Man ska inte sparka på dem som ligger ner och vara snäll mot dem som är utrustade med en sämre uppsättning fattningsförmågor sägs det. Så det här är väl egentligen elakt att påpeka men allvarligt: Alex Schulmans försök till att vara politisk analytiker känns oerhört … märklig. För hans förklaring att Piratpartiet bara handlar om fildelning, och att alla de som röstat på Piratpartiet bara vill att det ska vara fritt att dela filer är ett underligt uttalande för att säga det minsta. Och det faller liksom på sin egen orimlighet när han skriver:

Jag har verkligen försökt att sätta mig in deras argumentation, men jag klarar inte av det, för det är så dumt och platt och så fullständigt befriat från nyanser.

Här förklarar alltså mannen bakom 1000apor att alla andra är befriade från nyanser… Helt ärligt så är det här nog bland det dummaste jag läst på mycket länge. Dumt, platt och befriat från nyanser för att förklara hur det känns när man läser det. Det blir roligt när Schulman påpekar att:

Sverige tycks vara till 93 procent ett vettigt, tänkande folk. De övriga sju procenten tycks inte kunna föra normala resonemang. Jag är oroad. Vad är det som pågår i det här landet egentligen?

Okej. Enligt Schulmans sätt att onyanserat argumentera så innebär det att han tycker att de personer som röstade på Sverigedemokraterna är vettigt, tänkande och det är bara de sju procent som röstade på Piratpartiet som är idioter. Bra där Alex.

Det intressanta är också att det är samma argumentationslinje som vi sett hos många andra – varför får jag känslan att det handlar om ett centraliserat utskick från Anti-piratbyrån? Konceptet är helt klart följande:

• Förklara att Piratpartiet handlar om fildelning. Inget annat. Diskutera inte personlig integritet eller övervakning.
• Förnedra Falkvinges intelligens, intellekt och moral.
• Ta inte upp de personer som argumenterar om internets frihet, säkerhet och personlig integritet. Nämn inte HAX, Emma och Oscar Swartz. Förklara att alla som röstade på Piratpartiet är unga killar med moppe och SD-sympatier.
• Nämn inte IPred-lagen, undvik att ta upp ACTA, Telekomfördraget och FRA som frågor eftersom Piratpartiet pratar om dem.
• Förklara hur musiker är offer och rädda för att säga vad de tycker – det innebär att de musiker som faktiskt säger något mot vår (Antipiratbyråns) åsikter egentligen är rädda för Piratpartiet.
• Nedvärdera meningsmotståndarna som varande tjuvar. Undvik att diskutera upphovsrättens problem när det gäller synen på ägande.

Det är jävligt tur att det finns andra som vågar vara nyanserade. Exempelvis SVDs ledare som inte fungerar som nyttiga idioter för staten och rättighetsorganisationernas lobby.  Eller läs Marys sammanställning av bra kommentarer som faktiskt vågar vara nyanserade och till skillnad mot Schulman balanserade.

Uppdatering: Via opassande hittar jag fler som slirar in på fildelningsspåret. Dataspelsbranschen, som verkligen skulle ha allt att tjäna på att jobba tillsammans med den nya nätkulturen förklarar att

Piraterna dödade det svenska musikundret. De driver fram övervakning på internet. Och de håller kvar Sverige i digital stenålder genom att sabotera övergången till lagliga digitala tjänster.

Jahaja. Självinsikten är tyvärr lika liten där som inom musikbranschen. För det svenska musikundret pågår konstant, men på Myspace och inom helt andra genrer än tidigare (antar att Strömbäck inte är riktigt hemma i Swedish Melodic Death) och det är knappast så att det går någon större nöd på dataspelsbranschen. Att vända på kuttingen och mena att Piratpartiet skulle tvingat fram övervakning är bara dumt – och okunnigt om hur historien ser ut. Enligt den argumentationslinje som Per Strömbäck använder så var det fel alla de som tryckte böcker mot statens vilja under franska revolutionen, alla de som valt att på olika sätt använda kända symboler för att uttrycka sig även om symbolen är någon annans osv. Det är jävligt skönt att Garpenståhl står på sig. Alla som orerar runt Dreamhack verkar totalt glömt bort att vi faktiskt också har en lag som förhindrar människor att ta lagen i egna händer. Oavsett vad Pontén försöker få till det med sin minst sagt märkliga metafor:

Det är som att två fotbollsspelare under en match plötsligt börjar spela handboll, och hänvisar till den personliga integriteten när de blir utvisade.

