Om att välja sida och tappa sin tro – Internetworld podcast med mig

För några veckor sedan blev jag intervjuad av @linaarblad och den podcasten finns att lyssna på hos Internetworld. Det som är spännande med den här serien är att det minst lika mycket handlar om de som intervjuas (ofta personer relativt kända inom svenska internetsvängen) snarare än om det där om internet, sociala medier och sånt. Det är lite spännande och jag har fått flera positiva kommentarer.

Eftersom jag och Lina pratar om mitt gamla liv, det där med prästeriet, så får jag ofta nyfikna frågor om vad jag tror på nu. Det är en bra fråga. Särskilt då jag nästan får brottas med den frågan själv. För i grunden så tror jag inte på något. Jag tror varken på Gud eller jag tror inte på att Gud inte finns. Men till skillnad mot en agnostiker som på något sätt tar en aktiv ställning till att inte veta så är det för mig relativt ointressant.

Jag har skrivit om det förut och upprört många då jag utifrån en operationell och beteendevetenskaplig definition av religiositet menar att försanthållanden som inte är verifierbara är religiösa. Men låt oss lämna den debatten.

Dock viktigt att påpeka: jag blir varken provocerad av någon som tror på Gud eller någon som aktivt förklarar att man inte tror på Gud. Som teolog upplever jag båda sidor som många gånger ute och hojar när det ska diskuteras gudsexistens. Jag respekterar varje individs rätt att ha ett försanthållande – jag tror att människan i grunden behöver en sorts tro. Tro kan vara till för trons egen skull på ett positivt sätt.

Den sista delen innebär ett problem: om vi ponerar att alla människor behöver ett försanthållande, en tro som man kan hänga upp världen på – hur kan jag då säga att jag inte tror på något. Det är en bra fråga. För kanske är det så att mitt försanthållande ligger just där – mitt sätt att ordna världen utanför verifierbarheten ligger i att inte veta. En delvis stoisk inriktning, eller pyrrhonism, även om jag i många frågor är mer aktiv än det – och när det gäller åsikter äger en ganska klar syn (försanthållande) på hur ett samhälle ska se ut.

Lyssna gärna på podcasten. Den är riktigt trevlig.

Post #092 i #blogg100

Nestlé vill inte privatisera vatten – DI gör uselt jobb

Uppdatering: Jag fick möjligheten att skriva en mer reflekterande text just om källkoll och farten på SVTs debattsida:

Förut pratade vi om klickjournalistik, idag pratar vi om viral journalistik. Vad det är som sprider sig snabbt och brett är mer centralt än antal som klickar. Analysverktyg som Sharedcount har fått ett högre värde än Google Analytics.

Uppdatering: DI tog ner artikeln och la upp en artikel som noterar det som tagits upp nedan; men låter den gamla vara kvar. Enligt Klas Granström på di.se är förklaringen följande:

Researchen blev inte tillräcklig och ämnet togs ur sitt sammanhang. Nu har vi skrivit en ny artikel som reder ut otydligheterna och felaktigheterna.

Dagens största snackis var en DI-notis. Den braskande rubriken ”Nestlés ordförande: Vatten borde inte vara en rättighet” fick folk att gå igång. 740 gånger har länken rullat ut på Twitter och mer än 4000 delningar på Facebook (kolla aktuell stat här). Självklart – det är en rejäl tjottablängare där det onda Nestlé visar sin ”sanna” sida.

nestle

Att artikeln refererar till en icke-länkad video (som finns här - en video från 2005) och uppenbarligen är en rewrite är det ingen som tänker på. Dock – sociala medier är inte sociala medier utan att folk börjar rota i det hela. Bland annat hittas en Guardian-intervju med Peter Brabeck-Lethmate där uttalandet kompliceras genom att han faktiskt pratar om att vatten måste få ett värde. Alltså inte att Nestlé ska äga vatten utan hans mission är att vatten, rent vatten, är en ändlig resurs och att vi måste hantera det som en sådan. Hans krassa not är följande:

While it is a basic human right to have access to subsidised water for hydration and hygiene, why should washing your car, filling a swimming pool or watering a garden be priced in the same way? Full cost recovery for these activities will not only ensure that we are more judicious in our use, but will also, crucially, help repair our leaking infrastructure.

Alltså – det handlar inte om att vatten ska privatiseras men att det måste till en helt annan medvetenhet om dess värde – och att vi enligt viss forskning kommer att bli utan vatten innan vi blir utan olja om vi fortsätter som idag. I sin klargörande bloggpost (en blogg som är helt dedikerad till vattenfrågan för övrigt) om den video som DIs journalist refererar till slår Nestlés ordförande fast att det handlar inte om att vatten inte skulle vara en mänsklig rättighet – men att det inte är ett fritt gemensamt bästa utan restriktioner och begränsningar:

The water you need for survival is a human right, and must be made available to everyone, wherever they are, even if they cannot afford to pay for it.

