Precis som Binerobloggen och Jan Helin – och en hoper andra så var jag på Blogg-galan igår. Ni som inte var där kan läsa här, kolla ett sammandrag av direktsändningen eller bakåtläsa i #bloggpriset. Det var en rolig tillställning och det kändes som om det var fler av oss gamlingar där än det var ”modebloggare”. Själv var jag med i nomineringsgruppen så det var mycket trevligt att komma iväg det här året. Förra året satt jag hemma i Borlänge och skrev copy.

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Det roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra Jankov, Älskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke¹, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).

1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter [↩]

Etiketter:Abbes pappa, Adland, Alla dessa dagar, Älskade Dumburk, Åsk Wäppling, blogg-gala, bloggala, Brit Stakston, Carl Bildt, DVIJDVS, Erik Laakso, Farmor Gun, Heja Abbe, ICA-Stig, Jan Helin, jobb, Jocke Jardenberg, Kenza, Lilla Gumman, Mumari, Nalen, Nikke Lindqvist, opassande, Petra Jankov, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, skandal, sociala medier, Stockholm, Stora Bloggpriset, svimning, Tonårsmorsa, Twitter, Ulrika Good, YABA

…att Arvid Falk.se väljer att publicera en Piratpartiet-demagogi av sällan skådat slag (den är i klass med Guillous värsta dikeskörningar) genom att släppa fram Johan Westerholm, (s) vars argumentation om möjligt är lägre än hos centerkvinnan Qarlsson. Dock ger jag redaktionen cred för att våga göra det. Jag anser inte att den skulle refuserats – möjligen skulle man som redaktör frågat skribenten om det verkligen var något han vill stå för resten av livet… Jag håller inte med Scaber Nestors minst lika demagogiska trick om att den icke-namngivna kvinnan som blivit offer för våldtäkt blivit kränkt. Det är lika låg argumentation som Westerholms.

Så vad är det stora felet (förutom att det rent tidsmässigt känns som om snubben borde tagit ett djupt andetag, kramat sin vän och skrivit postningen om några dagar). Att koppla ihop diskussionen om fritt internet, rättigheten till att slippa få sin personliga integritet kränkt av stat eller företag med att diskutera mellanmänskliga brott som en våldtäkt är rätt snurrigt, och minst sagt obsolet. Det är inte ens att jämföra äpplen och päron – det är att jämföra äpplen och bildäck. Att jämföra upphovsrättsbrott med våldtäktsbrott är visserligen straffmässigt uppenbarligen möjligt (då upphovsrättsbrott renderar flera gånger högre bötesbelopp och fängelsestraff än våldtäkter) men juridiskt helt uppåt väggarna.

I övrigt är det faktiskt inte så att PP säger att ”alla ska ha rätt att göra vad fan som helst”. Dumheter och idiotiskt, läskigt att han väljer att använda en våldtäkt som en sorts täckmantel för att driva en egen agenda mot Piratpartiet. Vi kan väl lugnt konstatera att Johan Westerholm skulle platsa i vilken fascistoid eller tokfundamentalistisk gruppering som helst när han skriver så här:

Ett nej är ett nej och ska respekteras. Jag sätter, till skillnad från de som säger att allt skall vara fritt, människan före. Den enskildes “nej” och rätt till integritet före en utopisk värld där allt är fritt.

Det hela blir nästintill en skrattspegel mot Kants moraliska imperativ. Lite som att höra en dansbandsversion av Michael Jacksons ”Thriller”. Extremt förenklat, extremt avskalat av allt som gör en diskussion meningsfull.

Tyvärr verkar det vara en ny trend – att koppla ihop frihet och integritet på internet med hot, nakenbilder och andra brott. Har folk fått solsting i Almedalen?

