Vi fick rätt. FRA bryter mot lagstiftningen och sköter inte sitt uppdrag att säkert hantera uppgifter. Det sluttande planet börjar att slutta ännu mer. SOPA och PIPA är IPRED på speed. Går de igenom kommer självklart bolagen att försöka implementera liknande regler här.
Internet förändras men åt vilket håll är upp till oss att försöka påverka.
Mina poster om FRA-lagen när det begav sig.
Det går bra för Sveriges regering nu. De verkligen klättrar i tävlingen om den regering som hela tiden håller mänskliga rättigheter högt. De jobbar verkligen hårt för att hålla alla de ratifierade punkter som FN tagit och som regeringen så ofta kritiserar andra länder för att bryta.
Först ut var Beatrice ”Lilla kuverten” Ask som nu vill att FRA nu skulle få avlyssna all trafik. Någon förvånad? Knappast. Det är just den värdeglidning som vi alla var rädda för under FRA-debatten. Det som kommer hända nu är att även Sverige sällar sig till länder som Syrien, Iran men också självklart ser till att stödja diverse lagförslag i USA som SOPA, vilket självklart kommer användas som intäkt för att göra IPRED skarpare, och liknande lagar så inskränks inte bara den personliga integriteten utan också yttrandefriheten. Eftersom en total övervakning (och illegalisering av länkar till möjliga fildelningar) helt enkelt tystar människor.
Nu väljer också regeringen att gå emot inte bara en ganska kraftig folkvilja men också diverse experter för att få möjligheten att skicka ut Ganna till Vitryssland. Bra jobbat.
Diskussionen om Wikileaks fortsätter, fördjupas och förtätas. I dagens Medierna i Sveriges Radio P1 intervjuas bland annat Nick Davies på Guardian om hur avslöjandet gick till. Lyssna på programmet som mp3a. Den problematik som jag tog upp iWikileaks – hur mycket collateral damage är ok? lyftes också upp, bland annat intervjuades jag och Jocke Jardenberg, tyvärr hårt klippt så det verkade som om jag ansåg det vara helt fel och Jocke inte brydde sig om problematiken – vilket ju är galet. Vi är båda oerhört kluvna i att både se stora fördelar i öppenheten för framtidens journalistik och en förminskad möjlighet för stater och organisationer att gömma undan och mörka, precis som Greenslade (han var också intervjuad i programmet) lyfter fram i sin CNN-artikel, och att öppen rådata alltid kan innebära problem när det gäller personlig integritet: all intressant information innehåller så gott som alltid information om individer. En alltför kraftig avanonymisering gör att datan dels blir korrupt och i vissa fall meningslös att använda. Därmed skapas stora möjligheter för att den datan äventyrar personlig integritet. Om vi som samhälle börjar gå mot en punkt där individen är den minsta gemensamma nämnaren för samhällets insatser vilket förändrar grundbulten för hur vi kan hantera information. Det förändrar också hur vi kan räkna konsekvenser. Vi är mitt i en brytpunkt där såväl teknik och värderingar förändrar samhället.
Jag var tvungen att fundera om jag skulle delta i intervjun. Dels eftersom jag minns mina barns oro när jag var med i SVT runt TPB-rättegången, dels för att jag senaste året valt att inte engagera mig speciellt mycket i politiska frågor. Framförallt för att jag inser att det är svårt att få fram den kluvenhet jag känner liksom att det inte direkt är medialt gångbart med någon som säger ”å ena sidan å andra sidan”.
