När man ville göra ett bondeoffer av Peace & Love 360

Peace & Love 360 lever. Helgen bevisade det. 5 000 personer var där. Det var ett Peace & Love 360 som var tillbaka till rötterna. Där det började för femton år sen; mer budskap än langos, mer udda grupper än arenarock. Glädje. Värme. Kärlek.

Jag ska erkänna att jag tvivlat. För det har inte varit lätt. United Power har arbetat med projektet sedan många månader. Vi har haft fantastiska projektledare. Peace & Love 360 har haft drivet att komma i mål. No matter what. Om folk visste på hur kort tid, med oerhört små resurser som Peace & Love World Forum skapats skulle de förvånas.

Det jag fascinerats mest över är att lära känna Jesper Heed lite mer. Hans vision och vilja – och den fascinerande egenskapen att aldrig acceptera ett problem utan bara möjligheter är unik. Den person som han liknar mest är nog Steve Jobs. Enligt ”myten” så myntades begreppet ”reality distortion field” runt Jobs:

The RDF was said by Andy Hertzfeld to be Steve Jobs’ ability to convince himself and others to believe almost anything with a mix of charm, charisma, bravadohyperbolemarketing, appeasement and persistence. RDF was said to distort an audience’s sense of proportion and scales of difficulties and made them believe that the task at hand was possible.

Utan det skulle det aldrig hänt. Vare sig Apple eller Peace & Love 360. Sen är det mängder med människor som gjort stordåd i samband med arbetet att skapa något, låta en fågel Fenix lyfta sig ur askan av det gamla Peace & Love. Så hur var det här med Kartellen? Det är därför jag blev arg när ett antal företrädesvis liberala skribenter och tyckare valde att sikta in sig på en bokning av hip hop-bandet Kartellen.

Framförallt blev jag oerhört irriterad på vad ledarredaktionen i Dalarnas Tidningar valde att göra. Det ”skaver” enligt dem – problemet för min del är att deras val skaver av andra skäl: att man valde att ge sig på en detalj i en helhet som såg helt annorlunda ut – och utnyttja sin styrka som ledande tidning att styra opinionen. Jag var själv måttligt förtjust i bokningen. Förutom att jag generellt ogillar hip hop och att man valt bort min musiksmak pga av att dödsmetall kan ses som kontraproduktivt mot vår vision så insåg jag ganska snart att det var en köttbit som slängts åt vargarna.

Men i grunden så var kritiken oproportionell. Och agendan bakom handlade inte om Kartellen i sig. Det byggde på att låta Peace & Love 360 bli ett bondeoffer i en större diskussion där extremvänsterns våldsamma åsikter fått fokus i samband med att diskussioner förts runt extremhögerns rätt att höras. Greider må vara positiv men det är lite som att be Tomten försvara julen. Heavy jämför med andra artister som gjort minst lika vidriga saker och varför DT väljer att stödja Dalhalla i det fallet liksom gör en jämförelse mellan SD och Kartellens politiska åsikter.

För ja – Kartellen bokades. En akt av över 100 stycken akter. Att personer valde att hävda att Peace & Love 360 borde byta namn till War & Hate pga av den bokningen samtidigt som det finns mängder av personer som arbetar mot rasism, mot homofobi, för fred i listan över artister och inspiratörer. Av mer än 400 personer som stod på scen under två dagar så är det alltså en handfull som ska anses visa vad hela Peace & Love World Forum handlar om. Det är vad diskussionen, som Sara Telde valde att på ledarplats lyfta, handlar om. Den logiken var något som kritikerna valde att totalt strunta i.

Peace & Love 360 gjordes synonymt med Kartellen; alla de artister och inspiratörer som var bokade sattes i skymundan av ett relativt obskyrt band. Självklart var ett av de sämsta valen som gjordes det att så fort Dalarnas Tidningar valde att sätta sin plats i opinionen genom att flagga för att bryta samarbeta i panik plocka bort Kartellen från artistlistan. Det skapade knappast något annat än en öppning för både kritikerna att slå sig för bröstet och för personer som gillar Kartellen eller tycker kritiken var fel att slå bakut. Självfallet i vanlig ordning glömde båda kritikergrupperna det faktum att a) censur kan endast utföras av en stat – det är inte censur att inte få spela på en scen. b) varje organisation har rätt att göra sina egna val.

Att övriga artister självklart reagerade var inte heller så underligt – de flesta av dem ganska klart positionerade även politiskt. Vad skulle vara nästa del? Att orera om att det är odemokratiskt är ganska fånigt. Men det blev också en diskussion om konstens frihet. Att ett tidningsföretag så flagrant väljer att använda sin marknadskraft för att försöka styra innehållet är oroande; oavsett hur man separerar journalistik och marknad så har tidningen som varumärke ett särskilt ansvar att inte hamna i en situation där man bygger in sig i ett hörn.

