Taggad: Borlänge

Ett nytt DDR

Disclaimer: Originalpostningen skriven på Ipod Touch vilket gjorde att länkandet fick vänta till jag hade en dator. Postningen är utbyggd och länkar är tillagda efter första publiceringen. Det är inga ändringar gjorda.

Det är lite tyst från mig. Det är mycket nu. Januari och februari kommer att vara i en dimma av massor av jobb.

Samtidigt sker massor med saker runtomkring som jag inte kan prata om: de innefattar andra människor som inte bett om uppmärksamhet.

Det blir lite tomt då. Tid är en bristvara och jag är nu mest inriktad på marknadsföringstänk.

Jag har en massa åsikter om det som händer i världen och i Sverige. Ler roat åt hur Tolgfors idogt försöker att överleva som minister (han har dock börjat blogga – utanför partiets egna (m)urar – eller snarare blivit med en MegaFån). Kommentarer tycker jag faktiskt är något som är en självklarhet på en blogg). Oroar mig över hur justitieminister Ask (som jag här tycker gör en riktig Friggebo) väljer att totalt sälja ut vår integritet genom att ge både skivbolag och polis total tillgång till ip-nummer, och att sossarna inte är bättre när de kommer i bakhasorna och vill stoppa möjligheterna till anonymisering av ip-nummer. Försäkringskassans agerande som exemplifierars i Siljansnäsfallet äcklar mig: ska man vara hård måste man också ha flexibilitet och ett hjärta.

Igår var jag på Systembolaget i Borlänge och insåg hur mycket DDR Sverige fortfarande är. Förutom att hela grejen att behöva handla sprit på ett hårt reglerat systembolag – något som blir en symbol för hur Sverige totalt sett fortfarande väljer att se sina medborgare som barn: att inte junná tä ansvar så fick jag ett exempel på hur regler används utan att förnuftet är med. Framför mig stod en utländsk man. Utbytesstudent som inte hade något svenskt id. Han vägrades att köpa sina öl trots att han visade både sitt id från högskolan såväl som sitt id från hemlandet. Han var bra över 20. Men det spelade ingen roll vare sig för två kassörskor eller den ditkallade arbetsledaren. De vågade inte lita på det heller: det var ju en svartmuskig man. Jag och snubben framför la oss i och strimlade deras ”men reglerna är ju såna”. Själv var jag noggrann att trycka upp mitt id i ansiktet på kassörskan och påpekade att det var väl bäst att hon kollade mig eftersom jag är lika svartmuskig som han som inte fick handla. (Samtidigt hade jag i minnet en av ungdomarna från fokusgruppen som förklarade att han inte trodde att jag snart är fyrtio). Hon suckade lite och jag såg att hin var sugen att vägra mig att handla.

Det här blev också ett exempel på hur regler utan redundans – utan hjärta – helt enkelt skapar situationer som är ohållbara för ett demokratiskt samhälle. I grunden måste regler bygga på att ha individen som utgångspunkt – där nästa steg är det gemensamma. Problemet ligger i att vi idag har en politisk kader som utgår från staten som ansiktslöst kollektiv. Reglerna är sällan till för människorna utan till för att skapa repression. Ett sätt som gömmer sig bakom ett argument om rättvisa. Problemet är att rättvisa aldrig är rättvisa om den inte har sin grund i individen.

Det är en ny kollektivets repression vi ser. Det otäcka är att den bygger på en marknadsliberalism men utan att indivderna är grunden: det är en sorts häxblandning av socialistisk kollektivteori tillsammans med kapitalism. Det är en dålig blandning. Tycker jag. Gissar att min kära vän MJV kommer att ge mig en uppsträckning :)

Uppdatering: Kontaktmannen inspirerades till följande historia som är mycket roande :)

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Havsluft

Idag släppte Spotify en uppdatering och då började tjänsten att bli ännu mer värdefull – den kan nu scrobbla till Last.fm dvs. det finns en social dimension att använda Spotify. Smart att använda sig av Last.fm som ju redan används av rätt många. Hittar mig gör ni genom att söka ”deeped”.

