Sitter med foten högt eftersom jag uppenbarligen brutit tån när jag försökte att inte trampa på en geting och istället drog vänster fot rakt in i den sulky vi för tillfället försöker att sälja. Tån är svullen och orörlig men jag tycker det känns meningslöst att gå till läkaren: sitta och vänta ett stort antal timmar på akuten för att få reda på att de ändå inte kan göra något. Jag har brutit ben i foten förut och läkare tenderar att helt enkelt säga “tig och lid”.

Fördelen är att jag hinner läsa alla olästa poster i min Google Reader.

Läser intensivt om olyckan på K2 och då jag för något år sen jobbade med projektet 8201 där Ulrika skulle ta sig upp på Cho Oyo så känns det riktigt ruggigt att läsa allt som händer, och helt klart är Fredrik Sträng en sann äventyrare i ordets bästa bemärkelse. För hans kritik är förståelig men jag kan också förstå de personer som lagt ner sin passion och mängder med tid för att förbereda sin dröm om K2, och istället för att inse att det inte går just nu ändå försöker. För jag minns Ulrikas oerhörda sorg över att misslyckas med toppattacken, hur hon i telefon från Camp 4 verkligen led av att inte fått genomföra sin dröm. Men vi var alla glada att hon kom hem.

Det är mycket som händer som är konstigt just nu:

1. Blogger har lyckats att sätta en mängd bloggar som spam. De ber om ursäkt här.
2. Darren Rowse aka ProBlogger har blivit bannad på StumpleUpon. Men visar också styrkan i nätverkandet inom sociala medier.
3. Ett antal personer har fått sina Twitterkonton frysta: Get A New Browser, What Is Noise, Dave Delaney, Emerging Technologies Librarian och Get Satisfaction.

Alla tre verkar bero på illa skrivna automatiserade spamalgoritmer¹.
Uppdatering: Godmorgon IDG - sovit gott? Enligt uppgifter från Chris Brogan så har en del personer också stängts av från sina Gmailkonton.

Gant försöker något sorts försök till att skydda sitt varumärke då det visar sig att Karadic har en Gant-tröja. Ibland är det bättre att hålla käften faktiskt.

Folk är idioter. Nu finns det en del som menar att motstånd mot FRA-lagen handlar om att gå drogmaffians ärenden… Tillskyndarna av FRA kanske borde läsa på lite (via drottningen)

De senaste konfidensindikatorerna; det vill säga hur vi konsumenter tror om framtiden när det gäller vår och landets ekonomi, är extremt låga. Experterna på olika ekonomimedia förstår inte varför. De kanske borde kolla sina egna rubriker de senaste månaderna…

Med buller och stort pr-bång har sökmotorn Cuil släppts, med stora ord om att ge Google en fajt. Det gick inte som tänkt om man säger så… Och jag tror att det hela knappast är mer än stora ord: Google har liksom gått way beyond sökmotor.

1. Läs mer om Twittergrejen här [up]

Den 2a juli skrev jag ett personligt svar till Roger Tiefensee efter att fått hans massgenererade mail som svar på Expressenkampanjen. Mitt svar den 2a juli:

Tack för ditt svar. Det var ett intressant svar på många olika sätt. Det hade dock varit mer renhårigt att du skrivit ett personligt svar och inte gjort ett massutskick då du själv anser att detta inte är god sed. Månne menar du att vi medborgare och väljare ska ta oss tid att skriva till dig personligen men att din dyrbara tid innebär att det är nog med ett massgenererat utskick?
I övrigt må jag säga att din förklaring om FRA-avlyssningen haltar betänkligt. Om vi tar det här mailet så ligger domänen på ett svenskt webbhotell, men är omdirigerad till att hamna på Googles mailtjänsts servrar. När jag skickar det här så skickas det rent fysiskt i ett antal mindre paket från utlandet till din mailadress - och även om jag skickade detta mail via en svensk server kan dessa paket ta vägen över gränsen lite hur som helst. Följaktligen kommer i princip alla svenskars mail att behöva kollas då delar av dem faktiskt kommit in utomlands ifrån. Så antingen försöker du medvetet föra människor bakom ljuset eller så har någon lurat dig full av teknisk mumbo-jumbo.
Och i grunden så handlar vårt motstånd om att om så ett av mina mail faktiskt avlyssnas så har min personliga integritet kränkts. Av en stat. Jag förväntar mig större moral av en stat som kallar sig demokratisk än jag förväntar mig av företag. Så enkelt är det.
Men det blev en bloggpost i varje fall: http://deepedition.com/2008/07/02/att-gora-sjalvmal/

Det är många andra som också skrev ett personligt svar och mig veterligen har ingen fått något svar.

Idag tog jag och skrev ett ytterligare brev till Roger Tiefensee:

Hej Roger. Som du ser nedan så skrev jag ett personligt mail till dig men har inte fått något svar. Har mailet kanske förkommit på något sätt? Det som är lite underligt är att flera av mina vänner, som fick ditt massmail, inte heller fått svar på sina personliga mail. Hur kommer det sig? Du skriver ju i ditt massgenererade svar att det vore trevligare att få ett personligt mail - men betyder det att du inte tänkte svara på dem ändå? Det är tråkigt. Frågan blir: kan man lita på dig Roger Tiefensee? Kan man få svar från dig som folkvald politiker eller måste du använda dig av partiets godkända svar; även om de nu på senare tid visats sig vara minst sagt felaktiga?

