Taggad: bloggande

För mycket todo-lista

Det är mycket att stå i. Egen företagare och eftersom förra veckan var minst sagt surrealistisk när det gäller att ha mycket jobb så blir det först nu som jag ska hinna att få själva showen på banan så att säga. Det är massor av saker som jag ska göra för första gången: fakturering, offerering, inbetalningar, utbetalningar, moms, pension, försäkring… you name it – nåt administrativt är det. Så i slutänden är det tänkt att jag ska tjäna pengar och köpa mat till familjen också…

Så de närmaste dagarna handlar det om att dels fakturera och skriva offerter, dels fixa kontoret – idag köpte jag en ny skärm: problemet är att ingen i Borlänge säljer Appletillbehör så jag blev utan tangentbord. Det blir lite surrealistiskt. Såg till att köpa ett SD-kort så att jag kan använda mobila bredbandsmodemet som USB-minne.

Avslutat en del grejer från förra veckan för att kunna fortsätta med det som måste göras.

Städa kontoret borde vara en prio.

Skrivit en meterlång ToDo-lista.

Bloggandet får stå tillbaka en del just nu. Har skrivit några rader om Hirdmans idiotier runt Twitter på digitalpr.se och jösses om ni visste hur många idéer som jag har för bloggar. Jag biter mig i tungan för att kommentera det som händer. Men en sak som långt bloggande ger – att det tar tid att skriva. För man vill länka rätt, leta upp vad andra sagt, läsa noggrannt. Det där som Anja Hirdman och Maria-Pia Boëthius anser inte sker på nätet (men i tidningen…).

En intressant sak är att jag nu kommer att bli ”kontorsnomad”. Jag har mitt kontor härhemma, jag har ett kontor i Stockholm hos JMW och jag kommer ändå att sitta mycket i offentliga miljöer och jobba. Tror det passar mig rätt bra. Sen har jag ju ställen att gå och hänga på. Om det känns trist nån gång menar jag.

Samtidigt är det nytt. Vem ska man fika med? Lunch? Om saker går åt helvete så är det bara mitt fel. Vem ska jag deala med lön med?

Det är spännande, ibland kräksmässigt oroande och oftast extremt roligt att göra den här resan.

Uppdatering: Inse – jag har inte ens färdiga visitkort…

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Låt varje bloggare bestämma sin egen etik

Mitt i Twitterflödet startade en diskussion runt att skapa ett gemensamt etiskt kodex för bloggare. En inte helt ny idé även om vissa verkade tro att den var ny och unik. Diskussionen i sig var rätt förvirrad – delvis på grund av att den skedde på Twitter, delvis för att idén inte var speciellt genomtänkt bland de som förde upp den på agendan. Om man ska försöka se vilka förslag som det hela handlar om så bygger det på att bloggare frivilligt ska underställa sig ett antal etiska regler och på det sättet ses som seriösa. Detta ska manifesteras med en banner eller liknande som visar att bloggen valt att ställa sig under regelverket. Ett förslag var att bloggare helt enkelt skulle följa de pressetiska spelregler som SJF och mediabranschen satt upp för journalister.

Frågan är intressant och har diskuterats genom åren i bloggosfären – fr a på det internationella planet. Exempelvis har det diskuterats om det är möjligt att ha ett enda kodex eller att det kan finnas flera olika kodex? Tim O’Reilly gjorde ett upprop för Bloggers Conduct i samband med ett större flamewar – hans regelverk är funktionsinriktat och handlar fr a om själva konversationen – inte bloggarnas innehåll. I kommentarerna till O’Reillys inlägg diskuteras samma frågor som vi diskuterade i Twitterdiskussionen (som vi glömde bort att hashtagga).

Min grundfråga är egentligen ”varför?”. Den förklaring som getts är ungefär ”för att veta vilka bloggare man kan lita på” och då blir min följdfråga: ”vem är det som behöver veta vilka bloggare man ska lita på?”. Min hypotes är att svaret på det skulle bli ”vi i media”. Tyvärr. För det hela är lite bakvänt tänkt – det bygger på att frivilligt eller med tvång skapa en strukturerad bloggosfär där det finns ett a-lag och b-lag. Den som går med på kodex blir – genom att man sätter kodexbadgen på sin blogg – automatiskt ”märkt” som trovärdig. Den som inte gör det blir misstänkliggjord (eftersom han/hon inte valt att underkasta sig bloggetiska reglerna) att vara en mindre trovärdig bloggare. Så fungerar kvalitetsmärkningar och etiska märkningar.

