osv. Det kommer att ske på bekostnad av hans eget anseende, det kommer ske på bekostnad av folks vilja att vilja läsa honom eller betala för att ta del av hans produktion men det ska aldrig behöva ske på bekostnad av han och hans familjs känsla av säkerhet.
Det är rätt intressant att inse att nyhetsrapporteringen i traditionella medier inte tar upp TPB-rättegången i någon större mått förutom vissa, där personer har ett eget intresse för det; Ekström, m fl, medan det i delar av bloggosfären är den stora nyheten.
Jag skrev om det här tidigare och kan inte låta bli att skriva mer eftersom rättegången känns fullkomligt barock.
Messerschmidt aka Hemliga Morsan uppmanar till bojkott av underhållningsprodukter och länkar till en Facebookgrupp. Läs också hos Sjöholm och Scaber Nestor som också har en extensiv lista över bloggare som gått med i bojkotten.
Nikke skriver dels om hur TPB har problem med strömmen men också att han tänker skapa plattformar för tillresta pirater. Gott mos. Och hos honom finns ett antal länkar om bakgrunden till rättegången som är intressanta eftersom det här helt klart är en fortsättning på det som hänt förut. Läs exempelvis Håkan Rosvall vs The Pirate Bay.
Jardenbergs take på det hela är intressant: att det finns klara problem, inte bara att rättegången handlar om att döma den som gjort fildelning möjlig utan att det handlar om av filer som ligger under yttrandefrihetslag som tryckfrihetsförordning. Visserligen har åklagare Rosvall namngett ett antal filmer och låtar men fortfarande finns det inga bevis att de åklagade fildelat dem utan endast gjort det möjligt. Men samtidigt kan inte åklagaren blunda för att ett försök att stänga TPB så innebär det att staten tänker förhindra spridning av material, exempelvis Sydsvenskans special om fildelning och rättegången som lagts ut på TPB, som går under viktiga svenska grundlagar. Det gör rättegången än mer surrealistisk och som Nikke påpekar så kan det bli en riktigt klassisk fars. Tyvärr är det inte något problem för de som nu också skriver på ACTA vilket Opassande noterar. Resumé oroar sig lite.
Jag vidhåller att ”medhjälp till upphovsrättsbrott” är inkonsekvent, idiotiskt och bygger på en vidrig rättsyn vars konsekvens i förlängningen innebär att upphovsrättshållare kan stämma vem som helst med den rubriceringen: datortillverkare, internetoperatörer (något som ju SF-chefen verkar vara inne på – att hans åsikt innebär att han vill stänga Internet verkar inte bekomma honom), programtillverkare och tja – den som råkar ha en internetuppkoppling någon kan tänka sig att använda för att fildela. Just ja – det kallas IPred… Det handlar helt enkelt om att försöka att kriminalisera den som skapar koden.
Snurrigheterna runt Monique Wadsted är onekligen något eget… Och att Rosvall försöker använda intäkterna för reklamen som ett argument gör det minst sagt intressant eftersom Google i princip kan stämmas för samma brott – och där snackar vi om helt andra reklamintäkter. Roande är hur SVD Kultur först slår på stora trumman och går på Antipiratbyråns propaganda för att sedan ändra sig och göra en riktig intervju om de ”miljoner” som TPB får in via reklamen. Och att så hårt koppla samman den här frågan med Piratpartiet är idag ganska ointressant (kommer en postning om såväl gratis, nya intäktsmodeller och den förändrade plattformen för såväl våra värderingar som för tekniken nån gång JennyMaria :)).
Jag försöker att bita ihop men jag blir rätt trött när personer som jag ansett ha en hel del bakom pannbenet totalt verkar tappa koncepterna. I ett långt inlägg förklarar Thomas Tvivlaren att jag inte fattat någonting. Det bygger han på det här: en kort kommentar om Mymlans inlägg. För mig är det att dra väldigt höga växlar och generalisera hårt. Men visst – det är ok. Problemet är ju att han vet vad jag tidigare skrivit – så uppenbarligen menar han att allt jag skrivit är fel eftersom jag inte förstått något utifrån att jag använde termerna ”fildelning” och ”upphovsrätt”. Det gör mig irriterad.