Jag vet inte hur det är med dig men jag tycker det är tråkigt att vänta på svar så länge som det nu varit. Visserligen är det sommar men de flesta av oss väljer nog att svara på brev i en sån viktig fråga som FRA-diskussionen kommit att bli. Eller du kanske anser att den inte är så viktig?

Hoppas du haft en bra sommar och så hoppas jag att du får tid att skriva ett svar. Om du tycker det är jobbigt att skriva i personliga mail kan du ju alltid svara i kommentarerna på min blogg där jag lägger det här brevet: http://deepedition.com/2008/07/30/att-vanta-pa-brev.

mvh
Niclas Strandh

Jag betvivlar visserligen att vi någonsin kommer få något svar av Roger. Men man kan ju åtminstone försöka.

PS. jag väntar fortfarande på svar från Lisa Bjurwald. DsApropå brevväxlingar så har Lisa Bjurwald svarat klart med mig. Det hela markerar hennes något märkliga syn på interpersonella relationer med sina läsare…

Andra bloggar om: Roger Tiefensee, FRA-lagen, brev, svar

Ett stort antal bloggare¹ väljer att stödja HAX genom att lägga upp de hemliga dokumenten som han blivit JK-anmäld för.

Jag högaktar modet och det kliar i fingrarna på mig självklart och personligen skulle jag gärna göra samma sak.

Men jag kan inte: av den enkla anledning att jag har ansvar för min byrå och de kundkontakter jag har där, av vilka jag ofta får sekretessinformation att titta på för att kunna arbeta med de strategiska frågor som jag har som arbetsfält, jag jobbar med olika projekt som inte får komma ut innan det är rätt tid osv. Utan den tilltron till mig och att jag håller klaffen så är vi körda. Det handlar om att skydda inte mig utan vårt varumärke. Kan tyckas långsökt men jag lirar hela tiden på gränsen eftersom jag numera är öppen med att det är jag som skriver deepedition.com - och varje uttalande jag gör som inte är comme il faut måste jag ändå väga på guldvåg: jag har ansvar för att se till att jag får in någorlunda med pengar till mat för familjen och att vi kan betala löner till våra anställda. Efter holmgången med en viss branschtidning är mina delägare mindre fascinerade över mitt bloggande så jag besparar dem den oron just nu.

Så det här blir en klassisk tvekamp mellan min personliga moral och den etiska verklighet som är grundläggande för en konsult: Jag personligen skulle mer än gärna råka på en JK-anmälan; men som delägare i en elvamannabyrå och den som jobbar med grundläggande strategisk marknadsföring för stora företag så kan jag inte utsätta oss för det.

Jag hoppas att HAX och andra förstår, eller så får ni kalla mig fegis.

Uppdatering: Det hela blir än mer förvirrat när man läser Metro.

Justitiekanslern kommer inte i nuläget att undersöka om bloggaren har gjort något brottsligt i och med publiceringen – utan undersöka om brott har begåtts då handlingarna lämnat myndigheten och nått bloggaren.

Följaktligen blir återpubliceringarna relativt meningslösa. Synd. Och det hela visar mest att FRA totalt tappat greppet eftersom Åkesson verkar tro att de anmält publiceringen… Snart får vi kanske se en bambusersändning där män i vita rockar för ut Ingvar Åkesson, dreglandes och högt och förvirrat förbannande bloggare, folkpartistiska kvinnor och hela Internet…

Uppdatering: Göran Pettersson halkar på bananskalet när han påpekar Åkessons stora kunnighet och glömmer bort att göra damage control när det visar sig att Åkesson helt enkelt inte ens fattat vart han skulle skicka anmälan.

Uppdatering: På förekommen anledning så återpublicerar jag min kommentar hos Zaramis:

Jag ska göra en jämförelse: jag var tidigare präst och hade tystnadsplikt - en lagstadgad vid fängelse. Jag jobbade som ungdomspräst och hörde många saker som man annars borde anmält, eller pratat med myndigheter om: om jag inte varit under min tystnadsplikt. Problemet för mig i det här fallet var att jag inte alltid var bunden av denna: exempelvis om jag hörde något som inte var under “själavårdande former” så var det min rätt att anmäla detta. Dock valde jag de flesta gånger att inte göra det - eftersom det skulle ha förstört tilliten hos de ungdomar som kom till mig och under samtal berättade om det som de inte berättade för någon annan: eftersom de visste att jag var tyst.

Den här frågan är samma sak för min del: mina kunder väljer att öppna upp företagskritiska saker för mig för att jag ska kunna göra mitt jobb för deras marknadsstrategier ännu bättre - men det kräver att jag håller på en hög grad av sekretess när det exempelvis gäller de dokument jag får i min hand. Om jag därför skulle återpublicerat det här dokumentet skulle vissa kunder; trots att det är två skilda saker och jag egentligen endast står under sekretess i det ena fallet (precis som med min ämbetstystnadsplikt), skulle kunna uppleva att jag likaväl skulle kunna publicera deras papper eftersom jag uppenbart inte bryr mig om hemligstämplar och sekretess när det gäller “rikets säkerhet”. Att behöva ta den diskussionen med kunder och delägare orkar jag inte just nu. Och ser inte som produktivt i mitt fall.

