Deepedition 10 år – en blogg om allt det andra

nickedata.jpg

Den här bloggen fyller tio år idag. Eller så här: det är tio år sedan första inlägget på bloggen som heter Deepedition. Den startade på Blogspot för lite mer än tio år sen, och i samband med överflyttningen på egen domän och webbhotell så rensade jag bort allt utom det som var värt att spara.

Idag är väl bloggen att jämföra med en dement gammal gubbe. Händer inte mycket, lever på gamla lagrar men då och då (om än mycket sällan) så glimrar det till av klarhet och det kommer nåt som i bästa fall är läsvärt.

Jämförelsen med en gammal gubbe är inte så fel heller när det kommer till teknik, eller så skulle man kunna jämföra bloggen med en gammal rätt trött och halvtrasig bil. Det krävs väldigt mycket kraft för att göra det enklaste. Något är trasigt någonstans, databaserna är som en dåligt inställd motor. Tyvärr är det ingen som riktigt vet vad felet är. Som mest var vi fyra stycken inne samtidigt och rotade runt. För att den ska rulla har jag fått ta bort det mesta lull-lull, och adderat massor med cache och fysiskt ram-minne i servern.

Mitt bloggande

Jag har skrivit om det förr. Om att Deepedition liksom aldrig dör även om det blir mindre och mindre bloggande av det hela. Det hela startade ju egentligen så fort jag kopplade upp mig – men då som längre texter på BBS-er (First Class hade ju en funktion där man kunde skriva nån sorts längre krönikor), texter på hemsidan, inlägg på Lunarstorm, sen en tid av reloading. När jag blev sjuk 2001 så startade jag min första blogg. På Blogger. Den är raderad, trashad och alla är glada för det. Men det gav mig direkt sug att fortsätta. Så det blev fler Blogger-bloggar: en del samarbeten bland annat med Angela Alvarez som jag nu då och då sitter i samma P4 Nyhetspanel med, och ganska snart började jag blogga mer strukturerat. Jag kom tillbaka till en ny karriär och mitt liv inom reklambranschen är tätt sammanknutet med bloggande. Det som började som en blogg för att spara saker jag läste blev Researcher.se och ganska snart kände jag att jag ville blogga om annat än reklam. Också. Researcher2 var en kort sak på Blogg.se-plattformen 2004-ish och diverse olika andra bloggar på Bloggi.se mm landade i att jag startade en Blogger-blogg: Deepedition. Snart såg jag till att lägga även den som egen domän på Oderlandservern. Och WordPress.

Det är den ni läser nu. 2005 på sommaren startade Deepedition på riktigt.

Efter det har det blivit ett antal bloggar i samarbete. Same same but different startade jag och Sofia Mirjamsdotter, Mindpark med en mängd skribenter under Jardenbergs paraply och lite Adland. Och sen kom Digitalpr.se i och med att jag sålde min del av Heimer & Company och började egen låda. En del bloggande på JMW blev det och en hel del gästbloggande på andra platser också. Och mängder med hjälp till andra att sätta upp och få igång sitt bloggande.

deepedblogghistory

Historien om Deepedition

Som jag skrev så är Deepedition en sorts fortsättning på Researcher, men lite vid sidan av. Researcher blev en relativt välbesökt blogg under några år; kanske den första renodlade svenska bloggen om marknadsföring och sedan en av en handfull bloggar som byggde en bortom Resumé och Dagens Media diskussion och förmedling av branschinsikter. Många byråer startade bloggar efterhand och under några år var kommunikationsbranschen mycket duktig på att utnyttja bloggande som en pr-kanal. Runt 2005 började också den första vågen av media-bloggar; journalister och krönikörer började blogga – och då inte om branschen utan om mycket annat. Bloggvärlden började att breddas, utvecklas (läs gärna två första kapitlen i den pågående historieskrivningen om den svenska blogghistorien) och inte minst bli mer och mer synlig även inom media – även om journalister ständigt hånade bloggandet och ”dagbok på nätet” är en av de segaste benämningarna runt blogg som finns.