Dock har den diskussion som uppkommit bland annat byggt på att ett antal företrädare för Piratpartiet (enligt mig plötsligt) vill förklara ”fildelning” som en ”icke-fråga” – dvs. sätta agendan. Problemet är att det inte är en icke-fråga för väldigt många människor. De (och jag då) må vara dumma och inte förstå – men att argumentera så mot en stor grupp människor gör att många pirater hamnar i samma låga argumentation som IPred-förespråkarna som vill kalla alla som inte håller med dem för tjuvar. Det är dumt. Ni är fan bättre än det.
Följande är skrivet tidigare och jag väljer att ta med det i den här postningen även om jag för tillfället mer känner att jag har svårt att vara vänlig:
Jag var med i utkanterna av den starka svenska anarkistiska rörelsen på slutet av åttiotalet och början av nittiotalet. En rörelse som snabbt åts upp och slogs sönder av interna stridigheter och fr a i grunden osämja mellan att välja en fredlig och mer diskursinriktad väg eller en våldsam konfrontatorisk väg.
Efter IPred och FRA står nu Piratpartiet inför samma vägval. Kan de kliva upp och bli ett reellt parti som ansvarsfullt plockar upp sina hjärtefrågor i större konsekvenssammanhang eller väljer de att fortsätta att driva en elitistiskt färgad och hårt dikotomiserad världsbild där ”vi piratpartister är goda” och ”alla som inte tycker som vi är onda”?
I samband med Mymlans inlägg (som bygger på Ekströms krönika – vilken jag tycker är dålig och det blir inte bättre av hans förklaringar) där hon funderar över om PP kommer att gå samma väg som Ny Demokrati har en diskussion blossat upp och den är mycket intressant utifrån att den dels visar att det finns önskan om såväl transparens och personer inom piratrörelsen som är intresserad av att lyssna och föra dialog. Anna Troberg, Klara och Opassande har skrivit mycket eftertänksamma och öppna inlägg i frågan, Loke gör en kort men koncis sammanfattning. Tyvärr finns det sedan personer som, trots att jag personligen håller dem för intelligenta och intellektuellt redliga, inte förstått vad kritiken går ut på.
Att man självklart spöar Tyskungens svepande”fildelning är stöld” anser jag vara helt rätt, men det är inte det som Mymlans kritik handlar om. Det är bara dumt och linkbait.
Det är inte heller det som jag velat diskutera när jag tagit upp IPred – men tyvärr hamnar, precis som många säger, hela diskussionen i en diskussion om fildelning istället för problemet med en upphovsrätt som en teknisk utveckling gjort i det närmaste omöjlig att upprätthålla. Och att inget – inget som helst – kan ge en stat rätten att förminska individens yttrandefrihet eller ge privata intressenter rätten att jaga brottslingar för sina egna intressens skull.
Helt enkelt handlar det inte för mig om att vara för eller emot upphovsrätt – och därigenom vara för eller emot Piratpartiet. Det handlar om att ha rätten att tycka som PP eller inte – utan att bli anklagad för att vara mot Frågan eller mot PPartiet. Att försöka att genom synnerligen luddiga guilt by association att vi som inte omfamnar PP och betalar in medlemsavgiften (jodå jag vet att det också finns gratisversion – frågan jag ställt mig: är det då som Spotify, bryts medlemsskapet av med reklam? :)) automatiskt tillhör antipiratsidan är minst sagt idiotiskt. För min del handlar det om att hitta lösningar som inte nödvändigtvis måste bygga på majoritetens förtryck av minoriteten – eller tvärtom.
Åter till nu.
Diskussionen har emanerat i märkliga cirklar. Emma Opassande har mailat Mymlan och hon svarar. Problemet är att många har blandat ihop Ekström med Mymlan. Tyskungen med mig.
Själv håller jag arbetet som Piratpartiet gjort under såväl FRA-diskussionen som under IPred-debatten. Det är mycket viktigt att inte glömma. Frågan eller det frågekluster som Piratpartiet gjort till sitt är viktiga. Och de är stora.
Personligen tror jag inte på partier som står för en enda fråga – hur viktig den än är. I grunden hänger samhället ihop – och precis som jag fortfarande anser att Miljöpartiet inte klarar av att få ihop det i slutänden så menar jag att ett parti som vill vara företrädare för mig eller någon annan har ett ansvar att ge en helhetsbild. Men det är min personliga åsikt. Jag tror att Piratpartiet kan lyfta sig. Men det är många snubbeltrådar de måste passa sig för.