Jag ser ett antal problem med att driva på om gemensamma bloggetiska riktlinjer:

  • Vem är det som ska besluta vilka riktlinjer som är gemensamma? EU? Regeringen? PO? Det blir lätt en lightversion av det förslag som Marianne Mikkos förslag om registrering av bloggare.
  • Självklart kan vi sätta det som ett kollaborativt arbete men det skulle då också bygga på ett antal pararella kodex – en del i stil med CC-licenserna. Samtidigt måste man inse att om vi är säg 300 000 svenska bloggare så kan det antingen bli en rejäl långbänk eller arbete av ett fåtal. Om vi väljer ett kollaborativt sätt – vem är det då som ska säga att kodexen är färdig?
  • Att implementera SJFs spelregler innebär två problem:
    1. dessa är skrivna för en journalistisk kontext – med redaktion, anställnings/frilansförfarande och en propreritär publiceringsplattform
    2. de innebär att man ”professionaliserar” bloggandet på ett sätt som också kan förminska incitamenten att starta en blogg
  • Min största invändning kanske är att om en bloggare ställer sig under kodex, sätter sin banner eller badge på bloggen – men fortsätter att bryta mot det som är uppsatt – vem har rätten att ge straff? Om det inte finns några repressalier för ett brott mot koden så blir den meningslös så fort någon som går under den bryter mot den. Ingen tjänar på att etiska riktlinjer finns till men blir en papperstiger.
  • Om regelverkets mening är att skapa seriösa bloggare – och att ställa sig under etiska riktlinjer innebär att man ges en särställning vilken inte först och främst bygger på meritokrati utan på bloggarens vilja att sätta upp badgen och skriva på riktlinjerna. Det ska ske genom frivillighet men om man gör som ovan – så blir frivilligheten rejält villkorad och indirekt tvingande för att få vara en del av den svenska seriösa bloggosfären.

Så jag är skeptisk till att försöka skapa gemensamma regelverk – helt enkelt för att de både inskränker det som bloggandet handlar om: frihet att vara sin egen publicist liksom att det innebär endast en gest då det inte finns några som helst repressiva åtgärder att ta till om någon bryter mot reglerna som lovat att hålla dem. Jag tror att bloggosfären ändå är extremt självsanerande och att de gånger en blogg blir populär trots ett innehåll som trotsar alla spelregler inom etiken så beror det på att människor helt enkelt gillar att läsa den. Av samma anledning som man inte riktigt kan säga att de stora kvällstidningarna och diverse skvallertidningar lirar efter spelreglerna. Varför ska bloggar låta båda sidor komma till tals? Varför ska bloggare tvingas ge plats för repliker? Det hela bygger på en annan sorts medielogik än den logik som styr sociala medier och bloggar.

Marketing Pilgrim menar att det hela är ett hot mot det momentum och bloggosfärens möjlighet att vara något annat än traditionella medier:

To sum up, I don’t believe any broad code of conduct is going to do any good in preventing abuse, libel, or threats on blogs. If someone is hell-bent on being abusive, a pretty badge on your site is not going to deter them. While I appreciate the gesture – and understand this code is just a draft – I don’t think it’s going to do any good. Bloggers worried about the activities on their blog, and by their readers, are better off just implementing their own comment policy, which can be customized to their own individual needs.

Jag går på hans linje:

  • varje bloggare måste sätta sina egna regler. Det handlar om vilka gränser som man själv har, och vilka man vill sätta för sitt kommentarsfält.
  • det handlar om sunt förnuft och hyfs. Inget annat.
  • en blogg måste följa den vanliga svenska lagen: brott är ett brott oavsett om det är en traditionell tidning eller en blogg som begår brottet.
  • om en blogg vill vara publicist så är det bara att söka utgivningsbevis.

Uppdatering: Andra som bloggat om det är Allt under… där bloggarens ställning funderas över och Mary på MMK utvecklar sitt resonemang. Vi är inte överens men jag håller med henne att frågan måste diskuteras. Jag tror dock inte att bloggen nödvändigtvis är en utveckling av traditionella medier – det är mycket mer än det: traditionella medier har alltid varit inriktade på att sända till någon annan: en hel del bloggande sker mer för individen själv än först och främst för att sända till andra. Bloggen är också helt annorlunda då det är möjligt för vem som helst att använda den – det har aldrig tidigare funnits ett medium som är helt öppet. Det innebär också att regleringen måste (om den ens ska finnas) se helt annorlunda ut.

Uppdatering: Laakso ser skeptiskt på förslaget och precis som jag ovan ser han möjlig konsekvens som innebär kringskärning av friheten att blogga:

Den diskussion som pågår leder i sin förlängning till att beskära den bredd som finns bland individer som valt att dela med sig av sina tankar, synpunkter och åsikter genom bloggverktyg. Det är en debatt som kommer leda till en förtvining av fri debatt och diskussion trots att ambitionerna inte är sådana i utgångsläget.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Det tog slut mitt i…

En sak som kan fascinera mig när jag läser bloggar – fr a då jag hittar ämnen och bloggar via sökningar – är hur vissa skribenter bara slutar. Inget ”hej, nu har jag tröttnat så nu stängs den här bloggen” eller ”jag flyttar” eller något liknande utan helt enkelt inga nya postningar. Det är lite som att personen bara försvunnit mitt i ett steg. Lite som när folk försvinner i Brottskod: Försvunnen.

