Varit ute på en kortare kundturné och med mellanlandning på La Roche och spännande snack med Jocke Jardenberg. Sen kundmöten kundmöten kundmöten. Det är bra. Sociala medier är något (ännu) inte påverkas av lågkonjunkturen – helt enkelt inser de flesta att man inte kan sluta prata med sina kunder och konsumenter. Men nu kan man göra det på ett nytt sätt. Eller så beror det på att vi är så jävla bra :).

Stolt som en tupp blir jag när jag får se hur de kära OP-syrrorna lyckas få rejäl press på grund av bloggen som de skriver. Det är ett case jag hoppas kunna gå in mer på djupet på framöver – men just nu måste jag bara säga att jag är så otroligt stolt över dem. För att jobba med blogg som marknadsföring handlar mycket mindre om konsulten än om de som faktiskt skapar texterna. Det är de som är stjärnorna och som gör en blogg till framgång eller bara en i raden. Anna, Maria och Inger har lyckats med det första, att vara de där stjärnorna och det är så oerhört roligt att se dem i traditionella medier och fackmedia och branschpress.

En viss Studioman ringde och förklarade att han funnit ut hemligheten på att äga i ”På Spåret” = sprit. Själv skulle jag då vilja påpeka att med sprit så äger man i allt. Problemet är att det oftast är så att dagen efter så inser man att det nog var spriten som ägde självförtroendet snarare än tvärtom :)

Deepedition kommer dock aldrig att vinna några priser – inser det när jag fått svara på ”men vilken genre i Stora Bloggpriset ((ser att man släppt nomineringarna för modebloggarna: två av mina favoriter var med)) skulle Deepedition kunna fungera i?” och fundering över om det är en mediablogg, eller handlar det om marknadsföring eller… Det är roligt att tävla men hallå. Det är roligt att många länkar till inlägg som de förhoppningsvis tycker är bra. Det har varit roligt att ligga högt både på Knuff och på Twingly. Men jag inser också att det är viktigt att inte hela tiden tänka på det. Deepedition är en ”omniblogg” – eller snarare: det är Niclas blogg om allt det andra – dvs. det som han inte spenderar större delen av sin (höll på att skriva ”nakna”) vakna tid med. Utan det där andra.

Sen har något stort hänt. Åsk aka dabitch har spenderat tre dygn med att koda om Adland. Filmerna är fria i flashformat i Quicktimeformat för alla som är inloggade och inse: på Adland finns alla reklamfilmer som visats under Super Bowls hela historia. Det är stort. Grejen är ju att reklamen många gånger är minst lika intressant och viktig för hela SB-upplevelsen för amerikanerna. Den diskuteras inte bara av nördar som oss utan av många andra.

Etiketter:Adland, bloggar, dabitch, deepedition, Knuff, media, opsyrran, På Spåret, Quicktime, resa, sociala medier, Stora Bloggpriset, tävlingar, Twingly

Natten har spenderats i stort sett i icke-sovande stadium då dottern varit magsjuk. Frågan om det är kräksjuka eller någon annan magåkomma är svår att veta. Dock har vi helt enkelt satt oss i en självvald isolering från andra människor för tillfället.

Spenderade en del av natten att skriva på en essä om internet och bygga vidare på Niclasstrandh.com. Har börjat att använda Adobes Buzzword som är en ordbehandlare i ”molnet”. Den är inte lika sharable och skalbar som Google Docs och man når den inte från alla sina gadgets. Eller att faktiskt se till att börja använda Dashnotes på riktigt. Att välja Buzzword framför GDocs och andra går emot alla mina normala tankar om cloud computing och nytta. Men den är så snygg – och det är något som man lätt glömmer – att skönhet ibland faktiskt skapar kreativ inspiration. Även när det handlar om ordbehandlare. För fler exempel på onlinebaserade ordbehandlare läs här.

På tal om skönhet och kreativa människor så brukar Wired varje år utse geekvärldens sexigaste. Lite fånigt och Wired verkar själva se tävlingen som något inte värt att lägga krut på. Whatever. Själv saknar jag både Dabitch och Ayelet Noff (som för övrigt fyller år just idag) på listan.