Och det tar inte slut där: försöken att misskreditera (beigt Daniel) HAX genom att förklara att han minsann har filmat porr för Carl Serrung bygger på att jaga upp en anti-stämning mot Piratpartiet. För det är ingen som sätter det faktum att han valde att avslöja Serrungs metoder och vidriga sätt. HAX ska dömas för att han gjorde något – till skillnad mot andra som avslöjat oegentligheter och där det varit den drivande frågan. Brit Stakston skrev innan Almedalen att Piratpartiet kan komma att spöka för traditionella partier och det har man onekligen gjort – men frågan är om det vi ser inte är ett bevis på att svensk media och svensk traditionell politikarena är oerhört nära varandra – ska jag använda vänskapskorruption som ord? Nej, så illa är det kanske inte… men det är onekligen så att det sker en sammanhållen kampanj och ett rejält medialt bakslag för Piratpartiet. Väntat men likförbannat väldigt intressant i sin samordning.

Uppdatering: När man läser Jyttes inlägg på Newsmill så känns Westholms drapa ännu mer vidrig då det knappast är så att han kommit på det själv utan det här är uppenbarligen sosse-spindoktorer som ligger bakom. Det är nästan så att vissa textdelar är flagrant lika…

Uppdatering: Mest patetisk är Mona Sahlin. Läs på innan du uttalar dig, du missade att det är HAX som såg till att sätta dit Serrung och enligt den argumentation som du för så är det alltså inte möjligt att någon som gjort något liknande någonsin kan få jobba med politik. Patetiskt Mona, djupt patetiskt. Det är fasen ett moralistiskt moras i socialdemokratin!

Etiketter:Almedalen, Arvid Falk, Brit Stakston, Carl Serrung, demagogi, HAX, integritet, Johan Westerholm, media, Mon, Mona Sahlin, moraliskt imperativ, personlig in, personlig integritet, Piratpartiet, porr, Socialdemokraterna, våldtäkt

För att vara helt frank: veckans plattnackepris hade två finalister – Google som fimpade Ted Valentins kartsajter och Jajja Communications som stämt Nikke. Google såg till att snabbt lösa PR-krisen under uppseglande. Jajja Communications verkar dock inte förstå kraften som nu kommer att slå emot dem när de väljer att gå stämningsvägen mot enskilda bloggare. För att citera Jardenberg: “bring it on”.

Som jag tidigare skrivit så har min vän Nikke blivit stämd av Jajja, ett företag som av många anses som en avart i SEO (sökmotorsoptimering). Nu har Nikke kunnat läsa brevet och det är onekligen roande läsning – advokatbyrån Sandart & Partners gör sin egen lilla tolkning av marknadsföringslagen – och fr a kör en riktig fuling när man i det hela drar in företaget Carnaby i det hela. Det hela är faktiskt idiotiskt, och när man får läsa Dans berättelse om hur Jajja med lätt manierad idioti vägrar att inse att de satt sig i en riktigt sjöoduglig juridikskuta är det hela klart. Jajja kan hänföra

“Skadorna omfattar bl. a uteblivna försäljningsintäkter och renomméskada”

hur mycket de vill men i slutänden är det här något som de förlorar på. Att de hänför till detta är i sig rätt surrealistiskt och huvudlöst. För det första innebär det onekligen en bra marknadsföring av Nikke eftersom Jajja väljer att förklara att det Nikke säger innebär att människor inser att Jajja inte är något att satsa på. Det blir minst lika roande att de surrar på om renomméskada. Hur mycket renomméskada tror de att den här juridiska stunten kommer att skapa? De som nu skriver om det här har länkkraft som bara Jajja kan drömma om, och det är bloggar som minst sagt innefattar en mängd influencers, early adopters och starka påverkare inom sociala medier och digital pr. För som Nätkoll skriver:

Förlorarna blir Jajja som inte bara kommer att få betala dyra arvoden utan även kommer att få känna bloggosfärens vrede. Schavotteringen blir så att säga fulländad. Grattis Jajja!