Självklart skapades det en grupp och för att citera Claes:

Än en gång drar vi fram som en gräshoppesvärm, letandes nya gröna fält med web2-gröda att tugga i oss.

Det är ju lite så. Någon hittar en ny tjänst och tipsar om den (faktiskt har de virala looparna och invitational only nästan stoppat – gissningsvis börjar det nu bli intressant för tjänsterna att hitta användare för att kunna finansiera sig i lågkonjunkturen) och ”bubblan” drar dit.

Visst är det så att allt inte finns på Spotify. Men genom vår bubbla så får man hjälp. Så nu lyssnar jag på Abcess Exil – efter alla dessa år. Underbart är det. Ler åt alla textrader som inspirerat mig som ung poesiskrivande svartrockare. Det är inte så underligt att jag älskade deras texter och älskar Majakovskij.

Spotify ja. Snacka om att lyckas hitta en perfekt position där erbjudandet är brett nog för att gillas även av personer med mer udda musiksmak – och samtidigt slippa ta diskussionen med artister runt IPred. När tjänsten nu utvecklas vidare skapas fler och fler incitament för min del att sällan plocka upp vare sig Itunes eller mitt musikbibliotek. Med fler sociala kopplingar så finns det få saker som inte gör att man redan idag kan säga att: det här är morgondagen.

En annan diskussion som påbörjades här är varför det kan se ut som det är mycket (rock)band som kommer från städer som är ”industristäder”. Diskussionen tog sin början i Sundsvall men jag har funderat på det mycket då jag dels vuxit upp i Köping där Stadtskultstudion (och senare Smedjan) och punkscenen var stark och sen här i Borlänge vars rockscen knappast kan sägas vara okänd. Vad är det som gör det? Jag har några teorier:

  • Det finns ett underdogperspektiv hos flera generationer. Föräldragenerationen skäms lite för att barnen inte fått det som de tror att andra (läs akademikers barn) fått. Så ”arbetarbarnen” som väljer att satsa på musiken får stöd. Och hos de kidsen finns också samma sak: men där handlar det mycket om själva andan i en industristad. Det mötte jag bland de band jag jobbade med när jag var ungdomspräst (Sugarplum Fairy bland annat) och att punken slog så hårt i Köping berodde på det. Den lilla industristadens introversion och känslan av frustration som ung. Du har att välja på att spela fotboll eller spela rock.
  • Jag tror också att industristäder på något sätt har en högre andel av lokaler. Det är väldigt ovetenskapligt men det känns så. Och att det finns en större önskan – utifrån ett kommunalt underdogperspektiv – att ge möjligheten till att låna lokaler, att sätta upp konserter. Sen finns det mycket mindre urval av stora konserter mm så man gör det själv istället.

Ett sidospår är att förutom några undantag så har framgångsrika band från Borlänge börjat på S. Jag och Stommen från … Stonecake försökte för några år sen finna ut varför men gick bet.

Vad tror ni? Pena – du som både lirat i band här i Borlänge och jobbat med kids under alla år: vad gör det hela?

Uppdatering: så ramlade jag över det här… Och det här! Det var under Gammelgårdsrocken Steg 2 som jag för första gången mötte Pena som brukar kommentera här på bloggen. Han var stor och en av musikerna (Blue Crow Men) – och lärde mig hur jag skulle undvika att kaffet blev beskt (jag stod i caféet). Det var då som Sator spelade så högt så att folk dog eller nåt. Ingen har hittills trott mig men skönt att Peter Gustafsson kan verifiera:

Polisen bröt strömmen
Avslutade gjorde Köpingsvännerna i Sator som nu hade slagit igenom på allvar med Lpn Slammer och singeln Oh Mama. Sånt tryck har det inte varit på Gammelgården varken före eller efter. Nu fanns det de som tyckte att ”trycke e för mycke”. Enligt Polisen som bröt strömmen hade Sator haft så hög ljudnivå att EKGn på närliggande lasarett stannat!