Eftersom jag skrivit såpass länge och mycket – ofta om annat än marknadsföring – på andra plattformar saknade jag att kunna göra det även på en blogg. Researcher ville jag inte blanda ut med mina andra åsikter, tankar och berättelser. Vid det här laget var jag också på riktigt tillbaka i arbetslivet efter min långa sjukskrivning för utmattningsdepression och jag var aktiv på diverse forum runt marknadsföring (Bold) och en del skrivande och diskuterande på Adland. Det jag kände att jag behövde var en bredare plattform, men också en fördjupning av mitt digitala steg. En annan version.

Min ”återkomst till livet” från den långa och svåra sjukdomstiden fick mig också att fascineras av historien om Diwali eller Deepavali. En fest där det onda övervinns, om Shivas återkomst efter att besegrat demonerna. Så – det tillsammans med att skapa en ny edition blev Deepedition. Den djupare editionen. Vilket sedan blev förkortat till Deeped, som blev min ”handle” och sedemera även mitt förnamn. Mer om det finns att läsa i den här posten.

deeprubb2.jpg

deepeditionrubbe.jpg

 

cropped-deeped14.jpg

cropped-nyloggodeep940.jpg

 

cropped-deepeditionnew.jpg

deepnya.png

 

newdeepeditonlogo

Deepedition under tio år

Början var nog ganska skakig. Ganska mycket metabloggande och en hel del som nog kan kallas dagboksskrivande, korta uppdateringar om det som är aktuellt. För att sedan bli mer och mer politik, uppdelat med längre personliga texter. Deepedition blev helt enkelt en blogg ”om allt det andra” – det som inte hade med mitt professionella liv att göra. Vilket sedan blev svårare och svårare att särskilja när jag runt 2007 började att arbeta mer och mer med sociala medier även i mitt jobb.

Men jag tror ändå att den här bloggen kan ge en ganska bra bild av mig, min utveckling som person under åtminstone sex, sju år. För om början innebar frekventa uppdateringar så innebar Facebook och Twitter (och Jaiku) att de där korta uppdateringarna som renderade massa kommentarer flyttades till de plattformarna. Bloggens funktion som socialt media förändrades desto viktigare Facebook och Twitter blev för samtalet, dialogen och diskussionerna. Åtminstone för mig som gärna diskuterade antingen sociala medier eller politik.

Men bloggen blev en viktig kanal för mig, och under åren runt TPB, IPRED, Wikileaks och liknande diskussioner där bloggosfären var en viktig opinionsbildare så var också Deepedition en del av det. De senaste åren om Piratpartiet, SD och liknande. Utan bloggen hade väldigt lite av det jag är idag mejslats fram – kanske på gott och ont. Bloggen har också gjort att jag lärt känna många personer, och även varit en viktig del för mitt jobb.

Samtidigt har den de senaste tre – fyra åren levt lite på nåder. Så många andra kanaler som tagit tid, plats och på många sätt fyllt det behov som bloggen skapades för att fylla. Några gånger har jag på riktigt funderat på att lägga ner den – eftersom de delvis blir ett dåligt samvete; inget händer ju på den under den mesta tiden. Samtidigt – den är en del av mig. Om jag förut började en diskussion med att blogga så är det snarare så att jag samlar ihop nån sorts insikt och slutsats i en bloggpost efter någon, några dagars läsande och diskuterande på andra plattformar.

stats-table

Bäst och mest delat och allt sånt

Jag gick igenom lite statistik också. Tio år är en lång tid – och det är eoner när det handlar om bloggandet. Så det här med statistik har varit lite halvdant. De tidiga åren var det inte helt enkelt och solitt när det gällde att mäta och väga och räkna. Men åtminstone sedan 2008 så har jag tillförlitlig statistik. Den ser ut så här:

De bästa bloggposterna (mest lästa) i mitt flöde (enligt Google Analytics):

  1. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  2. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  3. SD-väljare är kanske inte rasister
  4. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  5. En sjuåring med fotboja
  6. Dags för lite bloggmobbning
  7. Bloggnamn, handles och namn
  8. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  9. Inte alla män
  10. Konsekvensen av upprördheten
  11. Deppad eller deprimerad
  12. Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är sant?
  13. Retaliate with love
  14. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  15. Slå och mobba politiker enligt vänstern
  16. Det var tyvärr väntat, 2 kr till Haiti var vidrig scam
  17. Jag är numera pirat, Pontén made me
  18. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag
  19. Grace Wellness kallar mig lögnare
  20. En soppa av konspirationer, pressetik och kvinnosyn

Slutsatsen är att de senaste åren är att bloggen lästes mest under 2008-2010 även om de mest lästa postningarna hör till de senaste åren. De tre översta är mångdubbelt större än övriga.