Tyvärr verkar mina farhågor om att avslöjandet kan bli ett reellt hot mot personer som finns kvar i Afghanistan kunnabesannas – vilket sannerligen sätter fingret på problemet med hur mycket vi är beredda att offra för öppenheten. För precis som Ulf Bjereld påpekar så innebär avslöjandena en demoralisering (kan tyckas vara ett negativt ord men kan innebära början på slutet på ett krig) av bilden av kriget i Afghanistan. Det är här som vi måste inse att det inte finns gott eller ont, en helt igenom bra och en helt igenom dålig sida i Wikileaksdiskursen: varje val innebär goda och dåliga konsekvenser. Det är också något vi lär av historien: varje framgång för demokrati har inneburit offer. Det är något som inte går att blunda för – frågan är fortfarande: vad är ett okej antal offer för den goda sidan? Att börja argumentera ”men det har ju dött si och så många på grund av kriget” blir cyniskt och sätter oss i samma läge som de som vi anser gör fel. Kvantiteter är trubbiga instrument för att mäta en god effekt, oavsett om det handlar om marknadsföring eller demokrati. Antal kan inte enbart vara avgörande för vilka konsekvenser vi anser vara ok för en handling.
Det hela hamnar i konsekvensetiska frågor. Och det är här jag valt att ställa mig mitt i – utan att ta ställning för eller emot Wikileaks: däremot är min ingång att problematisera för att vi på så sätt ska kunna göra bättre beslut, förstå konsekvenserna bättre. En del tycker det är fegt, andra tycker det är onödigt men för mig handlar det om ärlighet gentemot en utveckling och att inte falla för den utveckling där vi avkrävs helt dikotoma ställningstaganden.
En del av det är också hur varje instans väljer att vara konsekventa utifrån sina handlingar. Nieman Journalist Lab påpekar att den transparens som Wikileaks tvingar på stater och organisationer inte riktigt följs av dem själva: deras finansiering är relativt okänd och de vill inte visa fram speciellt mycket av detta. Det intressant här är också: vad är Wikileaks egentligen? Demokratiivrare eller anarkister? På samma sätt innebär ett oreflekterat stöd till Wikileaks taktik också möjligheten att ifrågasätta ett starkt motstånd till exempelvis FRA-lagen: the greater good är närvarande i båda de taktiska valen. Är det mer rätt att en organisation Wikileaks lägger upp information för att hitta krigsbrott än att en stat avlyssnar internet för att hitta terrorism? Vilket skyddar samhället mest? Själv är jag helt på det klara att FRA-lagen är oerhört integritetskränkande: men är The Afghan War Logs inte det? Jag säger inte att det finns ett enkelt svar på det men det måste kunna diskuteras för att på så sätt bygga högre trovärdighet.
Att Wikileaks stör myndigheterna är onekligen klart. I klassisk men uppdaterad filmstil har man lagt upp en gigantisk krypterad fil för att förklara att om något händer Wikileaks eller Julian Assrange så finns det hemligheter som ingen vill ska komma ut tillgänglig efter att man sänt ut lösenordet. Att en person som väljer att fronta en sån här grupp behöver vara rädd för sitt liv gentemot en demokratisk stat är i sig oerhört skrämmande. Ett demokratiskt samhälle måste klara av avslöjanden som det här utan att ta till djupt liggande försvarsbeteenden som gör att den som avslöjar känner sig hotat till livet.
Det positiva är dock att jag åter känner att jag vill engagera mig i de här frågorna. Deepedition är anmäld till Politometern som en politikblogg och jag har valt att gå med i Makten och Öppenheten. Jag kommer att skriva mer om hur jag väljer att ställa mig politiskt och de avgränsningar jag gör utifrån mitt yrke som konsult inom PR- och marknadsföring.
Att äntligen få träffas AFK är så roligt! Farmor Gun – världens tuffaste pirat – var med på JMW Talkshow idag och jag bröt mitt möte bara för att ta chansen att hälsa på henne. Hon är en sån där person som man bara tycker om – med ett stort hjärta och ett knivskarpt intellekt.
Brit Stakston, Gun och en Björn Falkevik.
Gå in på JMW.se och titta på filmen.