Och sen ART. Ja kära nån… Kolla in filmen med Ebbot Lundberg och Union Carbide Productions… Och en bild på ”Fjutten”! Ojojojoj…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

In the limelight

Två intensiva dagar i Stockholm till ända. SJ tar mig hemåt Borlänge. Lite egoboosting är alltid bra också. Det har det varit. Igår var det Disruptive Media, en konferens om sociala medier som Annika Lidne driver. Bra – det mesta var riktigt bra. Så klart alltid kul att träffa ”bubblan”-folk och att få sig till livs nya infallsvinklar på sociala medieutvecklingen.

Det jag övergripande kan se är att vi nu går in i en sorts konsolidering: det är få ”nya” saker som egentligen händer men däremot börjar företag faktiskt att prata sociala medier, inse att det faktiskt är en kanal som kommer att påverka dem i grunden: såväl marknadskommunikation som strukturellt. Det är en spännande tid och även om det säkert är så att vi också kommer att se en viss inbromsning när det gäller investeringar i stort så är det knappast inom digitala medier som den stora kvasten kommer gå när det gäller marknadskommunikationsbranschen.

Spännande var att höra Paul Walker från Cohn & Wolfe1 (som jag också hörde på O-baren på kvällen när han och moderaternas presschef Per Henriksson tillsammans med Internetworlds Magnus Höij diskuterade det amerikanska valet utifrån sociala medier) och Peter Parkes från Wearesocial (som använde en presentationsteknik som var en upplevelse). Och Martin från Twingly var, trots en för mig mycket basal nivå, hörvärd. Spännande att höra om Electrolux nya social media news room och hur de faktiskt bygger allt runt Googles ”system” med iGoogle, Google Apps och WordPress, Flickr och Youtube.

Jag och Brit Stakston från JMW berättade om E.ON Young Heroes och de lärdomar vi dragit av det. Presentationen finns här och nånstans efter helgen ska den finnas på film. Det gick mycket bra, vi fick spännande respons och jag tror att både Sara och Pernilla från E.ON var nöjda med dagen. Vi är stolta över våra projekt också.

Om man vill se livesändningen i repris så kan man kolla här.

Efter O-baren och Cohn & Wolfes event om amerikanska valet och en gryta musslor på Grodan så var det jobb och sova som gällde. Idag har jag och Brit haft en heldagskurs på JMW om sociala medier. Fantastiskt annorlunda och jätterolig kurs. Kan tipsa om en bra blogg som skrivs av en sån där människa som berikar genom sin uppenbarelse, sitt engagemang och insikter.

Som avslutning var jag med i JMW Talkshow. Det var riktigt kul :).

Annat som är roligt är att Heimer & Company och JMW tillsammans blivit nominerade för E.ON Young Heroes i en europeisk tävling: European Excellence Award. Det är också lattjo att hitta sig själv i en tidningsartikel som jag inte trodde skulle bli av.

Tråkiga saker är Tele2s urusla täckning för 3G runt Sala (iofs är mobila bredbandet sällan fascinerande ens i centrala Stockholm). Och att SJ såklart misslyckas med att erhålla el i sina elkontakter på tåget. Och jag ska försöka få tag på en knapp som jag kan ha på mig där det står: ”Inte mitt problem.” För de senaste dagarna har två taxichaufförer haft attityden ”men stackars mig som måste ta en körning med dig som inte ska så långt för jag tjänar så lite” liksom en kioskägare som gnällde över att jag köpte lågpriscigaretter. Inte mitt problem. För övrigt ligger en del underleverantörer illa till när det gäller julklappar från mig.

Roande är däremot kommentatorerna ”Suget” och ”Logik och stenhårda smällar” som driver en IPredkramarkampanj i kommentarsfältet på min postning om Jonas Almquists IPredåsikter. Problemet är att de är så ignoranta att de inte läser vad jag skrivit om IPred rakt över. Och som det visar sig är Suget verkar vara branschnisse. Verkar som om Anti-piraterna börjat att lobba i kommentarsfälten. Bra där. Samtidigt kanske en trevligare ton vara bra. Tror jag ska spendera kvällen med en round up om IPred. Det är dags.

