Precis som Binerobloggen och Jan Helin – och en hoper andra så var jag på Blogg-galan igår. Ni som inte var där kan läsa här, kolla ett sammandrag av direktsändningen eller bakåtläsa i #bloggpriset. Det var en rolig tillställning och det kändes som om det var fler av oss gamlingar där än det var ”modebloggare”. Själv var jag med i nomineringsgruppen så det var mycket trevligt att komma iväg det här året. Förra året satt jag hemma i Borlänge och skrev copy.

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Det roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra Jankov, Älskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke¹, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).

1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter [↩]

Etiketter:Abbes pappa, Adland, Alla dessa dagar, Älskade Dumburk, Åsk Wäppling, blogg-gala, bloggala, Brit Stakston, Carl Bildt, DVIJDVS, Erik Laakso, Farmor Gun, Heja Abbe, ICA-Stig, Jan Helin, jobb, Jocke Jardenberg, Kenza, Lilla Gumman, Mumari, Nalen, Nikke Lindqvist, opassande, Petra Jankov, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, skandal, sociala medier, Stockholm, Stora Bloggpriset, svimning, Tonårsmorsa, Twitter, Ulrika Good, YABA

Super Bowl är reklamvärldens epicentrum. En trettiosekunders spot kostar 30 miljoner dollar och filmerna diskuteras nästan lika mycket som själva matchen. Det är under Superbowl som klassiska filmer blivit stora: Apples ”1984″ gjorde plötsligt företaget känt för stora delar av amerikanska befolkningen.

Min kära vän Åsk har alla filmer som någonsin visats under Superbowl. I år kan man se alla gratis. Det är rätt cool.

Årets filmer kan man redan få se – åtminstone tjugo stycken här.

Till på köpet har hon en exclusive: redan nu kan man se Denny’s reklamfilm: Thugs / Serious breakfast. Första gången de kör reklam under SB, och de satsar hårt genom att låta Perlorian Brothers göra filmen – de är reklamvärldens motsvarighet till bröderna Coen. Voiceovern är gjord av Burt Reynolds. Se den.

Etiketter:Adland, Åsk Wäppling, film, Perlorian Brothers, reklam, Super Bowl

Den här influensan är nog Alla Influensors Moder… Så här sjuk har jag inte varit på säkert åtta-tio år. Topprekord i feber var 41,2 grader. Då har man dödsångest. Nu har den värsta febern lagt sig men jag är fortfarande svag och det kommer fortfarande vågor av yrsel över mig. Har inte ätit riktigt sedan i söndags ännu. Influensan verkar nu rikta in sig på mina leder, så jag känner mig som en gammal gubbe med knän som värker, rygg som är i det närmaste låst av smärta. Huvudet är tungt av snuva och luftrören rosslar så att det var svårt att sova inatt.

Vill gratulera alla som blivit nominerade till Stora Bloggpriset. Min vinst är att jag faktiskt prickade in minst två nomineringar i varje kategori utom i livstil och vardag (mode, nöjekultur, sportfritid, livstil, prylarteknik, vardag) och hela fyra stycken i politiksamhälle. Jag måste erkänna att jag blir mer och mer skeptisk när jag ser att Alex Schulman blivit nominerad. Och självklart kommer han, oavsett vad han säger, se till att han vinner. Det må vara ett patetiskt pris i slutänden men Schulman vinner patetiken.

Deepedition blev inte nominerad dock. Faktiskt väntat. Att Deepedition sen är nominerat i YABA känns visserligen fint men lite konstigt – visserligen halkar jag in på marknadsföring då och då men Deepedition är ju bloggen som är om ”allt det andra” dvs. inte om marknadsföring. Så faktiskt – rösta på någon annan. Närmast i Marknadsföringskategorin för min del ligger Adland, Kontaktmannen, Girls of Florida, DocSpinn, WeConverse eller JMW eller nån av de andra… Problemet är att jag gillar alla bloggarna som deltar. Alla borde få pris! Samma sak i Mediakategorin trots att SSBD är där: alla är liksom bra! Samma sak i trendkategorin. Herregud – vi är för få i den här bubblan för att tävla mot varandra!

Nu mår jag inte så bra igen. Jävla influensa…

Etiketter:Adland, Alex Schulman, bloggar, deepedition, feber, Girls of Florida, influensa, JMW, Kontaktmannen, nominerade, rekord, rösta, sjuk, snuva, Stora Bloggpriset, tävlingar, YABA

Varit ute på en kortare kundturné och med mellanlandning på La Roche och spännande snack med Jocke Jardenberg. Sen kundmöten kundmöten kundmöten. Det är bra. Sociala medier är något (ännu) inte påverkas av lågkonjunkturen – helt enkelt inser de flesta att man inte kan sluta prata med sina kunder och konsumenter. Men nu kan man göra det på ett nytt sätt. Eller så beror det på att vi är så jävla bra :).

