Jag läser Rick Falkvinges debattartikel i DN och det är som jag ser det en viss vindkantring i vad Piratpartiet stått för. Jag håller med om att integritetsfrågan och informationspolitiken är viktig och genomsyrar oerhört många delar av vårt samhälle: information är idag den grundsten som allt byggs på. Det var därför jag valde att ge mitt stöd till Piratpartiet i EU-valet. Hans inledning är också intressant vilket visar en insikt om att PP måste gå samma väg som såväl arbetarrörelsen som Miljöpartiet: att med sin grundvärdering som raster ta tag i alla frågor och låta den värderingen genomsyra frågan. Dock är det väl enkelt att det endast sker: Miljöpartiet har kämpat med att få till en ekonomisk politik som kan tas på allvar under flera år och arbetarrörelsen byggde på en bredare grundvärdering än vad Piratpartiet gör.
När han sedan kommer in på diverse exempel så känns tyvärr foliehatten inte långt borta och den väldigt enkla konklusionen att fri kod och program sparar miljarder är inte riktigt sann: TCO för öppen källkod är bra mycket mindre än det. Men det är en fråga som kan diskuteras på andra ställen.
Det som ändå gör mig mest fundersam över Piratpartiet post-EU-val är hur Piratpartiets lokal- och regionalval ska lösas.
Vi är fortfarande en ung organisation. Därför är det viktigt för Piratpartiet att det är våra allra skarpaste representanter som banar vägen för lokal politik: partiets styrelse kommer att ställa mycket hårda krav på de lokala organisationer som vill ställa upp i lokala val, och bara låta de mest kvalificerade gå vidare till att skaffa landstingsblå och kommunalvita valsedlar i september 2010 bredvid de riksdagsgula.
Jag förstår självklart att Piratpartiet måste undvika samma problematik som andra småpartier haft när det gäller företrädesvis kommunalval men samtidigt rimmar det i mina öron illa med den öppenhet, den kollektivism och den unga och nya känsla som PP velat visa på. Det här är gammelpolitik-tänk i stora mått, det är att gå in i den rådande strukturen och genom sina uttalanden anar jag en toppstyrning som inte ens finns i de traditionella partierna. Det är en extrem elitism som anas och som onekligen skrämmer mig en del. Var är den öppna källkoden i själva politikersammanhanget?
Varför tar inte Rick chansen att förklara hur deras uttagning kommer ske: vem är domare, vem är det som i slutänden väljer vilken nivå av meritokrati och vilket innehåll av den som ska rendera en plats på en lokal lista?
Jag skrev förut att det är nu som Piratpartiets stora jobb börjar, efter vinsten och efter att blivit en del av det politiska livet i Sverige. Jag måste tyvärr än så länge säga att jag är besviken. Självklart tar det tid men med uttalanden som ovan så känner jag mig inte helt bekväm. För som jag skrev i början: jag tror att det behövs ett parti som riktar in sig på att låta informationspolitik vara grunden för sitt politiska ställningstagande och vara raster i alla frågor oavsett dignitet – men då måste även partiet “walk the talk”.
Uppdatering: Läs Swartz oerhört välskrivna inlägg om teknoratister och Ekström.
EU-valet är över. Både Reinfeldt och Sahlin förklarade att deras siffror, som inte förändrats sen förra gången var framgångar. Detta trots att såväl Vänsterpartiet som Centern tappade många röster. Uppenbarligen har dessa rört sig till FP eller MP. Och självklart har Piratpartiet tagit röster från alla. För det som är flagrant i valvakan från SVT är att varken journalister som Elfsberg, politiska tyckare som Wolodarski eller statsvetare som Sören Holmberg inte verkar ens bry sig att ta in att Piratpartiet varken handlar om bara män, bara ungdomar och fr a att det inte bara handlar om fildelning (DNs ledare fattar det inte heller). SVTs valvaka – som dock ska ha credd för att de ens gjorde en valvaka vilket TV4 struntade i – var minst sagt intressant hur man misslyckas än en gång att både skapa en intressant valvaka, misslyckas med att integrera interaktionen med nätet och helt misslyckas med att hantera det faktum att ett nytt parti fått oerhörda siffror. Om jag inte missminner mig så hanterades Junilistan ungefär lika nedlåtande förra gången. KG Bergströms intervju med Rick Falkvinge måste gå till historieböckerna för den intervju där en “objektiv” journalist totalt tappar masken och öppet visar sin avsky mot att det demokratiska spelet totalt lirat brallorna av hans kompisar och att ett parti som ifrågasätter hans rätt till sina böcker vinner ett mandat. Jag hoppas att journalisthögskolor och –utbildningar använder det här som ett avskräckande exempel på hur man inte ska göra. I övrigt var Wolodarski en … nej, jag tänker inte ens säga vad jag tycker om de fullkomligt grunda och extremt subjektiva åsikter som han förde fram.