I den här bloggposten diskuterar han frågan ingående – och det är bra mycket mer komplext och problematiserande än vad DI-artikeln vill göra vid handen.

Det fascinerande i hela den här frågan är att människor är så snabba att dela något – och när man sedan även med länkar visar att DI helt enkelt har pysslat med urusel journalistik så vill man inte lita på att det kan vara så. Den vanliga världsbilden: journalister har rätt, storföretag är onda och svenskt är sannare än brittiskt – den är grymt svår att rubba. Man vill inte tro att socialt ansvarstagande och miljömedvetande kan vara något som finns i storföretag. Och vad än värre är – mjölkskandalen från 70-talet tas fortfarande som intäkt för att Nestlé inte är intresserade av vattenfrågan.

För självklart är de det. För att kunna fortsätta att tillverka saker måste de ha tillgång till vatten – och om rent vatten blir bristvara så hotas självklart företaget som sådant. Det här är en lång väg från mjölkskandalen – och kanske kan det vara så att just den pinpointade problematiken.

Så sakfrågan. Jag tror tyvärr han är något viktigt på spåren. För människans grundläggande beteende är att utnyttja det som ses som oändligt till fullo. Det som är gratis har inget värde eftersom vi lever i en värld där allt som vi kan ta på antingen har ett monetärt värde eller är gratis. Det som är gratis tenderar snabbt också att ses som en rättighet. Det vi gjort runt (för lite) att minska koldioxid – eller åtminstone öka medvetandet om växthuseffekten – behöver göras för att förstå vattenfrågan. Ska vatten privatiseras? Kanske inte – men frågan är hur det ska regleras på ett sätt som samtidigt inte gör vatten till en politisk maktfaktor vilket en statlig reglering lätt kommer att innebära.

Självklart behöver man vara på sin vakt mot greenwashing och Nestlé om någon har en jäkla uppförsbacke när det gäller förtroende efter alla skandaler och kontroverser de skapat och fortfarande då och då skapar. Men i det här fallet är det sannerligen så att Dagens Industris journalist låtit sina förutfattade meningar fara iväg och undlåtit att göra basal research runt frågan. Så en bojkott pga av den här artikeln blir verkligen i det närmaste patetisk eftersom den grundar sig på vad någon annan anser vara det som ett företag står för utan någon grund.

Post #089 i #blogg100

Uppdatering: Det som skrämmer mig är uttalanden om att Nestlé kan gott ha det här även om det inte är sant och att folk anser att videon är starkare bevis (betänk att den är åtta år gammal) än vad företaget skriver idag 2013. Viljan att slippa rucka på sin egen verklighetsbild är så stark.

Uppdatering: Bloggen Hur Var Det Nu har grävt vidare och det är oerhört intressant när det kommer till tyskan:

Det uttryck som som Brabeck-Lethmate använder och som DI översatt till ”rättighet” och Svd til ”mänsklig rättighet” är det tyska ”Öffentliches Recht” som inte alls är samma sak som ”mänsklig rättighet”.

snarare en public right – dvs. en mer statlig och offentlig överhöghet om jag förstår översättningarna rätt av själva termen.

De som tidigare skrivit om det börjar också pudla – eller som i Nyheter24 bara ta bort artikeln. Kostdoktorn är kritisk mot andra saker och det är helt rätt – men menar att vattenfrågan är felledd från DI. SVD har reviderat och ändrat en del i sin text.

Det pågår en diskussion även på Nestés Facebook och tja, sans och måtta och att lyssna på vad andra säger är kanske inte Facebookkommentatorers bästa gren.

Uppdatering: Inte bara di.se har valt att dramatisera sina nyheter utan också TV News mfl när det gällde de påstådda ryska övningarna mot Sverige. Det här börjar bli besvärande – jakten på klick söker sig utanför de gamla vanliga kvällsdrakarna. Vi blir alla en del av en viral soppa.

 

Jag hatar bilar

Jag saknar nån gen eller dna-sträng. En sån där som de flesta män verkar ha.

Jag är helt jävla ointresserad av bilar. Jag tycker det är trist att köra bil, oerhört tråkigt att äga dem osv.

 

För mig är det ett verktyg som ska ta mig från punkt a till punkt b och gärna så snabbt och smidigt som möjligt. Sen bör den helt enkelt gå på så mycket luft som möjligt och i övrigt ha en human kostnadsbild. Resten är för mig helt egalt.

Jag hatar därmed bilar eftersom de alltsomoftast får för sig att stöka till resan mellan a och b, och när de gör det – så innebär det att det kostar ett par tusen bara att parkera åbäket vid verkstaden.

Eller som idag – byta däck på Röda Faran, detta sorry excuse for a car som vi köpte för våra synders skull eller hur det nu var. Tre av fyra hjul vägrade komma av med mindre än att jag spenderade ungefär en kvart med att slägga dem, sparka på dem, spruta ohemula mängder 5-56 och ihopkrupen rucka dem sidledes åt alla sidor som tänkas kan. Skitjävla bil.