Samtidigt vore det ett rätt skönt sätt att sluta en blogg – mitt i alltihop. En dag så blir det inga fler uppdateringar, dammet börjar sakta lägga sig och vinden slår i fönsterrutorna. Det blir ett abrupt övergivet hus. Tallriken odiskad och dagens tidning uppslagen men det har sett ut på samma sätt under flera år.

Vore synd om folk började att rensa bland ”spökbloggarna”. De är som gamla slott, ett sorts snapshot av en tid i en viss människas liv.

Bloggar etiketter: ,

Är det rätt sängkamrater – och hur går det att dela bloggrum?

När jag läser ett pressmeddelande att tidningen Fokus återlanserar makthavare.se funderar jag över det här med att välja rätt sängkamrater – eller snarare: hur gör man när den mest intressanta samarbetspartnern samtidigt kan skada ens varumärke?

Makthavare.se, en wiki som jag skrev om redan 2007 när Fokus startade sajten tillsammans med Twingly. Den föll väl rätt snabbt i glömska, relanseras den, nu tillsammans med Almedalsbloggen och bolaget Inre Kabinettet som består av Magnus Ljungkvist, Jonas Morian, Cecilia Garme, Victor Bernhardtz, Anne Lindén, Stina Morian, Hampus Brynolf, Jakob Lind och Stina Ljungkvist.

Först ska sägas att jag gillar personerna bakom Almedalsbloggen och jag gillar Fokus. Jag inser att det är nödvändigt att skaffa sig samarbetspartners och uppenbarligen har samarbetet med Twingly inte gett det som man tänkt sig. Grundidén bakom makthavare.se var att alla skulle hjälpa till att skriva men det verkar inte ha fungerat som tänkt.

Och det nya upplägget är mycket spännande:

Nya makthavare.se blir en plats på nätet där både nybörjare och proffs på politik får aktuella händelser beskrivna både lättsamt och insiktsfullt. Bevakningen kommer att ske med fokus på de personer som formar den svenska politiken. Till att börja kommer makthavare.se att bestå av en gruppblogg med politiska nyheter, analyser och krönikor, samt en utökad version av den makthavarwiki som redan finns på sajten. På lite längre sikt kommer sajten att utökas med ytterligare funktioner.

Men min fundering över sängkammaren utgår från de många påpekanden som görs i pressmeddelandet från Fokus Karin Pettersson om att både Fokus och makthavare.se är politiskt obundna. Gruppen bakom Almedalsbloggen har, enligt min känsla, en stark övervikt mot socialliberalism. Det är onekligen lätt att en del kritiker kommer att säga att makthavare.se försöker driva en agenda på grund av Fokus samarbetspartner. Och Almedalsbloggen startades de facto  av höggradigt kända socialdemokrater och även om Stina är boss på Liberala Nyhetsbyrån, Garme och Lindén är journalister etc. etc. så är det ett möjligt scenario – som jag hoppas att man har bra svar på. Jag tror och hoppas att Fokus redaktion, liksom Inre Kabinettet, förstår problemet och har diskuterat igenom det.

Det hela visar på en spännande utveckling eftersom det är ett exempel på hur vi nu i Sverige ser en professionalisering av bloggandet – och av sociala medier som faktisk politisk opinionskanal. Newsmill börjar att vara en sorts ledarsida som öppnar upp för alla att delta, Second Opinon försöker skapa en plats för att vidareutveckla diskussioner från traditionella media, ett antal kollektiva bloggar1 har sett dagens ljus (ArvidFalk, Alliansfritt eller solidariskt mfl). Det intressanta är att det finns få (om ens några?) kollektiva nyliberala, libertarianistiska bloggar och när det gäller de konservativa ser det likadant ut när det gäller samarbeten. LouiseP och några andra hade ett projekt som jag inte ens minns namnet på – som väl rann ut i sanden. Liberala gruppbloggar? Den jag fått tips om – som jag kommer att kolla på är Att Dricka Liberalt, men i övrigt: vad finns det mer? Samtidigt hade vi för någon månad sen en het diskussion om hur s-märkta bloggar inte lyckas ta sig fram i blogg-Sverige. Och det är ju just Magnus och Promemorian, Kulturbloggen, Laakso och någon till som blivit stor. Svensson/Zaramis på yttersta vänsterkanten respektive Jinge, men annars är det libertinska, nyliberala bloggare som varit störst och mest omtalade. Självklart beroende på vilka saker som diskuterats men fortfarande så rent generellt så har dessa bloggar varit störst genom åren.

