Jag blir pirat. Pontén made me.

Det här är verkligen helt jävla absurt. Upphovsrättsindustrin väljer att hota ett svenskt parti med domstol om de inte fimpar internetaccessen till The Pirate Bay. Copyriot noterar att det hela handlar om medhjälp till medhjälp till medhjälp och beskriver hela processen. På Cybernormer beskrivs själva rättsprocessen.

Det är helt enkelt Piratpartiet som nu utsätts för utpressning om att slå av nätjuicen till servrarna som ska ligga inom deras kluster och inom deras range. Hot om rättegång mot ett politiskt parti. I Sverige. 2013. Läs vad Anna skriver. Det är fan sjukt att hon ska behöva ha den diskussionen med sin flickvän. Det är sjukt vad svenskt rättsväsende har låtit det sluttande planet bli när det gäller fildelningsfrågan och frihet på Internet. Eller läs Emmas text om att det här är på riktigt! 

Det är sjukt skrämmande. Att det är Hollywood som väljer att göra det är inte bara skrämmande utifrån ett Huxleyanskt perspektiv utan absurt när man tänker på McCarthyismen och vad den innebar för underhållningsindustrin. Att det dykt upp en efterföljare till Antipiratbyrån: Rättighetsalliansen som väljer att hota ett demokratiskt parti med rättegång om de inte censurerar ett för gruppen oönskat nätverk skapar en situation där upp inte längre är upp utan den med pengar alltid kan skapa ett tomrum även inom juridiken.

Den här historien har varit sjukt absurd från början. Ett bra sätt att börja se vad som händer är att se TPB AFK som handlar om rättegångarna mot The Pirate Bay. Eller läs gamla postningar här på Deepedition.

Det är dags nu. Precis som Nikke säger i sitt inlägg (fantastiskt hur vi tänkte samma sak): Låt Internet besvara Ponténs försök att sidsteppa demokratin. Make it heard: oavsett om man kan tycka att TPB (eller Wikileaks för den delen som lär bli nästa mål eftersom de också har nät via PP) inte är helt rätt så är det här inte ett angrepp mot TPB utan mot att ett politiskt parti i Sverige faktiskt inte kan hotas på det här sättet.

Jag gissar att Pontén, Monique Wadstedt och resten av ligan, gjort analysen att ingen längre orkar bry sig om Piratpartiet eller om fildelning. De behöver sänka TPB för att få ut de stora bonusarna från de bolag som håvar in pengar i antipiratrörelsen. De tror att Piratpartiet är glömt – de tycker twittrandet visar på icke-engagemang, och den mer och mer inkrökta politiska bloggosfären diskuterar partipolitik inom blockgränserna liksom att engagemanget drivs mot Sverigedemokraterna – så ingen kommer märka.

Glöm det.

Det är dags att vi reser oss nu. Det här är inte okej. Det är dags att Internet börjar visa vad det faktiskt handlar om: det är inte först och främst ett navelskådande självbespeglande nätverk. Det är något som kan förändra världen.

För mig själv innebär det att jag för första gången på många många år nu väljer att gå med i ett politiskt parti. För det räcker inte med att tycka. Jag är från och med den 19e februari 2013 Pirat. Du kan bli det också.

Det här är bara början. Friheten kan inte vara till salu. Nätet är inte något som kan styras av diverse censurivrare oavsett om de tillhör finansen, nöjesvärlden eller politiken.

Det här är med stolthet mitt #028 inlägg i #blogg100 då jag väljer att bli medlem i Piratpartiet och låt oss bygga en ny bävning.

Vi gör en klassisk bloggvägg:

Här är några andra som skrivit om detta: Pirate Times (engelska), Anton NordenfurFredrik HolmbomChristian EngströmMarit DeldénUpphovsreträttFrekarMagnihasaHax, Falkvinge, Mina Moderata Karameller, Free Thinking, Sugbloggen, Erkstam, Plux, Jesper Åström, Sagor från Livbåten, Copy me happy, Obeveklig, Starow, Lukasz Lindell, Christoffer Holmstedt, Nina Ekman, Brockman.