Simon skriver också om det och hans analys är mycket viktig när han påpekar att det kanske aldrig varit så viktigt för SEO- och SEM-branschen att vara seriös och att faktiskt sköta om sin bransch. Jag tycker att Jajja snarare borde tacka för att någon kritiskt granskar och sedan förändra sitt erbjudande istället för att likt icke-demokratiska länder välja att försöka tysta och censurera den nätkultur de vill tjäna pengar på. Jag tror det är viktigt att SEO-konsulter vågar stå upp för det som är rätt. Backend Media sätter det hela rakt av:

Jajja sysslar inte med SEO och kommunikation. Jajja sysslar med trams.

Själv har jag haft ett antal möten med företag som vill samarbeta runt såväl annonsförsäljning som SEO. De flesta är duktiga och seriösa men nu senast träffade jag ett företag som förklarade att de minsann hade ett danskt bloggnätverk där man kunde skicka in sin pressrelease och få “recensioner av produkten, självklart fejkade men det blir bra sökmotorkraft”. Efter det var det tack och hej för det företaget från mitt håll. Precis som Brit Stakston skriver på JMW så handlar det idag om att de olika segmenten inom kommunikationsbranschen rör sig i samma vatten, och att någon av oss kommunikationskonsulter skulle få för oss att föreslå Jajja som samarbetspartner till våra kunder kan företaget i fråga se sig i stjärnorna efter. Strategiskt sett så innebär ens en tanke på att försöka köpa sig länkkraft att man riskerar sitt varumärke på nätet – och det är på nätet som varumärket måste finnas, transparent och personligt, autentiskt och sant. Det gör det inte om man väljer att fuska. Det är ett kortsiktigt tänkande som kommer tillbaka och biter en i arslet helt enkelt.

Så jag låter Nikkes dagliga bild även visa min min (jo, det är ju en del som anser att vi har vissa likheter :)) över hur Jajja valt att hantera konkurrensen. Själv tror jag tyvärr att det alltför ofta är jurister som väljer att styra in det hela på stämningar och liknande – jurister vars kunnande runt marknadsföringspsykologi är noll.

Uppdatering: Problemet med såna här saker är att de företag som betalar charlatanerna helt enkelt förlorar på det i längden. Google och andra sökmotorer har koll och reagerar konstant på försök att komma runt deras regler. En massa pengar i ån. Det är onekligen intressant då det också verkar som om vissa personer försöker att anlägga moteld. Hos Wedholm dyker en “Jens” upp vars argumentation onekligen ser ut att vara jajjaiansk. Misstänkt också att denne inte har länkat in någon URL till namnet…

Det är onekligen intressant aspekt utifrån att Sandart & Partners tolkar marknadsföringslagen oerhört strikt – att en konkurrent får inte alls nämna sina konkurrenter kritiskt, oavsett vad det handlar om. Det blir en munkavle vars idé kommer från masskommunikation och traditionell reklam men som av advokatbyrån tolkas in i de konversationer som förs. Knappast vettigt att göra men sätter ändå ett finger på att även marknadsföringslagen måste uppdateras utifrån det nya medielandskap som öppnat sig med internet och sociala medier.

Uppdatering: Nikke skriver om vad som hänt. Han är inte speciellt orolig.

Etiketter:advokater, Brit Stakston, Carnaby, Jajja, Jardenberg, JMW, Joinsimon, lurendrejare, marknadsföringslagen, Nätkoll, Nikke Lindqvist, renomméskada, SEO, sociala medier, stämning, trams

Martin Schori skriver en artikel på Newsmill som kan sägas innehålla en del intressanta saker där han i gammal god RvdB-anda (som nu själv sticker ut hakan men sätter fingret på en viktig sak: för oss som lever i sociala webben-världen är det viktigt att vara pedagoger och inte sekterister) – förklarar att bloggar är en kakafoni (många som påpekat för honom att det heter kakofoni) och att det är en del (läs Brit Stakston och undertecknad) som byggt sina personliga varumärken via bloggar osv osv. Helt ärligt förstår jag inte riktigt varför det skulle vara så farligt om vi nu gjort det men men.

