Deepedition 10 år – en blogg om allt det andra

nickedata.jpg

Den här bloggen fyller tio år idag. Eller så här: det är tio år sedan första inlägget på bloggen som heter Deepedition. Den startade på Blogspot för lite mer än tio år sen, och i samband med överflyttningen på egen domän och webbhotell så rensade jag bort allt utom det som var värt att spara.

Idag är väl bloggen att jämföra med en dement gammal gubbe. Händer inte mycket, lever på gamla lagrar men då och då (om än mycket sällan) så glimrar det till av klarhet och det kommer nåt som i bästa fall är läsvärt.

Jämförelsen med en gammal gubbe är inte så fel heller när det kommer till teknik, eller så skulle man kunna jämföra bloggen med en gammal rätt trött och halvtrasig bil. Det krävs väldigt mycket kraft för att göra det enklaste. Något är trasigt någonstans, databaserna är som en dåligt inställd motor. Tyvärr är det ingen som riktigt vet vad felet är. Som mest var vi fyra stycken inne samtidigt och rotade runt. För att den ska rulla har jag fått ta bort det mesta lull-lull, och adderat massor med cache och fysiskt ram-minne i servern.

Mitt bloggande

Jag har skrivit om det förr. Om att Deepedition liksom aldrig dör även om det blir mindre och mindre bloggande av det hela. Det hela startade ju egentligen så fort jag kopplade upp mig – men då som längre texter på BBS-er (First Class hade ju en funktion där man kunde skriva nån sorts längre krönikor), texter på hemsidan, inlägg på Lunarstorm, sen en tid av reloading. När jag blev sjuk 2001 så startade jag min första blogg. På Blogger. Den är raderad, trashad och alla är glada för det. Men det gav mig direkt sug att fortsätta. Så det blev fler Blogger-bloggar: en del samarbeten bland annat med Angela Alvarez som jag nu då och då sitter i samma P4 Nyhetspanel med, och ganska snart började jag blogga mer strukturerat. Jag kom tillbaka till en ny karriär och mitt liv inom reklambranschen är tätt sammanknutet med bloggande. Det som började som en blogg för att spara saker jag läste blev Researcher.se och ganska snart kände jag att jag ville blogga om annat än reklam. Också. Researcher2 var en kort sak på Blogg.se-plattformen 2004-ish och diverse olika andra bloggar på Bloggi.se mm landade i att jag startade en Blogger-blogg: Deepedition. Snart såg jag till att lägga även den som egen domän på Oderlandservern. Och WordPress.

Det är den ni läser nu. 2005 på sommaren startade Deepedition på riktigt.

Efter det har det blivit ett antal bloggar i samarbete. Same same but different startade jag och Sofia Mirjamsdotter, Mindpark med en mängd skribenter under Jardenbergs paraply och lite Adland. Och sen kom Digitalpr.se i och med att jag sålde min del av Heimer & Company och började egen låda. En del bloggande på JMW blev det och en hel del gästbloggande på andra platser också. Och mängder med hjälp till andra att sätta upp och få igång sitt bloggande.

deepedblogghistory

Historien om Deepedition

Som jag skrev så är Deepedition en sorts fortsättning på Researcher, men lite vid sidan av. Researcher blev en relativt välbesökt blogg under några år; kanske den första renodlade svenska bloggen om marknadsföring och sedan en av en handfull bloggar som byggde en bortom Resumé och Dagens Media diskussion och förmedling av branschinsikter. Många byråer startade bloggar efterhand och under några år var kommunikationsbranschen mycket duktig på att utnyttja bloggande som en pr-kanal. Runt 2005 började också den första vågen av media-bloggar; journalister och krönikörer började blogga – och då inte om branschen utan om mycket annat. Bloggvärlden började att breddas, utvecklas (läs gärna två första kapitlen i den pågående historieskrivningen om den svenska blogghistorien) och inte minst bli mer och mer synlig även inom media – även om journalister ständigt hånade bloggandet och ”dagbok på nätet” är en av de segaste benämningarna runt blogg som finns.

Eftersom jag skrivit såpass länge och mycket – ofta om annat än marknadsföring – på andra plattformar saknade jag att kunna göra det även på en blogg. Researcher ville jag inte blanda ut med mina andra åsikter, tankar och berättelser. Vid det här laget var jag också på riktigt tillbaka i arbetslivet efter min långa sjukskrivning för utmattningsdepression och jag var aktiv på diverse forum runt marknadsföring (Bold) och en del skrivande och diskuterande på Adland. Det jag kände att jag behövde var en bredare plattform, men också en fördjupning av mitt digitala steg. En annan version.

