Taggad: Åsk Wäppling

Deeped tar #icebucketchallenge #ALSicebucketchallenge

Om du vill ge en gåva och hjälpa vännen Karin med sin insamling så tipsar jag om Karins insamling via Neurogåvan.

Uppdatering: bara ALSA.org har fått in över 70 miljoner dollar. Det är nästan en halv miljard svenska kronor.

Jag blev utmanad att göra #icebucketchallenge eller #ALSicebucketchallenge av @jonas_halmstad (längst ned i posten finns videon och vilka jag utmanat).

Det intressanta blev egentligen diskussionen runt den – om det ”bara” är ett jippo eller om det finns någon mening. Först kanske man helt enkelt ska titta på den här filmen:

Generellt är det mängder med kändisar som antagit utmaningen och även skänkt pengar. Uppenbarligen har det kommit in oerhört mycket mer pengar till ALS-forskning under några veckor av vattenhällande än det kommit in motsvarande tid utan en sån här meme.

Reglerna är enkla:

  1. Bli utmanad.
  2. Anta utmaningen eller inte.
  3. Om du bailar – betala motsvarande 100 dollar till forskningen.
  4. Om du antar den – fixa så att du häller jävligt kallt vatten över skallen (helst is men det misslyckades jag med).
  5. Filma det och lägg ut. Gärna med information om donationer mm.
  6. Donera pengar själv. Enligt ”reglerna” mindre än 100 dollar men här är det väldigt mycket rekommendationer snarare än regler :).

Kritiken har dels handlat om att utmaningen i grunden bygger på att antingen hälla vatten över sig eller skänka pengar. Idag är det snarare så att man gör både ock – och utmanar andra. Kritiken har också handlat om att det hela inte egentligen berättar om ALS eller vad det handlar om utan blir en mer grej runt att hälla vatten över sig. Också att kopplingen isvatten – ALS är väldigt vag.

Inom fr a  amerikansk fotboll och basebool är en ishink alltid närvarande, det är ett prank att hälla det över någon – och att flytta över det till att göra det själv för något – ganska vettigt. Att det sedan för oss i Sverige verkar konstigt beror på olika kulturella preferenser. Uppdatering: jag anade att det var något sådant men tanken runt isvatten är att ge en förnimmelse av den domnad och isande känsla som sjukdomen skapar hos den som är sjuk.

Sen finns det imho märklig kritik om att det är fel att slösa på rent vatten när det finns folk som inte har vatten. Den kritiken tycker jag är mest märklig, småsint och ganska dum. Det ställer helt olika saker mot varandra. Och andelen vatten är försvinnande liten. Konsekvensen är alltså att all användning av vatten som inte är för direkt livsavgörande saker är felaktig. Att använda några liter vatten för att idag få frågor att slå igenom så är det här en ganska enkel men direkt sak känns knappast som något värre än att tvätta fönster eller bilen med mångdubbelt mer rent vatten.

Som jag förstår hur det hela började så är isvattenhinken självklar då det hela startat runt idrottsmän och brandmän (startade med Cold Water Challenge). Fr a var det en av sjukdomen drabbad basebollspelare Pete Frates som började (se filmen tack @sa_na_si för länken).

Om det är ett jippo så är det frågan om det ändå inte är ett bra jippo. Man kunde självklart önskat att det fanns ett sorts ”kunskapskit” runt ALS för alla att lägga in i filmen men generellt ser man ändå att sökningarna på ALS och ALS disease mm ökat markant de senaste veckorna liksom att den stora amerikanska organisationen ALSA har gjort ett bra jobb med att både haka på memen och informera om sjukdomen. Kolla också in deras berättelser på Facebook.

De har fått in mycket pengar (uppdatering: på två dagar har de fått in tio miljoner till, uppdatering: och nu mer än tio miljoner till):

As of Wednesday, August 20, The ALS Association has received $31.5 million in donations compared to $1.9 million during the same time period last year (July 29 to August 20). These donations have come from existing donors and 637,527 new donors to The Association.

vilket indikerar att den kritik som dykt upp om att folk bara gör utmaningen men struntar i donationerna verkar vara mindre valid. Konverteringen är grym. Och i grunden: om pengarna kommer in så kommer de göra gott. Även om folk inte riktigt vet allt om ALS.

Sen kan man fundera – i en värld där engagemang är den nya räckvidden, och klick är det nya kapitalet, hur viktigt det ändå är att någon uppmärksammar och skapar en trigger i folks medvetande om en sjukdom. Det här bygger på all grundläggande nya medier-metodik som vi många arbetar med i vår vardag. Att genom att man ser mer och mer av detta till slut inser att det handlar om en sjukdom – och börjar lära sig mer om den eller uppmärksammar saker om det som i vanliga fall skulle gå förbi utan uppmärksamhet.

Generellt bygger idag all marknadsföring och informationsarbete på att skapa triggerpunkter runt ett varumärke eller ett ämne som sedan ligger i vårt semimedvetna och triggas när man ser nya saker runt det. #icebucketchallenge blir en sån sak.