Det är bland annat därför jag tycker att jämförelser med saker som Ny Demokrati och andra enfrågeinriktade partier faktiskt är vettiga: inte för att jag på något sätt menar att Piratpartiets idé och kärnfrågor på något sätt liknar dessa partiers utan just för hur svårt det är att inte snubbla som politiskt parti inom enfrågesegmentet. Ian och Bert snubblade dels på sina egna egon och på att de valde att omge sig med personer som inte insett att det är lätt att bli en clown i allmänhetens ögon, dels på att de inte kunde vara vuxna nog när de ställdes för frågor som inte ingick i deras repertoar.
Det som hände var att man i slutänden blev en lame duck. Som sedan kunde användas av de andra partierna enkelt och relativt smärtfritt. Det är inte ett öde jag önskar Piratpartiet. För det är helt rätt det Anna Troberg påpekar:
Naturligtvis är ingen rörelse helt befriad från folk som inte kan låta bli att säga mindre avvägda saker i kommentarer och säkerligen än mer i mejl, men det kan man inte döma en hel rörelse för.
Helt sant. Men som en ny rörelse, som väljer att positionera sig som ett politiskt parti som vill in i riksdagen, blir det lätt att den som hörs mest blir den som blir ”Partiet”. Och självklart är det skönt med ett parti utan partipiska – men människor är generalistiska till sin natur och det får man inte glömma bort.
Min point: det är dags för Piratpartiet att faktiskt ta ett steg till. Att inte fastna i underdog-retorik, att inte fastna i dikotomierna – att inte fastna i fildelningsträsket även om de själva menar att det är en död fråga. I det här fallet finns faran tyvärr i demokratin: om det blir tillräckligt många som väljer att fortsätta sin konfrontationistiska väg och det blir partiets väg så är det dödsdömt. Rent organisationsteoretiskt.
En uppkäftig person är bara uppkäftig så länge den inte har makt. Har han/hon makt är den i stället arrogant. Och i bloggosfären är vi faktiskt störst. Vi hörs mest och syns mest och vi tas på allvar. Vi behöver inte vara coola och upproriska längre, vi kan slänga bort lite av den pubertala attityden och prata med våra motståndare civiliserat.
Därför tror jag den här diskussionen skulle kunna vara fruktbar för Piratpartiet. För de står inför ett val: att bli en viktig förändringskraft för ett samhälle med lagar och regler – eller bli ytterligare en sekteristisk rörelse där idén bakom försvinner på grund av högljudda hangarounds. Det tror jag ingen av de piratpartister som jag känner vill. Så mitt råd är att lyssna på Doktor Spinn. Han är en vis man och har förstått både vad som krävs men också vad kärnan är.
Jag kommer aldrig att bli piratpartist. Lika lite som jag kommer att bli sosse, moderat, centerpartist, folkpartist eller kristdemokrat. Jag ställer mig inte utanför politiken men gör ett val att stå utanför partipolitiken. Däremot är jag inte objektiv eller försöker vara rättvis. Lika lite som jag har något större till övers för IPred-kramarna.
Min upplevelse idag – efter att ha läst mycket av vad som kommit fram gör mig beklämd å Piratpartiets vägnar.
Så frågan är: varför upplever jag det som att en del Piratpartister idag valt att göra mig och andra till era fiender bara för att vi ifrågasätter?
Och för oss alla: Steve Lando har skrivit en kort post som stämmer till eftertanke.
Uppdatering: Rick Falkvinge har gett sin syn på hela diskussionen och det är ett läsvärt inlägg som varken stryker medhårs eller undviker frågorna. Det är en del av den transparens som Piratpartiet valt som väg. Fullt lika lyssnande som exempelvis Emma och Anna är det inte men det ger en bredare bild av Piratpartiet idag. Och LouiseP menar att kritik är nog att göra mot PP utan att dra in andra jämförelser. Slutligen har Emma Opassande gjort en postning som andas precis det som ger mig hopp om Piratpartiet – insikter om att rörelsen är framåt.
Avslöjandet1 att Jan Guillou inte var närvarande personligen när han chattade på Aftonbladet igår är för en del av oss gammalt. Det hela avslöjades redan på Jaiku innan chatten drog igång. Jag kan i grunden hålla med Sanna om att det väl inte är så mycket att jiddra om.