Min ”återkomst till livet” från den långa och svåra sjukdomstiden fick mig också att fascineras av historien om Diwali eller Deepavali. En fest där det onda övervinns, om Shivas återkomst efter att besegrat demonerna. Så – det tillsammans med att skapa en ny edition blev Deepedition. Den djupare editionen. Vilket sedan blev förkortat till Deeped, som blev min ”handle” och sedemera även mitt förnamn. Mer om det finns att läsa i den här posten.

deeprubb2.jpg

deepeditionrubbe.jpg

 

cropped-deeped14.jpg

cropped-nyloggodeep940.jpg

 

cropped-deepeditionnew.jpg

deepnya.png

 

newdeepeditonlogo

Deepedition under tio år

Början var nog ganska skakig. Ganska mycket metabloggande och en hel del som nog kan kallas dagboksskrivande, korta uppdateringar om det som är aktuellt. För att sedan bli mer och mer politik, uppdelat med längre personliga texter. Deepedition blev helt enkelt en blogg ”om allt det andra” – det som inte hade med mitt professionella liv att göra. Vilket sedan blev svårare och svårare att särskilja när jag runt 2007 började att arbeta mer och mer med sociala medier även i mitt jobb.

Men jag tror ändå att den här bloggen kan ge en ganska bra bild av mig, min utveckling som person under åtminstone sex, sju år. För om början innebar frekventa uppdateringar så innebar Facebook och Twitter (och Jaiku) att de där korta uppdateringarna som renderade massa kommentarer flyttades till de plattformarna. Bloggens funktion som socialt media förändrades desto viktigare Facebook och Twitter blev för samtalet, dialogen och diskussionerna. Åtminstone för mig som gärna diskuterade antingen sociala medier eller politik.

Men bloggen blev en viktig kanal för mig, och under åren runt TPB, IPRED, Wikileaks och liknande diskussioner där bloggosfären var en viktig opinionsbildare så var också Deepedition en del av det. De senaste åren om Piratpartiet, SD och liknande. Utan bloggen hade väldigt lite av det jag är idag mejslats fram – kanske på gott och ont. Bloggen har också gjort att jag lärt känna många personer, och även varit en viktig del för mitt jobb.

Samtidigt har den de senaste tre – fyra åren levt lite på nåder. Så många andra kanaler som tagit tid, plats och på många sätt fyllt det behov som bloggen skapades för att fylla. Några gånger har jag på riktigt funderat på att lägga ner den – eftersom de delvis blir ett dåligt samvete; inget händer ju på den under den mesta tiden. Samtidigt – den är en del av mig. Om jag förut började en diskussion med att blogga så är det snarare så att jag samlar ihop nån sorts insikt och slutsats i en bloggpost efter någon, några dagars läsande och diskuterande på andra plattformar.

stats-table

Bäst och mest delat och allt sånt

Jag gick igenom lite statistik också. Tio år är en lång tid – och det är eoner när det handlar om bloggandet. Så det här med statistik har varit lite halvdant. De tidiga åren var det inte helt enkelt och solitt när det gällde att mäta och väga och räkna. Men åtminstone sedan 2008 så har jag tillförlitlig statistik. Den ser ut så här:

De bästa bloggposterna (mest lästa) i mitt flöde (enligt Google Analytics):

  1. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  2. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  3. SD-väljare är kanske inte rasister
  4. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  5. En sjuåring med fotboja
  6. Dags för lite bloggmobbning
  7. Bloggnamn, handles och namn
  8. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  9. Inte alla män
  10. Konsekvensen av upprördheten
  11. Deppad eller deprimerad
  12. Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är sant?
  13. Retaliate with love
  14. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  15. Slå och mobba politiker enligt vänstern
  16. Det var tyvärr väntat, 2 kr till Haiti var vidrig scam
  17. Jag är numera pirat, Pontén made me
  18. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag
  19. Grace Wellness kallar mig lögnare
  20. En soppa av konspirationer, pressetik och kvinnosyn

Slutsatsen är att de senaste åren är att bloggen lästes mest under 2008-2010 även om de mest lästa postningarna hör till de senaste åren. De tre översta är mångdubbelt större än övriga.