Sjukdomen är dödlig. @sa_na_si la upp en text på FB som är viktig:

ALS är en fruktansvärt skoningslös sjukdom som gör att nervcellerna som styr kroppens muskler sakta förtvinar. Sjukdomsprocessen är snabb och brutal. En genomsnittlig person lever bara mellan två och fem år efter att ha fått diagnosen och den snabba dödligheten leder till att antalet levande drabbade är få – och att rösterna för att komma tillrätta med sjukdomen därför är svaga. 

Forskning behövs för många sjukdomar. Forskning behöver pengar. Självklart är det så. Men det finns ingen mening att säga att ”men om ALS får uppmärksamhet så får någon annan inte det” – det är vårt förbannade ansvar att konstant uppmärksamma sjukdomar på olika sätt. Idag väljer vi ALS eftersom det är en rörelse för den.

Vill man läsa mer om sjukdomen så finns Hjärnfonden som har mycket bra saker om sjukdomen respektive Ulla Carins Stiftelse som instiftades efter att journalisten Ulla Carin Lindquist dog i sjukdomen. Boken ”Ro utan åror” om hennes sjukdom har lästs av många – och som Brit Stakston tar upp i sin film.

Kolla också in hur Hjärnfonden själva antar utmaningen.

Så tillbaka till min utmaning. Jag blev utmanad av Jonas. Här är hans film. Leopardkalsonger? Seriöst? Liten hink? Allvarligt?

Resten av byrån gick igång på det hela så hinken blev en papperskorg som fylldes med motsvarande tre vanliga hinkar riktigt jävla kallt vatten. Realtidsvideo finns här. Eftersom vi är det vi är så blev det en film.

Mina utmaningar:

  • Mårten Schultz. Professor i juridik. Grym twittrare och har en frisyr som garanterat inte står emot en hink vatten.
  • Kajsa Dahlberg, världens bästa marknadsförare på McDonalds Sverige. Förväntar mig att hon har tillgång till is :). Uppdatering: Kajsa har redan fixat det. Klart snyggaste klänningen i hela challenge :)
  • Robert Bronett. Cirkusdirektören. Gammal kund. Tillräckligt galen för att gilla det här. Och vi förväntar oss att vi får höra ”stöörrsta möööjliiga tyyystnad”. Och Robban gjorde det i självklar Cirkus Scott-stil!

Tack till Thom, Jocke, Jan-Eric, Emilia och Amalia.

Uppdatering: Glömde den tråkiga nyheten som kom imorse om att en av de som var med och startade utmaningen Corey Griffin dog häromdagen i en dykolycka. Tack Sarah för påminnelsen.

En gala för bloggare: Stora Bloggpriset ju

Precis som Binerobloggen och Jan Helin – och en hoper andra så var jag på Blogg-galan igår. Ni som inte var där kan läsa här, kolla ett sammandrag av direktsändningen eller bakåtläsa i #bloggpriset. Det var en rolig tillställning och det kändes som om det var fler av oss gamlingar där än det var ”modebloggare”. Själv var jag med i nomineringsgruppen så det var mycket trevligt att komma iväg det här året. Förra året satt jag hemma i Borlänge och skrev copy.

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Ulrika Good och Älskade DumburkDet roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra JankovÄlskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Brit, Eva W och någon som jag säkert borde komma ihåg namnet på *skäms*Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Mumari

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).—–

  1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter []

Reklamens touchdown

Super Bowl är reklamvärldens epicentrum. En trettiosekunders spot kostar 30 miljoner dollar och filmerna diskuteras nästan lika mycket som själva matchen. Det är under Superbowl som klassiska filmer blivit stora: Apples ”1984” gjorde plötsligt företaget känt för stora delar av amerikanska befolkningen.

Min kära vän Åsk har alla filmer som någonsin visats under Superbowl. I år kan man se alla gratis. Det är rätt cool.

Årets filmer kan man redan få se – åtminstone tjugo stycken här.

Till på köpet har hon en exclusive: redan nu kan man se Denny’s reklamfilm: Thugs / Serious breakfast. Första gången de kör reklam under SB, och de satsar hårt genom att låta Perlorian Brothers göra filmen – de är reklamvärldens motsvarighet till bröderna Coen. Voiceovern är gjord av Burt Reynolds. Se den.

Reblog this post [with Zemanta]

Slutligen: dabitch och deeped träffas

Fab dabitch, originally uploaded by deep.ed.

Vi har känt varandra i en jävla massa år. Mest pratat bloggar, reklam och sånt. Och mycket annat. Men inte träffats. Förrän igårkväll, på Victors i Malmö. Det är en varm känsla att inse att det går att skaffa sig vänner via nätet.

Åsk Wäppling, aka dabitch aka den som äger världens största blogg om reklam, commercial-archive.com aka Adland.

Och även om det just nu är mycket som är upp och ner i min värld, med stora beslut som måste tas så inser jag att jag är rik: jag har en fabulös familj, jag har ett fantastiskt nätverk av vänner, kompisar och bekanta som ställer upp.

Jag kanske inte är så ensam ändå.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,