Ps. Postningen är från min iPhone så jag vet inte var bilden hamnar. Länkar upp senare. Ds
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=6e7076c0-3819-4c56-9c7d-6b2b64c04419)
Så många som berätta om känslan: att inte veta vem som lyssnar, att inte veta när man blir anklagad för något som man knappt vet brottet för – på grund av vad någon hört, vad de fragment av samtal som avlyssnats blivit till i hjärnorna hos dem som har som jobb att misstänka allt och alla hela tiden. Det är ett totalitärt samhälle. Det är ett samhälle som vi i väst, vi demokrater, vi som älskar friheten alltid avskytt. Vi har gått i krig för andras frihet, vi har låtit våra söner och döttrar dö för frihetens skull mot diktaturens totalitära övervåld.
Freedom is the freedom to say that two plus two make four. If that is granted, all else follows. (ur 1984)
Imorgon är det första december. En tisdag. En dag som alla andra där vi rushar mot julen. Vi jobbar, vi följer barnen till skolan, vi läser våra tidningar, vi twittrar och bloggar, skickar mail, skickar våra sms. Det är bara det att imorgon kommer vi inte veta vem som lyssnar. Vi vet inte var våra ord hamnar och hur de pusslas ihop av de som har till jobb att leta efter misstänkta. Vi vet inte hur filtren är uppbyggda eller vad som kommer i framtiden vara tillåtet och inte tillåtet.
Nothing was your own except the few cubic centimetres inside your skull. (ur 1984)
Terrorismens idé är att förstöra demokratin inifrån genom att skapa skräck för vad som kan hända. Att man inte vet var, när eller hur en bomb kan sprängas, ett skott skjutas eller en molotovcoctail slängas. De som har makten, de som ska skydda friheten, väljer då att så mycket som möjligt lyssna för att kunna förutsäga när bomben briserar, när kulan avlossas och när flaskan fylls med bensin. Men ingen vet vem som gör det, var det kan tänkas göras – men man vet att människor kommunicerar: alltså lyssnar man av det som sägs för att på så sätt kunna bygga en fri värld. Friheten blir då villkorad utifrån att du är fri men övervakad. Det grova brottet kan förhindras men priset är att det enda som är mitt eget är mina tankar. Mörkret sänker sig.
Power is not a means; it is an end. (ur 1984)
Makten korrumperar. När du kan lyssna på allt så börjar du lyssna efter andra saker. Om du kan kapitalisera på det du har unik kunskap om är det inte lång väg att gå till att faktiskt sälja kunskapen. Eller det kanske inte ens är du: det kanske är någon som har helt andra moraliska standarder, och härbärgerar åsikter som du inte tänkte dig skulle få makten när du kopplade in kablarna och tappade in allt som medborgarna säger, skriver och gör.
Under the spreading chestnut tree
I sold you and you sold me.
(ur 1984)
Utvecklingen är ett sluttande plan. Ingen kommer undan. Imorgon är dagen när samhället förändras. Alla vet att FRA kanske lyssnar. Alla vet att det som skrivs kan bli sett, tolkat och flaggat som misstänkt för … ja, för vad? God jul, Sverige.
Om tre dagar kopplas FRA upp. Oerhört välfunnet datum än en gång: man utgår från att de flesta har nog med julstöket att man inte har tid att protestera. Samma strategi som när man på rekordtid skulle klubba igenom andra integritetskränkande lagar.
Josh skriver om uppropet för att Telia ska ta FRA-lagen till domstol. Jag tvivlar på att det kommer att ske. Men det är värt ett försök. Camilla Lindberg är skarp i frågan om det faktum att Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA, uppenbarligen tänker strunta i vissa delar i FRA II – de som möjligen kan tänkas skydda en bit av vår integritet. FRA-shopen verkar vara åtminstone halvöppen.
Det är ett mörker som sänker sig över oss. Det påminner lite om Mordor. Ett digitalt Mordor med det allseende ögat som väntar på maktens ring: en nyckel till all data för att på så sätt kunna kontrollera allt. Lite registerstädning är spel för gallerierna och ett litet lattjo knep som doftar Schlingmann-strategi.