Sen har jag en fråga till mina kära läsare:
Jag tänker börja blogga om reklam igen. Nu fr a med inriktning mot sociala medier. Helt enkelt för att vara komplementär till Same Same But Different och feeda till Researcher som jag vill bygga upp som en riktig DIGG för svensk reklam. Vad tycker ni skulle vara den bästa domänen?

  • creativeplanner.se
  • niclastrandh.com
  • researchdeploy.se
  • en egen kategori på deepedition.com
Reblog this post [with Zemanta]
  1. ni måste kolla den lekfulla flashfilmen på deras internationella sajt [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Godnatt

Igår var våra gamla kompisar här. Det blev inte så sent men jag och JJ lyckades sänka en halv flaska Jim Beam och ett antal öl och prata en massa så morgonen blev sen idag. Julskyltning sen – en väldigt mesig sådan här i Borlänge. Kupolen ännu sämre. Sen lite fika, kolla på Sagan om ringen III med sonen och lägga barn, skriva för SSBD och försöka hitta en röd tråd för den timme jag och Brit Stakston från JMW ska hålla låda på Disruptive Media-konferensen på onsdag.

Så min tanke att göra en rejäl läsning om IPred och skriva ett par postningar om det gick om intet.

Nu tänker jag gå och lägga mig men jag har först en fråga:

Har ni bra tips på en julklapp för 100 kronor som ska passa allt från en AD i 35 årsåldern till en sextioårig skattmas?

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , ,

Ännu en uppdatering runt pyromanen

Well. Det visar sig att våra misstankar är riktiga. Det sjuka i det hela är att svensk lag förhindrar lagförande myndigheter att faktiskt lyfta bort personer som uppenbart är farliga för sin omgivning om de är 14 år. I många fall skulle jag mena att det är föräldrarnas ansvar men i det här fallet är föräldrarna inte kapabla att gör det. Istället får vi fortsätta att oroa oss:

Han kan misstänkas ligga bakom bränderna. Men vi har ingen laglig möjlighet att låsa inom honom, på grund av hans låga ålder, säger han.
Då kan det bli fler bränder?
- Det är risken man får ta, säger Sven-Åke Petters.

Igårkväll ringde det på dörren och utanför stod en brandman. De gick runt och lyssnade av om vi hade några frågor om det som har hänt. En skön snubbe och HS, som håller på att krypa ur skinnet på grund av allt det här, fick fråga allt det där som hon gått och grunnat på. Stackarn kunde ju knappast svara på något av detta men det är onekligen en bra grej att Räddningstjänsten tar det initiativet.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Uppdatering runt pyromanen

Alla ”vet” vem det är men fortfarande saknas det alltså bevis. En av lokalblaskorna kommer få bita sig i tungan eftersom hjälten på klassiskt vis kan visa sig bli förövaren…
Pyromani är en skum störning och en diagnos som sällan ställs: ungefär en procent. Överhängande män som blir pyromaner och de är i vissa fall också dömda för sexualbrott. Pyromanin innebär att en spänning byggs upp och sen när elden är tänd så släpper spänningarna. Det handlar om känslan av eufori när elden brinner. Men också att pyromanen har en fascination över brandkårens arbete respektive söka en sorts skruvad hjälteroll. Läser man saker som kan vara starka indicier i det här fallet så är det markant. Och sorgligt:

Children who are pyromaniacs often have a history of cruelty to animals. They also frequently suffer from other behavior disorders and have learning disabilities and attention disorders. It is also one of the supposed three early signs of developing psychopathy (the MacDonald triad).[3] Other studies have linked pyromania to child abuse. Aside from that, it’s possible that it’s simply a carry-on from primitive man, much like ADD or ADHD, as many pyromaniacs say they feel comfort with a fire burning.

Onekligen är det lite intressant att fundera över varför pyromani är så pass manligt uttryckssätt för att skapa stresslättnad medan kvinnor ofta använder sig av SI; män agerar utåt medan kvinnor agerar inåt. Skillnader ligger också i medvetenheten om vad man gör. Men grunden bygger ofta på samma trauman men utkomsten är helt olika.