Chatten då? Well, det är rätt många som skrivit om det. Teflonminne, Rosetta Sten, MMK, HAX, Basic Personligt och mängdermedandra. Swartz är klockren och onekligen kan man fundera över Guillou, som har en väl känd animositet mot nätet generellt, är en person som ska förklara felaktigheter som sker på nätet. Det är lite som om en marsmänniska kommer och försöker få ordning på svenskars moraluppfattning.
Däremot chattade också Universals VD på TV4 samma dag och onekligen har Antipiraterna skaffat sig rejält med medieträningshjälp. Kolla bara det här:
Mr DLL: Är det rimligt att man med IPRED lagen skapar en privatpolis i Sverige? Är det ok om andra grupper i samhället också skaffar sig privatpoliser?
Per Sundin: Det handlar inte om en privat polis utan om rätten att få betalt för utfört arbete. Det är också domstolar som bestämmer om det finns grund för att lämna ut ipadressens ägare.
Han är ute och snurrar när han recenserar Spotify:
x1v: Hur ser ni på nya tjänsten Spotify? Man har hört bland annat Metallica rata tjänsten, när till exempel många andra stora hyllar tjänsten.
Per Sundin: Jag tycker att Spotify är en fantastisk tjänst! Tänk också på att det är en Svensk innovation som kommer att skapa massor av arbete och intäkter i Sverige. Men då måste vi också ha en fungerande upphovsrättslag! Mvh Per
Nej faktiskt inte. Det har faktiskt inte någonting med varandra att göra. Streaming är inte fildelning. Det är två skilda saker – och även två skilda lagrum: Spotify licensieras att sända musik medan laglig fildelning handlar om att köpa verket. Eller snarare: Spotify visar att den upphovsrättslag som Per vill fortsätta att värna inte kommer att fungera: streaming förändrar än mer underbyggnaden för att förhålla sig till en olaglig fildelning och visar snarare att skivbranschen är fullkomligt från- och omsprungen av den tekniska utvecklingen.
Sundin undviker märkligt nog att påpeka faktumet att YouTube är fyllt av olagligt uppladdat material. Det han, gissningsvis starkt påverkad av god medieträning, är att han dissar sin egen bransch att man inte tidigare förstått att använda digitala tekniken respektive förklarar att DRM är historia (på det skulle jag velat fråga om hur de tänkt göra med de cd-skivor som man köpt som inte går att spela på grund av DRM-skydden). Intressant är en av de sista delarna:
Carl: Om man laddar ner film/musik men inte får hem hela utan endast 99% kommer man kunna bli dömd iaf i och med den nya lagen?
Per Sundin: Kan inte svara på detta, helst skall du inte begå brott. Mvh Per
Grejen är att det här är en viktig fråga. Dels är juryn fortfarande ute när det gäller om det är olagligt att ladda ned. Men i det här fallet så är själva filen korrupt och frågan är då om det faktiskt är en olaglig fil: upphovsrätten handlar om verket – dvs. att lyssna på låten, att se filmen osv. Om man inte kan använda filen så finns inte verket dvs. ”arbetet och kreativiteten hos artisten eller skådespelaren”. Så Per Sundins slutkläm är helt enkelt felaktig. Falsk. Och i slutänden att vilseföra allmänheten.
Scaber Nestor plockar ut godbitarna ur chatten och Opponent påpekar i sin sammanställning att ett av de intressantaste argumenten – som faktiskt är lögn – är att man väljer att förbigå skillnaden i det juridiska ”stöld” och det vardagliga stöld. Och ett av citaten är så solklart hur sjuk IPred-lagen faktiskt är:
Sambo: Min sambo står på vårt Internet. Blir det hon som kommer att bli ansvarig för min olagliga fildelning?
Per Sundin: Ja det blir hon. mvh Per
Trevligt. Det var ju tal om att bilägaren skulle bli straffad av fortkörningsböter i stället för förararen, om bilen fastnar i en fartkamera. Men den debatten lades ned eftersom det i mångt och mycket var oetiskt att döma en oskyldig person utifrån vem som för tillfället fogade över personens bil.
De senaste mailen som uppenbarligen gått ut till de artister och andra från lobbyisterna för IPred är att det inte ska vara några enskilda personer som man jagar utan ”digitala hälare”. Problemet är ju att det är just de enskilda amatörerna som man kommer att få tag på – något som Flygt inte verkar fatta eller helt enkelt ljuger oss fulla av. Problemet är att det åter verkar vara TPB som man vill åt – trots att de bara skapat en samlingsplats för torrentlänkar: rent principiellt kan Flygt och hans vänner börja anklaga Vint Cerf för olaglig fildelning också. Tyvärr verkar brevet inte gått fram till Nordling, filmproducenten. För minsann: om inte regeringen ser till att bryta hårt mot personlig integritet hos medborgarna så kommer inga svenska filmer att produceras.