Man blir skrämd när man läser såna här saker: den engelska lagen RIPA, som gör att polisen kan kräva dig på att dekryptera dina filer på datorn oavsett misstankegrad – eller helt enkelt utifrån att de anser att du kan vara en grov brottsling, har fått sitt första offer: en schizofren excentriker som vägrade hjälpa till (tipstack till Pawlo). I grunden innebär det (och jag är övertygad om att vi kommer att få ett liknande lagförslag) du som anklagad måste bevisa din oskuld – och även om du är brottsling så tvingas du att hjälpa till att hjälpa polisen att fälla dig genom att du tvingas att dekryptera din data. Det är nån sorts form av digital waterboarding som skapas – om du inte hjälper till så åker du i fängelse bara på grund av att du då är misstänkt eftersom du inte hjälper till.
Det är första advent – väntans tid inför något som skulle frälsa världen. Själva väntar vi snarare på när sann frihet och nätintegritet dör ut genom att allt blir avlyssnat och sålt till den som betalar mest.
Mina andra postningar om FRA. Och för övrigt är jag glad att Blogge är tillbaka.
En vis man har sagt:
For to be free is not merely to cast off one’s chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others.
Det känns som ett bra citat att börja med. Nelson Mandela. I grunden det som alla individer borde se som en viktig regel. För min del är inte lagar som väljer att hårt trycka ner varje enskild individ, att tvinga sig på den personliga integriteten och förminska friheten att respektera varandras frihet.
Idag har vi fått en lag som kommer att göra just detta. Och framförallt skapa en situation där allt vi skriver, allt vi lägger upp och allt vi säger kan avlyssnas och användas mot oss. FRA-lagen må vara tagen med några tillägg – men i grunden är det en lag som kommer att skapa situationer där vi går ifrån ett sant demokratiskt och fritt samhälle till ett semidemokratiskt kontrollsamhälle.
Det var väl väntat men det är sorgligt när man ser faktum: 158-153-1. Att oppositionen förklarar att de minsann tänker riva upp den om de får alla våra röster känns onekligen som ett vallöfte som väger lätt. Att vissa valt att se Camilla Lindbergs nedlagda röst som feg missar dock att en nej-röst från henne inte hade gjort någon skillnad men gjort henne fullständigt till persona non-grata. Hon håller huvudet högt. Tack Camilla för ditt mod!
Men vad har jag för rätt att säga så? Jag har ju inte skrivit om det nu. Sant. Jag skrev mycket förra gången lagen var på tapeten. Men det är ingen ursäkt. Och att nu varit tyst är inget jag är stolt över. Snarare skäms jag över att helt enkelt låtit mitt eget liv äta upp mitt engagemang. Det farligaste som finns för ett samhälle och kanske en negativ utveckling på grund av individualismen – att vi fastnar i det lilla livet och missar det som händer därutanför. Att vi som människor helt enkelt väljer att blunda för det faktum att ibland blir prioriteringen åt helvete. Jag har misslyckats att vara det jag borde varit. Det får jag nu leva med. Det vi lärt oss – många av oss som varit med länge och borde förstått bättre – är att vi aldrig kan tystna och tro att saker blir bra ändå. FRA-diskussionerna har lärt oss att vi har fått verktyg att föra opinion med: och utvecklingen mot Gov 2.0 kommer nu vara ännu viktigare. Det kan bli en motrörelse: där den data som finns bör bli öppen nog för att alla ska kunna granska makten.
De som fortsatt oförtrutet att skriva ska ha all credd: HAX, Swartz, Klamberg, fantastiska Emma, Josh, Mildner, Falkvinge, Farmor Gun, ihärdiga Scaber Nestor, unga smarta Calandrella, Troberg, Nemokrati och många fler. Jag lyfter på hatten för er alla.
Att politikerna uppenbart inte riktigt vet vad FRA handlar om bevisas av SVD men samtidigt är mer frågan: varför blev det så här? Vad skapar en situation där demokratin säljs ut och där människors rättigheter förminskas?