Sundsvalls TidningNorrköpings TidningGefle DagbladNorrländska SocialdemokratenGöteborgspostenHelsingborgs DagbladNorran.

Syftet mina vänner, vad var syftet?

Det är många som blivit förbannade för DNs grävande artikel om FRA-motståndets påstådda koppling till andra intressen. PR-byråer och annat löst kommunikationsfolk går ju inte att lita på – det vet ju varenda journalist.

Dock är det ingen som faktiskt frågat den mest intressanta frågan – den fråga som artikeln inte besvarar:

Vad var då syftet med att alla dessa pr-byråer skulle betalat oerhörda mängde pengar för att få igång ett drev mot FRA-lagen?

Det kommer upp lite halvkvädna saker om ”telekombolag” och annat men nej, artikeln är mycket tyst om vad själva bakgrunden faktiskt är till att det uppenbarligen finns några som vill betala för att en opinion ska komma fram mot en lag. Man fastnar vid att det ska vara ett antal PR-konsulter, åtminstone en byrå – och för övrigt insinueras det om flera professionella kommunikatörer (typ jag, Opassande, Blogge och andra antar jag?).

Frågan blir då i slutänden: vem är det som är ”kunden”? Slutsatsen blir alltså att antingen finns det en rejält tät kund i bakgrunden och en hoper av alla som engagerat sig i frågan ljuger som fan och har fått feta hemliga lönecheckar. Eller så kan det vara så att PR-människor, reklamare och andra kommunikatörer faktiskt ser ett värde i att det finns personlig integritet, kommunikationskanaler som inte är styrda och avlyssnade av staten – helt enkelt personer som, genom sin professionella kunskap om kommunikation och manipulation inser att det här är för mycket, för inskränkande och för odemokratiskt. Och väljer att agera utifrån att de faktiskt är proffs på att kommunicera, proffs på att få upp frågor på agendan.

Men som jag tidigare skrivit: det skulle aldrig blivit mer än en liten krusning om det inte funnits en stark grund att stå på, mängder av människor som var engagerade som fan oavsett vad proffsen sa. Och de personerna agerade (och agerar) knappast efter någon pr-plan. De agerar.

Vill avsluta med Farmor Gun, en av de mest fascinerande människorna som varit mycket viktig i ”bloggbävningen” och med oförtruten envishet skrivit megabyte med text. I en kommentar säger hon:

Jag tillhörde den stora sovande massan, som fram till den 9 juni 2008 levde i tron att en allmän övervakning av folket inte skulle vara möjlig att införa i vårt demokratiska land. Att jag varit så naiv har jag sedan dess försökt råda bot på, PR-byråer förutan.

Så nu hoppas jag på att Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg ger ett svar på frågan: Vad skulle syftet vara och vilka är då de som skulle ligga bakom PR-byråernas arbete?. Utan det svaret blir faktiskt deras artikel meningslös.

Uppdatering: DNs ledare spinner vidare på att hela bloggosfären styrs av PR-byråer idag och fortfarande är det ingen som ens försöker (förutom Hemliga Morsan) att förklara vad då syftet skulle vara. Självklart är det så att det nya medialandskapet kan användas för att marknadsföra såväl varor, tjänster som åsikter – men det som DN inte förstår är att det inte är lättare utan mycket svårare. Konversationsmarknadsföring handlar inte om att manipulera utan om att ge idéer och tips men bloggare är mycket smarta: det går inte att starta någon sorts rörelse som man nu vill påskina. Jag jobbar med det – jag är rätt övertygad om att det idag är svårare att skapa en opinion än det var förut. För idag är det tusentals röster som det handlar om, det är hundratusentals kommentatorer som faktiskt pratar med varandra – och allt är sökbart, länkbart och kontrollerbart. Det var det inte förut.