De mest kommenterade bloggposterna (enligt min WordPress):

  1. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Bloggnamn, handles och namn
  4. Dags för lite bloggmobbning
  5. Gud, tro och åttaåringens fråga
  6. När Zlatan dödade en dröm
  7. Svenskens millimeterrättvisa
  8. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  9. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  10. Dagens lärdomar av fröken BRB
  11. Piratpartiet går på grund
  12. Slå ner hororna i skorna
  13. Det här med skolavslutningar
  14. Domen är en fällande dom mot demokratin
  15. Dagens media har inte förstått ännu
  16. Jag – en patriarkal sexistisk översittare
  17. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  18. Incitamentens makt
  19. Några korta kommentarer
  20. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag

Slutsatsen att dra här är att kommenterandet uppenbart flyttat någon annanstans. Det är endast posten om SD som genererat mängder med kommentarer men det beror på att det var en lång och märklig debatt i det kommentarsfältet. För övrigt är det frapperande hur kommenterandet flyttat till Facebook och Twitter.

Fem mest delade inläggen (enligt Sharedcount):

  1. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  4. När Zlatan dödade en dröm
  5. Inte alla män

Det är otroligt intressant att se hur bara de två senaste åren förändrat hur vi hittar saker på nätet. Delningarna är väldigt få innan 2013 men efter det så är det helt klart Facebook och sen Twitter som driver trafiken.

Så vad kan man se av det här? Att Deepedition mest läses och gillas när den tar upp aktuella frågor och gärna politiska. Engagemang i kommentarer skapas när saker är provocerande. För att få mycket läsare bortsett från att få delningar handlar om att få in länkar i andra större medier. Men samtidigt ser man idag en markant minskning i antal klick på länkar; inkommande trafik via förtjänade medier (andras bloggar etc) har minskat radikalt.

Självklart är det också påverkande av antalet postningar liksom hur aktiv jag själv är att skaffa delningar som bygger trafik. Men helt klart ser man en stor skillnad i hur en blogg skaffade trafik förr gentemot nu.

Bloggandet framöver

Jag tror att bloggen som det vi hittills känner den är i övergående. Stora bloggar utvecklas till online-medier, bloggande för bloggandets skull försvinner mer och mer. Däremot så ökar värdet i bloggen som en plattform för kunskapsöverföring, fördjupning, längre texter och inte minst som landningssida för innehåll från andra plattformar. Vi ser en spännande utveckling i Medium där individuella bloggar blir en del av ett stort mediakollektiv. Tillsammans med andra format är texten viktig och bloggens enkelhet att hantera, snabbhet att uppdatera och inte minst WordPress styrka som innehållsbärare innebär att bloggen kanske aldrig varit en så viktig plats: för att bära allt från shownotes för podcast, samla ihop ingress och sammanfattning över filmer, vara en landningsplats för trafik genererad från andra sociala kanaler och dokumentera det som händer i en mer beständig form än Facebook eller Twitter.

Deepedition lär bli kvar. Säkert inte med någon högre frekvens än förut. Men som en plattform för mig att samla ihop, tänka till. Och då och då förhoppningsvis leverera något värt att läsa.

Tack för de här tio åren.

1000 piskrapp för en blogg

Deepedition fyller tio år typ nån gång här i dagarna. Den här versionen kom till i juni men den startade som en Blogger-blogg. Jag har bloggat sedan 2001. Jag har sagt mycket dumt men förhoppningsvis också förändrat något. Jag har aldrig behövt vara rädd för att det jag skriver skulle skada mig mer än möjligen min karriär. Vilket man kan ta.

Raif Badawi har inte den lyxen. Raif Badawi är bloggare och är dömd till tio års fängelse och 1000 piskrapp, femtio stycken varje fredag. För att ha bloggat. Detta för att han av saudiska myndigheter anses med sina texter skändat islam.

Jag kan skriva att vår kung är dum, att man borde hänga Gud, att Mohammed kan avbildas som en rondellhund och att Löfven är en tönt. Jag kan ge mig på allt som är heligt oavsett religion eller politik, svensk kultur eller töntiga poplåtar. Det är min rätt. Det är min yttrandefrihet. Visst kan kristna, muslimer, socialdemokrater eller monarkister bli upprörda. Men ingen av dem kan med lagen komma åt mig. Och ingen av dem har rätt att försöka tysta mig.

Hela världen har skrämts, med rätta, av det hat och den skeva tolkning av islam som triggade ett antal franska islamister att avrätta en tidningsredaktion. När journalister använde sin rättighet så blev de dödade. När judiska familjer skulle handla inför sabbaten blev de tagna som gisslan. Och när Raif väljer att skriva kritiskt mot islamiska lagar så blir han dömd att piskas. Men få väljer att notera detta. Inget #jesuisRaif.

Ett land må ha rätt att ha lagar som styr struktur och förhindrar att människor far illa. Men när lagar innebär att människor far illa så är det inte rätt, när ett straff innebär att. Och muslimer har all rätt i världen att uppröras av avbildningar av profeten eftersom det bryter mot vad som står i Koranen. Men ingen har rätt att utmäta ett straff som döden.