Morgonen handlade dels om att skyffla iväg svärföräldrarna som råkade vara här under natten, kolla in Vemdalen som vi åker till senare i vår och sen försöka att läsa i Greader. Sitter i arbetsrummet där min son skriver sin första bloggpostning på sin nya blogg. Självklart om dataspel. Länk kommer när vi gjort klart lite kosmetiska grejer i temat.

Mary hittade en märklig bugg på Knuff där Svd.se blev till en blogg och sopade banan med resten av oss på Topp50-listan. I god konspiratorisk tradition så funderade hon om det är så att SvD helt enkelt håller på att köpa Knuff. Något Pelle Sten från tidningen förnekade. På listan är också intressant att en mängd stora bloggar tappat rejält – exempelvis har Bildts blogg hamnat nere på 48e plats.

Krigsprinsessan fortsätter att skriva om vardagen i Afghanistan. Då jag känner henne väl så blir den här postningen extra roande.

Jag är stolt över dem som jag hjälpt att börja blogga, Warriorprincess började blogga på ett tidigare äventyr, – och andra jag är stolt över är op-syrrorna. Andra som det gått bra för är Saltå Kvarn-bloggen. En del andra ska jobbas vidare med för att lyfta.

Nu har också FRA-lagen börjat att gälla. Det är bara att inse att allt vi gör nu kommer att avlyssnas. Anna Troberg menar att det är väldigt tyst om det hela just nu. Jag tror det dels kan handla just om den osäkerhet som fortfarande finns om FRA 2.0 liksom att lagen är facto – tyvärr är det så men många kan känna att det inte längre finns så mycket att göra åt det.

El Rubio har bloggångest. Det är en känsla som många drabbas av då och då. Hittar ett gammalt inlägg om det här.

Diskussionerna runt varför årets upplaga av vinstlistan av Årets Politiska Blogg till majoriteten består av ”högerbloggar” fortsätter och fördjupas. Brockman har gjort ett än större hästjobb än Laakso och faktiskt gått igenom s-märkta bloggar och har en svidande analys. Svensson fortsätter att implicit mena att Årets Politiska Blogg styrs av att det är Bent som skapat tävlingen:

Detta då det faktum att den ordnas av en nyliberal blogg gynnar nyliberala bloggar och missgynnar vänsterbloggar i omröstningen.

vilket är en ganska märklig och allvarlig anklagelse. Märklig då det knappast framkommit några bevis om oegentligligheter och konstigt då det varit öppet för alla att rösta. Det som helt enkelt saknats är insikt om att marknadsföra tävlingen bland sina vänsterläsare på de vänsterbloggar som var med (och andra). Det blir lite roande när man får läsa såna här kommentarer:

Jag tror du tar den där omröstningen på lite förstort allvar. Omröstningen genomfördes ju på en blogg där de flesta besökarna kan tänkas vara liberala/nyliberala. P.S.

Det är bara en dålig förlorare som lämnar en sån kommentar.

Kamfer har en mer kritiskt inriktad postning som tar vid där Laakso och andra börjat. Blogge gör en intressant analys där han påpekar att de vänsterbloggar som kommer fram har en särdeles liberalistisk synvinkel på verkligheten:

De vänsterbloggare som lyckas bäst i detta uppstudsiga nymedium är således sådana som har ett ganska stort mått av individualism över sig, personer som tar sig ton utanför kollektivet, personer som har en egen uppfattning och inte maniskt rapar partiprogrammet, personer som inte känner sig helt främmande i rampljuset, samt personer som inte räds frän debatt även med de värsta av motståndare – det är där länkandet kommer in i bilden, nämligen att man pekar på den politiske skurken och dissekerar dennes argument; debatt uppstår, och man är själv en del av denna debatt.