Sen är det intressant att fundera – om nu DN anser att bloggarna som skrivit om FRA är ”nyttiga idioter” så är väl frågan: vem är nu nyttiga idioter för regeringen och de som vill få igenom FRA, IPred och framöver ACTA? Och vilken PR-byrå ligger bakom all den här kritiken (lånat från Stenudd via Opassande)

Här skrivs om kritiken av regeringens förslag till modifiering av FRA-lagen: Svenska Dagbladet här, här, här, härhär, DN här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här, Sydsvenskan här, här och här. och

För övrigt har Anna Troberg skrivit en lång analys av den förra artikeln. Och nej, Dick Erixon ger inga som helst svar – han bara försöker att sätta tillbaka bloggandet i ett gammalt sätt att se på media. Att han virrar på om telekombolagen bygger på de insinuationer som fanns i huvudartikeln. Erlandsson gör en runda om sitt motstånd, Josh är bitsk precis som Blogge. På nåt sätt så dränks DN just nu av drypande satir…

Uppdatering: Affärsvärlden tycker också att det är en tunn soppa kokad på spiken och gör en mycket bra sammanfattning av vad DN egentligen visar:

Innan DN kan visa att Mattias Söderhielm arbetade på uppdrag av någon hemlig aktör så får hans engagemang istället ses som ett exempel på bredden i FRA-motståndet: En del bloggade, en del demonstrerade, andra donerade privat kapital för att på olika sätt skapa engagemang kring frågan.

Misstänkliggjort FRA-motstånd

Johanna Nylander skriver extremt ironiserande och ilsket om den här artikeln som känns typiskt ”det är så pinsamt att vi journalister blir påverkade av pr-konsulter”. Själv känner jag det rätt ointressant: det som man måste se är att det snarare är pr-människor som gjort det här utifrån en stor del av eget engagemang – annars skulle de vara mer öppna med sitt engagemang (förutom Westander då). Rörelsen skulle aldrig blivit så stor om det inte funnits substans i frågan hos individerna som deltog. Bloggosfären hade varit tyst om frågan inte berört. Amanda Brihed påpekar att det än en gång är dödsryckningar från medias förlust av makten över medborgarnas tankar:

Det verkar som om det är väldigt svårt för tidningar som Dagens Nyheter att acceptera att en folkrörelse kan växa sig så stark som denna gjorde – utan att där finns någon sorts Mastermind bakom det hela. Utan att ledarna för rörelsen blivit sådär snuskigt stormrika på kuppen. Utan att någon har velat ta betalt för det de sysslat med.

Att skriva att gräsrotslobbying är ”kontroversiell” säger mer om journalistens egna hangups än vad det faktiskt handlar om. All pr söker det här – all marknadskommunikation söker att bli viral. Det är inte konstigare än så. Vi som jobbar med PR är inte själva utan åsikter. Bilden som Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg målar upp blir löjlig i slutänden. Men visst – ska vi spela på de strängarna: Ingrid Carlberg är gift med Pär Nuder. Innebär det att man ska tro mindre på vad hon gräver upp? Inte nödvändigtvis men artikeln i DN vill få människor att tro att vårt engagemang i FRA-frågan beror på helt andra saker än sant engagemang. Det är helt klart problematiskt.

För visst är det så att det går att starta spinn. Att få frågor att lyfta. Men det går inte om det inte finns ett äkta engagemang i botten. Att leverera bilden av att motståndet mot FRA bara handlar om pengar gör mig ledsen – å alla de bloggares vägnar som på sin fritid skrivit och skrivit. Tyvärr verkar artikeln ha en egen beställare – att misstänkliggöra motståndet för att på så sätt rädda ansiktet.

Samtidigt visar artikeln hur integritetsfrågorna skär över alla politiska linjer, över alla gamla hangups: för det kanske är den viktigaste frågan i en modern digital era av kommunikation. Att Svensson sedan inte kan låta bli att separera motståndet visar väl mer att även inom vänstern finns ett gammalt synsätt kvar.

Vidare är det några fel i DN-artikeln. Uttrycket ”bloggbävning” myntades av Blogge Bloggelito. Inget annat. Det som Falkvinge pratar om ett länktåg – kanske inte så snyggt egentligen men i det här fallet kanske nödvändigt.

