Etikettarkiv: drev

Slå och mobba politiker enligt vänstern

Uppdatering: Har haft en, lite märklig, diskussion på Twitter: fr a då Timbroanställd försvarar Arbetarens journalist; märkliga är herrens vägar :). Journalisten menar dock – efter en hel del påtryckning att KD ljuger. Alltså står nu ord mot ord: själv anser jag inte att argument som ”men varför skulle jag” håller när det handlar om politik och där journalistiken ligger hos en så pass ideologiskt färgad tidning som Arbetaren. Samtidigt är det oerhört märkligt att KD inte kan få fram ett svar förrän nu – och att Miriam Eriksson är väldigt tyst. Det är märkligt att de inte reagerat över artikeln förrän när den dyker upp på Facebook. Samtidigt: varför dyker den upp just nu? //Verkar vara Henrik Tvarnö, anställd på LO som började att skicka runt bilden.

Uppdatering: Kristdemokraternas press-sekreterare har skrivit vad som verkligen hänt. Det sätter verkligen Arbetarens ”bevis” i annan dager. Skäms för fan! Pinsamt är bara förnamnet och alla som spenderat ganska mycket ord på att förklara hur dum i huvudet hon är: vad tänker ni göra nu?

Det här har valsat runt på Facebook under dagen. Det är ett klipp från tidningen Arbetaren Zenit och enligt dem så är det sant, något som andra ifrågasatt och KD förnekar att Miriam Eriksson skulle sagt det här. Andra noterar att det är lika jäkla illa ställt med de flestas historiekunskaper, eftersom Första Maj inte blev viktig bara för att arbetarrörelsen dök upp utan mycket tidigare. (Att referera till Haymarket känns väldigt internt; som gammal anarkist är det knappast ens något som man refererade till och alla de som roat sparkar på henne vet knappast vad det innebär). Självklart kan inte folk låta bli (och kanske triggade detta minnet av den här lilla artikeln) att koppla det med Arkelstens fatala uttalande i historiska frågor.

Det är två saker jag själv noterat under dagen. Att ifrågasätta journalister är inget man gör ostraffat. Så fort någon använt ordet ”fejk” så ställer sig många upp till försvar för tidningen. Att chefredaktören ser till att publicera artikeln igen ses som ett bevis på att uttalandet skett, ett bevis som känns lite som att bevisa att vatten är vått genom att säga att vatten är vått. Den andra noteringen är att, trots att det i många andra sammanhang är oerhört viktigt om saker är ”dokumentärt” och därmed sant eller inte så bryr sig få om de invändningar som finns i den här frågan.

Varför? För att det handlar om kristdemokraterna.  Jag är knappast någon tillskyndare av partiet men oavsett om det är höger eller vänster så är kristdemokrater paria. Jag har lite svårt att se att någon annan skulle gås lika hårt åt. Min upplevelse är helt enkelt att man vill att det ska vara sant.

Det är lite samma sak som händer om och om igen: ifrågasättande av sanningshalt är inte ok om det handlar om en bra historia. Innebandypappan, Caremafallet och andra fall är några exempel. Det finns en ny form av historieberättande som helt enkelt räknar med att det kommer bli en del collateral damage: kolla aldrig en bra historia, strunta i att kolla källor (skyll gärna på att allt går så fort idag) och låt sedan kraften i sociala medier göra resten.

Jag är inte helt säker på vinsten i att hänga ut henne i något större drag. Om en politiker är så renons på normal omvärldsuppfattning så kan man ju säga att det kan vara bra om någon påpekar det men är det verkligen så att det förhindrar henne i hennes utövande av politik? Är inte det här faktiskt ungefär samma sak som den håriga armhålan, förutom att hon nu råkar vara politiker och där lite mer egal kanonmat i mångas ögon?

Det här startar ändå i vänstern. Samma vänster som i Malmö låter barn slå med basebollträn på en pinata med bilder på borgerliga politiker. Vinsten är när bollen går sönder – då kommer det godis ut ur den. En symbolism som knappast fostrar till fred och endräkt. Om du slår sönder något så får du vinsten. Det är vad barn förstår och det otäcka är; precis som med kulturministerns slaktande av en tårta, alla som glatt tittar på och tar bilder. Eller ska vi också hänsyfta det här till ett konstverk och anse att det är ett briljant sätt att visa på underklassens sökande efter rikedomens goda?

Jag tycker att vänstern idag har en del att förklara.