Förklara den om ni kan… Det är också skönt att man satsar på fler poliser, inte för att beivra såna ointressanta brott som våldtäkter och liknande utan just fildelning. Antar att det känns fint för alla de tusentals vars hem fått inbrott där det avskrivs direkt. För det är ju tjuveri som tjuveri eller? Artisternas integritet blir våldtagen. Eller?

Läs också Fridholms långa och välskrivna drapa mot fr a Dataspelsbranschen. Men läs också Karl-Erik Tallmos genomgång av Piratpartiets politiska program – en lång och resonerande text som knappast höjer partiet till skyarna men tar det hela på en mycket balanserad form.

Uppdatering: Oavsett vem som är vem så kan man lugnt säga att Alex Schulman nog inte ska prata något om tänkande människor om man ser på dem som hänger runt 1000Apor. Och det beror oftast på hur publicisternas egna intellekt visar sig… Särskilt när han gnäller att Aftonbladet inte lägger ut hans krönika… när de sen gör det…

Men det ser rätt kul ut när man kör igenom deras kackiga webbgränssnitt fort :)

Läs också Swartz.

Etiketter:ACTA, Alex Schulman, Antipiratbyrån, fildelning, FRA-lagen, integritet, intellekt, intelligens, IPRed, lobby, nyanser, Piratpartiet, SVD-ledare, Sverigedemokraterna, Telekomfördraget

Idag har ett antal exempel kommit som visar på hur svåra stora skiften är, hur varje förändring i kultur, samhälle och värdering av en större magnitud orsakar smärta och stora motsättningar mellan de som omfamnar det nya och de som har svårt att hantera förändringen. Ofta handlar det om att svårigheten ligger i att människors personliga roller, deras rollplattformar förändras utan att de själva valt det. Tryggheten raseras och hellre än att ta ut en ny kompassriktning så väljer man att försöka att förklara att kartan är sannare än omgivningen.

Ett exempel är den kader av A-listeartister som skrivit ihop en debattartikel på DN Debatt (bara valet av media indikerar att det handlar om personer som helst inte ser den nya digitala världens möjligheter). De menar att IPRED-lagen är nödvändig och att fildelning är stöld. I TV får Sauk häva ur sig obsoleta Bardiska jämförelser mellan att fildela och att stjäla cyklar, och debatten förs mellan vänsterpartiet (sic!) och författare (cirka en och en halv minut in i sändningen). Rapports rapportering är minst sagt schematisk:

Det som helt enkelt inte går in i skallen på dessa personer, som varit vana att inte konkurrera med andra utanför de normala, traditionella kanalerna, är att det nya digitala samhället förändrar också juridikens grundstenar när det gäller immaterialrätt. Jag har skrivit om det i min förra postning. Artist-författarna-skådespelarnas slutpunkt är märklig eftersom den utgår från att en lag är evig och att först när den följs så kan man förändra distribution och försäljning av immateriala upphovsrättsskyddade saker.
För att göra en liknelse i stil med Sauk: innan vi utvecklar säkrare bilar så ska vi få folk att köra enligt reglerna.

Diskussionen pågår också (såklart) på Jaiku.

Uppdatering: Niklas Strömstedt gör en trippelpudel eftersom han använt en hel del upphovsrättsskyddat material på sin blogg. Hans slutsats är lika fel som övriga artistkollegors och kommentarerna till hans ursäkt är genomgående uttryck för just detta. Exempelvis Nikke ger uttryck för samma åsikt som jag förfäktar:

Försök, istället att se nyttan av webben, nyttan av Youtube, nyttan av att kunna använda alternativa distributionsformer.
Se till att ställa krav på att ditt material publiceras i en officiell och acceptabel form på YouTube. Kanske i en egen kanal?
Det som skedde under 90-talet har redan skett. Det var då skivbolagen gick från musikspridare till upphovsrättshanterare och det var då de byggde fast sig i den affärsmodell som nu är så besvärande att du och de övriga 36 undertecknarna väljer att stödja jakten på era fans istället för att aktivt stödja en utveckling där man går ifrån den fysiska skivan/filen.
Framtiden är här. Det är synd att branschen försöker gräva sig fast i de skyttegravar de grävde åt sig redan under 90-talet i sitt krig mot publiken.