Jag tror inte att det är någon tillfällighet att liberala krafter lyckas dominera bloggosfären, eftersom det är ett oreglerat vilda västern där det finns mark att bryta samt att det krävs en viss flexibilitet och förmåga att sticka ut för att synas. Liberalismens teser är när allt kommer omkring dessutom väldigt enkla och kraftfulla, och lockar därför alltjämt en stadig krets som vet att nätverka idéerna på ett bättre sätt än andra åskådningar.

och Karlberg spinner vidare på den tråden även om hans utgångspunkt är att socialism är fortsättning på liberalism – något som rent filosofiskt kan diskuteras. Tycker det är märkligt att vänstern inte lyckats bättre ändå – trots att jag håller med om Blogges analys när det gäller flexibilitet mm. För faktum är att fr a inom socialdemokratin har det funnits ett antal tidiga change agents i form av Jonas Morian, Laakso och Chadie (numera Kulturbloggen).

Uppdatering: Sanna Rayman tycker också att gnället börjat ta löjliga proportioner när det gäller Årets politiska blogg:

Ärligt talat. Det här är bloggosfären, ingen public service-institution. Det är ju för jäkla trist att när en kille kommer på att kanske vore det kul att kora årets politiska blogg, därefter tar initiativ till en tävling – ja då får han sedan ägna sina nyårshelger åt att försvara initiativet, som vore han ett ointagligt maktcentra och etablissemang. Om det nu är så himla problematiskt vem som startat och agerar värd för tävlingen så kan man ju starta en egen, alternativ variant. Det brukar ju vara ett populärt grepp inom vänstern, det där med alternativa alternativ till whatever etablissemang man identifierat som ideologiskt störande element.

och noterar också precis som många av oss andra att det blivit en positiv diskussion om s-bloggandet av det hela och gör enligt mig en klockren analys av varför sossebloggar specifikt, men i mitt tycke vänsterbloggar i gemen, tenderar att hellre gnälla än att lära av det som händer i sfären:

Det vill säga att andan inom s ofta är att man vill vara i underläge och alternativ – fast bara på vinnande plats. I verkligt underläge blir socialdemokraten obekväm och börjar söka förklaringar till varför man inte står som segrare.
Och de förklaringarna man landar i är sällan något så enkelt som ”Jag gjorde dåligt ifrån mig, får skärpa till mig lite till nästa gång.” I stället blir det det här fingerpekandet mot allsköns förfördelande strukturer, trots att det egentligen är enkla saker. Vill man vinna tävlingar måste man förtjäna sin seger. Det räcker inte att tycka att man förtjänar den.

Uppdatering: Emma Opassande har gjort en analys utifrån en annan vinkel än den politiska (eller genderfrågor är ju politiska minst sagt). Hon menar att det saknas rätt många kvinnor på listan över Årets Politiska Blogg. Och ja, det är en majoritet av män bakom de bloggarna som nominerats och toppskiktet bestod av flest män.

Jag tycker att det är lite samma problem – och i det här handlar det om att lära sig av modebloggarna som knappast sticker under stol med att starta både länktåg och jaga på sina läsare att rösta i tävlingar – som för vänsterbloggarna. Det handlar om att synas och att tillåta sig att synas tror jag. Självklart ska vi män se till att lyfta fram kvinnliga bloggare också: att faktiskt försöka att sätta på sig könsobjektiva glasögon är varje liberals ansvar – men det handlar också om att våga ta steget att säga ”jag skriver om politik”.

Och precis som att det är ett faktum att ”vänsterbloggen” Promemorian vann första omgången av Årets Politiska Blogg 2006 så vann en kvinna förra året: Isabella Lund. Så i slutänden är Emmas summering det som är lärdomen alla bör dra:

Summa sumarum; det fanns inte någon självklar blogg att lyfta fram i år, för vi jobbade tillsammans i bloggbävningen och ingen var egentligen mer värd priset än någon annan. Framför allt är inte någons delaktighet mindre värd för att de “glömdes bort” i nomineringar och röstningar. Vill vi se någorlunda jämn fördelning mellan olika grupper så måste vi se till att fixa det själva, se till att inte någon glöms bort, ett delikat dilemma bland ett gäng individualister.