Uppdatering: DN har plockat upp nyheten om att flera andra nu publicerar dokumenten. FRApedia har självklart lagt ut dokumenten också. Också Emma har valt samma väg som jag när det gäller att publicera de hemligstämplade dokumenten precis som att Isabella känner att hon redan idag är så påpassad av myndigheter.

Andra bloggar om: FRA, HAX, hemliga dokument, tilltro, varumärke, konsult, tvekamp, personlig moral, etisk verklighet

1. Falkvinge, Dexion, Josh, Svensson, Se till vänster där går en arab, Erik Laakso, Cynism, Ministry of Truth, Blogge Bloggelito, Törnebohms Hotspot, LouiseP, Aqurette, Klotband, PLC, Trotten, Erik Hultgren, Blågrön Röra, Karlberg, Promemorian, Isobel, A Die Wunde, Folin, Scaber Nestor, Alltid Varför, Projo, Fria Vingar, Lidholm, Oscar Swartz, Myndighetskontroll, Projekt på riktigt, Lake, Mersmak, Wadström [up]

Det är något speciellt med copywriters från Göteborg. Kontaktmannen, Good och Anjo. Självklart också Please Copy me (fast han är så … branschig).

Det är bara att inse: att bli profet i sin egen hemstad är kört. Dalarnas Tidningar drar fram en 22-årig brutta som bloggat sen i *drumroll* maj och kör upp det som någon sorts Dalarnas bloggdrottning. God lord… Och hon har ingen egen dator utan sitter alltså fem timmar per dag hemma hos pojkvännen och bloggar. Samtidigt som hon jobbar. Jag tror donnan kommer att behöva köpa en ny dator för snubben lär inte få så mycket… Visar sig också att Blondinbella tror sig vara en av de första bloggarna eftersom hon började att blogga *drumroll+crash* 2005…

Enligt en galen ledare på Östgöta Correspondenten så är politikerna rädda för bloggare och inte för journalister och paparazzis. Drf rasar en smula själv ler jag mest och suckar. Det blir nog bra det där ska ni se. Det är samma stuk som Aftonbladet Kvinna som nu (sent omsider) “varnar” för “bloggstressen”. Lägg av. Det är gammalt. Jättegammalt. För inte så länge sedan orerade amerikanska medier om bloggstress efter att Om Malik fått en hjärtsmäll. Nu skapas en kvinnosjukdom runt bloggande. Ja kära nån…

Som reklamare blir jag onekligen lite road av ett sånt här citat från en säkerhetsperson på F-Secure:

Man behöver inte klicka på alla banners man ser

…det är ju inte riktigt det problemet man har med banners - snarare att folk inte klickar på dem alls så ofta som man skulle vilja…

För övrigt undrar jag var Sugbloggen tagit vägen. Tappat sugen? Senaste postningen i början av juni… då ligger man illa till för att åka ur min blogrulle till och med…

Karin Thurfjell hade ingen tur med den här rubriken:

En av två på IT-avdelningen har litat på osann nätinfo

Dels visar det sig inte stämma - 45 % blir aldrig en av två hur man än gör. Vidare blir “en av två” helt meningslös utsaga fr a när det lika gärna kan vara fem av tio, fyra av åtta, femtio av hundra eller varför inte 112,5 av 225? Låter mer som ett sorts dejtingprogram. Tyvärr är det där med statistik aldrig IDG-journalisternas starka sida. Vare sig när det gäller att förstå den eller att skriva om den. Sen kan man fundera över “it-avdelningen”… vilken it-avdelning hänsyftar hon på?

Sen kan man bara älska Galatea:

Man borde skämmas om man inte kan få en simpel smörgås att smaka gott. Det är så jävla basic instinct att en enarmad orangutang skulle kunna fixa det utan problem. Och vafan - att servera bröd som så uppenbart blivit torrt och knappt duger åt änderna - fucking useless. “Jag ska opponera den här jävla smörgåsen åt helvete..” fräste jag med gommen full av salivdegigt bröd. Och det borde jag gjort också. Slängt den i första bästa soptunna. Men hungern var svidande och snålheten är mördande, så det blev som det blev. Jag åt. Fick ont i magen. Och planerar nu att bränna ner stället för att återupprätta min heder.

…suget börjar komma tillbaka.

Det är något som jag lärt mig under åren som bloggare: att ibland är man helt enkelt utbloggad. Det finns inget som man orkar skriva om - eftersom det alltid handlar om att leta länkar och på nåt sätt strukturera tankarna som man har: oavsett vilken sorts blogg man skriver så är det ändå en energimängd som går åt för att göra det. Och ibland är det slut på energi. Då är det bara att vänta tills den är tillbaka.

Min börjar att komma tillbaka. I planen ligger att skriva en retrospekt över vad som timat när det gäller FRA. Samlar länkar mm. Men det får bli sen.

För just nu är jag djupt försjunken i att förstå Drupals uppbyggnad. Att efter fem-sex år byta CMS-system är inte att leka med. I Wordpress rör jag mig som i hemkvarter. Drupal är som att falla ner mitt i en förvirrande storstad utan karta.

Vi har alltså gjort om Researcher. Det är numera en kollaborativ blog och DIGG-sajt. Vem som helst är välkommen att registrera sig och lägga upp länkar som handlar om marknadskommunikation. Ett antal personer kommer också att blogga där: däribland jag. Den som gjort det möjligt är Åsk aka dabitch på Adland. En goddess på php, sql och alltihop. Och nu är det spännande: kommer vi att lyckas?

