Nu när moderaterna har blivit socialdemokrater och socialdemokraterna blivit miljömuppar – vad blir alla andra då? Ska Centerpartiet ta steget och bli ett riktigt frihetligt parti? Väljer Folkpartiet att ta av åt höger och bli moralist-konservativa? Vänsterpartiet blir fullt ut det intellektuella kulturkoftepartiet och Miljöpartiet? Äh, de är vana att sitta på bänken.

Folkhemmet som idé känns måttligt nyskapande minst sagt. Och att blanda det med moderaternas frihet blir onekligen en riktig soppa av konservatism, murken moralism, överdriven kontroll och kollektiv likriktning.

För övrigt sammanfattar Blogge bra vad man känner inför Reinfeldts försök att leka Erlander. Synd att en av mina favoritmoderater Kent Persson verkar falla för stormaktsorden. Den svenska självgodheten är ju för övrigt också en gammal socialdemokratisk paradgren…

Etiketter:Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet, moderaterna, politik, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

… att det inte blev riktigt rätt när Qarlsson tänkte till.

Många ha senaste veckan försökt ge svaren på varför det gick som det gick i EP-valet. Tänker inte bidra med någon lång utläggning på vad jag tror. Däremot så finns en tanke och en reflektion kopplat till Piratpartiets framgång med många unga män som lagt sin röst på dom för att värna den personliga integriteten. Tänker på statistiken som kom härom dagen som visar att det är ofattbart många unga kvinnor som våldtas av unga män som de känner lite grann eller lite mer.

Och jag får inte ihop det – tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det???

Det är roande att läsa kommentarerna. Om man bortser från de som förklarar att fru Qarlsson (jepp hon stavar så) är en plain idiot och plattnacke så är det ett antal som kreativt gett henne ytterligare tips på liknande argumentationslinjer:

Vet du Annika att 80 % av alla som omkommer i en bilolycka har ätit tomater dagen innan. Ska inte du kämpa för ett totalförbud mot tomater? Det hade väl varit ett bra och enkelt sätt att spara många människoliv på.

Medelålders kvinnor röstar *både* på centerpartiet och vänsterpartiet. Herregud, nu får ni bestämma er om ni är socialister eller inte!!

1. En struts flyger inte. 2. En sten flyger inte. Slutsats: En struts är en sten.

De flesta som begår barnkidnappning är kvinnor i medelåldern. Jag får helt enkelt inte ihop det. Gillar kvinnor barn eller inte?

Våldtäktsmän bloggar får man väl lov att anta, vad säger det om bloggare?

jag har ocksa hört att de flesta kvinnor jobbar utanför sjukvarden. men samtidigt är ju de flesta som jobbar inom sjukvarden kvinnor? hur gar det ihop? var jobbar kvinnor egentligen?

Statistiskt kan man visa att det föds många barn i områden där det finns storkar. Kanske föreligger det kausalitet mellan dessa två företeelser? Jag och hela den vetenskapliga världen är tveksamma, men du synes ju kunna klarlägga hur det egentligen förhåller sig…

Ett antal centerpartister känner sig djupt kränkta. Många andra upplever det hela som ett bevis på att Centerns nya uttalanden om att integritet är viktigt bara är luft.

Adam Eltér försöker ordna redning i Qarlssons påstående och gör en approximation på att det var cirka 51 st av de unga män som röstade på PP som är våldtäktsmän.

Det är synd att andra centerpartister inte går in och försöker att styra upp diskussionen.

Och ignoransen från Annika Qarlsson tar nya höjder när hon uppenbarligen inte ens bryr sig att svara på det här inlägget i sina kommentarer:

Ni kan sätta 15 poliser att jaga fildelare (på heltid!), men min tjejs utredning lades ner efter någon vecka.

Tyvärr fungerar det inte riktigt när hon försöker förklara sig här och försök att slippa be om ursäkt här. För oavsett hur hon vänder sig har hon nu ändan bak. Och låter i det längsta bli att både besvara direkt kritik i kommentarsfältet och fr a faktiskt be om ursäkt till dem som faktiskt känner sig kränkta.

Mina råd till Qarlsson: Besvara, konversera, be om ursäkt, förklara och för diskussionen framåt. Strunta i de värsta trollen men var också närvarande i kommentarsfälten – som det är nu så är det hela endast en sorts megafon för dina mycket märkliga åsikter.

Uppdatering: Nu har skiten träffat gammelmediafläkten också – och Annika Qarlsson har fått stå som exempel på politiker som knappast räknas till de skarpaste knivarna.