Men va fan. Nu är det gjort. Piratpartiet fick 7.1 procent och får ett mandat. KD tog sig precis över mandatgränsen och fick ett mandat och skickar kreationist-Ella till Bryssel. Centerpartiet, KD, Vänsterpartiet och Junilistan fick alla mycket färre procentenheter än Piratpartiet. Det borde stämma till eftertanke (tyvärr verkar Hägglund inte fattat något heller) i att frågorna om internets frihet och personlig integritet är viktiga.
Många var upprörda över att SD fick så pass många röster. Jag fick bland annat den intrikata frågan från en journalist på Aftonbladet om mitt ställningstagande för dikotomin “gammelpartier” kontra nya partier också innebär ett stöd för SD. Vad är det för jävla fråga egentligen? Jag stödjer demokrati. Demokrati innebär att varje individ har rätt att rösta på vad de vill. Det innebär att vem som helst – oavsett vilka korkade åsikter de har – ska ha rätt att starta ett parti. För mig är det major fail att faktiskt försöka att förneka att SD tar många röster. Förklaringen är knappast svår: dels bygger det på samma rörelse som i många andra EU-länder: att ultranationalism och skepsis alt. fientlighet mot invandring faktiskt växer. Det har den gjort länge. Jag tycker att de som är förvånade över framgången för SD nog borde vässa sina historiekunskaper. Jag är mer rädd för dem som helst vill “spränga bort” det som man ogillar. För min del är det ett pris man får ta för demokratin. Helt enkelt är det så att demokrati innebär en röst för en person. En hel del personer är både rasistiska och fientliga mot invandring. De kommer att rösta på SD. Dags att helt enkelt visa vilka nötter de är istället genom att faktiskt debattera med dem.
Slutligen ändå: Piratpartiet. Nu är det dags att bevisa att det fungerar med partier som driver ett frågekluster (för det är vad det handlar om – inte om en fråga) framgångsrikt i Bryssel. Och oavsett det så har Piratpartiets framgångar skakat om gammelpolitiska etablissemanget så vi kommer fr o m nu ser fler och fler som tar frågan på allvar och inte fastnar i fildelningsdiskussionen. Vi är många som vågat våra personliga varumärken för att stödja PP. Gör oss inte besvikna. Det här är en historisk dag, inte bara att Piratpartiet kom in utan också att ett parti bevisar att mikroengagemang är möjligt – det är en massa personer som gjort det de kunnat utifrån sin egen verklighet, inte partiets krav, för att nå hit. Det bevisar också att vänster-högerskalan är döende: oavsett vad Sören Holmberg försöker påskina. Det förebådar industrialismens död då denna skala bygger på samma grundvalar som denna.
För mig är det just detta som är det viktiga: att frågan om internets frihet och personlig integritet faktiskt sätts på agendan. Inga av gammelpartierna kan framöver blunda för den. Men också att det visar att internet är centralt för att föra politik framöver, att skapa medvetenhet, närvaro och faktiskt slå sönder de kvävande strukturer som de gamla partierna är uppbyggda runt. Det viktiga är också att fildelningsfrågan inte blir det centrala – snarare att det handlar om att hitta nya sätt att både skydda men också skapa grogrund för nya kulturella yttringar, nya affärsmodeller som inte bygger på repressivitet utan interaktivitet.
Nu börjar arbetet och jag kommer fortsätta att vara kritisk även mot Piratpartiet. Och alla andra.
Den sista dagen nu. Det hettar till. Piratpartister i alla åldrar åker runt med valsedlar, personer från precis alla olika traditionella –ismer, och byter ut sina avatarer mot bilder “Rösta på Piratpartiet”: trad.media oroar sig för att “man inte lämnar sin dator” – knappast. Och Jan Guillou försöker att argumentera på ett sätt som bara Guillou kan mot Piratpartiet, ett tecken på en våldsam desperation från IFPI och andra rättighetsorganisationer (Guillou har ju sannerligen bytt sida sedan IB-tiden), så inser man att det som sker nu är historiskt. Det är ett val som de traditionella partierna rätt mycket trodde de skulle kunna köra med låg växel – valintresset har aldrig varit speciellt högt. Så dyker dels Piratpartiet upp. Och Twitter visar sig vara en stark pådrivare av Gudrun Schymans personvalskampanj – och i slutminuten kommer den mest oväntade välgöraren in och ger FI en mille. Isobel går ut med att förklara att hon röstar på Piratpartiet och fler och fler förklarar vad man tänker rösta på. Något som aldrig tidigare hänt – valtransparensen är stor. För frågan som Piratpartiet äger, som några få moderater, en del miljöpartister och vänsterpartister tar upp överskuggar och engagerar.