Stolt som en tupp blir jag när jag får se hur de kära OP-syrrorna lyckas få rejäl press på grund av bloggen som de skriver. Det är ett case jag hoppas kunna gå in mer på djupet på framöver – men just nu måste jag bara säga att jag är så otroligt stolt över dem. För att jobba med blogg som marknadsföring handlar mycket mindre om konsulten än om de som faktiskt skapar texterna. Det är de som är stjärnorna och som gör en blogg till framgång eller bara en i raden. Anna, Maria och Inger har lyckats med det första, att vara de där stjärnorna och det är så oerhört roligt att se dem i traditionella medier och fackmedia och branschpress.

En viss Studioman ringde och förklarade att han funnit ut hemligheten på att äga i ”På Spåret” = sprit. Själv skulle jag då vilja påpeka att med sprit så äger man i allt. Problemet är att det oftast är så att dagen efter så inser man att det nog var spriten som ägde självförtroendet snarare än tvärtom :)

Deepedition kommer dock aldrig att vinna några priser – inser det när jag fått svara på ”men vilken genre i Stora Bloggpriset ((ser att man släppt nomineringarna för modebloggarna: två av mina favoriter var med)) skulle Deepedition kunna fungera i?” och fundering över om det är en mediablogg, eller handlar det om marknadsföring eller… Det är roligt att tävla men hallå. Det är roligt att många länkar till inlägg som de förhoppningsvis tycker är bra. Det har varit roligt att ligga högt både på Knuff och på Twingly. Men jag inser också att det är viktigt att inte hela tiden tänka på det. Deepedition är en ”omniblogg” – eller snarare: det är Niclas blogg om allt det andra – dvs. det som han inte spenderar större delen av sin (höll på att skriva ”nakna”) vakna tid med. Utan det där andra.

Sen har något stort hänt. Åsk aka dabitch har spenderat tre dygn med att koda om Adland. Filmerna är fria i flashformat i Quicktimeformat för alla som är inloggade och inse: på Adland finns alla reklamfilmer som visats under Super Bowls hela historia. Det är stort. Grejen är ju att reklamen många gånger är minst lika intressant och viktig för hela SB-upplevelsen för amerikanerna. Den diskuteras inte bara av nördar som oss utan av många andra.

Etiketter:Adland, bloggar, dabitch, deepedition, Knuff, media, opsyrran, På Spåret, Quicktime, resa, sociala medier, Stora Bloggpriset, tävlingar, Twingly

Metro har gjort en genomgång av bloggåret 2008. Roande för en annan som varit med ett tag – lite som att ”kolla vi har hittat något nytt!” och vi andra får helt enkelt inse att ”jaja”. Exempelvis:

Metros avslöjande om att toppdesignern Marc Jacobs plagierat en gammal väggbonad från Härjedalen fick modebloggarna att gå i spinn. Det resulterade slutligen i att det numera är inskrivet på Wikipedia att han snodde designen.

Jo, och allt som står på Wikipedia är ju alltid konstant och kan aldrig ändras…

Tjejerna bakom Bloggkommentatorerna lyckades sticka ut med sin idé att att kommentera och länka till intressanta saker som händer i bloggosfären.

Det är ju en ny idé :). Inget som bloggare gjort i alla tider nej… Eller Knuff.se eller nyligen.se eller eller eller…

Vi kan väl säga så här: det är med Metro som det var 2005 – man kollar på de som redan kollas på. Då var det ”mediabloggarna” nu är det ”modebloggarna” och kändisbloggarna.

Ljungkvist skriver om hur de politiska ungdomsförbunden håller på att dö sotdöden och vad det kan leda till. Själv tror jag dels att det faktiskt bygger på faktum att politiska partierna enligt traditionell modell är obsoleta – och att ungdomsförbunden helt enkelt varit reflexer av moderpartiet. Visst – det är jättefint att man lär sig

respekt för demokratiska spelregler, debatteknik, mötesregler och att organisera sig själv och andra. Man skolas i det egna och andra partiers ideologi. Man slipar sin argument i samarbete med kamrater men får också lära sig att tåla mothugg.