Självklart svarar vi på det hos Newsmill – dock dyker det upp först imorgon bitti eftersom redaktörerna gått och lagt sig.

Men först bara en randanmärkning från Martins artikel: pionjär är ett väl starkt ord även om min första blogg (efter att ha reloadat sen 96) kom till 2001. Sen dess har jag bloggat om reklam på Researcher.se sedan 2002, som var den första reklambloggen på svenska, tills den gjordes om och på deepedition sedan 2005 någon gång. Är det att vara pionjär? Njäee, men visst tack för omnämnandet.

Så. Länk kommer när Leo vaknat till imorgon. Nu ska jag ta tåget hem till Borlänge.

Uppdatering: Nu ligger vårt svar uppe på Newsmill. Med anledning av detta kan det vara intressant att åter länka till min och Brit Staktsons debattartikel om bloggarna som en fjärde statsmakt.

Uppdatering: Kanske Martin kan läsa på lite om bloggande här för att få en bredare bild. Och enligt vissa underhandsuppgifter så tänker Martin inte klippa sig heller :).

Etiketter:Brit Stakston, deepedition, Martin Schori, Newsmill, personligt varumärke, pionjär, researcher.se, RvdB, varumärke

Imorse var jag på TV. Så här såg det ut i sminket. Se intervjun här. Sen har jag och Brit Stakston suttit ute i Järna hos Saltå Kvarn och pratat sociala medier, bloggen mm. Det är alltid lika fantastiskt kul och inspirerande att träffa Johan Ununger som är VD för Saltå Kvarn. Storyn runt Saltå är värd att berättas: att ett företag som bygger på en idé om hållbarhet och ekologi faktiskt kan bli mycket framgångsrikt. Vi hade spännande diskussioner om allt från marknadskommunikation, via The Pirate Bay till meningen med livet (en teolog och en biolog skapar intressanta möten).

Nu väntar en massa jobb på tågresan hem – och sen läsa ikapp i vad som hänt i rättegången. Det är en av det bästa med vad som händer just nu: allt sker live men det är möjligt att läsa ikapp allt: det är sparat delat och kommenterat om och om igen.

Det är minst sagt spännande tider vi lever i.

Etiketter:blogg, Brit Stakston, Johan Ununger, Saltå Kvarn, smink, sociala medier, SVT

Varför har man missat den här bloggen? Kommissarie F. Curiosa. Oerhört roande. (via The Local, via @maydbs)

Min kompanjon Brit Stakston bloggar en arbetsvecka på IDGs blogg: LoggenBloggen. Tidigare har Ronnestam bloggat för dem.

Rapport har fått på pälsen av GRN efter den minst sagt burleska händelsen i samband med FRA där klippningen gjorde att Carl Bildt verkade erkänna att Sverige samarbetar med diktaturstater.

Snacka om utmaning: informationschef på FRA. Inte nog med att man får passa sig för integritetstillskyndare – man har också en loose canon som chef…

Etiketter:blogg, Brit Stakston, Carl Bildt, FRA, GRN, Rapport, The Local

Mikrobloggandet har tagit ett rejält steg i Sverige de senaste månaderna. Liksom att såväl Twitter som andra lifestreamingtjänster ökat globalt sett. En markant trafikökning av användningen av Twitter i samband att Obama svors in. Många svenskar har redan testat på det – mikrobloggandet är i princip samma sak som att uppdatera statusen på Facebook – särskilt nu när Facebook lagt till kommentarsmöjligheten på en användares status – och även lagt till en favoritfunktion liknande Twitters favorites och Friendfeeds Like. Kommer Facebook att äta upp Twitter?

På Twitter är det fr a politiker, politiska tyckare och ledarskribenter mfl som plötsligt börjat att använda tjänsten fr a genom ”hashtaggen”/kanalen #svpt (som betyder svenskar på Twitter). Jonas L har låtit sin tjänst Bloggy.se bli publik och eftersom den av Google ägda tjänsten Jaiku mer och mer känns styvmoderligt behandlad (vissa hoppas fortfarande) av såväl Google som av sina skapare har det skett en övergång av de som använt Jaiku mest till både Twitter men fr a till Bloggy.se. Twingly har skapat en söktjänst för mikrobloggar och den spännande tjänsten Brandstalking.com kommer att handla om att kunna söka vad som sägs om ens varumärke i alla kanaler.