Strömstedt, vars blogg jag tycker är riktigt bra har helt enkelt fått det hett om öronen då han valde att skriva under DN Debatt-artikeln men har använt sig av YouTube-klipp rätt mycket. Intressant är om alla de som skrivit under aldrig kollar in YT eller lyssnar på nedladdad musik. Läs också den här vettiga artikeln. Antar att det nu sker diverse historieförfalskning hos diverse artister och på deras bloggar – det rensas nog ut en hel del. Och det är intressant att Per Gessle uppenbarligen förklarat att han bränner ut skivor med musik.
I en enkät som gjorts visar sig följande, statistiskt mycket talande siffror:

58 procent av artisterna ansåg att fildelning ska vara olagligt, 38 procent vill släppa den fri. Men 59 procent uppgav att de själva laddat ner upphovsrättsskyddad musik.

Dubbelmoralen verkar därmed stå som spön i backen.

Uppdatering: Artisternas upprop har fått uppmärksamhet men jag skulle nog vilja påstå att det knappast är den uppmärksamhet de ville ha. Verkar som om fler och fler av de som skrivit under slirar betänkligt både vad gäller kunskap om vad IPRED de facto innebär och när det gäller den egna fildelningen. Några få försvarar dem men fasen vet om det ens är ett försvar de vill ha. Hos Medieoman görs en fantastisk logisk saltomortal när han menar att det ju inte är så farligt att Niklas Strömstedt använt sig av YouTube-musikfilmer och att bloggare är rabiata. På sin blogg. Där han också beskriver Opassande-Emma som ”han”.
Strömstedts fadäs har hittats av Aftonbladet. Det som han ska ha credd för är att han väljer att använda sin blogg för att kommunicera och faktiskt tar diskussionen. Här:

Hur ska vi få människor att på heltid vilja syssla med att hitta på saker om de inte kan leva på det? För vi kan väl ändå enas om att det är trevligt att leva i en värld där människor hittar på saker?

Eftersom Strömstedt väljer att diskutera det så gör jag det också. Ja, käre namne (jag heter ju Niclas), det håller jag med om. Problemet är inte detta utan att vi är i en tid där distributionen är förändrad och därför behöver vi hitta ett nytt sätt att faktiskt skapa möjligheter för att konstnären ska få mat på bordet. Som jag tidigare skrivit så har ett antal artister faktiskt bevisat att det går – och det faktum att konserter går bättre än någonsin är ett ytterligare indicium på att människor a) inte är tjuvar som vill artister illa b) är beredda att betala för att se artister.
Jag tycker också att det är synd att diskussionen blivit så svart och vit – men grejen är väl att ni som skrivit artikeln är minst lika svart och vita när ni förklarar att alla som fildelar är onda, och att alla som motsätter sig IPRED är en liten klick högljudda pirater som anser att allt ska vara gratis. Frågan är bra mycket mer komplex än så, och tyvärr blir er debattartikel kontraproduktiv genom att ni alltför mycket lyssnat på skivbolagen och deras hejdukar i Antipiratbyrån och för lite på de som faktiskt diskuterar frågan utifrån ett antal olika infallsvinklar: exempelvis Oscar Swartz:

Under en liten period av historien, egentligen bara drygt 50 år, har man på allvar kunnat sälja enskilda exemplar av en låt. Skivor. Det kunde man inte tidigare. Då lyssnade man på musik och såg konserter. Man kunde inte köpa den. Att skapa exemplar var ett stort risktagande och det kostade massor av pengar, dvs att pressa upp skivor och skeppa ut till butiker.
Men nu kan som sagt varje unge med dator vara duktigare än en skivfabrik. Exemplaren kostar noll att tillverka. Vi har en helt ny situation.

Uppdatering: Mycket illa kan man säga om Unni Drougge men ibland glimrar det till. Hennes take på fildelardebatten tillhör inte de 37:s gäng. Ännu mindre Timbuktu. Frågan är om det senare handlar om det faktum att hiphop lånat, kopierat och remixat allt: creative commons är hip hop.

Uppdatering: Kultursverige är inte intresserade av personlig integritet om det råkar drabba deras plånböcker. Bra. Då vet vi.