Så i fallet med områdets pyroman får man hoppas att han nu får rejäl beteendeterapeutisk hjälp. Problemet ligger antagligen att föräldrar gärna blir blinda för sina barns problem – och gärna skyller på alla andra än det faktum att det finns ett problem inom husets väggar.

Uppdatering: Nu brinner det igen. På Forssaklackskolan.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , ,

Pyroman

Det härjar en pyroman på vårt lilla villaområde och nu börjar det bli riktigt olustigt.

I förra veckan brann en lekstuga, iförrgår brann det i ett garage som är hopbyggt med flera andra bostäder och igår brann vårt redskapsskjul mitt i området. Det är lite olustigt. Solstickan är extremt orolig.

Självklart har alla sina misstankar vilken i sin tur är olustigt: personen ifråga är märklig, saker har hänt runt honom förr och allt runt honom indikerar på en klassisk psykopatprofil.

Samtidigt känns det olustigt, och knappast alltid vettigt, att fastna i såna misstankar. Om det inte är den personen så kommer det alltid bli ett märke på honom – i hans själ.

Det som också händer är att grannar börjar att diskutera eget vaktsystem och ord om att ”om man får tag i den som gjort det så…” rör sig i grupperna som samlas. Det skrämmer mig egentligen mer även om jag förstår känslan.

Vidare är det uppenbarligen så att Borlänge igen kan rendera sig tillnamnet Sveriges Chicago. En person är skjuten på blanka dagen, inatt skedde en allvarlig knivskärning och de senaste veckorna har ett antal mindre misshandlar, rån och annat skett.

Det är uppenbarligen vaktombyte i gängen igen. De gamla, hangaroundsen runt gamla Familjen, är uppenbarligen utmanade av en ännu yngre gruppering. Jag är just nu glad att inte jobba på natten. Det kommer att smälla rejält är jag rädd.

Det är inte roligt att inse att man idag har barn som börjar röra sig i vidare cirklar.

(posten skriven i IpodTouch/Wordpress)

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , ,

Rockband kidnappat av kommunalt varumärke

Det här blir ett inlägg som handlar en hel del om det jag gör på dagtid, när jag inte är ledig med mina höstloviga barn. Och om musik. På lokal nivå. Bara så ni vet.

Läste i morgontidningen att bandet Sabaton under tre år sponsras av Falu kommun. För femtiotusen så ska bandet se till att sälja in Falun i intervjuer, göra skolframträdanden mm. Dealen innehåller också att bandet ska fortsätta bo i Falun, de får inte använda droger eller på andra sätt misskreditera sin sponsor. I samma tidning berättas att Borlängebandet Goodlooking Trash också blir sponsrade av Borlänge kommun. Marknadschefen menar att det är ”som att köpa en annons” (tyvärr är artikeln längre i pappersversionen än på nätet – ett nytt snedsteg från gammelmedia).

Kommuninnevånarna kommer säkert att ”rasa” mot det hela. Problemet är att det hela inte är någon vinst för banden egentligen. Kommunerna har skrivit hårda regler och i Borlängefallet är pengarna mycket små: att jämföra åttatusen med att köpa en annons är skrattretande. Borlänges kampanj i tunnelbanan kostade över en miljon, annonser i båda lokaltidningarna kostar bara i mediekostnad runt 100 000. För åttatusen kronor får kommunen rock’n'rollambassadörer som pratar om staden så fort de får chansen, sponsring på bussen med både Boomtown och Peace & Love. Det är bra betalt för den lilla skärven. Som kommunal marknadschef skulle jag dock ha en viss skammens rodnad över att ha kommit undan så billigt.

Sabaton då? Falu kommun sponsrar dem med 50 loppor. Det är lite mer. Dock handlar det om ett treårigt kontrakt. Och då Sabaton tillhör metallscenen så är de dealar de gjort för pengarna: renlevnad och Svenssonliv i Falun lite farligt imagemässigt. Kommer kommunen att ha åsikter om nästa plattas texter? Eller scenshowen – kommer den mest innehålla fina bilder över Falu kommuns stolthet koppargruvan? Tre år är Sabaton Falu kommuns fångar på många sätt.