1000 piskslag innebär en stor fara för en person. Både hens psykiska och fysiska välmående kommer att påverkas. Det vi kan göra är att inte vara tysta.

Som bloggare är jag stolt över att vara just det. Det här är mitt verktyg. Det här är min tidning, mitt manifest, min dagbok. Så också för Raif, och andra bloggare som förtrycks för att de vågar stå upp för det de tror på.

Skriv på petitionen. Dela vidare och berätta om detta. Blogga om det!

 

Ps. Och nej, de som försöker göra en jämförelse mellan det här och Dan Park kan gå och gömma sig. Dan Park har inte blivit dömd till att bli piskad. Och de som orerar om att det skulle vara islams fel och det är en ond religion bör a) läsa Bibeln b) läsa kristendomens historia. Ds. 

 

Hicka

Uppdaterade ett gammalt inlägg. Istället för att få upp allt så försvann alla postningar på bloggen.
Deepedition har funnits sen 2005. Det är (om ni ursäktar) en del av den tidiga svenska blogghistorien. Och min baby.
Ni kan tänka er att man håller andan då.

Men jag har valt sedan många många år (2003 för att vara exakt) ett briljant webbhotell: Oderland. Så istället för att ge mig in och rota ibland alla databaserna tog jag en stilla chat med dem.

MySQL-databasen hade kraschat i samband med att jag försökte uppdatera en äldre postning. Efter att den reparerats så ska allt vara nice and dandy. Och är det inte det så vet jag ju nu vad som kan vara felet.

Nu ska jag åka till jobbet.

SJ faller på eget grepp

I onsdags skrev jag om SJ sittande på tåget. Jag gav ombordpersonalen credd för att stå ut med gnälliga gubbar och gummor som inte inser att problemen för SJ är mer strukturella.

Senare får man läsa om Therese och den olycka som skedde på Stockholms central i måndags. Där ombordpersonal onekligen kan ifrågasättas för sitt handlande – både som en del av olyckan men också i att välja att anklaga Therese för att försökt hoppa på tåget i farten. Det senare verkar numera vara SJs officiella linje – som de för fram trots att flertalet vittnen påpekar att det inte är sant.

Andreas Nilsson har gjort ett grävjobb som borde direktkvalificera till Guldspaden – och hans arbetsgivare Dagen borde skämmas att de inte tog in jobbet utan han får göra det på fritiden. Läs hans genomgång av historien där han försöker få svar från SJ, han intervjuar de läkare som var först på plats.

Som pendlare blir jag tyvärr inte längre förvånad; kaoset på Stockholms C är numera vardag och med SJs minst sagt märkliga sätt att hantera avgångstider som ”beräknade” vilket innebär att försenade tåg kan gå tidigare än utsatt tid så skapas såna här situationer. Jag förstår att det är svårt att hinna skylta om tågen eftersom det verkar vara totalkatastrof borta i vagnhallarna – men då måste ombordpersonalen ta sitt ansvar och finnas tillgängliga för frågor och informera på perrongen.

Det som skrämmer mest i den här historien är dock att SJ väljer att skapa en sanning som innebär att man skyller på en enskild människa. Det där kunde varit vem som helst av oss – fr a eftersom just vartenda Eskilstuna-tåg varit inställt den senaste tiden. Man vill komma med ett tåg – man vill komma hem.

Problemet är som vanligt tvåfalt: det politiska/ekonomiska i att vi faktiskt inte har reell konkurrens inom järnvägen och att man väljer att strunta i vad som inom andra branscher vore en självklarhet respektive att man inte förstår mänskliga beteenden. Hur fungerar en människa i stress? Det är något man tekniskt då får bygga bort. Hur fungerar vi människor när det gäller resande? Det är scenarior som måste adderas när man skapar logistiken runt förseningar och säkerhet.

Nej, att missa ett tåg är (sällan) hela världen men det känns som det när man stressar och bredsladdar in på perrongen. Att då inte få svar eller behöva försöka att få komma ombord på det man uppfattar som ett stillastående tåg.

I veckan började jag verkligen fundera hur länge de vagnsset som trafikerar svenska järnvägar kommer att hålla. Det knakar och smäller, fler och fler saker verkar inte fungera som de ska – de vagnar som nu oftast trafikerar dalabanan är av en rejält ålderstigen typ.

Slutligen – Andreas Nilssons val att gräva vidare i historien, och använda sin blogg för att publicera det hela visar på en helt annan värld. SJs försök att fortsätta ett traditionellt arbete med förnekande och inga kommentarer innebär att de totalt förlorar sin möjlighet att bedriva ett proaktivt kommunikationsarbete. Det är sannerligen intressant.