För visst är det så att vi, för en demokrati som är vital, behöver människor som engagerar sig men nedgången av folkrörelsedrivna grupperingar är inget nytt – det är något som diskuterats mycket länge. Problemet tror jag är, vilket har sin reflex i diskussionen runt s-info och socialdemokratiska bloggar, att man valt att inte förändra de grundläggande strukturerna i samband med såväl värderingsförändringar som tekniska förändringar.

Att jag ogillar ERK är ingen nyhet (andra ogillar dem också). Att de i år lyckats med konststycket att göra ännu mer fällningar som många gånger känns överilade och extremt politiskt korrekta uppmärksammas idag. Deras nya vinkel ”schabloniserad reklam” är som gjord för deras pk-subjektivistiska stil. Kan inte låta bli att le åt en sån här skrivning runt Coke Zero-fällningen:

Det förekommer flera överdrivet lättklädda kvinnor i reklamen. ERK kom fram till att filmen visade en schablonartad bild av att bara män drömmer om förhållanden som enbart bygger på sex.

Jag menar: ”överdrivet lättklädda”? Kan man med andra ord vara ”underdrivet lättklädd”? Är det att ha burka på sig? Att det sedan finns de som göder monstret är ju sorgligt. Tyck vad fan ni vill men det måste finnas plats för saker som inte är statligt korrekta.

Dags att göra något nytt? Well. Chris Brogans postning ”You are the president of your career” är spännande, utmanande och värd att läsas om och om igen.

Here’s a secret, and hopefully this will really help. Businesses (and we can apply this to nonprofits and other organizations, too) want to do what it takes to achieve their mission. In most cases, this is simple: make more money than it spends. In non-profits and other organizations, the goals are slightly different, but you get the gist. Essentially, do your job with the least amount of friction, and get out, and go home.

Och så mer tävlingar (så här när jag sitter och sliter mitt hår med att försöka få ihop Stora Bloggpriset-nomineringarna) är YABA. Själv kändes det nästan som om ”alla” var där förutom Adland (som jag självklart nominerar). Känns inte som om jag kan nominera  Niclasstrandh.com dock. Nästa år så… Vad tycker ni? Gå in och nominera ni också!

Lite blandat:

• En roande text om fildelning eller vad det nu är finns hos vännen Anjo. Som skribent blir man fascinerad av den mannen.
• Genom bloggar lär man sig massor: förhudskatarr låter illa. Även om man är hund hos Jenefeldt :)
• Lassbo verkar klicka ja till det mesta :).
• Det har varit Apple-keynote. Alla är missnöjda. Alla. Det mest intressanta som hände var att Macrumors livefeed blev hackad och 4Chan försökte sig på att sätta ryktet om Jobs död igen. Fantasilöst även det. Coolt var att Jaikukanalen #keynote var så intensiv att jag inte brydde mig om att följa något annat – och att Twittervision körde en Macworld-special.

Slutligen: dagens romantik – Anna-Bell och Mika från Hannover tänkte åka till Afrika för att gifta sig. Bara det att de var 5-6 år. Med sig tog de Anna-Bells storasyster, 7 år, för att var bröllopsvittne. Varför de inte sa till sina föräldrar? De trodde inte de skulle vara borta så länge.

Uppdatering: En längre artikel finns på ”nya” Aftonbladet.se. Och Guardian har storyn också.

Etiketter:2008, Adland, advokater, Afrika, Anjo, anmälningar, Apple, blogg, Coca-Cola Zero, Daytona, ERK, förhudskatarr, hackat, hund, Jenefeldt, Karolina Lassbo, lättklädda, politik, reklam, romantik, Socialdemokraterna, SSU, Wikipedia, YABA

Vi har känt varandra i en jävla massa år. Mest pratat bloggar, reklam och sånt. Och mycket annat. Men inte träffats. Förrän igårkväll, på Victors i Malmö. Det är en varm känsla att inse att det går att skaffa sig vänner via nätet.

Åsk Wäppling, aka dabitch aka den som äger världens största blogg om reklam, commercial-archive.com aka Adland.

Och även om det just nu är mycket som är upp och ner i min värld, med stora beslut som måste tas så inser jag att jag är rik: jag har en fabulös familj, jag har ett fantastiskt nätverk av vänner, kompisar och bekanta som ställer upp.

Jag kanske inte är så ensam ändå.

Andra bloggar om: Åsk Wäppling, deeped, Victors, Malmö, mötas, beslut, nätverk, vänner, kompisar, bekanta, ensam

Etiketter:Adland, Åsk Wäppling, bekanta, bloggar, Commercial-Archive.com, dabitch, familj, Internet, kompisar, reklam, vänner, vänskap