Skillnaden mellan de olika tjänsterna är stora – tar man Bloggy så har Jonas petat in alla funktioner som tänkas kan – det är mer av en community än en ren mikroblogg: diskussionsmöjligheterna är mer traditionella där kommentarerna till en postning sitter i en traditionell ordning. Twitter är tvärtom (läs gärna Twitter på svenska eller Marks guide)- den är i sin grundform extremt avskalad och att följa en diskussion på Twitter är att tänka tvärtom: ofta blir det att man följer den baklänges – vilket man efter ett tag inser är rätt effektivt. Fördelen för Twitter är att det finns mängder av ”mashups” och tredjepartslösningar – applikationer som man kan använda sig av för att söka, för att finna gelikar att följa, se geografiska delar, bygga in det i sin blogg mm. Det har varit en mängd diskussioner om vilken plattform som är bäst – i mitt tycke lika produktiva diskussioner (läs; sandlåda) som att diskutera om SAAB eller Volvo är bäst, eller om det är mer effektivt att cykla eller att gå. Allt handlar om tycke och smak, sätt att använda en tjänst liksom vilket mål man har för sin användning av den. Gillar man att diskutera mycket och slippa hålla sig inom ramen 140 tecken – då är Bloggy det självklara valet. Är man mer intresserad av att läsa korta nyheter, diskutera med korta inpass (konstant 140 tecken – en utmaning) och fr a ha möjligheten att få ett internationellt perspektiv – då är Twitter grejen.

Förklaringarna till hur man använder en mikroblogg är många – bland annat har Bloggy blivit omskriven i dagens DN. En del går så långt att man menar att mikrobloggen kommer att döda bloggen. Andra ser att bloggandet förändras men att nya tjänster tar den plats som bloggen förut hade.

Att utropa bloggens död är lite naivt – det är ungefär som att säga att ”nu när vi har webbannonsering så kommer TV-reklamen att dö”. Sorry, händer inte. Däremot förändras varje media när ett nytt media kommer till.

Själv menar jag att det är olika logik som styr en blogg respektive en mikroblogg. Det handlar om effektiviteten i kommunikationen eller snarare – konversationen. En mikroblogg är snabb konversation, små korta (140 tecken) bitar av information, kunskap och opionion som sedan andra reagerar på, använder genom att skicka vidare i sina nätverk eller bygger vidare på – exempelvis i en bloggpostning som är längre, mer inriktad på att samla ihop och ge en samlande bild, en egen analys (låter finare än det är :)) och bygga en text som på många sätt är längre, mer komplex och därmed också har en längre livslängd än ett mikroblogginlägg.

För min egen del så är det väldigt stor skillnad på hur jag använder en mikroblogg – för korta meddelanden, konversationer och en blogg – längre postningar, bygga en mer komplex kunskap om saker att dela till andra. Jag ser ingen motsättning och jag tror inte att vi kommer att se någon ”bloggdöd”. Det gör mig glad snarare att utvecklingen sker på ett sätt där digitala medier utvecklas och växer, där nyttoaspekterna förfinas och bredden ökar av användandet av de olika tjänsterna.

När jag och Brit Stakston på JMW kör våra kurser slutar vi alltid med att säga ”Try it. Live it” och det gäller här också.