När man kampanjar för en blogg kan man sätta agendan för vad man tycker är viktigt för att en blogg ska få priset, där och då. Hur man bloggar, innehållet i bloggen, specifika samhällshändelser, eller viktiga frågor som lätt hamnar i skymundan. Det är i vilket fall som helst en lärdom jag tänker ta med mig till nästa gång Björn drar igång Årets Politiska Blogg.

Och de senaste åren kan man, som många påpekat, säga att det snarare är politiska frågor än specifika bloggar som vunnit omröstningen.

Uppdatering: Även diskussionen om S-info rullar vidare och Brockman har pratat med webmastern. Tyvärr tycker jag svaren som ges från S-info och Brockmans jämförelse med att Knuff och Bloggportalen skulle vara av samma sorts sekterism som S-info är märkliga. Det senare är att jämföra två skilda saker liksom att i det första handlar inte kritiken vare sig om att S-info inte skulle vara använt eller vara rent tekniskt stängt utan att det mer handlar om en social inlåsning. Hartman har gjort en roande test över hur man (som sosse antar jag ;)) kanske blivit ”prettobloggare”. Själv tycker jag det ”testet” precis som en del sossars försvar (trots att de själva ofta ligger på andra bloggplattformar) för S-info faktiskt visar att kritiken är valid.

Related articles by Zemanta

• Cloud Computing Predictions for 2009
• Yet Another Reason to Love Cloud Computing
• Google Docs as a tool for writers
• Cloud computing is taking off, but could there be storms, asks Tim Anderson
• [Web 2.0] The Security of the Cloud

Etiketter:Ayelet Noff, bloggar, Buzzword, Cloud computing, dabitch, Dashnotes, Essa, FRA, geek, Google Docs, Internet, Knuff, liberalism, opsyrran, Sanna Rayman, sexy, sjuk, Socialdemokraterna, Solstickan, tävling, vänster, Vemdalen, Wired

Jag är jättesjuk. Skit fan jävla superförkyld. Det stressar mig eftersom det finns en jävla massa saker som måste göras innan den sjunde januari. Och en del som hade behövt blivit gjort innan idag. Men om huvudet känns som en boll av snor så är det inte så mycket att göra.

Det är roligt att utmana min kära vän Dabitch. För hon hatar utmaningar – men när hon gör dem så gör hon dem rejält. Kolla in hennes svar på musikutmaningen… det är i sig en historia om ett liv. Fick till och med en liten tår i ögonvrån av den sista historien. En annan som också gjort det är MJV. Uppdatering: Även Åsa har gjort utmaningen på sin nya blogg och LouiseP har gjort sin patologiska lista, precis som Emma på Opassande.

Blondinbellas uttalande om att Karl-Bertil Jonssons jul kändes som om det kunde blivit en axelryckning om inte en massa bloggare gått igång på det. Herregud – varför ska sansade vuxna bloggare ta henne på allvar? Ja, hon är 18 men det finns 50-åringar som knappast kan kallas mogna. Hon vet väl fan inte ens vad AFA är för något. Och hon vädrar bara en extremt trist reaktionär populism. Jag håller inte med Arvid Falk. Framförallt kan man se det från ett annat håll: varför ska inte hon få tycka så? Argumentationen har handlat om att hon på grund av sin framgång inte bör skriva såna saker: herrejävlar – ska vi plötsligt ha bloggcensur om någon blir framgångsrik?

En annan som fått fiskarna varma är Karolina. Igen. Och hon går också i svaromål efter sin debattartikel som hissar Anders Borg. Ok, det kanske inte var den bästa debattartikeln som tagits in, och det kan nog diskuteras varför Expressen valde att ta in den men jag tyckte den var rolig: istället för att torrt bara bena ut politiken så tog det upp bland det viktigaste för en politiker idag: personal brand – hur ser du ut, vilken bild skapar du av dig själv. Tyvärr lyckas Chadie på Kulturbloggen generalisera sig in i sitt vänsterhörn när hon sätter Lassbos åsikter som generella ”högeråsikter”, och uttrycker för länge sedan obsoleta sanningar om att ”yta spelar ingen roll”. Om Chadies åsikter är gällande inom socialdemokratin så borde deras nästa bok bli den gamla klassiska ”Amusing ourselves to death” av Neil Postman som redan 1985 visade att TV-mediet gör att ”cosmetology has replaced ideology”. Det vore onekligen en intressant aspekt att lägga för Laakso när han ska fortsätta sitt jättejobb i att lista och läsa s-bloggar. Hur många av de som är politiker förstår att jobba med sitt personliga varumärke? Vad gäller Anders Borgs politiska uttalanden den senaste tiden så tycker jag nog att sossarna ska oroa sig: han har ju fan låtit som en sosse sedan finanskrisen började.