En del menar att den tekniska utvecklingen helt enkelt skapar nödvändighet till en signalspaningslag som FRA-lagen. Andra ser den allmänna globaliseringen som ett skäl. Ett annat skäl är kanske helt enkelt att terrorism blivit vardagsmat och att 11e september omskapat hela världsbilden för oss alla. Alla dessa parametrar har säkert vägt in när det gäller det vi ser idag.
När jag gick på Sveavägen idag gick jag förbi Decorima-hörnet och samtidigt tänkte på vad som hänt idag slog det mig att här kanske svaret varför vår riksdag idag röstade igenom FRA-lagen:
Den 28e februari 1986 förändrades Sverige i grunden. När skotten föll på Sveavägen började antagligen den utveckling som gett oss fler och fler svenska lagar. Inte för att Palme var en framträdande frihetskämpe eller på något sätt skulle försvarat individens rätt till privatliv utan helt enkelt handlade det om att någon eller några kunde välja att skjuta ihjäl en svensk statsminister. Plötsligt fanns det en möjlighet att krig inte utfördes enligt normala former, att människor kan hata något så mycket att man väljer att försöka omstörta ett land. Och det innebar att en ny sorts politiker också kunde komma fram: vars makthunger och kontrollbehov inte nödvändigtvis byggde på en ideologi utan på personligt begär och suget efter att styra.
Idag har vi åter fått se hur viktiga grundläggande mänskliga rättigheter börjat monteras ner. Idag börjar ännu ett nytt land att mejslas fram i plenisalen. Ett Sverige som blir ett land utan rätten att tycka och tänka fritt i hemlighet.
Klubbslagen efter voteringen ekade likt skotten 1986.
…att den totalt har tappat koncepterna.
Dagens, veckans, månaden – kanske till och med världshistoriens största idiot måste vara Rolf Hillergren på City Åklagare som sannerligen slirar ner i ett riktigt djupt och dyigt dike när han uttalar sig om HDs praxis när det gäller våldtäktsmål:
När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.
I allmänhet tycker jag det känns jävligt märkligt att välja att skärpa beviskraven i våldtäktsmål, som HD nu gör. Offren själva nedvärderar ofta sina upplevelser och det finns så många gånger som brott inte anmäls eller kommer i utredning. Visst är det förfärligt att bli anklagad och kanske dömd för något man inte gjort men när det gäller våldtäkter så är det knappast så att det är en anklagelse som folk slänger omkring sig lite lättvindigt. Hur ska vittnen våga att ställa upp då de kommer att bli hårt ansatta om vad de faktiskt vet, hur enkelt kommer det inte vara för den som är anklagad att påstå att det inte skett något våld eller några hot – att det var ett… missförstånd…
Rättsväsendet i stort, med politikernas hjälp, är på väg att fullständigt köra sig själv i sank. Ovan exempel är kanske det värsta men läs HAX korta och kärnfulla redogörelse utifrån de fyra juristernas totala sågning av hur FRA-domstolen faktiskt kommer att se ut så inser man att Allians-regeringen måste bestå av en ondskefull ras från en annan planet som i slutänden vill störta ner alla i totalt kaos för att sedan ta över. Det här är fullkomligt vansinne – det också.
Värdeglidningen är i full gång. Tystnaden kommer att breda ut sig. Ingen kommer våga anmäla ett brott, ingen kommer våga säga det som den känner. Det blir lite Matrix över det hela – bakom all välordnad yta döljer sig något annat. Illusionen av ordning döljer egentligen ett samhälle som mer är likt den dystopi som finns i Mad Max och Flykten från New York.
Uppdatering: Åsiktstorped påpekar att Hillergren må varit osmidig men är mer inne på att skydda det juridiska språkets semantik och innehållsliga mening. Jag kan förstå honom i det – men man kan inte låta bli att i sin tur påpeka att man knappast kan välja att strunta i vad människor i allmänhet tänker och tycker och tolkar in i ord. Rättsmedvetandet är minst lika viktigt som ett helt utdefinierat och precist språk.