Så min hypotes är: Socialdemokrater är vana vid ett kollektivistiskt sätt att skapa politik – van vid att diskussioner hela tiden ska utgå från ett gemensamt synsätt: vilket gör att man också kan samsas om en blogg. De nyliberala och libertarianska bloggarna klarar inte av att försöka samverka och samarbeta eftersom själva grunden för deras2 världsbild bygger på en extrem individualism.

Det är helt enkelt en arena där vänsterinriktad kollektivism och en libertin individualism skapar olika val av plattform? Kan det vara så att det är svårare att hitta och lita på sina bloggsängkamrater som liberal och libertarian än som vänster och sosse? Tillit eller vana vid gemensamma övningar? Jag vet inte – kan tycka att det blir för svart och vitt att säga att sossar är kollektivister per se medan liberaler inte är det. Samtidigt är det en enkel slutsats att göra givet det som hänt – åtminstone när det gäller bloggosfären.

Så tillbaka till Fokus och makthavare.se så är det kanske självklart att välja den samarbetspartnern – men vad innebär det när det gäller gruppbloggandet? Blir det ett gäng socialliberaler och mer vänsterdrivna som kommer att utveckla sajten? Har man då som politiskt obunden tidning och sajt lyckats.

Jag tror ändå att makthavare.se faktiskt kan innebära en möjlighet för att visa kraften att göra saker tillsammans men samtidigt att hålla kvar det personliga. För jag är rätt övertygad om att vi behöver fler och fler gruppbloggar, fr a inom politiken men att de måste tillåtas vara mycket mer individuella när det gäller postningar. För det personliga är bloggens kärnvärde – och generellt också sociala mediers grundbult – vi vill inte konversera med en grupp: vi människor vill konversera med en annan människa.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. med kollektiva bloggar menar jag inte bloggar som är rena nyhetsbulletiner typ Frihetsfrontens blogg [↩]
  2. ok. vår då… [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Deepedition Bakvända Bloggpris: Slutsatser

Det var ett experiment. Det handlade om att på nåt sätt testa en tes.

Det jag skulle vilja testa är att dela ut ett pris som bygger på läsarens upplevelse av en blogg.

Men det visade sig dels vara rätt kul och faktiskt skapa ännu mer sug efter att kolla in nya bloggar för de som var med och röstade.

Jag tror att det är lätt att glömma bort varför man röstar på en blogg i alla tävlingar. Ibland kanske det snarare handlar om att försöka ”göra rätt röstning”? Jag vet inte.

Men jag hoppas att en sån här tävling: där själva bloggen inte är i centrum utan upplevelsen av den kan få oss att fundera över vad som faktiskt är det intressanta med en blogg.

Nästa steg att testa hypotesen är att faktiskt skriva omnämnanden om en del kända bloggar, på ett sätt som innebär att alla recenseras med ungefär samma språk – exempelvis Blondinbella mfl och se hur röstningen faller ut…

Man kan också fundera över det faktum att Lotten fick tre olika omnämnanden. Gissningsvis kan det ha med

  1. många som läser deepedition läser Lotten
  2. den som läser Lotten har också ordets gåva
  3. Lottens inbjudande till att kommunicera gör att man gärna skriver om hennes blogg en sån här gång

Jag vill helt enkelt tacka alla de som var med och testade det här. Jag vet inte om det blir någon fortsättning – vill ni det?

Vinnaren hittar du här och resten här.

Bloggar etiketter: , , ,

Deepedition Bakvända Bloggpris: Resten av bidragen avslöjade!

Som jag tidigare berättat så vann Leo Magnussons beskrivning av Lokessons blogg Deepedition Bakvända Bloggtävling.

dpdbkvblprs

Men resten då? Jag väljer att inte sätta ut eventuella poäng men jag vet att många är extremt nyfikna på vilka de andra bloggarna är. Så här kommer de – plus några bonusbeskrivningar:

Mary har skrivit följande:

En gång i världen fanns tidningen MAD. Idag finns bloggen X. Den är så begåvad i sin enkelhet med alla på kornetsituationer. den är både på allvar och på lek. Jag anser att varenda tidning med lite självaktning skulle anställa den här bloggaren. H*n kan fylla upp för Gahlin, Swanberg och vem som helst i samma genre. Det på ett modernt sätt dessutom, genom att blanda text och bild och nät och vardagsbetraktelser. Sveriges roligaste blogg – jag tror det. X is a must för att få dagens leende. Det behöver alla. X behövs och borde få ett större utrymme i media helt enkelt.

Och bloggen som är beskriven är: Stationsvakt

Anjo har skrivit följande beskrivning:

Redan innan lågkonjunkturen slog till planerade X att bygga miljövänligt, smart och utifrån tanken att onödigt är just onödigt. Nu står de mitt i en kris där inga pengar finns och deras tankesätt är än mer rätt i tiden.

Bloggen är Sync Blog.

Anonym har beskrivit en blogg:

En personligt skriven blogg om att överleva då och nu. Bloggaren berör genom att låta en ta del av funderingar och tankar utifrån att ha tvingats till att överleva.

