Kategori: Dagbok

Jag ber om ursäkt

Jag ber om ursäkt för att jag är en del av ett land där allt som kan rasas mot ska rasas mot.
Jag ber om ursäkt för att jag är medborgare av ett land där varje felsteg ska betalas med förkrosselse.
Jag ber om ursäkt för att det politiskt korrekta är lag och ifrågasättandet inte längre anses vara tillåtet.

De senaste dagarna har jag funderat över det här med moraliserande och hur man kan uppleva att Sverige blivit ett land fullt av politiskt korrekt rasande. Från Flincks tafsande till NKs designutställning går en rak linje av rasande mot ”fel” åsikter och ”fel” handling.
Jag försvarar eller förklarar varken Flincks rumptag eller klantigheten i hur NK presenterar sitt försök att vara politiska i designvalen men jag kan oroa mig över både magnituden och perspektivet av det rasande som sker. Och fundera över att målet alltid är att någon ska förkrossas och be om ursäkt i säck och aska.

Vi är ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Det innebär att det inte finns någon modell, något förklaringsuniversa som kan motta emotionerna och rationalisera dem genom att ha ett antal metafysiska filter. Det är faktiskt vad religion handlar om: att det finns ett raster, ett filter att testa saker mot. Det upplysningsfilosoferna önskade – att vi skulle bli rationella varelser som inte längre behövde Gud och bibel hade helt enkelt fel: det som händer är istället att råa emotioner blir det enda rätta. Tillsammans med ett snabbt media så innebär det att eftertanken varken är krank eller blek utan ganska död. Det är upplagt för att leta scapegoats att anklaga och slänga ut. Emotioner utan förklaringsmodell blir lätt dikotomier – och terror.

En av de viktiga delarna i alla religioner är förlåtelsen. Att faktiskt ångra och få en chans till. Det är en grundbult eftersom det är en viktig del i relationer. Det finns inte i den sekulära emotionella moralismen.

Så jag ber om ursäkt för att svenskar blivit oroande upprörda för minsta sak, vindflöjlar sig arg varje dag över upplevda orättvisor, saker som kan överses med eller åtminstone förlåtas. Det är ett kallt och hårt land vi skapat.

Väntan på gips och utskrivning

Så åkte vi tillbaka till sjukhuset jag och sonen. Hans permission var över. Gårdagen spenderade sonen och hans mor i Falun med diverse ytterligare röntgenundersökningar efter det illa fallet i Romme Alpin för någon vecka sen.

Vi packade min ryggsäck full: läxböcker, laddare, två datorer, iphones, ipad, bok. Igår hade de trott att det skulle gå fort och inte haft med sig något. Så vi ville vara på den säkra sidan.

Sedan väntade vi. Och väntade. Väntade lite till. Så fick vi sedan komma upp i gipsrummet. Svart gips blev valet (de har alltså sju färger – rena jäkla Pantoneskalan – att välja på). Sedan väntan, sedan snabbsänka, och sedan lite väntan till. Sedan kom sjukgymnasten. Efter det fick Villiam mat. Sedan väntan. Lite mer. Sen svar på sänkan och efter lite mer väntan drog de ur kanylen ur armen och vi fick faktiskt åka hem.

All heder åt sjukvården. Fantastiska usk:or, ssk:or och läkare på Centrallasarettet i Falun både på barnavdelningen 34 och på ortopedkliniken. Glada och svarade på alla konstiga frågor. Även om jag tillhör dem som anser att det finns andra sätt att åtminstone delfinansiera välfärd så är det här ett bra bevis på att skattemedel används på ett bra sätt. Barnkliniken är fantastisk med möjlighet att låna dator på rummet, vara inne i lekterapin som verkligen har allt som tänkas kan för att aktivera barnen – och självklart både skola och bibliotek för böcker och filmer.

Nu blir det träning för sonen. Det som konstaterats är att han lyckades få till en svår stukning – i en skidpjäxa. Försök göra om det ni. Däribland har han blödningar i märgen typ interna blåmärken (hette något konstigt) och en del annat plus utdragna ledband.

Aka skidsäsongen över efter två dagar. Den här tiden som är min och sonens tid. Att dra ut till Romme och åka så ofta man kan. Och ja – vi har lite otur med det här: förra året trillade Amanda illa och fick lägga ner åkandet bara en bit in i januari.