Nåt annat jag lärt mig är att man nog borde fundera mer över vilken handle man väljer. Rubriken på Dagens Media känns lite fånig:

Deeped-Niclas och JMW-Brit letar hjältar åt Eon

och det ställer också frågan vem man är. När jag jobbar är jag mycket mindre “deeped” än jag är Niclas Strandh. “deeped” var i början tänkt som en figur, en bit ifrån den jag faktiskt är. Men efterhand att “deeped” blev mer känd och mer mig så har det förändrats. Problemet blir då att “figuren” deeped fortfarande finns kvar på sina ställen - fr a här på bloggen; elak, jävligt överlägsen och dryg. Självklart delar av mig men som jag valde, för skojs skull, att vrida till. Och nu kommer jag knappast undan den figuren. Eller mig själv.

Iphone då? Nej, det har inte blivit någon. Dels för att jag skulle behöva köpa den privat och det har jag inte råd med, Telias dealar är skitkassa och dels så äger jag redan en Ipod Touch så jag får det bästa från iPhone ändå. Men visst är jag sugen. Dock rullar min N95 8gb på och det är familjens enda digitalkamera just nu. Har funnit liten mening med att köpa någon ny när bilderna är så pass bra som de är med Nokiatelefonens 5 mp-kamera. Det jag kommer att göra är att köpa Joikuspot Pro för att kunna använda Ipoden utanför wifi-räckvidden (för här i skogen finns det inte så många fria hotspots som i Sthlm etc).

För övrigt har halva semestern gått.

Det jobb som jag gjort under våren, tillsammans med Brit på JMW, har börjat att synas. Här finns nu pressrellen; E.ON Young Heroes är den första delen av vårt jobb med E.ON HR Employment Branding. Kolla in eonyoungheroes.com.

Uppdatering: Resumé hookade på den andra grejen som vi startat med dem: att jobba med rörliga bilder i jobbannonser där jag, Brit och Björn Falkevik faktiskt hittat ett sätt att utveckla de traditionella platsannonserna. Kolla in eonnewjobs.com

Uppdatering: Även Cap & Design skriver om kampanjerna.

Uppdatering: En person har ifrågasatt dels mitt val av term “hookade” och dels att man faktiskt skickar ut pressmeddelanden om sina kampanjer. Det sistnämnda är comme il faut och att ifrågasätta det visar mest på den personens okunskap runt kommunikationsbranschen. Att jag valde termen “hookade” handlar om att det är ett givande och tagande när det handlar om pressmeddelanden. Vissa tidningar väljer att dra på en sak - andra på en annan. Det är varken cyniskt eller bluffartat utan en självklar del av medievärlden. Gissningsvis handlar ungefär 80 % av alla artiklar om en början i pressmeddelanden - klart är att tidningar skulle bli ytterst tomma om man valde att se sådana saker som “bluff” och “omoraliskt”.

Andra bloggar om: E.ON, reklam, employer branding, employment branding, JMW, Brit, Björn Falkevik, Dagens Media, Resumé

… om FRA. Bland annat att regeringens försök till motspinn fortsätter. Lär återkomma om det.
För det är väldigt mycket semester och icke-uppkoppling just nu.

Det sägs att jag ska ha semester. Det är ett konstigt ord. Dels för att jag helt enkelt har flera saker kvar som måste göras - dels för att det sällan egentligen är någon skillnad mer än att jag sover någon timmer mer per natt, och jag slösar inte bensin mellan Falun och Borlänge.

I vilket fall som helst. Jag har några planer.

• Byta tema på deepedition.com. Ett tungt jobb eftersom jag lyckats peta in så jävla många funktioner - som inte är widgets. Men det är dags.
• Förändra Researcher i grunden. Åsk har en idé. Jag gillar den.
• Läsa alla de där böckerna som jag borde läst för länge sedan. Och nej, inte en enda är skönlitteratur :).
• Riva upp och lägga nytt verandagolv. Bygga klart runt det nya köksfönstret.
• …just ja - jag kanske ska umgås med familjen lite också…

Och när jag ser det där så känns det som om jag skulle behöva minst två veckors semester till. Eller nåt.

Jag känner mig smutsig, originally uploaded by deep.ed.

Det här är nog det otäckaste jag gjort. En kompis har köpt en iMac. Och bestämmer sig för att köra den som Windowsburk. Gissa vem som fick “äran” att likt en låg förrädare mot allt vackert och rätt faktiskt fixa till det. Det mest skrämmande var att det var så enkelt. Och att Windows faktiskt blev riktigt snyggt - grafiken är mycket bättre än vilken som helst annan native-Wintelburk. Men fortfarande: jag fattar inte. Eftersom jag nu under snart ett halvår kört Leopard och hållit mig ifrån Win-miljön så sätter jag mig vid den och det är så extremt användarovänligt!

Andra bloggar om: Macintosh, imac, windows, wintel, grafik, operativsystem

Nästan i varje fall. Får reda på att man inför sin Maratonchat helt frankt likt en Ulf Ekman plockat ett citat ur en av mina postningar och använder det för att marknadsföra sitt event.

Nej, det är inte ok.

Det hela landar i att det nästan ser ut som om jag har något med Centern att göra. Det har jag inte. Alls.