Den beskrivna bloggen är VendettanBettan.

Batbut har skrivit följande:

Med några få, kraftfulla och oftast humoristiska meningar får hon fram sitt budskap. Och det oavsett om det gäller hennes irrfärder på den svenska landsbygden, jakten på drömprinsen eller djuplodande studier av kvällspressen

Bloggen som beskrivits är Pale Green Woman.

Kajsa har skrivit följande:

Rosa och svart. Ironi och allvar. Självdistans på hög nivå. Och små glimtar ur en verklighet, en vardag, där de små obetydliga stunderna gör hela bloggen. Iskall, enkel och med en självdistans som får en trilla i taket av skratt. En av få bloggar som lyckas vara bra bara genom att ta upp vardagen, precis så som den är.

Bloggen som hon beskrivit är Emmie – just the way I am. En gissning var Tricky Tricky.

Följande beskrivning har Ulrika Gabriel skrivit:

En blogg om köpstopp,vägen till hållbar konsumtion och om ett enklare liv. Torrt och trist? Oh, nej! Fullt av livsglädje, fakta, funderingar och vettiga tips. Vackra bilder och kloka tankar, alltså snyggt förpackad. En blogg där jag får lära mig nytt och vettigt utan en massa pekpinnar.

Och det är TaggaNer som beskrivits på det sättet.

Åsa beskriver sin favoritblogg så här:

Jag läser bloggen för att jag tycker den överraskar, samtidigt som den håller en linje. Reflektionerna är ofta klockrena i kombination med uttryck av nyfikenhet och intresse av hur andra tänker om samma sak. Bloggaren har stora kunskaper och intelligensen lyser igenom. Vardagliga tråkiga sysselsättningar kan lyfta till andra dimensioner genom ett annat tankesätt. Bloggen har bredd, men känns ändå rätt så nischad för det känns som om det finns en linje i den. Vardagligheter, dagsaktualiteter, ekonomiska vardagligheter och vetenskapliga reflektioner avlöser varandra. Bloggaren har en kunskap som bloggaren lyckas förmedla på ett lättsamt sätt. Det som skrivs är alltid bra skrivet. Jämförelsen med en populärvetenskaplig tidning finns ibland,  men jag föredrar i så fall den här bloggen på grund av variationen, humorn, integriteten hos bloggaren och att den alltid ger feedback på kommentarer.

Bloggen som beskrivs är Triloger.

David Jansson har skrivit följande:

Det här bloggen tycker jag ställer sig över alla andra genom det sätt som den kombinerar insikt och optimism. Många verkar tro att det inte verkar vara möjligt att vara verkligt insiktsfull och sann optimist samtidigt. Den här bloggen visar att det <i>är</i> möjligt. Den visar därmed att det går att skriva uppmuntrande hellre än kritiserande, och fortfarande vara slagkraftig.

Bloggen är Contrary Brin.

En anonym har skrivit på det här sättet:

Jag skrattar ofta högt när jag läser den här bloggen. Bloggaren tar sig an alla möjliga aspekter av samhället, vardag, politik, ekonomi, vetenskap med samma klarsynthet och återhållet sprudlande entusiasm. Man får faktiskt för sig att han sitter och småfnissar när han skriver! Med grunden i en vetenskap lånas vilt från andra vetenskaper på ett extremt förtjänstfullt vis. Resultatet blir till en tvärvetenskaplig gryta av insikter. Sammanfattningsvis; bloggen är lättläst och ohyggligt rolig.

Bloggen är Inslag.

Fischer skriver så här om sin favvo:

Det stilmässiga är det förbluffande. Från illeraktigt akademiserande till ren pip-i-magen-känsla – alltid med glöd och full fart framåt och kanske det tydligaste och mest självklara fokus jag sett på en ickekommersiell blogg. I sanning en representant för kategorin ”nya medier”.

Bloggen som Fredrik beskriver så här är Antigayretorik.

Hemliga Morsan har beskrivit en av sina favoriter så här:

Bloggen har det mest utvecklade samspelet mellan författaren och läsarna; en symbios. Författaren bygger ett hus, som kommentatorerna sedan fyller med liv och rörelse. Det är den enda blogg jag regelbundet går in och läser varje inlägg flera gånger, för att följa diskussionen bland kommentarerna.