Det är självklart vågat av kommunerna att göra det här. Det som jag menar gör det hela problematiskt är mötet mellan ungdomskulturens inbyggda revolt mot det bestående och kommunernas behov av stabilitet och icke-provokativt innehåll.

Kommunal sponsring är problematisk. Kommunala pengar är medborgarnas pengar. Hos en del kommuninnevånare är den saken väldigt framträdande. Rättvisa och ”rätt saker” diskuteras alltid ingående oavsett om det handlar om femtio spänn till fika eller femhundra tusen för utbyggnad av ålderdomshem. Att kommuner mer och mer valt att se sig själva som varumärken (med usla taglines som följd) är helt i linje med teorierna om place/nation branding men tyvärr sällan helt genomarbetat. På samma sätt är de sponsringsdelar som mer och mer blir en del av kommunernas mediemix, svåra för såväl de som sponsras som för kommunen. Det blir lätt som det vi ser nu: att de som är i behov av pengar i mångt och mycket blir fångar runt kommunernas krav på politisk korrekthet och att deras handlande måste vara så icke-provokativt att ingen kommuninnevånare kan hitta något att kritisera dem för. Att som kulturarbetare, rockmusiker eller på annat sätt en person eller grupp vars uttryckssätt är utsatt för subjektiva värderingar, där attityd är en del av det egna varumärket och framgången inte mätbar i sekunder, centimeter eller mål, riskerar att förlora rätt mycket när kommunens marknadsförare räddhågat håller koll på sin investering.

Mina råd brukar vara att innan man går in i en liknande relation först göra rejäla konsekvensanalyser för sitt eget varumärke – även om man är rockband. Det hela kan helt enkelt innebära att man förlorar mer än det smakar.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Inlägg 5001

Sitter klädd i träningskläder och ska snart bege mig till fotbollsplanen där avslutningen för P99 i Forssa BK kommer att gå till historien. Följande matcher ska spelas:

1. Mammor mot P99
2. Pappor mot P99
och sen
3. Mammor mot Pappor

Till den sista matchen har vi funderat på att be ambulanssjukvården komma…

-

Gårdagen var inte SJs bästa. Tåget vi skulle åka på morgonen blev inställt så vi fick hoppa in i bilen och köra ner till Stockholm. 17.44-tåget hem blev en halvtimme försenat vilket innebar kaos på taxiplan på Borlänge station. Armbågade mig till en taxi som visade sig vara en egen taxirörelse som försöker slå sig in i monopolet här i stan. En ex-jugoslav som spelat i Jugoslaviens basketlag under sjuttiotalet och som ansåg att Autobahn och Hitlers övriga byggnadsverk var mycket bra. Honom ska jag åka med oftare – jag gillar folk som uttrycker konstiga åsikter; tycker det är roande.

-

Igår körde vi en dragning om sociala medier för en konkurrent. Det var annorlunda. Dels för att det finns en annan förförståelse för fr a marknadsföring men också att det blir andra sorters frågor än när man kör kurser för köpar-sidan. Kul i alla fall och den tvåtimmarsdragning vi tänkt blev som vanligt mer.

-

Måste ta ett stort beslut till imorgon.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Stolta

Same Same But Different, som jag och Sofia aka mymlan driver har blivit nominerad till Årets Nättidskrift. Självklart är man lite stolt även om det känns som om vi knappast tillhör de som fokuserat och satsat hårdast av de som nominerats. Vi startade SSBD utifrån en idé jag fick på vägen mellan Borlänge och Falun, en tidig morgon. Att det skulle vara en kul grej att testa att dels samarbeta runt en blogg, dels att faktiskt försöka att driva en blogg som var hårt nischad. Att skriva en blogg utifrån de två perspektiv vi hade: jag som marknadsförare och Sofia som journalist. Båda övertygade om att sociala medier kan omskapa den mediaverklighet som vi befinner oss i.

Related articles by Zemanta

Andra bloggar om: , , , ,

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,