Jag gillar Piratpartiet men det här gör mig fundersam. Rick är en fantastisk entreprenör men om man ska bli ett parti som med stor sannolikhet kan röra om i mandatförteckningarna – bör man inte då ha lite mer ordnade ekonomiska strukturer? Jag förstår problemet och tycker att Rick självklart måste få ekonomi i sitt liv men jag menar: i Sverige är det ekonomi som motsvarar engelsmännens intresse för sina politikers sexvanor… Rent pr-mässigt kan det här bli en riktig stötesten när PP faktiskt visar sig hota den svenska politiska nomenklaturan: tro inte att Schlingmann kommer att låta bli att kolla igenom varje litet öre som rört sig… De argument som jiddras i sfären om att hans uträkning på 20 lök är högt är löjliga. Ronge lyckas också blanda ihop äpplen och päron när det gäller att jämföra Wikipediainsamlingen och Falkvinges bön om ekonomiskt stöd.

Martin Jönsson var tidig med att blogga som tidningsmänniska – och fr a att blogga om medier och reklam. Jag minns att jag tänkte att det äntligen kan bli lite mer fart på den delen – det var lite ensamt 2003 när jag startade Researcher. Nu slutar Martin att blogga eftersom han blir redaktionschef för SVD och jag förstår hans känsla av svårighet inför att kunna fortsätta att förhålla sig objektiv i bloggandet och samtidigt vara en viktig varumärkesagent för tidningen. Jag har ju själv vissa personer som starkt ifrågasätter mitt bloggande kontra att vara delägare. Roligast inspel är såklart RvdBs som inte kan fixa att bli kallad ”blogghatare” och ”överlöpare” – men får nog leva med det ett tag till. Läs också Jockes syn på att en av de bästa av mediebloggarna slutar.

Så en sista grej: nu har jag nog bestämt i vilket fack Deepedition ska finnas: metablog. För under året har jag blivit utsedd till mediablogg, politikblogg, dagboksblogg, skitblogg, företagsblogg (i princip eftersom RvdB anser att jag tjänar pengar på den…). Så mer meta vete fan om man kan bli :). Deepedition kommer fortsätta att handla om ”allt det andra”. Nu går den in på sitt fjärde år, jag går in på mitt åttonde år som bloggare och det kommer säkert att hända en massa saker. Stay tuned. Gott nytt år.

Etiketter:Amusing Ourselves to Death, Anders Borg, blogg, Blondinbella, dabitch, ekonomi, Expressen, Karl-Bertil Jonsson, Karolina Lassbo, Martin Jönsson, medieblogg, musik, Neil Postman, pengar, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Rolf van den Brink, SvD

Dabitch bloggar på svenska på Researcher om Sonys nya reklamfilm! Läs mer här också!

Etiketter:dabitch, reklam

Det som jag faktiskt var först att avslöja så visar det sig att Lassbo är tillbaka.

bloggandet är faktiskt mer som en livsstil än en sysselsättning eller hobby. Mycket har hänt i bloggosfären sedan jag slutade men jag tror att jag ska kunna smälta in och sticka ut ganska bra ändå

Och jo, trots att jag då och då gått rätt hårt åt henne så gillar jag Karolina. Välkommen tillbaka.

