Etikettarkiv: deepedition

När det digitala blir en del av livet

Det har blivit lite uppmärksamhet runt att jag bytte bort mitt ena mellannamn till min handle.

Kul och samtidigt lite oväntat. Eller snarare så inser jag att min förflugna idé – delvis född ur irritation runt PRVs hantering av mitt företagsnamn – faktiskt är lite speciellt.

Efter att jag valt att göra den ganska svåra resan att välja att ta mitt mer personliga namn till företagsnamn så kändes det som om det inte var så långt hopp att välja att också ta det namn som många kallar mig till ett riktigt.

Deeped kommer från Deepedition, ett namn jag valde efter att jag drivit en reklamblogg länge och ville ha någon annanstans att skriva ”om allt det andra”.

Samtidigt har Deeped en längre historia. Efter att jag kommit ur min sjukskrivning funderade jag på att markera det faktum att jag var tillbaka. Deepavali (diwali) var en historia jag gillade: att Rama kom tillbaka efter att vunnit över demonerna. En fest som handlar om återkomst från det mörka.

Idag har flera uppmärksammat det hela och jag inser att jag kanske gjort något som inte så många gjort innan: valt min onlinehandle till ett riktigt namn. Jocke skriver:

Som sagt, det är inte längre så att vi självklart eller enbart skapar vår identitet offline och projicerar den online.

Och Doktor Spinn påpekar att det är coolt – och übergeekigt:

A leading figure in the Nordic social web hemisphere exchanges his middle name for his handle, deeped. I iguess you could argue whether it’s cool or übergeeky, but I for one cant really make that distinction. If it’s übergeeky, well, then it’s also cool, right?

Jag tycker både pinpointar en ganska viktig sak – att det vi är på nätet inte är något annat än det vi är på andra ställen. Det är en utveckling som skett. Bakom varje handle finns ofta en historia och idag skapar vi våra identiteter lika mycket på nätet som vi gör i det fysiska. Vi skapar våra sociala nätverk inte bara på Facebook med våra analoga namn utan lika mycket som handles på Twitter, på andra nätverk. För vissa av oss har det redan blivit en del av vår identitet på många sätt mer än de namn som vi fick av våra föräldrar. Våra digitala liv genomsyrar mer och mer av vår vardag – de blir en del av den helhet som vi kan kalla oss.

Det ska bli riktigt kul att skaffa nytt körkort. Och få förklara vad Deeped handlar om: det kommer förhoppningsvis leda till en massa spännande diskussioner runt identitet, digitalt liv och vad ett namn egentligen står för.

Uppdatering: Cool att @Kazarnowicz gjort det redan för elva år sen.

Deepedition är vad jag är och Deepedition DigitalPR vad jag gör

Nu är det dags.

Strandh DigitalPR nu byter namn till Deepedition DigitalPR AB. Det innebär inte att jag kommer att sluta att skriva här men det innebär att det kommer att förändras en del utseendemässigt. I min förklarande text så skriver jag: Avgränsningen mellan mitt företag och min personliga plattform: Deepedition.com …

Jag har skrivit en lång text om att mitt företag Strandh DigitalPR nu byter namn till Deepedition DigitalPR AB. Det innebär inte att jag kommer att sluta att skriva här men det innebär att det kommer att förändras en del utseendemässigt.

I min förklarande text så skriver jag:

Avgränsningen mellan mitt företag och min personliga plattform:

Deepedition.com är vad jag är och Deepedition DigitalPR är vad jag gör.

Deepedition DigitalPR kommer fortsätta att använda den här bloggen: digitalpr.se och jag kommer att fortsätta att skriva om politik, vardagen och livet på deepedition.com.

När jag startade mitt eget företag handlade det om att göra det jag ville. Det innefattar också att jag är den jag är: mina kunder köper min kunskap och mina erfarenheter. Som person.

Deeped är jag (jag har begärt att få lägga till det som mellannamn för övrigt). Och nu kör vi!

Fatigue eller tillfälligheternas spel

Inatt pratade jag med vännen Mumari om det här med bloggande och att bli tyst eller inte. Jag har verkligen problem med att hitta hur jag ska hantera Deepedition. Vad ska det vara? Vad ska jag skriva om? Eller snarare: det är så mycket som jag inte kan skriva om: det som Deepedition faktiskt en gång var menat som är inte längre möjligt. Så jag är inte säker på att den överlever. Jag funderar allvarligt på att starta en ny blogg där ingen vet att det är jag som skriver – för att kunna skriva om sånt som bränner. Ju fler hänsyn man måste ta desto mindre intressant blir det. Ju mindre personlig man kan vara desto sämre blir en blogg vars själva grundidé var att bygga på mina personliga åsikter, mitt eget kännande. Det blir inte längre min blogg utan man blir lite som en cirkushäst och folk börjar ha åsikter om vilka ämnen man skriver om. Som om bloggen var nån sorts jävla demokratisk inrättning. Samtidigt blir det ju lätt så – varumärket blir inte längre ens eget utan ägs lika mycket av andra och till slut har det man skapat blivit en sorts perpetum mobile som har mindre och mindre med en själv att göra. Det som en gång handlade om lust och viljan att skriva har blivit ett litet mardrömsmonster som måste matas med rätt sätt att skriva bloggposter. För det är lite av problemet: jag vet hur bloggposter bör läggas upp. Jag kan det och det innebär att jag när jag tänker att jag ska blogga blir trött – för varje bloggpostning är ett smärre projekt som planeras, omstruktureras och ska länkas upp på smartaste sätt för bästa “visibilitet” och länkkraft.