Jaja. Så går det när man köper proffstwintips – vilka jag funderar på att pröva btw :)

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Älvrundan blir något större

Island from space
The deep wells
Great desert
Landscape
Industrial
Ducks
Gick en runda tidigare idag och testade mitt nya objektiv. Hade ingen plan men när jag väl såg hur isen börjat att lägga sig och kom på gamla insikter från när jag fotograferade mycket som tonåring så började jag ta närbilder med hjälp av teleobjektivet för att sedan dra hårt i dem i programmet när jag kom hem. Sen testade jag svartvita inställningar och diverse vitbalans och annat. Blev en tidsmässigt lång promenad trots att jag tog korta rundan. Musik till bilderna var Daft Punks OST till Tron Legacy och Trent Reznors/Atticus OST till Social Network.

Bara en uppdatering

Innan jag startar nattpasset inför morgondagens föreläsning samlar jag ihop huvudet. Idag har jag varit i Falun. På ett gäng möten, samtal och grejer och kanske viktigast: hann följa vännen Johanna till sjukhuset. Det är värdefullt. Det ger ständig ödmjukhet inför livet och vänskapen. Druckit min första kopp Choko Mocca med marshmallows (fråga inte…) och shoppade lite (effektiv shopping 15 minuter): halsduk, tischa och bälte på Jack & Jones och ett Tamron 70-300 på Expert. Det sista för 500 spänn. Galet. Expert håller på att lägga ner butiker lite överallt och säljer ut varulagren.

Bloggar etiketter: , , , ,

Om det hade hänt

Idag har varit en dag där jag funderat en hel del. Det är många saker som hänt, händer och förhoppningsvis kommer att hända. Det där som kallas livet tror jag vi pratar om.

Amanda har fått en ny blogg: Amandastrandh.com (gissa vem som är hennes stora inspirationskälla :)). Har bökat med Woo Themes som fungerar riktigt märkligt och fått förklara att hon inte kan dundra upp massor av tunga bilder för då kommer min server snart att gå på knäna. Jag har diskuterat Twitters utveckling på Twitter, dividerat om #innebandygate en del. Jag har pysslat med lite städning både offline och online. Jag ska sätta  mig och jobba inför veckan som kommer. Öppna mailen och hantera diverse frågor och koda ett antal FB-undersidor.

Men också tänkt mycket på gårdagen när V ramlade i Romme Alpin. Idag kom tankarna på vad som faktiskt kunde ha hänt. När vi väl var där så var jag sådär kallt inriktad på att få ner honom, se till att kolla vad felet var, trösta och sedan få hem honom. När han sedan fick åka till akuten var det oro för vad felet kunde vara och sedan lättnad att det inte var värre än en rejäl stukning. Idag insåg jag – när jag tänker tillbaka på hur vurpan såg ut och hur han lätt kunde åkt ut i den snöfria skogen ett par meter ner, hur benet kunde ha brutits eller att han brutit ryggen, eller nåt annat. Helt enkelt hur snabbt man kan förlora de man älskar allra allra mest.

En av de saker vi är lite oense om när det gäller barnen är hur mycket man ska låta dem testa sina gränser. Jag är uppvuxen som väldigt försiktig – eftersom jag hela tiden fick höra att min morsa bara hade mig bla bla bla. Det tillsammans med att jag var rätt kraftig innebar att jag aldrig blev speciellt bra på skateboard eller på nåt annat. Försiktig, räddhågad och på nåt sätt ansvarsfull. Det har hela tiden stoppat mig som vuxen – mod kräver en del dumdristighet och att man inte är rädd för att göra illa sig ibland för att bli bättre. Samtidigt så är det så oerhört otäckt när ens kött och blod gör sig illa. Och bara tanken att det skulle kunna gå ännu mer illa får det att vända sig i magen på mig. Föräldraskapets svåraste prövning är att hitta balansen mellan att skydda och släppa fri.

Bloggar etiketter: ,

I ett moln av snö

Fin skiddag

Jag och Villiam var ute i Romme Alpin idag. En fantastisk dag. Klarblå himmel, ett par minusgrader och inte speciellt mycket folk i backarna. Visserligen är det en grym skillnad när det i backarna bara är konstsnö – det blir sockrigt snabbt men det var en suverän åkdag. Testade bland annat nya caféet nere i backen. Det börjar bli stort Romme Alpin.