Motståndare till Ipred-lagen menar bland annat att den ger större befogenheter till privata företag än till polisen. Dessutom menar vissa att det är fel att kalla den olagliga fildelningen för ”stöld” och att upphovsrättsinnehavarna trots fildelningen tjänar pengar. Men detta är argument som John Nordling inte har mycket till övers för.
– Det är dåliga argument från folk som vill fortsätta att stjäla. Piratkopieringen handlar om stöld och är i grunden fel. Det är inte tillåtet att piratkopiera kläder heller, även om originalplagget inte försvinner. Men där är det helt uppenbart att det inte är tillåtet och det tar man på största allvar.
Det är rätt skrämmande att personer inom kultursfären i allmänhet är a) okunniga b) ignoranta c) rätt korkade. Kultur som bärare av ett samhälle? Well…
Onekligen har Blogge rätt när han påpekar att ”det ilskna fåtalet” verkligen visar sig vara de som omfamnar IPred-lagen (om ni annars kanske duckar för Blogges långa inlägg – läs det här åtminstone).
Jag menar visar att man kan inte undvika att räkna med det allmänna rättsmedvetandet och skapa lagar som inte går fullständigt motvalls mot det. Ett samhälle kan kanske inte byggas enbart på utilitarism men knappast heller undvika att ta konsekvensen av den. Och precis som andra menar jag att äganderätten för immateriala verk inte är så enkel. Bloggen Bent har problematiserat hela diskussionen men fastnar ändå på gärdesgården i frågan om äganderätt. Bent förenklar just den delen och duckar för ett antal andra konsekvenser som en sån syn på äganderätt skapar i en värld där den tekniska utvecklingen förändrat spelplanen.
Det man kan konstatera är att vi har en ganska markant generationsskillnad – och då inte bara åldersmässigt utan utifrån analoga och digitala värderingar: där det gamla gardet räds att behöva tänka i nya banor, i nya affärsmetoder och inse att de behöver förändra både sitt synsätt och sitt arbetssätt. Den nya kulturbärargenerationen är generellt mer insiktsfull om att den digitala utvecklingen ger möjligheter. Det blir så oerhört klart när man tittar på vilka som är framträdande i de olika lägren. Problemet tror jag många gånger också är att de artister som mest påpekar att de måste ha mat på bordet är de som dels tjänar mest och egentligen klarar sig men fr a att de har svårt att sluta tänka i sålda exemplar. Tittar man på musikerna inom IPred-kramarna så är det personer som fortfarande minns hur viktigt det var med guldskivor för försäljning. Ett fenomen som idag mer eller mindre är försvunnet. Helt enkelt är det kanske omöjligt för dessa att tänka i andra banor – att inse att inkomster för deras verk kommer att komma från andra kanaler: om de väljer att byta fot.
Det gör ont när ens världsbild visar sig vara falsk eller ålderstigen. Vissa program behöver startas om efter uppgradering: verkar som om kultureliten är ett sånt.
intressant – igår stod det ”en källa”. När kommentatorer påpekar att det hela kommer från Jaiku så blir det ”vittnesuppgifter” och en länk! [↩]
Jag har två viktiga texter att skriva till kl 9 imorgon. Jag måste se till att göra min del av Veckan på SSBD. Men jag måste blogga några korta grejer:
IPRED (tidigare postningar här och här och här). Ingen ska behöva känna sig hotad. Men att göra som Niklas Strömstedt: att inte ens våga besvara de rudimentära frågor som kommer upp om hans engagemang i frågan om de 37 artisternas debattartikel och bestämma sig för att faktiskt censurera sitt kommentarsfält på alla kommentarer som handlar om just fildelningsdebatten – oavsett om de är trevliga, diskussionsinriktade och inte hotfulla – är … fegt. Ja, det är hans blogg – som han gör vad han vill med men om man sticker ut hakan genom att skriva under ett upprop och samtidigt själv blivit tagen med skägget i brevlådan så är det fan så mycket ärligare att diskutera det men med begäran om att alla ska hålla en hyfsad ton. Att han sen också hänfaller åt samma generella ”alla pirater är onda” är beigt (han platsar i samma stall som trollet Lena Holfve). Sorry Strömstedt men den respekt jag fått för dig som bloggare sjunker som en sten. Man kan verkligen undra varför det finns för få av Rheborg. Och det som verkar vara svårt att förstå för vissa är att det handlar inte om att allt ska vara gratis utan om att lagar och regleringar måste följa en värderings- och teknikutveckling. Opassande-Emma är bäst på att faktiskt försöka förklara det.