Jag har inte mer emot Centern än mot något annat parti - jag har helt enkelt heligt lovat att aldrig mer vara med i ett parti. Eller en kyrka. Eller någon grupp som på något sätt avkräver mig att jag ska ha samma åsikter och värderingar som gruppen.

Att i ett sånt här fall inte fråga först tycker jag är rätt osnyggt: så Ingemarsdotter - jag gillar dig men det här var inte snyggt gjort. Jag är inte kränkt men rätt irriterad.

Eventet då?

En modererad chat. Bara det känns ungefär lika spännande som att titta på reprisen av Röda Rummet. Varför inte Bambuser? Varför inte öppenhet och låta folk som skriker göra bort sig själva? Jag vet ju att ni kan det här - ni har ju gått kurs hos mig :).

Och ingen Federley, ingen Birgitta Olsson((Vafan…jag är trött efter ett antal nätters jobb med ett stort projekt.)) Annie Johansson¹. Vad är det då för mening? En chat för de som redan är FRAlsta? Personerna som ska chatta är inte speciellt spännande att fråga vad de menar och varför de “svikit” eftersom de helt enkelt inte sagt att de inte gillar lagen.

Vidare: man väljer att lägga eventet samtidigt som en mängd motståndare samlas för Bananrepubliksfest och senare Stekare Mot FRAs fest på Café Opera (ryktas att deepedition kommer att delta minsann) där bland annat Centerupproret finns med. Varför köra ett event och krocka med de här?

Jag tror helt enkelt att det hela blir pannkaka. Chatpannkaka. Och det är ju synd när de ändå försöker. Ett gäng livrädda politiker bakbinder uppenbarligen dem som vill försöka rädda det som räddas kan - och det hela blir en sorts… stump.

Uppdatering: Ser nu att Ulrika skickat ett mail på FB där hon i efterhand frågar om det är ok. Själv hoppas jag att politikerna lyssnar mer på henne framöver. Men nej, jag vill gärna tillfrågas innan jag används i marknadsföring för politiska åskådningar…

Uppdatering: Inget ont ska falla på Ulrika Ingmarsdotter i det här fallet. Hon har sannerligen nu gjort allt i sin makt för att det misstag hon gjorde inte ska upprepas. Jag låter dock det hela stanna kvar då det är intressant i hur det fortfarande finns en annan syn på hur man kan tänka sig att använda bloggar och bloggares namn i marknadsföring. För oavsett vad vissa kommentatorer försöker få det till: att man använt sig av citaträtt och att PUL inte är möjligt att använda i fallet så är det fel: det här handlar om marknadsföring, det handlar om att man valt att använda mitt namn i ett sammanhang där jag inte tillhör.

Andra bloggar om: FRA, Centerpartiet, deepedition, kapa citat, Stekare mot FRA, Bananrepublikfest, maratonchat

1. Ok hon är med. Jag behöver sova. [up]

• Dåligt samvete för alla jobb jag borde göra men som får stå tillbaka för Det Stora Projektet™
• Den nya termosen är snygg men håller inte värmen = kallt kaffe.
• Cigg snart slut.
• Jag behöver semester nu. Inte sen.
• DVIJDVS är Sveriges bästa bloggare.

Andra bloggar om: cigg, samvete, semester, termos, DVIJDVS

Det är lätt att man fastnar i orerande om frågor som ligger en varmt om hjärtat. FRA har det handlat om ett par veckor på snart sagt varje blogg värd namnet. Samtidigt har jag lyckats göra mig osams med en it-avdelning hos en kund - de vill ha mitt huvud på ett fat. Det har bland annat lärt mig att min konspiratoriska sida är ingenting mot it-människors konspirationsteorier runt “kinesiska hackare”. George Bush är en människovän och naivist mot vad jag fått hört från dessa it-säkerhetsmänniskor.

Dock. Det händer andra saker. Köksbygget tänker jag fan inte ens nämna. Det är dyrt, trist och långdraget. För tillfället kan man endast koka mat (iofs en improvement efter att fått levt på vad Familjen Dafgårds har att erbjuda för microvågsugn i tvättstuga) och kaffe kokar man fortfarande i tvättstugan.
Det är Peace & Love i stan. Igår spelade In Flames - det hördes ända hit. Fr a de avslutande bombkrevaderna lär ha väckt halva Borlänge vid tvåtiden. En av mina nätvänner skulle hit och jag fick meddelande via Jaiku att han gärna lånade vår trädgård för att slå upp tältet. Visst sa jag. Imorse när jag gick ut för en morgoncigg och hämta tidningen så såg jag inget tält och tänkte i min stillhet att de väl hittat plats på de överfulla campingplatserna. I godan ro gjordes frukost och jag stod i duschen när ätteläggen kom inrusande:

Pappa pappa det står ett tält i vår trädgård!

Eftersom jag inte sett något så tänkte jag att de väl skulle busa lite med mig. Men de förklarade att det minsann stod ett tält i trädgården och att någon låg och snarkade där. Så när jag tvagat min sargade kropp (va fan - jag har jobbat hårt den här våren och min kropp känns knappast som någon nyutslagen ros) gick jag ut och minsann: på den smalaste delen av vår gräsmatta hade Morris lyckats få upp ett tält! Självklart bambusade jag lite för att bevisa för hans gamla vänner att han faktiskt bodde i tält.