När det gäller just Röda Faran så har dock mitt ointresse övergått till ”personligt” hat mot just den bilen. Så fort den strular så blir jag förbytt och vill misshandla den grundligt med en stor jävla hammare. Den har fått mig att skratta rått åt uttalanden om tysk tekniks överlägsenhet: herrejävlar – den Opel Vectran har haft alla tekniska fel som man kan tänka sig. Det har varit olika givare, reläer och skit som kostat töntigt mycket att laga. För att inte tala om när hela fläkten la av. Ska verkligen inte en fläkt klara fem år? Eller virvelspjället. Helt meningslöst för funktionen i stort men kopplat till varningslampan för motorn. Vilket innebär att jag får lov att krypköra hem i 26 graders kyla. För nej, bilen går typ knappt 2000 mil per år (varav jag kanske i bästa fall kört 500). Oftast mellan Forssa och Borlänge Centrum. Ibland till ICA Maxi.

Ni inser härmed att det inte är min bil. Min bil, Fransosen, går iofs sönder. Men den gör det på ett mer charmigt franskt sätt. Typ tappar avgassystemet, tappar hela bromsverkan osv. Det är lite mer rejäla tag liksom. Så frågan är nu vad man ska byta till innan jag får hjärtinfarkt på Opelhelvetet.

Här kommer då nästa problem – jag har väldigt svårt att förstå hur man kan lägga så jävla mycket pengar på ett bilskrälle. Att jag kan dundra iväg tusentals kronor på digitala prylar är inget konstigt men fan att lägga 300k på en bil? Det är stört i min hjärna. Följaktligen hamnar man i situationen att man har en bil som antagligen kommer ta död på mig innan den dör själv – men jag kan inte för mitt liv rationalisera fram det vettiga i att lägga en jävla massa pengar på en ny bil.

(Fransosen har jag bestämt ska få rulla tills den rasar – vilket iofs efter senaste besiktningen av bottenplattan inte kommer dröja alltför länge – den franska plåten har övergått till hederlig svensk rost).

Bilar är ett jävla skit. Så är det bara.

Post #088 i #blogg100

Väskor väskor väskor

Så var det dags att börja leta ny messengerbag. Iofs skulle jag behöva köpa ny datorryggsäck också – min Everest som jag haft i tre år är fantastisk men kommer snart ramla sönder – tyvärr verkar den gått ur sortimentet.

Men när jag åker kortare sträckor – typ Stockholm över dagen – så använder jag numera gärna en messengerbag. Min skotskrutiga Fred Perry börjar nu se ut som en skotte som tappat färgerna efter ett bättre dryckesslag. Så jag kollar vad som finns. Och slås av att det antingen är sådär fult ingenjörsnyttigt eller så ska det vara tokpoppigt. Det finns några snygga skinnväskor men när man ser priset så undrar man om dator ingår. Och i de som är gjorde för 13″ så verkar de glömt att man då och då behöver en laddare med sig. Och att vissa av oss har ipad.

Så här sitter man – några som verkar ok har jag hittat på nätet. Problemet är att man ju gärna skulle vilja provpacka eländet.

Det jag vill ha är något som är snyggt och någorlunda funktionellt men i det här fallet är fasen snyggt före det andra. Ingenjörsväskorna får någon annan använda. Och hållbart. Plast är rätt trist. Fast snyggast just nu är nog den här ändå.

Vad jag ofta släpar omkring på (nu kommer @claes säga dra-maten eller nåt):

  • MBA 13″
  • Ipad (siktar snart på en mini)
  • Logitech Easy Switch
  • Laddare och iphonesladd(ar)
  • En hög omkopplare till projektorer

Så ge mig goda råd. Utom Crumpler.

När ni ändå är igång – datorryggsäckar. Den behöver kunna svälja ovan plus gärna även min kamerautrustning. Eller ett mindre ombyte.

#Post 087 i #blogg100

Vid bergets början samtidigt

vägens slut slår av tändningen
bilens batteri bensin lampor
minns varje steg utantill
radion utan vågor stänger av
hjärtats slag andetag
byter frekvens
ingen där närheten
försvunnen in i stundtals
telefondisplay bläcksvart
allt som skrivits fyller skärmen
en evighet i varje ögonblick
tusentals färgsatta tankar
vid bergets början samtidigt
varje droppe av verklighet dimman
sanden stol trädet mot ryggen
skimrande förnimmelse
syre kisel väte koldioxid syra
mitt i inget solstrålar
grånad levande leende
dimensioner diversifierade
vind trevar suckar i kronan
nyckelstålet reflex i ögat
ett steg till

(inspirerad av Nearly God, Jarboe, Sigur Ròs, How To Destroy Angels)
Post #086 i #blogg100