Uppdatering: Läs Mildner. Gör det:

Är en BWO-medlem en trovärdig röst i den här debatten? Rolinski och BWO tjänar ju faktiskt pengar på ett (måste man förmoda) medvetet och (kan man konstatera) affärsmässigt utnyttjande av andras verk – samtidigt som Rolinski vill begränsa människors ickekommersiella spridning av samma låtar.

Eller problematiseringen där faktiskt upphovsrätten förhindrar oss att ta del av klassiker. Rent principiellt skulle en person kunna köpa upp exempelvis Elvis hela katalog och vägra att de någonsin ska spelas igen: de enda som då får höra Elvis är de som äger skivorna; men radion skulle få svårt att spela skivorna eftersom deras ägande av kopian är en sak – att spela den kommersiellt är en annan. Och intressant är den undersökning som Sydsvenskan gjorde i våras:

Sydsvenskans undersökning i våras visade att nästan två av fem musiker vill släppa fildelningen fri. Majoriteten hade själva fildelat.

där de också berättar att artisterna numera blivit gisslan hos IFPI och Antipiratbyrån – kanske vad vi kan kalla ”nyttiga idioter”.

Etiketter:Anders Mildner, Antipiratbyrån, artister, digitalt, direktiv, DN Debatt, EU, Eva Dahlgren, fildelning, IFPI, immaterialrätt, IPRed, Jaiku, media, missuppfattningar, Niklas Strömstedt, nyttiga idioter, skivbranschen, Stefan Sauk, Sydsvenskan, upphovsrätt, YouTube

Följ bygget av Lego-Jesus.
Tuva Novotnys blogg är onekligen intressant.
Drottningen har gjort en bra genomgång av det senaste runt FRA.
Dregen använder Wayne Husseys gamla klassiska svar på frågan om han har problem med droger (Knusselboskans invändning är lite vag).
DN glömmer bort att berätta att artister och låtskrivare inte får mer när det gäller varje försåld låt via plastskiva aka CD än när det gäller nedladdning.
Roligast den här veckan är riksdagsman Solveig Hellqvist som förklarar att om ITPS och SIKA haft andra namn hade de varit mer uppskattade. Borde det inte finnas lägstanivå på motioner i Sveriges riksdag?
Svedjetun lyckas få in precis allt i en artikel: Peppe Engbergs ständiga förväxling med Peppe Eng, Adaktusson som pekar finger åt Engbergs nya TV-serie osv… Grovt jobbat Fredrk.
Realtid lyckas bli mer och mer snedseglade och exemplet som Copyriot ger är roande både när det gäller hur korkad Antipirre-Pontén är och hur Realtid mer och mer blir obsolet i nyhets-Sverige.
Aftonbladet skakar liv i sin gamla unkna anti-reklam-stil och rasar lite mot att Försäkringskassan gör en reklamkampanj som kostar femton miljoner. Ojojoj… att det sedan är en rätt billig (men oväntat snygg och bra) kampanj är strunt samma för AB. Och fråga mig inte varför man väljer att illustrera artikeln med reklamfilmen i en iPhone…
DVIJDVS beskriver sin man och sitt liv på ett spännande sätt. Det är liksom Allers på speed.
Det här är nog den mest meningslösa artikel som skrivits, och pinsamt illa då det faktiskt är intressant ämne – en entreprenör som skapat ett spännande varumärke i en nisch som knappast kan sägas vara glesbefolkad. Men Realtid misslyckas totalt.
Yrsa Stenius vill att tryckfriheten och sekretessen runt FUP:ar kraftigt beskärs. Hennes synpunkt ger onekligen syn för sägen om att det finns journalister med klart elitistisk syn. Wigforss motartikel är bra.
PGW bygger kök i IKEAs köksprogram. Det blir ett minst sagt kreativt kök som det verkar… :)

Etiketter:Allers, Antipiratbyrån, blogg, Copyriot, Dregen, droger, DVIJDVS, Försäkringskassan, FRA, IKEA, intäkter, LEGO-Jesus, motioner, nedladdning, Peppe Eng, Peppe Engberg, PGW, Pontén, Realtid, reklam, Solveig Hellqvist, Svedjetun, Tuva Novotny, Wayne Hussey, Yrsa Stenius