• Skaffa ett konto på Twitter och ett på Bloggy. Helt enkelt för att testa vilken du gillar bäst. Ge det lite tid, testa och delta ett tag. Fr a kan Twitter vara svårt att förstå i början.
• Börja att följa olika personer: mig hittar du på båda tjänsterna som ”deeped” (Bloggy – Twitter). Det är det viktigaste – mikrobloggande handlar om konversation. Personer som Linda Skugge och Annika Lantz väljer att köra det som en envägskanal – vilket gör att de snart kommer att finna att ingen följer dem.
• Var inte rädd att ge dig in i diskussioner och följa människor som du inte nödvändigtvis känner. Det handlar snarare om att visa sig ärligt nyfiken, att förhålla sig respektfull gentemot att alla inte tycker som du och att dela med dig av dina kunskaper.
• Använd retweet – dvs att skicka vidare intressanta twittermeddelanden (markera med RT och vem det kommer från). @-tecknet lägger du före en persons användarnamn och det gör att andra kan följa personen, hitta vad just den skrivit mm.
• Använd Search.twitter.com för att följa exempelvis #svpt eller kolla in svpt.nu.
• Leta efter spännande personer med hjälp av MrTweet och här.
• Väljer du Twitter finns det ett antal program som du kan använda – själv älskar jag Tweetdeck respektive Tweetie för Iphone/Ipod Touch.
• På Bloggy handlar det mer om att ge sig rakt in i Alla inlägg, och leta upp intressanta personer och trådar. Om du använt Jaiku så har Jonas skapat en enkel funktion för att importera jaikukontakterna.

Evangelisterna tjoar rätt högt just nu men vad är nyttan? Det finns mycket att säga om det och jag kommer att skriva en analys av mikrobloggstrategi för fr a svenska varumärken på niclasstrandh.com.

Uppdatering: Fredrik tycker ungefär som jag:

Bloggar kommer att växa i tyngd och seriositet i samband med att de som skriver kommer att avhandla sina ämnen med större seriositet och mer djup än tidigare. Tror t.ex att många av framtidens tidningar kommer att ha en bloggplattform som sitt CMS framöver. Tror även att många företag kommer att använda en bloggplattform till sin webbsida i större utsträckning än idag.

Tumblr blir det som tidigare var bloggens territorium. Dagböcker, resebloggar och tonorshistorier kommer att finnas i överflöd på denna tjänst. Tumblr kommer att växa i antal användare.

Mikrobloggningen kommer växa i nyhets- och informationsvärde. Mycket snabba nyheter bland vänner och mellan företag kommer att ske i denna kanal. Nyheter upptäcks och sprids i större utsträckning än i dag framöver (sker mycket redan idag).

Något jag skrev om här också – när det gällde hur jag väljer att använda de olika tjänsterna.

Uppdatering: Fredrik har skrivit mer om mikrobloggandet.

Etiketter:blogg, bloggande, Bloggy, Brit Stakston, Facebook, FriendFeed, Jaiku, JMW, Jonas Leijon, kommunikatiin, konversation, mashup, mikroblogg, MrTweet, pröva, svpt, Twitter

Jag har varit ute och rört på mig så det har inte blivit bloggat. Vi var nominerade i ett europeiskt PR-pris så jag och Brit Stakston från JMW åkte ned till Budapest men tyvärr vann vi inte. Men det var intressant att vara där på prisutdelningen. Grattis till Prime och Starsky till era priser.

I bloggosfären är det prisdags igen. Aftonbladet och Bloggportalen väljer att starta Stora Bloggpriset och bjuder in massor med bloggare att nominera andra bloggare. En del hissar initiativet, andra dissar det hårt. Kamfer väntar med sin dom för att se vad AB faktiskt har för tanke med det. Själv tycker jag att det är bra – varför inte göra ett stort pris och se till att många tillsammans plockar fram de bloggar som är bäst (läs jardenbergs sammanfattning). Crowd sourcing. Och i grunden är det väl omöjligt att rent objektivt bestämma sig för en blogg som är ”bäst”. Men varför inte försöka?

Laakso skriver om det hela på ett intrikat sätt.

I samband med det här så surar Politikerbloggen lite över att deras pris till medborgarjournalistik ”kopieras” av AB. SVTOpinionbloggen skriver eftertänksamt om det.