När jag sedan satt och crunchade lite mail inför dagen hörde jag en dragkedja och se där: jag och Morris möttes äntligen i det analoga livet. En skön förmiddag tog vid där vi självklart satt och jobbade och pratade lite omvartannat och när hans dotter sedan dök fram ur tältet så pratades det rejält om FRA, PKU och andra intressanta frågor samtidigt som jag uppdaterade ett par kundwebbar och Morris skötte sina sysslor med sin Asus EEE och en av sina mobiler. Snacka om att Lou är en cool femtonåring.

Lunch ute i Torsång hann vi med innan jag droppade dem nere i stan och åkte hem, jobbade lite och insåg att sex timmars jobb var försvunnet. Tjohej.

Andra bloggar om: Peace & Love, Torsång, Morris Packer, tält, Asus EEE, diskussioner

Hon beskrev det så bra på nåt sätt: “Du och jag är såna personer som även när vi kör av vägen, bilen kvaddas så fortsätter vi att springa i 120. Med bilen på ryggen.” Börjar kännas som om jag borde lyssna på det minnet. Samtidigt så är det så många saker som måste göras, som borde göras och så många saker som helt enkelt är roliga att göra. Å tredje sidan är det bara att inse att jag är närmare 40 än 30, att jag inte tränar, att jag lever rätt illa. Det går inte hur länge som helst. Å fjärde sidan: varför inte?

Äh.

Fotbollen känns jävligt ointressant. Adolf Åberg är väl nöjd trots att Sverige nu ligger under. Och på FRA skålas det. Idag dog svensk demokrati. 143 personer valde att sänka yttrandefrihet och personlig integritet. Och fr a 67 personer som tyckte det inte ens var intressant nog för att rösta.

Skäms Federley. Skäms ta mig fan! Hur fan kan du ens kalla dig liberal? Oscar sammanställer det snyggt i SVD:

Staten skall inte i ett fritt demokratiskt samhälle få tillgång till medborgarnas fulla kommunikation.

Andra bloggar om: 1984, Federley, skäms, demokrati, förlust, FRA-lagen

… min älskade vän Essa har fått en son. Det ger värme i hjärtat.

…sommarnätter är något speciellt. Särskilt så här på försommaren. Just nu, när det är som mörkast och fåglarna börjar att tjoa. Det är lite speciellt så här runt skolavslutningstider också. Trots att det nu är många år sedan jag jobbade på stan på nätterna. Nattvandrade. Vid den här tiden på dygnet var det som mest intensivt, när krogarna stängde. Sen vid halv fyra åkte man hemåt, då var det nästan ljust.

Nu är det något annat. Nu sitter jag med en mac och mobilt bredband. Mina arbetsredskap. Min kunskap är i mammons tjänst. Och jag tror inte på Gud. Livet förändras ständigt.

Fan vet om man ska vara rädd för det?

(För övrigt har Seth Godin skrivit en bra grej om kompetenta människor: att de är livsfarliga eftersom de inte vågar förändras. Bättre att leta efter uns av briljans istället för mängder av kompetens. Kanske är det jag hela tiden söker - att vara briljant då och då istället för att hela tiden vara kompetent.)

Andra bloggar om: sommarnätter, nattvanding, Seth Godin, kompetens, briljans, mammon, Gud, ungdomspräst

Uppdatering: Alltså. Historien är så här. I söndags gick vårt kontrakt med Bredbandsbolaget ut. Telefonen slutade att fungera och nätet la ner. Fine, det var dealen som Bahnhof gjort med oss. Så jag började att koppla på dosor och skit på fiberlådan. Inte ett ljud. Sen var jag tvungen att åka till Sthlm för att göra bloggkurs, och sedan vidare till Köpenhamn och Malmö för kundjobb. Och att ringa Bahnhofs privatsupport gav inte mycket: “det kan ta upp till sjunde dagen var ungefär det jag fick till svar. Lät lite apokalyptiskt. Fine. Mycket mobiltelefonräkningar blir det mao. HS är måttligt road av min idé att dra in fiber. Jag med. Så kom jag hem på morgonen igår från Sthlm. Gick och ringde supporten. Fick ungefär samma svar “vi vet inte”. Men nu la de i alla fall en felanmälan till Borlänge Energi. Idag, när jag satt på Café Pralin och skrev så ringde Borlänge Energi: “nej vi har inte satt igång internet till er, vi har inte vetat att ni ska ha Bahnhof”. Nehej… men nu skulle de i varje fall sätta igång nätaccessen. Fine tänkte jag. Tills jag kom hem sent idag. Fortfarande lika lite nätaccess. Och imorgon är det röd dag - och inte fan jobbar det kommunalägda Borlänge Energi då heller… Så nu ser det mer ut som om vi kommer att få leva utan telefon i fyra dagar till.