Sen blev det som väntat: Kartellen blev påbokade igen, Ametist tog med sig Sebbe och journalist från Dalarnas Tidningar m fl i en diskussion om det som hände. Kritiken från redaktionellt håll mot Mittmedias val var starkt - samtidigt som man försökte påpeka att det var väldigt lite pengar det handlade om när Peace & Love 360 valde att bryta samarbetet proaktivt med Mittmedia. PR Anders K Gustafsson. PR.

Efter hand började också fler och fler vittnesmål om att Kartellen idag var något annat än den som många målade upp, Sebbe som valt en ny väg, och flera av dem som valt att lämna. Det enda som ansågs vara sant var dock den intervju som Janne Josefsson gjorde i Uppdrag Granskning. Resten ansågs inte – trots senare och närmare – sant. För det stämde inte överens med den bild som ett antal personer ville måla upp runt Kartellen och extremvänstern. Ivar Arpi gör en god genomgång av det som nu kallas ”det goda hatet”.

Problemet med Arpi och flera andra som lyfter fram vänsterextremism som värre demokratiskt hot än högerextremismen är att man väljer samma form av motstånd: att tysta helheten för att något ogillas. Det är vad som hände runt Peace & Love 360.

Det är vad som händer när människor försöker att modulera saker för att inte vara antingen det ena eller det andra: samma stenhårda binära system finns inom de som hävdar vänsterextremismens farlighet som de inom vänstern som hävdar att allt bortom socialdemokraterna är borgarsvin.

Uppdatering: En intressant artikel om Kartellen i SvD. Det som flera av oss påpekat men ingen velat lyssna på. För det passade inte in i den bild man ville ta fram.

pirates1

När piraterna drabbar samman

Det pågår en strid inom Piratpartiet. Det är en hårdför strid mellan fr a två av de mest intellektuellt redliga personer jag haft förmånen att träffa. Vilket gör den både sorglig men också väldigt väldigt intressant.

pirates1

 

I sedvanlig piratordning inför rätt så öppen ridå. Förutom att jag anser att pirater skulle tjäna på att inte skriva så väldigt långt tänker jag inte i det här läget ta någon ställning. Däremot uppmanar jag (de som orkar) att läsa fr a de tre inlägg som står i centrum.

Först Amelia Andersdotters inlägg som kritiserar partiledning och partiledare hårt. Det intressanta med inlägget är dock de saker som man kan elaborera ut om man rensar bort diverse vevande och huggande. Det finns ett antal viktiga frågor i texten och ett antal reella förslag. Det är tyvärr något som Anna Troberg inte riktigt ser, vilket kanske inte är så konstigt då den personliga kritiken från Amelia är hårdför.

Annas inlägg är däremot viktigt för att få en lite annan bild av ledningen mot den bild som målas upp i kommentarerna av Amelias inlägg. I samma kommentarer försvarar Emma Opassande sin plats som en person som inte nödvändigtvis går i ledband. Eller snarare: den som försöker det tror jag kommer få ganska ont.

Emma har sedan skrivit ett blogginlägg om detta där hon menar att Amelia inte tillför något – vilket jag tycker inte är sant: men problemet är att det intressanta försvinner i bitterhet gentemot personer.

Sen finns det tyvärr den sedvanliga skaran foliehattar respektive tillskyndare som inte ger något. I det väldigt långa kommentarsfältet hos Amelia dyker också Henrik Brändén upp. Här börjar det bli lite problematiskt då denne väljer att indirekt kritisera den valutvärderingsgrupp som tillsatts. Fr a utifrån ett perspektiv där personerna i gruppen (förutom en person då) lite snabbt målas upp som svaga och lättledda, att gruppens värde lätt kan devalveras i partiet eftersom en person (den som då uppenbarligen inte är så lättledd) valt att göra offentliga uttalanden. Tyvärr väljer samtidigt Amelia att mena att samma grupp tystats – vilket inte är ett dugg sant.

För jag sitter i den gruppen.

Tillsammans med personer som ingen någonsin lyckats leda på något sätt. Om det gör ont att försöka leda Emma Opassande kan jag lova att varje försök till att leda någon av dessa individer renderar en smärta bortom beskrivning.

Generellt kan jag bara säga att ja, utvärderingen har dragit ut på tiden. Vilket i ljuset av den här diskussionen som blossat upp knappast är av ondo. Däremot kan man tycka att det är sent att komma med den i ljuset av ett riksdags- och kommunal- respektive landstingsval. Men det är en kritik vi kan ta senare.

Jag tror striden är nyttig. Samtidigt som den splittrar upp och säkert förstör mycket så innebär det att nya saker kan få fäste och gro, respektive att gamla goda ting som tappat fotfästet igen kan sätta ner fötterna i myllan och växa vidare. Jag tror striden var lite bound to happen – partiet är ett brett parti som samlar allsköns intressen.

Piratpartiet är inte starkt idag. Det svajar betänkligt och rötterna är ibland väl luftburna. Men jag väljer att tro att det finns en grund för en ny politik i partiet, ett nytt sätt att faktiskt tänka runt viktiga frågor i samhället.

Uppdatering: P3 Nyheter och @emanuelkarlsten ser till att få ihop Anna och Amelia i en diskussion. Internetworld tar upp striden.