Mer bloggande. Förra året vann Isabella Lund. Hon har inte skrivit något sedan i somras. Ingen har sagt något om vad som hänt. Doch är det nu dags för årets politiska blogg-omröstning. Nominera här. Jag känner i år att det inte finns någon som är ”bäst”. Och om det ska fortsätta så att den som blir utsedd slutar att blogga (har för mig att Magnus Ljungkvist tappade sugen efter diverse priser) blir priset sådär ödesmättat. Vänsterbloggare har startat en Facebookgrupp för att se till att en vänsterblogg vinner i år. Via Mymlan hittar man också Årets Kulturblogg. Börjar nästan likna Rockbjörnen i antal priser inom bloggosfären…

Jag har aldrig vunnit några priser men att se sina kids lyckas är vinst nog. Läser i lokaltidningen att Sugarplum Fairy haft en hemlig akustisk spelning på Klackendiskot. Tio år sen de spelade första gången där. Visserligen stod de på scen med mig tidigare men ändå :). Jag blir nostalgisk, tänker tillbaka på de små Norénarna med kompisar som spelade, repade i källaren på Humlan.

Att läsa är viktigt. Google Reader har fått ett nytt utseende och det är både ris och ros i sfären. Jag väntar med mitt avgörande. Det man ändå kan notera är att Google är i lanseringstagen – de släppte en open social-app i Google Friends Connect för någon dag sedan (se här bredvid) ungefär samtidigt som Facebook släppte liknande. Läs mer hos Louis Gray, som i mitt tycke är den just nu mest briljanta itech-bloggaren.

Just om läsande så är det många som reagerar mot mina närmare 500 RSS-prenumerationer, precis som mot Mymlan. Det handlar inte om att läsa allt utan att på ett effektivt sätt filtrera mycket information.

Det här känns nästan som om det kan gå okommenterat – eftersom det annars nog kommer tillbaka och biter en i arslet :): Kvinnor använder en tredjedel av sina kläder. När man läser ”undersökningen” så kanske man kan tycka att den är rätt vetenskapligt ostadig.

På tal om ostadig grund: Realtids märkliga artikel om att SEBs VD och en Wallenberg är ihop som sedan kopplas ihop med en rätt snurrig återkoppling till finanskrisen är extremt märklig. Jag fattar ärligt talat ingenting.

Uppdatering: Realtid väljer att dra tillbaka artikeln.

Jag tänker inte säga något mer om det faktum att varken jag (som Researcher.se, faktiskt den första reklambloggen på svenska), lordfredruk, kullin eller Dabitch är med i Resumés genomgång av markombloggar. Intressant att Same Same inte heller är med. Det är business as usual helt enkelt. Kan dock notera att deepedition nämns hos flertalet. Det är kul och roligt att det är favoriter som intervjuas: Ulrika, Mymlan, Kajrup och Nina.

Slutligen: min polare Patrik har en blogg om gula bilar. Det är galet.

Etiketter:blogg, dabitch, deepedition, Facebook, Google Friend Connect, Google Reader, Karolina Lassbo, Lord Fredruk, Louis Gray, Mymlan, priser, Researcher, RSS, Same Same But Different, Sugarplum Fairy, Ulrika Good

Vi har känt varandra i en jävla massa år. Mest pratat bloggar, reklam och sånt. Och mycket annat. Men inte träffats. Förrän igårkväll, på Victors i Malmö. Det är en varm känsla att inse att det går att skaffa sig vänner via nätet.

Åsk Wäppling, aka dabitch aka den som äger världens största blogg om reklam, commercial-archive.com aka Adland.

Och även om det just nu är mycket som är upp och ner i min värld, med stora beslut som måste tas så inser jag att jag är rik: jag har en fabulös familj, jag har ett fantastiskt nätverk av vänner, kompisar och bekanta som ställer upp.

Jag kanske inte är så ensam ändå.

Andra bloggar om: Åsk Wäppling, deeped, Victors, Malmö, mötas, beslut, nätverk, vänner, kompisar, bekanta, ensam

Etiketter:Adland, Åsk Wäppling, bekanta, bloggar, Commercial-Archive.com, dabitch, familj, Internet, kompisar, reklam, vänner, vänskap