De mest kommenterade bloggposterna (enligt min WordPress):

  1. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Bloggnamn, handles och namn
  4. Dags för lite bloggmobbning
  5. Gud, tro och åttaåringens fråga
  6. När Zlatan dödade en dröm
  7. Svenskens millimeterrättvisa
  8. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  9. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  10. Dagens lärdomar av fröken BRB
  11. Piratpartiet går på grund
  12. Slå ner hororna i skorna
  13. Det här med skolavslutningar
  14. Domen är en fällande dom mot demokratin
  15. Dagens media har inte förstått ännu
  16. Jag – en patriarkal sexistisk översittare
  17. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  18. Incitamentens makt
  19. Några korta kommentarer
  20. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag

Slutsatsen att dra här är att kommenterandet uppenbart flyttat någon annanstans. Det är endast posten om SD som genererat mängder med kommentarer men det beror på att det var en lång och märklig debatt i det kommentarsfältet. För övrigt är det frapperande hur kommenterandet flyttat till Facebook och Twitter.

Fem mest delade inläggen (enligt Sharedcount):

  1. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  4. När Zlatan dödade en dröm
  5. Inte alla män

Det är otroligt intressant att se hur bara de två senaste åren förändrat hur vi hittar saker på nätet. Delningarna är väldigt få innan 2013 men efter det så är det helt klart Facebook och sen Twitter som driver trafiken.

Så vad kan man se av det här? Att Deepedition mest läses och gillas när den tar upp aktuella frågor och gärna politiska. Engagemang i kommentarer skapas när saker är provocerande. För att få mycket läsare bortsett från att få delningar handlar om att få in länkar i andra större medier. Men samtidigt ser man idag en markant minskning i antal klick på länkar; inkommande trafik via förtjänade medier (andras bloggar etc) har minskat radikalt.

Självklart är det också påverkande av antalet postningar liksom hur aktiv jag själv är att skaffa delningar som bygger trafik. Men helt klart ser man en stor skillnad i hur en blogg skaffade trafik förr gentemot nu.

Bloggandet framöver

Jag tror att bloggen som det vi hittills känner den är i övergående. Stora bloggar utvecklas till online-medier, bloggande för bloggandets skull försvinner mer och mer. Däremot så ökar värdet i bloggen som en plattform för kunskapsöverföring, fördjupning, längre texter och inte minst som landningssida för innehåll från andra plattformar. Vi ser en spännande utveckling i Medium där individuella bloggar blir en del av ett stort mediakollektiv. Tillsammans med andra format är texten viktig och bloggens enkelhet att hantera, snabbhet att uppdatera och inte minst WordPress styrka som innehållsbärare innebär att bloggen kanske aldrig varit en så viktig plats: för att bära allt från shownotes för podcast, samla ihop ingress och sammanfattning över filmer, vara en landningsplats för trafik genererad från andra sociala kanaler och dokumentera det som händer i en mer beständig form än Facebook eller Twitter.

Deepedition lär bli kvar. Säkert inte med någon högre frekvens än förut. Men som en plattform för mig att samla ihop, tänka till. Och då och då förhoppningsvis leverera något värt att läsa.

Tack för de här tio åren.

När det digitala blir en del av livet

Det har blivit lite uppmärksamhet runt att jag bytte bort mitt ena mellannamn till min handle.

Kul och samtidigt lite oväntat. Eller snarare så inser jag att min förflugna idé – delvis född ur irritation runt PRVs hantering av mitt företagsnamn – faktiskt är lite speciellt.

Efter att jag valt att göra den ganska svåra resan att välja att ta mitt mer personliga namn till företagsnamn så kändes det som om det inte var så långt hopp att välja att också ta det namn som många kallar mig till ett riktigt.

Deeped kommer från Deepedition, ett namn jag valde efter att jag drivit en reklamblogg länge och ville ha någon annanstans att skriva ”om allt det andra”.