Så snart står jag inför ett beslut om den här bloggen.

Bloggdöden

Det blir svårare och svårare att uppamma tid och sug för att fortsätta att jaga efter bra ämnen, göra genomtänkta postningar och inte sällan känns det som om man upprepar sig själv. Jag ser det hos flera av oss som hållit på mycket länge: det blir färre postningar, det är inte lika “vibrant” och för min egen del kan det ibland kännas som om jag lika gärna kan skriva en postning med länkar bakåt istället för att skriva ihop ett prosastycke. Vet inte om det är samma sak som drabbat Blogge men det är sorgligt att nu se slutbilden av en så viktig blogg. Det är synd både när det gäller klimatet runt de frågor som Blogge vågade ta i – på ett sätt som få av oss andra vågade – och synd att han nu bara tagit bort allt och lämnat “a trail of dead links” efter sig.

Det här är också en aspekt på diskussionen om att K-märka domäner som Jocke varit inne på. Problemet är ju att innehållet kanske ibland är ännu viktigare och när det försvinner så blir det ett hål och en sorts dissonans fr a för de bloggar som valt att länka till ett visst innehåll hos exempelvis Blogge. Men samtidigt: vem äger innehållet? Eller snarare – vem har rätten att klicka på “delete”? I en aspekt så blir det du skriver allmängods – genom att ge ut det så blir det en del av världens samlade textmassa: som samlar en värld. Utifrån en aspekt på en frihetlig syn på information så borde det finnas kvar och vara tillgängligt för alla. Å andra sidan så bygger det frihetliga tänkandet inte på någon annan entitet än individens rätt till det som är hans. Två aspekter som problematiserar såväl när en bloggare vill lägga ner sin blogg som när det gäller upphovsrätten i stort.

Själv har jag, delvis i affekt, påpekat att jag kommer att sluta vara personlig, sluta att skriva som mig själv. För att det är något som slår fel idag när fler och fler av ens nära läser bloggar. Flera av oss är vana vid en tid där bloggandet var något som ingen tog på något större allvar, och där bloggandet ansågs som ett sorts dagbokande på nätet utan större värde (vissa: Jan Guillou och andra mediarävar anser det ju fortfarande). Idag är det en annan tid och det kräver ett nytt förhållningssätt som är svårt för oss som bloggat i mer än fem år (jag har bloggat sedan 2001).

Deepedition vet jag ännu inte var det tar vägen. Jag kommer inte välja samma sätt som Blogge gjort och stänga och slänga men det kan hända att Deepedition blir en sorts död bloggstad, övergiven, men fortfarande bärande vittne om vad som funnits där. Jag gillar länkar och jag vill inte att de som länkat till mig ska plötsligt finna sina länkar värdelösa och tomma. Men som bloggare lutar det mer och mer åt att jag går åt ett annat håll. Samtidigt är det här min skapelse, jag har valt ett sätt att blogga, utvecklat det och tycker det är roligt.

Så jag vet verkligen inte. Det här kan vara början på något nytt eller slutet.

Uppdatering: LOKE skriver något mycket bra:

Bloggosfären behöver Dougherty [Blogge Bloggelito; deeped anm.], men Dougherty behöver inte bloggosfären.

Så är det självklart. Men frågan är då – vad är bloggosfären? Och jag funderar lite över de som menar att det väl inte är hela världen om man raderar (eller gör oåtkomlig – 404 oavsett) också anser att detsamma gäller böcker och andra textsamlingar? För övrigt lutar jag mer åt att låta Deepedition ta en bloggsemester. Funderar på att skicka honom till en schysst bar med all inclusive och en bunt böcker. Synd bara att jag inte hinner åka med :).

Have another cookie, Martin

Martin Schori skriver en artikel på Newsmill som kan sägas innehålla en del intressanta saker där han i gammal god RvdB-anda (som nu själv sticker ut hakan men sätter fingret på en viktig sak: för oss som lever i sociala webben-världen är det viktigt att vara pedagoger och inte sekterister) – förklarar att bloggar är en kakafoni (många som påpekat för honom att det heter kakofoni) och att det är en del (läs Brit Stakston och undertecknad) som byggt sina personliga varumärken via bloggar osv osv. Helt ärligt förstår jag inte riktigt varför det skulle vara så farligt om vi nu gjort det men men.

Självklart svarar vi på det hos Newsmill – dock dyker det upp först imorgon bitti eftersom redaktörerna gått och lagt sig.

Men först bara en randanmärkning från Martins artikel: pionjär är ett väl starkt ord även om min första blogg (efter att ha reloadat sen 96) kom till 2001. Sen dess har jag bloggat om reklam på Researcher.se sedan 2002, som var den första reklambloggen på svenska, tills den gjordes om och på deepedition sedan 2005 någon gång. Är det att vara pionjär? Njäee, men visst tack för omnämnandet.

Så. Länk kommer när Leo vaknat till imorgon. Nu ska jag ta tåget hem till Borlänge.

Uppdatering: Nu ligger vårt svar uppe på Newsmill. Med anledning av detta kan det vara intressant att åter länka till min och Brit Staktsons debattartikel om bloggarna som en fjärde statsmakt.

Uppdatering: Kanske Martin kan läsa på lite om bloggande här för att få en bredare bild. Och enligt vissa underhandsuppgifter så tänker Martin inte klippa sig heller :).