Jag anar att vi kommer få se en gråtande Ella Bohlin som anklagar kreti och pleti för att inte förstått hur bra hon är. Jag gissar att Mona, Fredrik och övriga kommer förklara att demokratin är död eftersom så många valt att rösta på ett “enfrågeparti”. Jag hoppas att vi får se Centern välja en integritetsväg framöver och därmed göra behovet av Piratpartiet mindre. För det är just det som är det nya den här gången är det oerhört många som helt enkelt struntar i att Piratpartiet inte kommer att diskutera jordbruksfrågor, intereuropeiska momsfrågor eller liknande: för frågan som alla andra partier har valt att förråda – frihet, rätt till personlig integritet och att våga ta ett nytt grepp över upphovsrätten – är viktig. Det handlar om Internets framtid, det handlar om vår och våra barns framtid. Som Staffan Heimersson skriver:
Jag röstade på Piratpartiet därför att, inte trots att, det är ett enfrågeparti. En fråga, en enda, räcker för mig de kommande fem åren i Bryssel och Strasbourg. Frågan är: Internets frihet och vår personliga integritet.
Partistrategerna har inte förstått magnituden i den här frågan helt enkelt. Den har fastnat i fildelningsdebatten, något som Guillou visar klart och koncist när han gråter över att författare plötsligt ska bli fildelade. Samtidigt som bokförsäljningen aldrig gått så bra som nu. Konstant kommer siffror som visar att det inte alls finns kopplingar mellan försäljning och fildelning respektive att återigen: frågan är mycket större än The Pirate Bay.
Det vi ser idag är också döden för den gamla nomenklaturan – härifrån finns ingen återvändo. Svensk politik har från och med idag förändrats i grunden. Människor har insett att genom sina bloggar, sina sociala nätverk och sitt eget engagemang faktiskt har en röst, en rätt att driva opinion och möjlighet att sätta sin fråga i centrum.
Så självklart uppmanar jag alla att gå och rösta. Men stanna inte där: inse att varje digital kanal ni har är en potentiell opinionskanal. Där du är den som styr och sätter agendan. Politikerna har insett att det är dags att lyssna.
Själv går jag och röstar på Piratpartiet. I vallokal. Med kavaj, med den här känslan av demokratisk yrsel och förklarar för mina barn hur viktig demokrati är. För det är frihetens möjlighet.
Det är snart val till Europaparlamentet (sjunde juni). Det är ett bortglömt val. Valdelagandet är skrämmande lågt. I år kommer det ändå se annorlunda ut.
Jag har efter moget övervägande bestämt mig för att rösta på Piratpartiet i Europaparlamentsvalet. För min del hänger en massa frågor ihop: och ett antal frågor står som grund för andra – i min värld så är det knappast så att “skola, vård och omsorg” kommer bli bättre för att regeringen verkar välja att strypa människors internet och försöka tysta kritiker: helt enkelt innebär det att nästa kritikergrupp som mest är irriterande går samma väg.
1. Frågan om personlig integritet är övergripande. Det handlar inte om någon “mindre fråga” som en del sossar och annat vill få det till. Det är en grundläggande fråga som andra partier glömt bort i kampen för att bli bäst på att prata “vård, skola och omsorg”. Det är så enkelt att de frågorna är fullkomligt ointressanta om vi säljer ut vår personliga integritet, vår frihet att uttrycka oss – och rätten att slippa bli avlyssnad, kodad och databasbokförd av staten när det gäller Internet.
2. Internet är något fantastiskt. Internet behöver vara fritt. Det behöver vara så fritt att det går att både vara anonym och slippa vara avlyssnad. Självklart kan jag också se problemen men ibland måste man ta det onda med det goda.
3. De traditionella partierna hanterar EU-valet nonchalant. Det är lite här, lite där men det är ett sorts try’em out inför 2010, även om det här valet många gånger är mycket viktigare för framtiden. Så mitt val blir också en handling som Copyriot så briljant beskriver.
Däremot har mitt ställningstagande ingenting med fildelning att göra – jag tror inte på fullständig frihet. Men däremot står jag fast vid att immaterialrätten måste förändras utifrån den kontext som finns idag. Det har jag skrivit oerhörda mängder om tidigare. Och självklart är det med viss oro som jag väljer att lägga min röst på ett parti som ännu inte berättat vilken partigrupp de tänker tillhöra. Eller som de facto inte har några svar på andra frågor. Samtidigt – det är något jag tar enligt punkt 1 – frågan är genomgripande, värderingsförändrande och kanske dagens viktigaste fråga när det gäller framtiden. Fildelning är bara ett uttryck för en omdaning.
Men jag står fast vid att inte gå med i Piratpartiet. Och jag kommer att fortsätta att kritisera alla partier oavsett deras inställning.