Bloggen som hon beskriver så här är Lotten. Gissningar var… Lotten och www.hurjagblevrik.se .. eh…

Sofia S har skrivit om sin favoritblogg:

X blogg är som ett Kinderägg: tre i ett, liksom. Dels en dokusåpa fylld av igenkänningshumor och vardagsgalenskap, dels en folkbildningsinstitution med redogörelser och utredningar om ditt och datt, dels en salong för bildad och underhållande konversation. X är något av bloggarnas bloggare, och i hennes kommentatorsbås är stämningen hög, tankarna djupa, bildningen bred och humorn central. Att hon sen är genrens stilistiska mästare gör knappast saken sämre; X vet hur en slipsten ska dras …

Och bloggen som hon beskriver så här är… Lotten igen! Gissningar var Lotten och Hemliga Morsan aka Messerschmitt

Kristina J har beskrivit en (som det visar sig) klassiker:

Ibland skrattar jag gott åt hans humoristiska små historier eller filmsnuttar han hittat. Emellanåt njuter jag av hans oerhört vackra och stilfulla bilder. Ofta ler jag åt värmen i inlägg om barnen, vardagen, kärleken. Sen – helt plötsligt – en hästspark rätt i solar plexus och mina ögon tåras av de starka känslor han förmedlar. Hans blogg är starkt beroendeframkallande och fick jag lov att bara läsa en enda blogg skulle jag välja denna. Den har allt – och jag hoppas han aldrig, aldrig lägger ner!

Det är Ett liv i exil som beskrivs. Faktiskt gissade någon (?) på Silverfisken själv liksom Heja Abbe!

JennyLi har skrivit följande:

Här är varje inlägg som en virvelvind, det går snabbt, det viner om öronen och hjärncellerna får slå knut på sig själva för att hänga med – men det är värt det, varje gång. Mer än en gång har den här bloggen fått mig att överrumplas av plötsliga gapskratt, över de oväntade ordvändningar och associationslekar som skribenten dribblar fram. Jag imponeras, jag skrattar mig dubbelvikt och jag ser fram emot varje nytt inlägg!

Och bloggen som hon blir överrumplad av är… Lotten igen!! Gissningar var på Halvars Huvudsaker (virvelvind? *asg*) och Lilla Blå.

Sen har det kommit in några förklaringar för sent men de får gå som bonus:

Morelli skriver följande:

För att X bloggar frekvent, publicerar fantastiska bilder,  intressanta texter om olika fenomen som hon tänker på och hon länkar generöst till andra sajter. Hon bjuder på både sitt yrkesliv och sitt vardagsliv -men i precis lagom dos. Jag har aldrig träffat henne men känner mig mindre ensam när jag läser henne. En bra blogg är som en låtsaskompis!

Bloggen hon beskriver är Jenny Maria.

Och Pseudonaja skriver så här:

X står bakom en av Sveriges bästa bloggar. Hon skriver om vardagshändelser, festanekdoter, livet, jobbet, livet på jobbet, det jobbiga livet, livat på jobbet och mycket mer. Allt med en stor värme och ett självutlämnande utan att ge avkall på integriteten. Med ett rikt användande av metaforer gäckar hon läsaren och väcker nyfikenhet. Inte sällan inkluderas en twist som får en att frusta till i ett förlösande skratt. Jag lämnar alltid hennes blogg lite gladare.

och det är bloggen .en handfull vardagsrealism

Uppdatering: Glömde en som var med i tävlingen!

Jenny skriver så här:

Den här bloggen tycker jag om för att den gör ordkarameller av vardagen. Söta, syrliga, salta. Det filosofiskt vackra blandas med jordnära ironi och poetiska vardagsskildringar. Det bästa är att magin smittar av sig. En daglig dos, och även gråaste av vardagar får ett skimmer av distanserad skönhet och saga över sig.

Bloggen som beskrivs är Jensens Tankar. Nån trodde det var HakkeSnackar

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Blogg.se-röran fortsätter

Jag minns någon gång ’05 när det fanns en ung kille som satte ihop ett bloggverktyg och plötsligt stängde ner allt och lämnade en massa bloggare hanging. Det var inte snyggt men det var tidigt i bloggutvecklingen och man kan ibland få räkna med sånt.

Det som Roland Karlsson, vd på Blogg.se nu gör är illa. Själv har jag inte förstått hur man konstant misslyckats med att få normal teknik att inte fungera såsom ping och trackback men nu visar det sig att han är otrevlig (jag har fått några ilskna mail efter det här).

Han går fram som en ångvält och Mumaris historia gör mig rent ut sagt förbannad:

Jag påpekar att min blogg sedan en längre tid inte har haft med blogg.se att göra och det enda som hänt nu är att han har förstört för min dotter, det drabbar någon som inte har någonting med saken att göra.
Svordomarna fortsätter…. han vrålar att han minsann kan packa ihop hela min jävla blogg och skicka innehållet till spotlife, sen kan vi dra åt helvete! Spotlifes jävla trafik har belastat och förstört för vårat system! (vilket enligt Spotlife inte är sant då trafiken belastat Spotlifes egna servrar.