Rick Falkvinge gör också en bra grej – instiftar Stora Gammelmediepriset. Helt enkelt där bloggosfären nominerar de bästa journalisterna och andra inom de gamla medierna. Smart och rätt för det är ändå de gamla medierna som fortfarande är viktiga för nyheter och som ger bloggosfären mycket innehåll. Icke att förglömma är också Årets Politiska Blogg där nomineringarna pågår för fullt.

Andra priser som finns är Veckorevyns, Kulturbloggens, Götes (som kanske inte är det största men roligt) och självklart också Wadströms Årets Bästa Blogg. Lägg gärna till andra priser som jag missat.

Det är en jävla massa bloggar på gång också. Fler och fler blir mer och mer professionella i sin approach. Det vi ser nu är det totala genomslaget för bloggformatet (ledsen Bo Rothstein och andra bloggnegativa: vi vann :)). Om några månader behöver vi inte ens se diverse märkliga formuleringar bland gammalmediejournalister eller liknande. Det intressanta blir terminologin som måste sättas: är det meningsfullt att prata om en ”bloggosfär” längre? Jag tror att vi som varit med ett tag nu har ett ansvar för att vi inte försöker isolera och bli ”det var bättre förr”-aktiga utan välkomna det som händer. Sluta gnälla helt enkelt. Det är dags att vi tillsammans skapar bloggar som kan visa på precis alla perspektiv som världen och livet erbjuder.

Det gör att det är bra med priser. Låt oss se en massa olika priser. Strunt samma vem som faktiskt delar ut dem.

Etiketter:Aftonbladet, awards, blogg, bloggande, bloggar, bloggare, bloggformat, Bloggportalen, Bo Rothstein, Brit Stakston, Budapest, crowd sourcing, diss, European Excellence Awards, hiss, JMW, Kulturbloggen, media, priser, Rick Falkvinge, Rickard Falkvinge, Stora Bloggpriset, Veckorevyn

Två intensiva dagar i Stockholm till ända. SJ tar mig hemåt Borlänge. Lite egoboosting är alltid bra också. Det har det varit. Igår var det Disruptive Media, en konferens om sociala medier som Annika Lidne driver. Bra – det mesta var riktigt bra. Så klart alltid kul att träffa ”bubblan”-folk och att få sig till livs nya infallsvinklar på sociala medieutvecklingen.

Det jag övergripande kan se är att vi nu går in i en sorts konsolidering: det är få ”nya” saker som egentligen händer men däremot börjar företag faktiskt att prata sociala medier, inse att det faktiskt är en kanal som kommer att påverka dem i grunden: såväl marknadskommunikation som strukturellt. Det är en spännande tid och även om det säkert är så att vi också kommer att se en viss inbromsning när det gäller investeringar i stort så är det knappast inom digitala medier som den stora kvasten kommer gå när det gäller marknadskommunikationsbranschen.

Spännande var att höra Paul Walker från Cohn & Wolfe¹ (som jag också hörde på O-baren på kvällen när han och moderaternas presschef Per Henriksson tillsammans med Internetworlds Magnus Höij diskuterade det amerikanska valet utifrån sociala medier) och Peter Parkes från Wearesocial (som använde en presentationsteknik som var en upplevelse). Och Martin från Twingly var, trots en för mig mycket basal nivå, hörvärd. Spännande att höra om Electrolux nya social media news room och hur de faktiskt bygger allt runt Googles ”system” med iGoogle, Google Apps och Wordpress, Flickr och Youtube.

Jag och Brit Stakston från JMW berättade om E.ON Young Heroes och de lärdomar vi dragit av det. Presentationen finns här och nånstans efter helgen ska den finnas på film. Det gick mycket bra, vi fick spännande respons och jag tror att både Sara och Pernilla från E.ON var nöjda med dagen. Vi är stolta över våra projekt också.

Om man vill se livesändningen i repris så kan man kolla här.