En annan sak som jag skulle vilja skriva om är relationen till mina föräldrar. Läste Mymlans fantastiska postning om sin pappa och även om jag skrivit en del om dettidigare så finns det såmycketattberätta – som kanske förklarar varför jag är den jag är. Samtidigt är det extremt privat många gånger och då mina föräldrar fortfarande är i livet och att åtminstone en av dem inte skulle ducka för att försöka göra livet surt för mig så vet jag inte. (Intressant aspekt: söker man på Deepedition på ”min morsa” kommer flera texter upp, söker man på ”min mamma” så kommer det bara sånt som andra sagt om sina mammor).
Sen en sista grej. Dagens gothare har fasen ingen stil. Satt igår i restaurangvagnen på väg hem och mittemot satt en snubbe som försökte se ut som nån av Columbinemördarna. Pentagram, svart långt hår, smink runt ögonen och en dyr skinnrock a la gothrollspelare. Men på fötterna? Jävla fucking halv basketkängor?!! Jösses…
Trots att jag varit sjuk så blev gårdagen minst sagt intensiv.
Diskussionen runt de 37 artister som gick branschens, Antipiratbyråns och IFPIs ärenden men var alltför dåligt briefade och medietränade i själva sakfrågan var stor. Det var både sorgligt och roande på samma gång att se hur artisterna blev avklädda i en minst sagt snurrig dubbelmoral. Läs gärna den postningen igen eftersom den är rejält uppdaterad på slutet med nya viktiga länkar.
Samtidigt valde Bo Rothstein att basha hela bloggosfären i en debattartikel i GP. Jag skrev om det på Same Same But Different och samtidigt bjöd vi in honom att gästblogga. Det ville han inte utan jag fick nu bli kallad rasist, anti-semit och slutligen också sexist: visserligen tillsammans med resten av de miljoner personer som befolkar ”bloggland” dock även direkt i en mailkorrespondens som blev mer och mer surrealistisk.
Bland annat anser Bo Rothstein att också Martin Jönsson på SvD är samma sak. Uppföljningen finns att läsa här. Det sista mailet jag fick från honom var misstänkt kallsvettigt när han insåg att jag skickat vidare de anklagelser han ställt till den det berörde.
Varför? För att vi inte uttalat tagit avstånd från en enda kommentar hos en bloggare där kommentatorn uttalat anti-semitiska saker om Rothstein… Alltså uppenbarligen inte en bloggare utan en kommantator. Det är vad Rothstein väljer att döma ut hela bloggosfären på. Jag kan inte verifiera något eftersom det är borttaget från den bloggen. Alltså måste vi lita på Bo Rothsteins ord. Det är uppenbarligen lag.
Själv blir jag lätt road av det hela. Jag har ju blivit kallad sexist (här, här, här och tidigare här och här) och fan och hans moster förut så Rothsteins anklagelser är lite som ett knott: irriterande, ointressanta och snart övergående.
Funderar på att skriva om reglerna för hur man får uppmärksamhet som bloggare: man ska fan mata trollen. Det blir roligare så.
Nu ska jag åka och hämta tågbiljetter. Imorgon bär det av till Norrköping.
Uppdatering: Alliansens ungdomsförbund går ihop och dissar regeringen runt IPRED. Ja, kära nån. Att Schlingmann blev utnämnd till en av Sveriges mäktigaste personer blir mer och mer märkligt. Karln borde för fan se till att hans uppdragsgivare inser när de sätter ner foten i ett ormbo. Men icke… Eller så är det så att Adolf Reinfeldt helt enkelt är sig själv nog och lyssnar inte.
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=0cabf9fb-a64d-4255-86d3-a726beaf6066)
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=223a2887-fb72-4a1d-93a4-889d9aff8aa2)
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=96ff520f-7dc9-4f99-9254-cae85cf07dab)
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=9d13d170-125e-4625-8408-c8ba156ceda8)
Entries (RSS)