Kära Borlänge Energi och Bahnhof. Om inte skiten är igång imorgon kommer jag att insända skadeståndskrav och krav på ersättning för merkostnader. Och jag kommer dissa er så mycket jag kan på bloggen. Funderar på att använda samma idé som den gode Cato gjorde i Roms senat. Varje bloggpost kommer att avslutas med en diss av era varumärken. Inte för att jag är elak utan för att jag faktiskt anser att jag som konsument inte ska behöva lida av inkompetens eller dålig kommunikationslogistik./Niclas Strandh

Uppdatering: Inget. Ringt Bahnhof igen. De gör en felanmälan. Gissningsvis händer inget ändå. För det är ju helg. Och Borlänge Energi är ju ett kommunalt bolag. Då jobbar man bara på vardagar. Skitsamma att man har hand om el, värme och tele/internetaccesser. Försökt att ringa Borlänge Stadsnät. Upptaget. De har uppenbarligen lagt av luren. Och tagit helg. Tele2 har, enligt deras idiotiska regler också strypt mitt mobila bredband, eftersom jag varit tvungen att köra på det konstant och därmed uppnåt deras 1 gb-gräns. Dubbelidioter. Mobilräkningarna för våra privata telefoner kommer att vara skyhöga. Kommer det vara enkelt att få ersättning? Knappast. Jag har ont i magen av all den här skiten. Jag har stannat hemma från min sons fotbollsmatch för att försöka fixa det här. Livet är jävligt ändå liksom.

Andra bloggar om: Bahnhof, Borlänge Energi, nätaccess, inkompetens, telefon

Ibland, när man sätter den sidan till, så är man rätt effektiv. Jag har städat, gjort klart en presentation och ska snart klä om, åka förbi bolaget på väg till Falun.
I eftermiddag håller jag, Annika Lidne och Björn Falkevik en föreläsning om sociala medier. Självklart - det är ju Falken vi pratar om, så bambusas det hela. Så du kan vara med också: http://alpha.bambuser.com/channel/socialclub.

Andra bloggar om: föreläsning, Annika Lidne, Björn Falkevik, Niclas Strandh, städat, presentation, Bambuser, sociala medier

Det går bra för byrån. Men ingen framgång ger sig av sig själv. Bland alla andra har jag jobbat mycket hårt den senaste tiden. Resultat är en sak men ibland spelar det ingen roll när omvärlden förklarar att man inte gör “rätt”.

Det var därför skönt att läsa Jockes off-topic postning “Hur får du ihop livspusslet?”. Jag tänker ganska mycket på samma sätt honom, fungerar likadant, exempelvis när det gäller ställtid och deadlines - vilket är svårt för många att förstå. En del tycker “men hur hinner du blogga när du har så mycket att göra”? Grejen är att jag hela tiden “crunchar”/bearbetar jobben. Men jag kan göra många andra saker samtidigt. Det är precis som det Jocke skriver:

Sätt deadlines och acceptera vikten av ställtid. För egen del är jag extremt deadlinestyrd. Jag får sällan något ur mig förrän sista natten innan leverans, men då går jag också in i ett härligt flow eftersom allting redan kokat klart i skallen.

Än så länge så är problemet att jag inte kan hyra in precis de tjänster som jag vill, men mitt mål är inte att tjäna pengar för att lägga dem på hög utan att kunna jobba hårt - utan att behöva ha dåligt samvete.

För jag är en extremt aktiv person när det gäller mina jobb. Jag lämnar aldrig jobbet i huvudet. Varför? Därför att jag älskar det.

Jag blev sjuk på mitt förra jobb - för att jag inte längre kände att det fanns något att älska. Jag tyckte om kidsen, jag älskade när jag kunde göra saker som stack ut. Men det fanns konstant motstånd, jag fick stånga huvudet i väggen både mot de som jag var chef för och de som var mina kollegor och chefer. Frustration istället för kreativitet, operationella möten istället för strategiskt långtidstänk, tradition istället för nytänkande (även om mina två kyrkoherdar vågade mycket för min skull).

För min del är inte stress farligt per se. Utan det är frustration som tär mig sönder. Stress som är kreativ och framåtskridande kan för mig vara som uppåttjack, men när det är frustration så är det som saltsyra.

En i “bubblan”, Gitta, skrev bra tidigare i veckan:

Ta ett steg åt sidan när attacken kommer. Fokusera och kontra med att säga ”JA” till det du vill, istället.

För attacker av frustrerande idiotier och bakåtsträvande personer kommer. Men jag tycker att Jockes avslutning är briljant. Något att lära för oss alla:

Hitta det positiva tillsammans[...]. Även om man behöver gnälla av sig också så avsluta helst med ett skratt. Det är roligare att ha kul än att ha tråkigt.
Och för fan, häng inte upp dig på småsaker.

Livet är fan roligare att inte ta på för stort allvar.

Andra bloggar om: livspussel, Jocke Jardenberg, arbete, jobb, stress, frustration, strategi, taktik, jobbet, deadlines, ställtid

Alltså: rent ekonomiskt så måste det vara bättre för ett företag att ha tills vidarekunder. Det innebär ofta att man inte orkar säga upp saker hur som helst.
Jag har varit Boxerkund. Tills idag. Eftersom det har varit osäkert runt Borlänge Stadsnät och Canal Digital så har vi inte riktigt vågat säga upp Boxer. Jag gjorde det idag.

Då har man tre månaders uppsägningstid. På grund av att jag är tills vidarekund.

Det är fan horribelt! Bredbandsbolaget var samma sak.

Det här är inte någon som helst valfrihet. Det är inte kundvänligt. Jag hoppas att fortsättningen på de reklamfilmer som går nu där Robert står bunden i djungeln innehåller att han bränns levande på bål.

