pirates1

När piraterna drabbar samman

Det pågår en strid inom Piratpartiet. Det är en hårdför strid mellan fr a två av de mest intellektuellt redliga personer jag haft förmånen att träffa. Vilket gör den både sorglig men också väldigt väldigt intressant.

pirates1

 

I sedvanlig piratordning inför rätt så öppen ridå. Förutom att jag anser att pirater skulle tjäna på att inte skriva så väldigt långt tänker jag inte i det här läget ta någon ställning. Däremot uppmanar jag (de som orkar) att läsa fr a de tre inlägg som står i centrum.

Först Amelia Andersdotters inlägg som kritiserar partiledning och partiledare hårt. Det intressanta med inlägget är dock de saker som man kan elaborera ut om man rensar bort diverse vevande och huggande. Det finns ett antal viktiga frågor i texten och ett antal reella förslag. Det är tyvärr något som Anna Troberg inte riktigt ser, vilket kanske inte är så konstigt då den personliga kritiken från Amelia är hårdför.

Annas inlägg är däremot viktigt för att få en lite annan bild av ledningen mot den bild som målas upp i kommentarerna av Amelias inlägg. I samma kommentarer försvarar Emma Opassande sin plats som en person som inte nödvändigtvis går i ledband. Eller snarare: den som försöker det tror jag kommer få ganska ont.

Emma har sedan skrivit ett blogginlägg om detta där hon menar att Amelia inte tillför något – vilket jag tycker inte är sant: men problemet är att det intressanta försvinner i bitterhet gentemot personer.

Sen finns det tyvärr den sedvanliga skaran foliehattar respektive tillskyndare som inte ger något. I det väldigt långa kommentarsfältet hos Amelia dyker också Henrik Brändén upp. Här börjar det bli lite problematiskt då denne väljer att indirekt kritisera den valutvärderingsgrupp som tillsatts. Fr a utifrån ett perspektiv där personerna i gruppen (förutom en person då) lite snabbt målas upp som svaga och lättledda, att gruppens värde lätt kan devalveras i partiet eftersom en person (den som då uppenbarligen inte är så lättledd) valt att göra offentliga uttalanden. Tyvärr väljer samtidigt Amelia att mena att samma grupp tystats – vilket inte är ett dugg sant.

För jag sitter i den gruppen.

Tillsammans med personer som ingen någonsin lyckats leda på något sätt. Om det gör ont att försöka leda Emma Opassande kan jag lova att varje försök till att leda någon av dessa individer renderar en smärta bortom beskrivning.

Generellt kan jag bara säga att ja, utvärderingen har dragit ut på tiden. Vilket i ljuset av den här diskussionen som blossat upp knappast är av ondo. Däremot kan man tycka att det är sent att komma med den i ljuset av ett riksdags- och kommunal- respektive landstingsval. Men det är en kritik vi kan ta senare.

Jag tror striden är nyttig. Samtidigt som den splittrar upp och säkert förstör mycket så innebär det att nya saker kan få fäste och gro, respektive att gamla goda ting som tappat fotfästet igen kan sätta ner fötterna i myllan och växa vidare. Jag tror striden var lite bound to happen – partiet är ett brett parti som samlar allsköns intressen.

Piratpartiet är inte starkt idag. Det svajar betänkligt och rötterna är ibland väl luftburna. Men jag väljer att tro att det finns en grund för en ny politik i partiet, ett nytt sätt att faktiskt tänka runt viktiga frågor i samhället.

Uppdatering: P3 Nyheter och @emanuelkarlsten ser till att få ihop Anna och Amelia i en diskussion. Internetworld tar upp striden.

Imorgon konfirmeras han

”NN, må Guds goda Ande leda dig på alla dina vägar. Amen.”

Imorgon konfirmeras min son.

Han satt som mycket liten mitt ibland en grupp konfirmander medan vi förberedde deras konfirmation. Han skrämdes av ett gäng orcher i en gudstjänst där rollspelskonfirmanderna hade ansvaret.

När jag var präst för konfirmander.

Imorgon konfirmeras han. Jag är inte präst sedan många år. Hans mor kommer ha sitt ämbetstecken på sig. Jag har inte ett ämbete längre.

Jag tror ju inte ens längre.

Jag minns att jag funderade hur det skulle bli när han skulle konfirmeras. Om jag skulle vara präst för honom eller hur vi skulle lösa det.

Det löstes av sig själv om man säger.

Men imorgon kommer ändå vara en märklig dag.

Han är lite nervös.

Jag är nog lite nervös – inte för hans skull utan för att möta den där märkliga känslan igen. Det där att allt som görs av någon annan är saker som en gång var så viktiga för mig. Men jag har det inte längre kvar. Det som sägs var en gång så viktigt för mig men det är nästan ett främmande språk idag.

Han har börjat förstå. Kanske inte tro men förstå mer. Hitta hem, hitta ett sammanhang. Ett som jag en gång var en del av. Det är stort på något sätt. Han blir stor, vuxnare, konfirmerad.

Imorgon konfirmeras han. Jag kommer nog gråta en skvätt, lite i smyg sådär.