Dock tog den slut lite abrupt. I ett moln av snö. Villiam gjorde en rejäl vurpa och när jag kom fram till honom trodde jag han brutit benet. Men det blev lite bättre så han kunde ta sig ner för egen maskin. När vi sen kom hem och tog av honom pjäxan så var fotleden jättesvullen. Akuten i Falun hade bråd dag idag. Men det gick rätt fort och nu hoppar han på kryckor med ledband som är rejält uttänjda och en kraftig stukning. Han är oerhört strong när det gäller sånt här. Hög smärttröskel och gott mod.

Day

Det innebar att jag fick åka ner själv till Palladium Dalarna och #daladevelop. Det blev bra ändå. Tio pers, ett riktigt kul demo, mycket nördsnack och jag lyckades sätta i mig en och en halv liter cola. Mitt projekt för kvällen var att sätta upp dotterns nya blogg. På egen domän och på min server. Precis som sonen har. Det blev gjort också. Försöker nu hitta ett tema som jag inte behöver koda om helt – hon har sina åsikter dottern…

Imorgon är det söndag (eller rättare sagt idag). Det är första arbetsdagen på veckan. Och jag har massor av kul saker att göra. Saker att fundera över, tänka på och saker att genomföra.

Bloggar etiketter: , , ,

Premiär i Romme Alpin

Dåligt med både väder och backar i Romme Alpin idag. Få i liften men extremt isigt och faktiskt inte så kul. En månad försenat känns det.

Ung man med nya twintips vilket kräver nytt sätt att åka.


Moderiktiga damer vid Snöberget.


Inga kommentarer.


Inte så mycket men bra ändå.

Ps. Testade appen Blogpress på Iphone igen men det blir trista småbilder av den. Nån som vet om det är någon inställning som jag inte hittat? Ds.

Bloggar etiketter: ,

Skräplördag i väntan på vinkeln

Det var bättre förr. När man faktiskt satt framför ett vitt papper och skulle skriva. Nu sitter man vid en vit skärm med massor med knappar. Eller i vilket fall som helst finns det tusentals distraktioner att spendera tiden med istället för att skriva det man faktiskt ska.

Skräpdag idag. Allt som borde gjorts, som inte hunnits med under veckan som gått blev inte gjorda idag heller.

Finns inget som är så enerverande som att vänta in den där hooken, den där vinkeln som gör att en text kan flyga. Inte när man har en deadline, inte när man känner att det här borde varit klart för länge sedan.

Imorgon skidor. Idag fick vi åka ut till Romme för att lämna in barnens skidor – deras skidor behövde borras om. Sköna pengar fladdrade iväg. Sen hem och sätta på takboxen – men låsplattorna för takräcket verkar ha flytt sin kos.

Skräpdag alltså.

Men hamburgaren blev bra.

Bloggar etiketter: ,

Sing a new song

Såg ni dokumentären From Sky Down med U2. Det är ingen hemlighet att oavsett vilka märkliga uttalanden runt immaterialrätt som Bono gör så är det bandet tätt sammankopplat med mitt liv. Jag älskar dem. De har följt mig genom livet på ett sätt som bara ett band som klickar med en tidigt kan göra.

I will sing, sing a new song.
How long to sing this song?

Dokumentären handlar om vägen mellan Joshua Tree och till Achtung Baby. Om att våga satsa på att helt lägga av sig det gamla för att hitta något nytt. Hur bandet stod inför vägskälet att antingen hitta nya kreativa vägar – eller lägga ner. I filmen så är det tungt, det är svårt och de håller på att ge upp när de försöker hitta vad deras sound ska vara. Så hittar de låten One. Ett nytt spår som samtidigt är bryggan mellan det gamla och det nya U2.

Det får mig att fundera över hur man generellt förändrar sin inriktning, hur man kan känna att man sitter fast – att det till slut måste till någon ganska radikal förändring för att hitta tillbaka det som var värdefullt och sin röst. Och att det blir svårare desto äldre man blir – ju mer nedtrampad man är där man står. Det är inte så enkelt att säga att man bara ska ta en ny väg – det handlar om trygghet, ovisshet och faktiskt att man ibland måste fundera om det är en själv som är problemet eller omvärlden. Att ständigt förflytta sig kan handla om att hitta det värdefulla på nya platser – eller att fly från saker som egentligen bara handlar om enkla handgrepp för att återfå lusten och det värdefulla igen.

Det handlar ibland om att söka på de ställen som man inte i första hand tänker på att söka på. Eller vänta in att rätt tillfälle kommer och faktiskt ta tag i det: det kan innebära att man fångar in en vacker fågel som stannar hos en eller att man lyfter mot nya platser.

Bloggar etiketter: , ,