Etiketter:Annika Qarlsson, Centerpartiet, Piratpartiet, unga män, våldtäkt

EU-valet är över. Både Reinfeldt och Sahlin förklarade att deras siffror, som inte förändrats sen förra gången var framgångar. Detta trots att såväl Vänsterpartiet som Centern tappade många röster. Uppenbarligen har dessa rört sig till FP eller MP. Och självklart har Piratpartiet tagit röster från alla. För det som är flagrant i valvakan från SVT är att varken journalister som Elfsberg, politiska tyckare som Wolodarski eller statsvetare som Sören Holmberg inte verkar ens bry sig att ta in att Piratpartiet varken handlar om bara män, bara ungdomar och fr a att det inte bara handlar om fildelning (DNs ledare fattar det inte heller). SVTs valvaka – som dock ska ha credd för att de ens gjorde en valvaka vilket TV4 struntade i – var minst sagt intressant hur man misslyckas än en gång att både skapa en intressant valvaka, misslyckas med att integrera interaktionen med nätet och helt misslyckas med att hantera det faktum att ett nytt parti fått oerhörda siffror. Om jag inte missminner mig så hanterades Junilistan ungefär lika nedlåtande förra gången. KG Bergströms intervju med Rick Falkvinge måste gå till historieböckerna för den intervju där en “objektiv” journalist totalt tappar masken och öppet visar sin avsky mot att det demokratiska spelet totalt lirat brallorna av hans kompisar och att ett parti som ifrågasätter hans rätt till sina böcker vinner ett mandat. Jag hoppas att journalisthögskolor och –utbildningar använder det här som ett avskräckande exempel på hur man inte ska göra. I övrigt var Wolodarski en … nej, jag tänker inte ens säga vad jag tycker om de fullkomligt grunda och extremt subjektiva åsikter som han förde fram.

Men va fan. Nu är det gjort. Piratpartiet fick 7.1 procent och får ett mandat. KD tog sig precis över mandatgränsen och fick ett mandat och skickar kreationist-Ella till Bryssel. Centerpartiet, KD, Vänsterpartiet och Junilistan fick alla mycket färre procentenheter än Piratpartiet. Det borde stämma till eftertanke (tyvärr verkar Hägglund inte fattat något heller) i att frågorna om internets frihet och personlig integritet är viktiga.

Många var upprörda över att SD fick så pass många röster. Jag fick bland annat den intrikata frågan från en journalist på Aftonbladet om mitt ställningstagande för dikotomin “gammelpartier” kontra nya partier också innebär ett stöd för SD. Vad är det för jävla fråga egentligen? Jag stödjer demokrati. Demokrati innebär att varje individ har rätt att rösta på vad de vill. Det innebär att vem som helst – oavsett vilka korkade åsikter de har – ska ha rätt att starta ett parti. För mig är det major fail att faktiskt försöka att förneka att SD tar många röster. Förklaringen är knappast svår: dels bygger det på samma rörelse som i många andra EU-länder: att ultranationalism och skepsis alt. fientlighet mot invandring faktiskt växer. Det har den gjort länge. Jag tycker att de som är förvånade över framgången för SD nog borde vässa sina historiekunskaper. Jag är mer rädd för dem som helst vill “spränga bort” det som man ogillar. För min del är det ett pris man får ta för demokratin. Helt enkelt är det så att demokrati innebär en röst för en person. En hel del personer är både rasistiska och fientliga mot invandring. De kommer att rösta på SD. Dags att helt enkelt visa vilka nötter de är istället genom att faktiskt debattera med dem.

Slutligen ändå: Piratpartiet. Nu är det dags att bevisa att det fungerar med partier som driver ett frågekluster (för det är vad det handlar om – inte om en fråga) framgångsrikt i Bryssel. Och oavsett det så har Piratpartiets framgångar skakat om gammelpolitiska etablissemanget så vi kommer fr o m nu ser fler och fler som tar frågan på allvar och inte fastnar i fildelningsdiskussionen. Vi är många som vågat våra personliga varumärken för att stödja PP. Gör oss inte besvikna. Det här är en historisk dag, inte bara att Piratpartiet kom in utan också att ett parti bevisar att mikroengagemang är möjligt – det är en massa personer som gjort det de kunnat utifrån sin egen verklighet, inte partiets krav, för att nå hit. Det bevisar också att vänster-högerskalan är döende: oavsett vad Sören Holmberg försöker påskina. Det förebådar industrialismens död då denna skala bygger på samma grundvalar som denna.

För mig är det just detta som är det viktiga: att frågan om internets frihet och personlig integritet faktiskt sätts på agendan. Inga av gammelpartierna kan framöver blunda för den. Men också att det visar att internet är centralt för att föra politik framöver, att skapa medvetenhet, närvaro och faktiskt slå sönder de kvävande strukturer som de gamla partierna är uppbyggda runt. Det viktiga är också att fildelningsfrågan inte blir det centrala – snarare att det handlar om att hitta nya sätt att både skydda men också skapa grogrund för nya kulturella yttringar, nya affärsmodeller som inte bygger på repressivitet utan interaktivitet. 

Nu börjar arbetet och jag kommer fortsätta att vara kritisk även mot Piratpartiet. Och alla andra.