Uppdatering: Hartman levererar en bredsida. Och jag tycker att han på många sätt har rätt. Mitt i steget berättar sin historia. Det är onekligen en artikel som kommer diskuteras mycket framöver. Dags att bloggarna också lär sig hur ett motspinn fungerar. Rick berättar sin sida av saken och gör en intressant analys av ”svärm”tänkandet (crowdsourcing).

Uppdatering: Drottningen skriver en bra drapa som vänder på hela steken och avslutar med att visa att det handlar om äkta engagemang:

Och nej, det är ingen som har betalat mig för att bli arg idag heller.

Hemliga Morsan skriver också om det och jag funderar över hur Bloggblad i en kommentar hos En liten tant tänker när hon lite guilty by association försöker få det hela till en genderfråga:

Heja tanten!
Jag noterar att det mest verkar vara män som är engagerade här… undrar just varför…

Scaber Nestor kommer att replikera och är en av dem som de två grävande journalisterna pratat med. Framtidstanken är bitsk och noterar att det hela uppenbart handlar om att medierna ser ett behov av att återerövra sin tolkningsöverhöghet. HAX påpekar att det jobb han gjort för Lakomaa+Company inte har med FRA att göra. Och det känns onekligen som om just när det gäller HAX är anklagelsen riktigt kvällstidningsäcklig. Det är en insinuation som helt klart slår hårt mot hans försök med både transparens och ärligt engagemang. Till och med Göran Pettersson, som varit en aktiv företrädare för FRA-lagen, tycker uppenbarligen att artikeln är hårt vinklad:

Bilden som ges är att ett antal idealistiska och naiva medborgare nyttjats av någon okänd kraft vars existens och syften varit okända för de protesterande. Trots att jag anser att hanteringen av FRA-frågan både skadat svensk underrättelsetjänst och försämrat förutsättningarna för skyddet av rikets säkerhet så tror jag inte att det är någon främmande stat som bakom kulisserna har regisserat protesterna.

Det jag dock blir lite förvånad över är att en del bloggare är förvånade över motspinnet. Det är en självklarhet och att det kom nu är inte så konstigt: IPred är igenom, FRA-lagen har blivit visserligen förändrad men ändå klubbats igenom. Regering och FRA-intressenter ser att de vunnit och väljer nu att försöka kväsa motståndet genom att misstänkliggöra det. Det är en taktik som ingen spinndoktor kan låta bli att använda. Fr a är ACTA på väg igenom liksom andra lagar som ska omskära digital kommunikation.

Uppdatering: Om journalisterna och DN tänkt sig att lägga ut ett länkbete så har de verkligen lyckats :). DRF undrar för övrigt varför han inte fått den där lönen som alla verkar ska ha fått.

Uppdatering: Läser nu sent på kvällen Federleys minst sagt märkliga inlägg och känner lite ”WTF”? Själv börjar jag ana att det faktum att jag och Emma och andra inom branschen valde att engagera oss nu ses som ett bevis på att allt är en konspiration. Sorry, men det här börjar faktiskt bli lite surrealistiskt.

Noterat

Hittar roliga tidningsgrodor hos Annie Johansson:

Dagbladet:
“Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv”

Nordvästra Skånes Tidningar:
“Mannen dog medan kvinnan avled”

Örebrokuriren:
“Gynekolog hittade knarkgömma”

Svenska Dagbladet:
“Färre gökar i södra Sverige”

Upsala Nya Tidning:
“Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse”

“Huset som brann ned till grunden blev totalförstört”

Ölandsbladet:
“Mindre poliser till Borgholm”

Östersundsposten:
“Krockade med älg på motorcykel”

Kan också notera att läsare av den här bloggen (eller de som orkar svara på en enkät) inte gillar julen: 97 stycken letar efter Valium medan 43 redan längtar efter nästa jul. Se så. Det är över nu.

US News ger oss tips om 50 saker som gör livet bättre nästa år. Jag tvivlar på att ”lära sig bridge” eller ”lära sig mer om Abraham Lincoln” gör någon mycket lyckligare.

