Etikettarkiv: Borlänge

Sorgen och oslaget gräs

Sorgen är fortfarande här.

palsorrow

Idag när jag åkte genom stan, en sån där sommarkväll som alltid är så insåg jag att något saknades. Hur gräsfälten mellan järnvägen och Hagakyrkan och Cozmoz/Folkets Park var oslagna, att det inte var någon aktivitet, inga staket som började byggas upp, inga scener som restes. Där entrén brukade vara rastade någon en hund.

Det var tyst, tomt.

Peace & Love fattas Borlänge. Peace & Love fattas mig.

 

En lördag med foton #blogg100

En lördag. Dagen efter att Deeped Tour avslutats. Jag är grymt trött. Nöjd, men väldigt trött. Familjen försöker hitta på något men ingen har någon som helst lust med något. Jag och Amanda drar ner på stan. Köpa lite på bolaget, fixa MIDI-kabel som lagt av (och det blir nya studiolurar och harts också – vet ni att det finns en harts som kostar 35 kr och en som kostar 135?) och sen köpa UV-filter till min kamera.

”Vi är lite stamkunder här” säger dottern när vi öppnar dörren till Musikcenter. Och så är det verkligen. Jag har blivit fotbollsfarsa men när det gäller musik. Det är ytterst sällan vi går ur den affären utan att jag spenderat något. För jag är lycklig över att de spelar musik och att de gör det så mycket. Min familjesida må vara en smula dysfunktionell men musik är något som den hela tiden levt på – och där finns lyckan, njutningen och det som fört oss vidare.

Så tar vi en sväng fotowalk i blåsten i Hantverksbyn. För ja, Borlänge har en liten hantverksby. En märklig samling av typ tio gamla hus inträngda mellan järnvägsstationen och Liljeqvistska parken där olika hantverks, plingplong-företagare mm håller till. Tänk er nano-versionen av Wadköping. De märkligaste små affärer som borde ha svårt att överleva i en bra mycket större stad, och att de finns i Borlänge som inte direkt är känt för nytänkande, vidsynthet eller vilja till förändring. Fråga olika restauratörer som försökt skapa något annat än Stationsgatans plankstek.

Att bli förälder är speciellt. Det är ett äventyr och varje del av barnen utveckling är ett äventyr. Nu är de så stora att man kan dela intressen. Musiken är ett – och jag och A har börjat dela fotografi. Hon köpte min Canon 600D för sina surt ihopsparade pengar och jag köpte mig (eller well: Deepedition DigitalPR) en Canon 650D och redan har hon klart börjat att slå mig på fingrarna i oerhört bra bilder. Så nu delar vi Flickr PRO-konto.

Deeped

Men jag hänger med. Idag kände jag verkligen för en vända att ta lite bilder men vädret var det sämsta tänkbara – grått, blåsigt och kallt. Men vi gjorde en liten vända. Mest blev det bilder på varandra eftersom naturbilder inte är så kul i gråväder *mohahaha*

En bild av Amanda på mig:

Deeped

och sen min nya avatar:

Deeped

Och jag tog lite bilder på henne:

fresh 1.0
Days outfit
Lipar
Eskimå

och sen leka lite med monokrom och att dra lite i inställningarna:

Amanda i snön

Foto är ett gammalt intresse för mig. Jag skrev om det när jag skulle välja vilken systemkamera jag skulle köpa förra gången. Det är något som idag är så totalt annorlunda mot vad jag vanligen gör på dagarna – och samtidigt något som är så bra att hålla på med då jag i alla orden hela tiden behöver hitta bilderna för att skapa det bästa för mina kunder. Och att dela det intresset med min fantastiska dotter, precis som att få dela intresset för mer svårgreppbar rock med sonen (vi satt och diskuterad System of a down och Meshuggah idag) – det är en ynnest.

Så det har varit en mycket bra lördag. I ett liv som konstant går framåt.

Detta är #004 av #blogg100

Ps. Amanda hakar på utmaningen och kommer att satsa på att blogga varje dag.