Etiketter:Centerpartiet, EU-valet, Folkpartiet, framgång, frihet, historisk dag, Internet, Junilistan, KG Bergström, Kristdemokrater, Miljöpartiet, moderaterna, personlig integritet, Piratpartiet, Reinfeldt, Socialdemokrater, Sören Holmberg, SVT, valvaka, Vänsterpartiet, Wolodarski

Den sista dagen nu. Det hettar till. Piratpartister i alla åldrar åker runt med valsedlar, personer från precis alla olika traditionella –ismer, och byter ut sina avatarer mot bilder “Rösta på Piratpartiet”: trad.media oroar sig för att “man inte lämnar sin dator” – knappast. Och Jan Guillou försöker att argumentera på ett sätt som bara Guillou kan mot Piratpartiet, ett tecken på en våldsam desperation från IFPI och andra rättighetsorganisationer (Guillou har ju sannerligen bytt sida sedan IB-tiden),  så inser man att det som sker nu är historiskt. Det är ett val som de traditionella partierna rätt mycket trodde de skulle kunna köra med låg växel – valintresset har aldrig varit speciellt högt. Så dyker dels Piratpartiet upp. Och Twitter visar sig vara en stark pådrivare av Gudrun Schymans personvalskampanj – och i slutminuten kommer den mest oväntade välgöraren in och ger FI en mille. Isobel går ut med att förklara att hon röstar på Piratpartiet och fler och fler förklarar vad man tänker rösta på. Något som aldrig tidigare hänt – valtransparensen är stor. För frågan som Piratpartiet äger, som några få moderater, en del miljöpartister och vänsterpartister tar upp överskuggar och engagerar.

Jag anar att vi kommer få se en gråtande Ella Bohlin som anklagar kreti och pleti för att inte förstått hur bra hon är. Jag gissar att Mona, Fredrik och övriga kommer förklara att demokratin är död eftersom så många valt att rösta på ett “enfrågeparti”. Jag hoppas att vi får se Centern välja en integritetsväg framöver och därmed göra behovet av Piratpartiet mindre. För det är just det som är det nya den här gången är det oerhört många som helt enkelt struntar i att Piratpartiet inte kommer att diskutera jordbruksfrågor, intereuropeiska momsfrågor eller liknande: för frågan som alla andra partier har valt att förråda – frihet, rätt till personlig integritet och att våga ta ett nytt grepp över upphovsrätten – är viktig. Det handlar om Internets framtid, det handlar om vår och våra barns framtid. Som Staffan Heimersson skriver:

Jag röstade på Piratpartiet därför att, inte trots att, det är ett enfrågeparti. En fråga, en enda, räcker för mig de kommande fem åren i Bryssel och Strasbourg. Frågan är: Internets frihet och vår personliga integritet.

Partistrategerna har inte förstått magnituden i den här frågan helt enkelt. Den har fastnat i fildelningsdebatten, något som Guillou visar klart och koncist när han gråter över att författare plötsligt ska bli fildelade. Samtidigt som bokförsäljningen aldrig gått så bra som nu. Konstant kommer siffror som visar att det inte alls finns kopplingar mellan försäljning och fildelning respektive att återigen: frågan är mycket större än The Pirate Bay.

Det vi ser idag är också döden för den gamla nomenklaturan – härifrån finns ingen återvändo. Svensk politik har från och med idag förändrats i grunden. Människor har insett att genom sina bloggar, sina sociala nätverk och sitt eget engagemang faktiskt har en röst, en rätt att driva opinion och möjlighet att sätta sin fråga i centrum.

Så självklart uppmanar jag alla att gå och rösta. Men stanna inte där: inse att varje digital kanal ni har är en potentiell opinionskanal. Där du är den som styr och sätter agendan. Politikerna har insett att det är dags att lyssna.

Själv går jag och röstar på Piratpartiet. I vallokal. Med kavaj, med den här känslan av demokratisk yrsel och förklarar för mina barn hur viktig demokrati är. För det är frihetens möjlighet.

Etiketter:Centerpartiet, demokrati, Ella Bohlin, engagemang, EU-valet, frihet, historia, Jan Guillou, opinion, personlig integritet, Piratpartiet, piratpartister, sociala medier, Staffan Heimersson, val

Idag har konsulten varit på turné igen. En fin liten tur ner till Norrköping och Centerpartiets framtidsstämma. ”What?” säger en del säkert. Har deeped blivit centerpartist? Nej. Lugn, det var betalt konsultande för att ge dem evangeliet om bloggande, om sociala medier. Tillsammans med Brit Stakston på JMW missionerade jag i knappt en och en halv timme. Tågresorna har tagit sju timmar. Men vad gör man inte för Ulrika Ingemarsdotter? :)

För första gången träffade jag en person som faktiskt läser den här bloggen och inte tillhör mina sociala sfärer (typ gamla QS, sociala mediebubblan, reklambubblan etc.). Rätt skum känsla ändå.

Jag har också gjort Stockholms Central-racet. Från spår 18 till spår 5 på knappa två minuter eftersom jag hade knappt fyra minuter mellan tågen att spela på. Det är i stil med min vän Morris rekordrace mellan Arlanda Express och sitt flyg till Ängelholm. Visserligen ingår det i hans race också en säkerhetskontroll: själv fick jag putta undan sega stockholmare och bortkomna Eslöv-bor.

Imorgon är det barnkalas.

Etiketter:bloggande, Brit Stakston, Centerpartiet, evangelisering, missionerande, Morris, Norrköping, sociala medier, Stockholms Central, tåg, Ulrika Ingemarsdotter