Samtidigt har Deeped en längre historia. Efter att jag kommit ur min sjukskrivning funderade jag på att markera det faktum att jag var tillbaka. Deepavali (diwali) var en historia jag gillade: att Rama kom tillbaka efter att vunnit över demonerna. En fest som handlar om återkomst från det mörka.

Idag har flera uppmärksammat det hela och jag inser att jag kanske gjort något som inte så många gjort innan: valt min onlinehandle till ett riktigt namn. Jocke skriver:

Som sagt, det är inte längre så att vi självklart eller enbart skapar vår identitet offline och projicerar den online.

Och Doktor Spinn påpekar att det är coolt – och übergeekigt:

A leading figure in the Nordic social web hemisphere exchanges his middle name for his handle, deeped. I iguess you could argue whether it’s cool or übergeeky, but I for one cant really make that distinction. If it’s übergeeky, well, then it’s also cool, right?

Jag tycker både pinpointar en ganska viktig sak – att det vi är på nätet inte är något annat än det vi är på andra ställen. Det är en utveckling som skett. Bakom varje handle finns ofta en historia och idag skapar vi våra identiteter lika mycket på nätet som vi gör i det fysiska. Vi skapar våra sociala nätverk inte bara på Facebook med våra analoga namn utan lika mycket som handles på Twitter, på andra nätverk. För vissa av oss har det redan blivit en del av vår identitet på många sätt mer än de namn som vi fick av våra föräldrar. Våra digitala liv genomsyrar mer och mer av vår vardag – de blir en del av den helhet som vi kan kalla oss.

Det ska bli riktigt kul att skaffa nytt körkort. Och få förklara vad Deeped handlar om: det kommer förhoppningsvis leda till en massa spännande diskussioner runt identitet, digitalt liv och vad ett namn egentligen står för.

Uppdatering: Cool att @Kazarnowicz gjort det redan för elva år sen.

Deepedition är vad jag är och Deepedition DigitalPR vad jag gör

Nu är det dags.

Strandh DigitalPR nu byter namn till Deepedition DigitalPR AB. Det innebär inte att jag kommer att sluta att skriva här men det innebär att det kommer att förändras en del utseendemässigt. I min förklarande text så skriver jag: Avgränsningen mellan mitt företag och min personliga plattform: Deepedition.com …

Jag har skrivit en lång text om att mitt företag Strandh DigitalPR nu byter namn till Deepedition DigitalPR AB. Det innebär inte att jag kommer att sluta att skriva här men det innebär att det kommer att förändras en del utseendemässigt.

I min förklarande text så skriver jag:

Avgränsningen mellan mitt företag och min personliga plattform:

Deepedition.com är vad jag är och Deepedition DigitalPR är vad jag gör.

Deepedition DigitalPR kommer fortsätta att använda den här bloggen: digitalpr.se och jag kommer att fortsätta att skriva om politik, vardagen och livet på deepedition.com.

När jag startade mitt eget företag handlade det om att göra det jag ville. Det innefattar också att jag är den jag är: mina kunder köper min kunskap och mina erfarenheter. Som person.

Deeped är jag (jag har begärt att få lägga till det som mellannamn för övrigt). Och nu kör vi!

Fatigue eller tillfälligheternas spel

Inatt pratade jag med vännen Mumari om det här med bloggande och att bli tyst eller inte. Jag har verkligen problem med att hitta hur jag ska hantera Deepedition. Vad ska det vara? Vad ska jag skriva om? Eller snarare: det är så mycket som jag inte kan skriva om: det som Deepedition faktiskt en gång var menat som är inte längre möjligt. Så jag är inte säker på att den överlever. Jag funderar allvarligt på att starta en ny blogg där ingen vet att det är jag som skriver – för att kunna skriva om sånt som bränner. Ju fler hänsyn man måste ta desto mindre intressant blir det. Ju mindre personlig man kan vara desto sämre blir en blogg vars själva grundidé var att bygga på mina personliga åsikter, mitt eget kännande. Det blir inte längre min blogg utan man blir lite som en cirkushäst och folk börjar ha åsikter om vilka ämnen man skriver om. Som om bloggen var nån sorts jävla demokratisk inrättning. Samtidigt blir det ju lätt så – varumärket blir inte längre ens eget utan ägs lika mycket av andra och till slut har det man skapat blivit en sorts perpetum mobile som har mindre och mindre med en själv att göra. Det som en gång handlade om lust och viljan att skriva har blivit ett litet mardrömsmonster som måste matas med rätt sätt att skriva bloggposter. För det är lite av problemet: jag vet hur bloggposter bör läggas upp. Jag kan det och det innebär att jag när jag tänker att jag ska blogga blir trött – för varje bloggpostning är ett smärre projekt som planeras, omstruktureras och ska länkas upp på smartaste sätt för bästa “visibilitet” och länkkraft.