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=6dad5ac3-4804-453c-8755-39b5222c5bd1)
…att vissa inom försvarsmakten onekligen har svårt att förstå det här med tryckfrihet och liknande. Jag tror visserligen att det är ett misstag i grunden som gjort att Värnpliktsnytt fått sitt bredbandsabb avstängt men att en försvarsmaktsanställd väljer att uttala sig som berättas i DNs artikel oroar minst sagt i ljuset av FRA och andra lagar.
…att det är dags att sluta säga åt barnen att inte svära när de slår sig. Inte för att jag kan göra det som svär som fan själv men ändå. För forskare säger sig kunna visa att svärandet i samband med fysisk smärta faktiskt kan hjälpa mot smärtan enligt TIME. Det är onekligen en intressant aspekt att vi just svär utifrån att det är en instinkt för att uthärda smärtan:
”Swearing probably comes from a very primitive reflex that evolved in animals,” Pinker says. ”In humans, our vocal tract has been hijacked by our language skills,” so instead of barking out a random sound, ”we articulate our yelp with a word colored with negative emotion.”
och samtidigt kan det också visa sig att det är dumt att krydda det vanliga språket med svordomar eftersom hypotesen är att man då förminskar nyttan i att svära när man väl gör sig illa. Dock kan jag tycka att det verkar vara lite svajigt: utgångspunkten ska vara att män svär mer i vardagen – och det visar sig att män sämre utstår smärta än kvinnor. Enligt forskarna ska kvinnor svära utifrån mer emotiva skäl. Själv tror jag nog att smärtupplevelse och –uthärdande har många fler dimensioner än att svära.
…att Wikipedia inte har så kul bilder till sina faktafyllda artiklar.
…att även i Kalle Anka har diskussionen om piratkopiering kommit in. Det vill till att böja i tid det som krokigt ska bli (tips från Leo Erlandsson på Twitter).
…att en del personer som utvecklar WordPress inte fattat realtidswebben för fem öre – det kan man lätt se på de kommentarer Bolstad fått runt sin finding om en icke-dokumenterad försämring av pingandet i nya WordPress 2.8. Även om det just nu inte rör mig personligen i ryggen så är det minst sagt anmärkningsvärt att man valt att göra det utan att dokumentera förändringen.
…att det är svårt för Piratpartiet att besvara frågor som inte tillhör deras kärna direkt. Nu handlar det om heteronormativitet, och även om jag tycker att Held är lite väl på gentemot Anna Trobergs vänliga svar så visar det här akilleshälen för PP. Det här är helt enkelt baksidan med att vara ett uttalat enfrågeparti som plötsligt ska navigera i en komplex politisk värld där man kommer att få frågor om andra saker än Internet och personlig integritet.
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=7b9fa48d-4b17-46c5-9b4d-4092ae030a15)
…till klockradion hos min dåvarande flickvän och fick höra om massakern på Himmelska fridens torg. De senaste dagarna har kinesiska myndigheter försökt att stänga ner nätet. För en repressiv stat vill till varje pris förhindra minnet av deras eget gigantiska misstag. Hotmail, Twitter, Typepad-nätverket. Allt för att undvika att människor minns och pratar om den regim som kontrollerar och censurerar människors rätt att prata, konversera.
Det som är skrämmande är att det i de senaste diskussionerna runt IPred, runt TPB kommit upp liknande förslag om att delar av internet, att förhindra människor att få tillgång till nätaccess osv. Här i Europa. Här i Sverige.
Gissningsvis kommer diverse partiföreträdare, statsministern och alla andra förfasas över censur och över massakrerna. Men det kommer att klinga extra falskt efter genomdrivna lagas som FRA och Ipred.
Uppdatering: Kolla in den gigantiska länklistan på Metafilter runt Tianmen Square. We never forget.