Uppdatering: Kolla vilka andra som valt att stödja Piratpartiet.
Uppdatering några dagar senare: Isobel har dragitungefär samma slutsatser som jag. Lars Gustafsson väljer att göra en oerhört briljant jämförelse mellan idag och tryckfrihetens tillkomst.
Uppdatering: Lena Ek försöker att lite intrikat dissa Piratpartiets frånvaro av ideologisk grund. Hon fastnar helt enkelt i gammelpolitiska fällan där helhetslösningar och makroengagemang är nödvändigt. De partier som idag inser att mikroengagemanget är nödvändigt: Piratpartiet och Fi skrämmer upp gammelpolitiken.
Copyriot skriver mycket bra om val och valdeltagande. Så klarsynt att det klingade till i min skalle. Det är så klockrent beskrivet av hur vårt tänkande runt politik beskrivits för oss av andra: hur det ska tänkas vilket i sin tur också gett en väldigt statisk politik med få nya inhoppare, och där det kommit inte funnits tillräcklig elasticitet i de politiska strukturerna för att kunna klara av de nya. För skitsamma vad Ny Demokrati tyckte och stod för, och faktiskt: oavsett vad man tycker om SD eller PP eller FI som politiska idébärare så är det så att ett val är ett val. Människor ska ha rätt att rösta på vad de vill. Det vi sett är tyvärr att initialt är det oerhört tungt och svårt för nya partier att komma till tals, förutom det aktiva motarbetande som sker från gammelpartierna och deras lakejmedier. Om man sedan kommer in i politiska församlingar så sätts skyldigheterna direkt men rättigheterna får de nya ledamöterna oftast fråga efter. Om någon misslyckas är det direkt någon inom de traditionella partierna som väljer att förklara att ”se där, så går det när man slänger bort rösten på enfrågepartier eller små missnöjespartier”. Kan man slänga bort sin röst i ett demokratiskt val? Ens om man röstar blankt?
En annan mycket intressant grej är det här med valsedlar och vallokaler. Det är onekligen frapperande det som visar sig i Botkyrka:
(via Dabitch)
och tyvärr är det nog inte ett ensamt fall – vilket självklart är grundat i det faktum att det ofta är politiskt (inom gammelpartierna) aktiva som också är röstmottagare och hanterar själva röstningen. Det är fascinerande att mannen på filmen hutar åt Piratpartisten, som precis påpekat för honom att det han tänker göra; slänga valsedlar, är ett brott mot vallagen, att han ska flytta på sig ”för det pågår faktiskt ett val här”. Det är sannerligen intressant att han fortfarande har synen på valet som heligt: men själv är beredd att ta till olagliga metoder för att undvika konkurrens av enfrågepartier. Att han tjafsar om att det bara är röstsedlar som har plats i ”stället” är så roande dumt. Och att valsamordnaren onekligen själv är en smula… ja, döm själva. Och oavsett vad man tycker om Schyman: om en sån räv som hon faktiskt talar om valobservatörer bör nog gammelpolitikerna och administratörerna fundera över vad de håller på med. Det är sånt som sätts in när demokratin faktiskt är i fara – och det är en känsla fler och fler fått under senaste tiden.
Uppdatering: Lite intressant är Wallströms brev. Knappast så att det har något med socialdemokratins inställning att göra – hon är uppenbarligen en extremt mycket loose cannon – men debatten runt immaterialrätt har hörts. Mesiga skrivningar men det är bättre än ingenting. Uppdatering: Mer om valsedlarna hos Opassande såklart.
Uppdatering: En del menar att det är ett större fel att filma med dold kamera än att slänga röstsedlar? Eller åtminstone bör det inte visas att tjänstemän (en valförrättare är en tjänsteman – inte privatperson) medvetet eller omedvetet utför valfusk eller hindrande av val? Jag kan i grunden hålla med om att dold kamera är ett problem; och det är en balansgång. Men i det här fallet är det också onekligen ett antal ytterligare aspekter som måste tas med: det finns en grundläggande aversion mot de nya partierna, en rädsla som visat sig på många andra ställen för PPs framgång som emanerat ett antal mer eller mindre märkliga försök till hindrande. Självklart – jag är emot collateral damage, och den här valförrättaren blir det men jag menar att vi samtidigt är i en stark brytpunkt där vissa frågor är så viktiga att traditionella partier väljer att sälja ut grundläggande rättigheter den juridiska vägen och att ett parti som kämpar för dessa frågor kan få närmare sju procent i opinionssiffror så är det svårt att förfasas över en publicering av en rejält korkad tjänsteman. För det är han.
Uppdatering: Kent Persson, moderat politiker, skriver om valsedelseländet på Newsmill.
Entries (RSS)