Så snart står jag inför ett beslut om den här bloggen.

Bloggdöden

Det blir svårare och svårare att uppamma tid och sug för att fortsätta att jaga efter bra ämnen, göra genomtänkta postningar och inte sällan känns det som om man upprepar sig själv. Jag ser det hos flera av oss som hållit på mycket länge: det blir färre postningar, det är inte lika “vibrant” och för min egen del kan det ibland kännas som om jag lika gärna kan skriva en postning med länkar bakåt istället för att skriva ihop ett prosastycke. Vet inte om det är samma sak som drabbat Blogge men det är sorgligt att nu se slutbilden av en så viktig blogg. Det är synd både när det gäller klimatet runt de frågor som Blogge vågade ta i – på ett sätt som få av oss andra vågade – och synd att han nu bara tagit bort allt och lämnat “a trail of dead links” efter sig.

Det här är också en aspekt på diskussionen om att K-märka domäner som Jocke varit inne på. Problemet är ju att innehållet kanske ibland är ännu viktigare och när det försvinner så blir det ett hål och en sorts dissonans fr a för de bloggar som valt att länka till ett visst innehåll hos exempelvis Blogge. Men samtidigt: vem äger innehållet? Eller snarare – vem har rätten att klicka på “delete”? I en aspekt så blir det du skriver allmängods – genom att ge ut det så blir det en del av världens samlade textmassa: som samlar en värld. Utifrån en aspekt på en frihetlig syn på information så borde det finnas kvar och vara tillgängligt för alla. Å andra sidan så bygger det frihetliga tänkandet inte på någon annan entitet än individens rätt till det som är hans. Två aspekter som problematiserar såväl när en bloggare vill lägga ner sin blogg som när det gäller upphovsrätten i stort.

Själv har jag, delvis i affekt, påpekat att jag kommer att sluta vara personlig, sluta att skriva som mig själv. För att det är något som slår fel idag när fler och fler av ens nära läser bloggar. Flera av oss är vana vid en tid där bloggandet var något som ingen tog på något större allvar, och där bloggandet ansågs som ett sorts dagbokande på nätet utan större värde (vissa: Jan Guillou och andra mediarävar anser det ju fortfarande). Idag är det en annan tid och det kräver ett nytt förhållningssätt som är svårt för oss som bloggat i mer än fem år (jag har bloggat sedan 2001).

Deepedition vet jag ännu inte var det tar vägen. Jag kommer inte välja samma sätt som Blogge gjort och stänga och slänga men det kan hända att Deepedition blir en sorts död bloggstad, övergiven, men fortfarande bärande vittne om vad som funnits där. Jag gillar länkar och jag vill inte att de som länkat till mig ska plötsligt finna sina länkar värdelösa och tomma. Men som bloggare lutar det mer och mer åt att jag går åt ett annat håll. Samtidigt är det här min skapelse, jag har valt ett sätt att blogga, utvecklat det och tycker det är roligt.

Så jag vet verkligen inte. Det här kan vara början på något nytt eller slutet.

Uppdatering: LOKE skriver något mycket bra:

Bloggosfären behöver Dougherty [Blogge Bloggelito; deeped anm.], men Dougherty behöver inte bloggosfären.

Så är det självklart. Men frågan är då – vad är bloggosfären? Och jag funderar lite över de som menar att det väl inte är hela världen om man raderar (eller gör oåtkomlig – 404 oavsett) också anser att detsamma gäller böcker och andra textsamlingar? För övrigt lutar jag mer åt att låta Deepedition ta en bloggsemester. Funderar på att skicka honom till en schysst bar med all inclusive och en bunt böcker. Synd bara att jag inte hinner åka med :).