Han må vara hur jävla förbannad han vill på Spotlife men att faktiskt ge ut det material människor skapat är det minsta man kan göra. De själva höll fanan högt när ägarna till den gamla programvaran ville stänga av allt efter strandade förhandlingar. Att svära åt människor och stänga av saker utan att kolla, dubbelkolla och ibland trippelkolla är något som ändå måste vara en grundläggande sak för en VD i ett bolag som tjänat rejält med pengar på sina bloggare då reklamintäkterna går till Blogg.se. Att nu inte ens öppna upp ett konto såpass att det går att avsluta är lågt.

Jag tycker i grunden att (bortsett från tekniken som konstant varit urusel även i det nya systemet) blogg.se och Roland var viktiga för den utveckling som bloggandet men nu har allt annat varvat blogg.se ett par tre gånger.

Jag undrar vad Aller Förlag tycker om att VD i det bolag de äger till 51 % svär och gormar mot personer som hjälpt dem att öka sina intäkter?

Är det här bra ambassadörsskapande?

Uppdatering: Min kära vän Schmut har ju (hade glömt det) varit ute för Roland Karlsson och Blogg.se (tyvärr verkar Mumari eller Spotlife glömt bort att det är bra att kunna länka separata kommentarer…) (visade sig att om man klickar på #[siffra] så fungerade det – men det visar sig inte i nedre vänstra hörnet på webbrowsern som jag brukar kolla adresserna i).

bild-25

Uppdatering: Mumari har fått lite hjälp och Roland har lugnat ner sig. Bra det – men tyvärr Roland Karlsson: vi är nog rätt många som kommer att fortsätta att hjälpa bloggare att ta sig ur ditt bygge som känns som ”walled gardens”. Mumari har också uppmärksammat den märkliga spam-trend som en hel del idiotiska kids tror är ett bra SEO – något som jag uppmärksammade här. Jag kan säga så här: den som testar det på deepedition.com kommer att skickas till spamkön och ramla in i Akismets databas. Det vill ni inte…

Roande är att snedseglarna i Dagens Medias kommentarsfält spenderar så mycket energi på det här… Resumé har också skrivit om det precis som Affärsvärlden (sic!) och Expressen, E24. Bloggkommentatorerna menar att Mumari är subjektiv. Klart som fan. WTFdotcom har själv varit utsatt för Rolands koleriska utbrott.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

To be Good to oneself

Ulrika Good skriver om att bli pitchad som bloggare – och att säga nej. Hennes postning handlar om att faktiskt vara sann mot sig själv och sitt skrivande. Jag tycker det är en oerhört viktig postning att läsa för alla som finns i bloggosfären (ja, ordet är sjukt sticky…) – såväl bloggare som pr-människor.

kände jag att det skulle innebära att bloggande skulle förenas med prestationskrav, vilket alltså gör att jag låser mig och inte tycker det är kul längre.
Jag vill ju liksom inte komma hem till ett jobb till, det är inte därför jag har den här hobbyn.

Det här är lite av den gordiska knuten för både oss som bloggar – och oss som jobbar med att försöka hitta ett bra sätt att använda sociala medier som en marknadskommunikationskanal. För det senare är både intressant och nödvändigt för att digitala medier ska kunna ta ett ytterligare steg i sin utveckling – och samtidigt är det än viktigare att det görs rätt och inte på det sätt som klåpare valt att göra med telemarketing. Det får inte vara intrusivt, det får inte innebära krav och att styra bloggare och andra – marknadsföring idag är viral i alla stycken och det innebär också att den måste vara ärlig. Att kommunicera med marknaden idag handlar om att föra konversationer – och det kräver takt och ton, och transparens.

Det som Blondinbella gör handlar om dålig marknadskommunikation i längden1. Det kommer inte att hålla: att försöka flyga under radarn går ett kort tag – sedan tappar man höjd och slår i backen. Det är därför det är viktigt att både hålla kontakt och fråga sådana som Ulrika och liknande bloggare och att sedan vara mycket ärlig och inte ställa krav respektive att alla ska spela med öppna kort.

En av sociala medie-scenens stora teoretiker Chris Brogan råkade ut för en rejäl storm när han faktiskt skrev en sponsrad postning om K-Mart och leksaker. Hans grundläggande syn på sina val att skriva sponsrade postningar är den här:

My take is this: if I write about something where I have been obviously influenced, I will disclose this. If I’m writing about something for passion, then I’m just going to write about it. I see lots of PR people stuck in the trap of writing, “they’re not a client – I just love what they do.” Screw that. I’ll tell you who pays me and everyone else is someone I’m writing about because I like what they do.

Det var många som hade åsikter om det. Chris Brogan själv är noga med att det ska vara full disclosure men ser det också som en viktig sak att diskutera ämnet:

It doesn’t mean that everything on the web is geared towards advertising. In fact, that’s the beauty of it. This is the first medium in modern history to be built NOT for commercialism, but instead, for communication. And people can survive quite nicely without dealing with making money. Perfectly fine, acceptable, and part of the web.