Funderar du på att starta en blogg – eller kanske läsa den här för att inse vilka misstag du gjort? Problogger tipsar om Roadmap to become a blogger. Ptjaa… själv har jag svårt för konceptet ”skriva böcker om sociala medier”. Den är dock gratis den här.

Blondinbella är nummer 81 på Sveriges mäktigaste-lista. Själv blir jag, precis som Promemorian, mest fundersam över hur Aftonbladet plockat fram listan – vilka är incitamenten (jämför med Fokus lista från i höstas)? En del bloggare har blivit upprörda men glömmer uppenbarligen två saker: Aftonbladet har lagt Oscar Swartz på 67e plats vilket knappast är så fel. Sen är det ändå ett faktum: Blondinbella har lyckats att skapa sig en plattform där många lyssnar på henne. Det må vara fel eller rätt men ett faktum oavsett.

Onekligen en udda boktitel: ”Jag hade en gång en blogg”

Årets nya ord: bloggbävning; alltså har Blogge fått ett ord hos Språkrådet. Faktiskt rätt coolt att det inte är en kvällstidning som kreerar ett nytt ord utan en minst sagt icke-pk bloggare. Grattis Blogge.

HAX skriver genomtänkt och initierat om det uppblossande våldet mellan Israel och Palestina. Det är för jävligt det som händer men det finns, enligt min uppfattning, i detta en väldigt sned rapportering där det lätt glöms bort det som HAX faktiskt påpekar: Hamas har brutit vapenvilan konstant. DNs rapportering kan stå som exempel:

En rad kontor och institutioner i Gaza stad och Khan Yunes förstördes av israeliska attackrobotar. Samtidigt tätnade ringen av israeliska stridsvagnar, men Hamas ska inte räknas ut. Ett sjuttiotal pjäser nådde Israel på måndagen.

Det finns gränser för hur mycket man kan se det utifrån underdogperspektiv. Människorna som dör i Israel är ansiktslöst beskrivna medan de som dör i Palestina är målande beskrivna. Palestinierna har en utomordentlig pr-känsla i såna här delar – de  har fått lov att förfina den genom åren för att lyckas få ut sitt budskap. Det är knappast så att jag tillhör några Israelvänner men Hamas är en hårdför gruppering som valt en hårdför väg. Det som händer är inte att Israel vill kväsa Gaza.  Att Israel sedan begår brott mot varenda jävla konvention som finns ska självklart inte förglömmas. Problemet är att dramaturgin i Palestinafrågan inte längre går att göra svart och vit.

Josh gör en mycket bra postning om hur ”bevingade ord” helt enkelt kan komma från helt andra källor än de som sägs vara upphovsman till dem. Sen är han rolig också:

Charles Darwin tog för övrigt avstånd från socialdarwinismen. Undrar varför. Kanske tyckte han inte att tjocka vita män var det mest avancerade naturen kunde uppbringa. Kanske tyckte han inte att tjocka vita män var att anse som fit i något av ordens betydelser. Kanske insåg han att tjocka vita män inte var de som bäst anpassade sig efter världen, men väl de bästa på att anpassa världen efter sig själva.

Lotten har det inte lätt. Förhoppningsvis blir hennes 2009 bättre än 2008… Men man kan väl säga att skillnaden mellan oss ordinära bloggare och en Lotten är att även när det går åt helvete kan hon skriva en story om det.

På tal om roliga saker så har Kullin hittat en riktig blopper från SR och det blir ännu roligare när DNs radiokrönika blir mäkta upprörd. De råkar förklara att Harry Potter har dött, 78 år gammal. Pinter – Potter: hur svårt är inte de här brittiska namnen?

Så några uppmaningar: ge mig mer tips på bloggar att nominera till Stora Bloggpriset. Sport och modebloggar känns inte riktigt som min bag alltid. Teknikbloggarna jag läser tenderar att vara väldigt mycket… internetrelaterade. Men hallå: teknik är så mycket mer!

Sen är det roligt att se många länkar som man rotat fram hos andra. Det är det roliga med möjligheten att dela med sig av sina findings.

(För övrigt är jag orolig som fan.)

Reblog this post [with Zemanta]