Andra bloggar om: Boxer, uppsägningstid, Bredbandsbolaget, horribelt, ingen valfrihet

Mymlan uppmanar alla att göra något gott och sedan berätta om det på sin blogg. En bra idé. Värt Google- och Knuff-juice.

Själv vet jag inte om jag kommer att göra världen bättre imorgon. Men jag ska i varje fall köra ett gäng ungar (inklusive min egen son) till deras uppspelning på Kupolen. Innan dess ska jag träffa två personer som vi kanske ska anställa. Det är alltid lika spännande.

När jag kom hem idag hade Solstickan gjort nya gubbar i sitt nya Wii - och självklart gjort en “pappa”. Då blir man lite varm i hjärtat. Vi spelade lite Wii: baseboll och jag lirade lite golf (gick sådär). Det är sjukt roligt med Wii. Känns lite som att jag är sugen på att spela spel - det var länge sedan det hände mig. Gör det världen bättre? Antagligen inte. Sen inser man att utifrån måste man se fullkomligt galen ut när man står och viftar…

Ännu några dagar i Stockholm. Jobb i kubik; möten runt samarbeten, höll heldagskurs om sociala medier tillsammans med Brit och Björn M, träffat Advisory Board och sen jobbat med ett par projekt. Men ett par timmars ätande och faktiskt en whisky på Riche. Oavsett om det brukar vara en massa reklamare där så kände jag mig onekligen lite som en främmande fågel. Kändisspottade Mauro Scocco. Funderade på att gå fram och fråga varför han slutat med bloggandet men det kändes ändå lite fånigt. Va fan liksom.

Jag har fått min dotters snuva och hosta vilket gör att jag låtit som ett jävla tröskverk de här dagarna.

Och som vanligt har jag noll koll på vad som hänt. Det är fan inte bra att vara så lost.
Bloggarna är också sorgligt eftersatta på grund av ren tidsbrist. Återigen visar det ju sig att om man plötsligt föreläser eller kör utbildningar, jobbar med mycket kunder runt såna här saker så blir det plötsligt att man inte hinner att hålla på med det man faktiskt ska utbilda eller jobba med. Det stör mig. Jag tänker inte bli någon sån “kunskapare” runt det här utan att faktiskt leva livet som hör till.

Så blev jag sittande att kolla igenom en del av de bloggar jag länkar till inom Politik-segmentet (flyttar över alla till Konceptuellt - minimizing the cats) och inser att Tove Lifvendahl faktiskt inte tillåter kommentarer. En politiker eller liknande som inte gör det (jag anser också att en blogg inte är en blogg om den inte har kommentarsmöjligheten - då blir det en MegaFån och intresserar i varje fall inte mig) tycker jag missat såna saker som demokrati och konversationen som sociala webben handlar om. Så hon åker ur bloggrullen. Hejdå. Och tråkigt för du har en roande blogg. Men kommentarer är ingen hygienfaktor utan en definition av att vara med i bloggosfären eller inte.
En som däremot läggs till är Lilla Gumman. Briljant bloggupplägg av Johanna (aka Fashionista och en del av Bokhora och Karin.

En annan sak som irriterar mig är att diverse kedjebrev börjat att röra sig i en del av bloggosfären som inte är modebloggarna. Anledningen är ju självklart att få en Det ger en massa extra poäng på Knuff. Virala loopar är självklart lite lattjo men om de används effekten blir för¹ att det spöar andra personer som väljer att försöka skapa sin ställning via organiska länkningar så känns det jävligt trist. Fr a eftersom listorna då blir relativt ointressanta.

Några tankar runt SJ. Jag sitter i en första klass-vagn. Det betalar jag en del extra för. Komfort, jodå. Men jag tycker onekligen det är lite si och så med det hela:

• Man väljer gärna att sätta klass 1-vagnen längst bak eller längst fram. Längst bak så blir det ofta rejäl svänggunga…
• Man lägger gärna restaurangen en bra bit från klass 1-vagnen, eftersom den helst ska ligga i mitten av tåget.
• Tysta avdelningen ska vara mobilfri. Varför vet väl egentligen ingen längre. Men så är det.
• Det ska ingå internet i förstaklassbiljetterna. Problemet är att man på de flesta tåg mellan Sthlm och Mora helt enkelt inte har det installerat.
• I förstaklassvagnarna finns det endast en toalett. I 2a klassvagnarna två.

Om jag betalar lite mer så är det för ett mervärde som jag inte får i grundpriset. Den lilla saken har SJ helt enkelt glömt bort. Visst, sätena är rätt ok i de flesta av första klassvagnarna men för några veckor sedan åkte jag i ett tåg där man valt att helt enkelt inte installera själva elektriciteten till eluttagen…

Men ok. Det är gratis kaffe. Om man orkar gå fram till bistrovagnen…

Andra bloggar om: tåg, SJ, Stockholm, jobb, Mauro Scocco, manipulering, resultat, topplistor, Knuff

1. Jag var inte rakt av irriterad bara på Mymlan men samtidigt lite fundersam varför hon av alla valde att använda ett sätt som vi vet inte är riktigt snyggt. Men jag kunde skrivit på annat sätt. Jag är ledsen och ber om ursäkt. [up]

Kom på kurs med mig, Björn Mellstrand och Brit Stakston om sociala medier. Platser kvar inför nästa vecka. Läs mer om den på JMWs blogg och anmäl dig här.

Bara så att ni vet.