Chris Brogan har valt att göra det flera gånger och jag tycker att det är både modigt och smart – eftersom han faktiskt sätter fingret på ett antal problem med sociala medier som marknadsföringskanal men Jeremiah Owyang2 visar också problemen och farorna.

I grunden handlar det helt enkelt om tillit och personligt förtroende. Och det är upp till varje bloggare att välja vilken väg man vill gå. Jag tror inte att det är farligt – så länge man berättar vad man gör och varför. Jag skulle gärna se att fler bloggare hade råd och möjlighet att faktiskt göra sin grej – om det innebär att de också väljer att skriva om saker de blivit pitchade – och betalda för så är det ok – så länge man gör det öppet och med passion. Som bloggare är det personliga varumärket extremt viktigt – vilket innebär att de varumärken man väljer att samarbeta med ska vara sådana som man vill koppla till sitt varumärke: eftersom det blir så när man går in i en professionell relation.

Opassande-Emma skriver i en kommentar hos Ulrika en sak som är minst lika viktig: hur vi påverkas av läsarframgångar – något som kanske kan vara än så mycket påverkande av vad vi skriver och hur vi hanterar vårt bloggande:

faktum är att vi läsare kan tendera att vara minst lika krävande och förvänta oss prestationer på det ena eller andra viset. Styrkan i det du skriver är att hålla reda på gränsen och inte gå över den.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. Det stämmer förhoppningsvis till eftertanke i Blondinbellalägret att hon inte blev nominerad till Stora Bloggpriset [↩]
  2. Ok, nu är det bara Seth Godin kvar så har jag petat in alla mina gurus i samma postning [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Korta noteringar innan snöskottningen

Google är i blåsväder för sitt handhavande av Blogger. Det är ett antal personer som plötsligt inte kommit åt sin bloggar genom att någon valt att spammärka den – eller spammärka epostadressen som är kopplad till bloggen. Nu visar det sig också att gamla postningar på musikbloggar försvinner spårlöst och utan förklaring. Och än en gång är problemet att det är sjukt svårt att komma i kontakt med någon person som har administratörsansvar – support och liknande sker konstant på forum.

Laakso skriver om hur makten över ordet förändrats. Själv menar jag att förändringen är ännu större – det handlar om att makten över tanken inte längre tillhör staten och media utan individen är själv ansvarig för att tolka sin egen verklighet, och kan delge den till andra. Mer om det här och här.

Amerikanska delstater har ibland mycket märklig lagstiftning. Nu har det i vissa stater blivit förbjudet för unga att skicka nakenbilder på sig själv via epost och mms. Det går under barnporr- och sexbrott. Det är självklart så att det inte är bra att göra det men logiken i att en person kan dömas som sexbrottsling genom att ha tagit bilder på sig själv är inte direkt och solid.

Jag har puffat för den här postningen på niclasstrandh.com men den är så viktig att jag vill göra det här också. Ätstörningar är inget som är enkelt, det är ett komplext tillstånd som förändras hos personen. Att läsa Jennys berättelse kan förhoppningsvis ge större kunskap.

Opassande har en postning som är intressant då den tar upp att vissa valt att misstänkliggöra motståndare till FRA som lobbyister. Frågan är väl vad man skulle vara lobbyist för? Terrorism? Idiotiskt från ”glad socialdemokrat” som sedan försöker att släta över det hela. Problemet är att själva tankespåret inte är nytt: samma sak utsattes Isabella Lund och vi som stött hennes sak för av snedseglaren Johanna Parikka Altenstedt och andra – att det är någon som betalar för att lobba i frågor som inte stämmer överens med en allmänt politiskt korrekt hållning eller att alla som stödjer motstånd mot svensk sexköpslagstiftning är torskar.

Alla gratulerar vi Birro med sambo till nytillskottet i familjen.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

Jag är helt enkelt väldigt förväntansfull

Jag har suttit och läst igenom de nomineringar som kommit in på min egen lilla bakvända bloggtävling och är fascinerad och glad:

  • Jag kommer inte att ta bort någon nominering. De är fantastiskt bra gjorda och kommer att behöva väldigt lite ”handpåläggning” för att anonymisera bloggen som de handlar om. Några har missat att det var just att skriva på ett sätt att den nominerade bloggen inte kan identifieras som var grejen :).
  • Jag kommer faktiskt att nominera en egen blogg – däremot tänker jag inte rösta i tävlingen. Helt enkelt för att det blir ännu mer spännande då…

Det har kommit in femton nomineringar allt som allt. Det är lite för lite. Jag tänker sätta ett minimum på 25 nomineringar. Dels blir det ett större urval då och dels blir det roligare att läsa. Jag hoppas att ni helt enkelt nu hjälper mig att marknadsföra tävlingen lite – lite länkkärlek har ingen dött av :).

Vill man läsa mer om själva tävlingen (för nytillkomna läsare) så finns tidigare postningar här och här.

För att rösta går man till formuläret här.

Bloggar etiketter: , , ,