(den här veckan är chokad så det lär inte bli så mycket bloggat. bara så ni vet.)

Dock så har jag funderat på varför man inte skulle kunna göra något liknande men socialt? Visst – det låter ju sjukt men samtidigt: att faktiskt prata med sina nära och kära om hur man vill att begravning och allt ska vara är viktigt: så varför skulle man inte kunna skapa en sorts app på Facebook där man kan bjuda in dem man vill ska veta och berätta, skriva och låta dem faktiskt reagera på det. För oavsett Vita Arkiv så kommer det kunna bli diskussioner.

Själv rusar jag mot 40 och onekligen funderar man över att det där som är döden. Läste också en märklig artikel i tidningen idag – att det nu finns ”sorgekonsulter” – onekligen har diverse präster och psykologer fått konkurrens: quick fix med diverse diagram och allt. Vi hade en rätt intressant diskussion om det här hemma då vi båda är själavårdsutbildade och arbetat mycket med sorgebearbetning i våra ”tidigare liv” som präst och diakon.

Själv vet jag att jag vill ha den här på min begravning:

Just nu är jag sjukt trött. Så det får bli någon annan dag. Tills dess ska ni läsa två av de roligaste bloggarna som just nu skrivs: Hectormaybe som spökskrivs av Hectors pappa (som bara råkar vara CD på JMW) och självklart Mona.

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Det roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra Jankov, Älskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke¹, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).

1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter

Hittade i alla fall en oerhört roande särskrivning idag:

Ibland blir det sannare…

Kolla mer på SSWC där Ipad kommer att diskuteras.

Jag kommer skriva mer om min åsikt runt Ipad och vad det enligt mig innebär för framtidens datoranvändande i en kommande postning.

• @pikoforetagaren drar en lans för småföretagandet. Hon har varit en av mina bästa kontakter när jag valde att satsa på eget. Darra månde politikerna den här valrörelsen.
• @malincareliusen är producent och gillar grafik, spel och en massa annat. En blog med bilder om en vardag med rätt namn: ”Det är så jag ser det”.
• @techspotse är en geek och jag gillar när såna skriver bloggar som inte bara handlar om prylar och opersonliga. Den här är jäkligt personligt hållen.
• @markuswallgren är präst. Det blir fler och fler i mitt flöde – gamla kompisar från den tiden drar med sig nya personer. Lite spännande  att läsa faktiskt - och självklart funderar jag vad jag hade bloggat om jag varit kvar.
• @ahedetoft gör filmer och bloggar om det. Jag har inte sett några filmer men bloggen känns nästan som om man behöver hämta andan efter att ha läst.
• @kimkkimselius skriver böcker – och om man letar lite hittar man också hennes blogg om att skriva böcker. Själv är jag alldeles för otålmodig (tror jag) för att faktiskt skriva en hel bok.
• @devilkitten är en gamer. Själv fattar jag inte hur gamers har tid att skriva blogg – jag har det ju knappt själv och det senaste spelet jag lirade mig igenom var Quake II. Så läs Djävulskattungen och lär något nytt runt gaming och livet. Skilled blogger.
• @MrPerOlsson dök upp i flödet och jag har inte kollat hans blogg HRAHK förrän nu och hej och hå: det är verkligen en påse gott och blandat: högt och lågt (på engelska) om allt från kod till B2B till matlagning. Aldrig en trist stund där inte. Det är också extra kul att han kör Blogengine som är en av de få open source-bloggarna byggda på aspx och .NET (vilket både Smartie8 och Windows7bloggen också är som jag varit delaktig i).
• @evarab har visserligen en annan blog men det är Deeva som är grejen: den har funnits så länge jag kan minnas (känns det som) – den var redan där när jag startade det som sedan blev Researcher.se

Resten hittar ni som vanligt här: Tweepblogs

Det var faktiskt lite enklare när de gick på dagis.

Det är roligt att se att Linda Skugge inte tycker att spökskrivande är något problem 2010 i Newsmill.

När Kjell Häglund anklagade Pascalidou för spökskrivande valde Linda en annan linje. Och gör en stor grej av det hela i en krönika som fanns i Expressen.

Det här tyckte hon 2005:

Men om man måste jobba som spökskrivare har man nog ingen karriär att tala om. Hör ni alla spökskrivare, kom ut ur garderoben, så får ni antagligen en karriär. Ni har ju ett guldläge här. Jag har länge undrat hur så många profilerade skribenter kan vara så kassa och slätstrukna. Här har vi alltså svaret: Det är inte de själva som skriver. Inte undra på att man somnar när man läser dem.

2010 läser vi att Linda Skugge tycker:

Att frågan om spökskrivare är så laddad är ju inte oväntat i landet präktig. Här ska man städa själv, och givetvis skriva sina alster själv. Men snälla nån så mycket skit vi slipper tack vare alla underbara spökskrivare. [...] Sen jag startade PR-verksamhet skriver vi en artikel i veckan åt beställare. Det är en underbar känsla att se mina och mina medarbetares alster på fin nyhetsplats. Det gör verkligen ingenting att någon annan får äran.

Det är en trippel vinnarsituation, kunden får ut sitt budskap, tidningen får en läsvärd och intressant artikel och jag får skriva en faktura.

Jag har heller ingenting emot att själv låta någon annan spökskriva mina egna verk. [...]Vi var överens om att det finns ett mäkta spännande synopsis som jag komponerar (ja, vid mitt köksbord), men jag vägrar lägga tidiga morgnar på att krysta fram en deckare. Jag kommer lägga ut jobbet på en spökskrivare, och det med glädje.

Jag gratulerar Linda Skugge till att ha ändrat åsikt. Själv vidhåller jag att det inte är vem som skrivit själva orden som egentligen är det viktiga. Så välkommen in i pr-branschen. Där spökar både skrivare och skribenter.

Jag kanske ska lägga ut min blogg på entreprenad.

Uppdatering: Man undrar om det är Linda som skriver sin nya blogg på ICA-Kuriren ”Älska Vardagen”. Å andra sidan är det inte mycket text i den. Finns det spökfotografer?

Samtidigt kanske det är som Per påpekar: varför ha ångest över att man inte lyckas blogga så mycket? Samtidigt är det alltid sorgligt när gamla bloggar dör – eller när ens egna bebisar läggs ner.

Så jag balanserar fortfarande mellan att totalt ge upp Deepedition eller att inse att den fyller sin funktion i vissa fall.

Återkommer med fler tweeps som bloggar – för det projektet är riktigt roligt!