Efter O-baren och Cohn & Wolfes event om amerikanska valet och en gryta musslor på Grodan så var det jobb och sova som gällde. Idag har jag och Brit haft en heldagskurs på JMW om sociala medier. Fantastiskt annorlunda och jätterolig kurs. Kan tipsa om en bra blogg som skrivs av en sån där människa som berikar genom sin uppenbarelse, sitt engagemang och insikter.

Som avslutning var jag med i JMW Talkshow. Det var riktigt kul :).

Annat som är roligt är att Heimer & Company och JMW tillsammans blivit nominerade för E.ON Young Heroes i en europeisk tävling: European Excellence Award. Det är också lattjo att hitta sig själv i en tidningsartikel som jag inte trodde skulle bli av.

Tråkiga saker är Tele2s urusla täckning för 3G runt Sala (iofs är mobila bredbandet sällan fascinerande ens i centrala Stockholm). Och att SJ såklart misslyckas med att erhålla el i sina elkontakter på tåget. Och jag ska försöka få tag på en knapp som jag kan ha på mig där det står: ”Inte mitt problem.” För de senaste dagarna har två taxichaufförer haft attityden ”men stackars mig som måste ta en körning med dig som inte ska så långt för jag tjänar så lite” liksom en kioskägare som gnällde över att jag köpte lågpriscigaretter. Inte mitt problem. För övrigt ligger en del underleverantörer illa till när det gäller julklappar från mig.

Roande är däremot kommentatorerna ”Suget” och ”Logik och stenhårda smällar” som driver en IPredkramarkampanj i kommentarsfältet på min postning om Jonas Almquists IPredåsikter. Problemet är att de är så ignoranta att de inte läser vad jag skrivit om IPred rakt över. Och som det visar sig är Suget verkar vara branschnisse. Verkar som om Anti-piraterna börjat att lobba i kommentarsfälten. Bra där. Samtidigt kanske en trevligare ton vara bra. Tror jag ska spendera kvällen med en round up om IPred. Det är dags.

Sen har jag en fråga till mina kära läsare:
Jag tänker börja blogga om reklam igen. Nu fr a med inriktning mot sociala medier. Helt enkelt för att vara komplementär till Same Same But Different och feeda till Researcher som jag vill bygga upp som en riktig DIGG för svensk reklam. Vad tycker ni skulle vara den bästa domänen?

• creativeplanner.se
• niclastrandh.com
• researchdeploy.se
• en egen kategori på deepedition.com

1. ni måste kolla den lekfulla flashfilmen på deras internationella sajt [↩]

Etiketter:Annika Lidne, Borlänge, Brit Stakston, bubblan, Cohn & Wolfe, Disruptive Media, E.ON Young Heroes, Flickr, Google, inte mitt problem, IPRed, JMW, kommentarer, kurs, Magnus Höij, marknadskommunikation, Martin, nominerade, O-baren, Paul Walker, Pernilla, Peter Parkes, Sara, SJ, sociala medier, Stockholm, täckning, talkshow, Tele2, Twingly, YouTube

Igår var våra gamla kompisar här. Det blev inte så sent men jag och JJ lyckades sänka en halv flaska Jim Beam och ett antal öl och prata en massa så morgonen blev sen idag. Julskyltning sen – en väldigt mesig sådan här i Borlänge. Kupolen ännu sämre. Sen lite fika, kolla på Sagan om ringen III med sonen och lägga barn, skriva för SSBD och försöka hitta en röd tråd för den timme jag och Brit Stakston från JMW ska hålla låda på Disruptive Media-konferensen på onsdag.

Så min tanke att göra en rejäl läsning om IPred och skriva ett par postningar om det gick om intet.

Nu tänker jag gå och lägga mig men jag har först en fråga:

Har ni bra tips på en julklapp för 100 kronor som ska passa allt från en AD i 35 årsåldern till en sextioårig skattmas?

Etiketter:Borlänge, Brit Stakston, Disruptive Media, Jim Beam, julklapp, julskyltning, Kupolen, Sagan om ringen, Same Same But Different, tips, whiskey